September 2020
Tips

Livets apparat- En Crockpot

Som jag har cravat efter en sådan här apparat, en Crokpot!

I helgen var det medlemsdagar på Cervera med 25% rabatt på allt. Jag såg rabatten, jag såg något som jag länge har velat ha och jag slog till. Och det är jag så himla glad över för att misstänker att min nya apparat kommer att användas flitigt både under hösten och vintern.

Jag köpte min crockpot igår och har redan hunnit laga en middag med den och jag blev snabbt stormförtjust. Jag älskar det faktum att vi redan på morgonen kan starta processen med att laga mat medan vi gör annat och när vi kommer hem möts av färdig middag. Igår härjande jag runt både inomhus och utomhus. När man kom in möttes man av en ljuvlig doft och det kändes sådär härligt hemtrevligt. Att det luktade god mat på en söndag.

Receptet på den allra första måltiden kommer upp lite senare idag.

Vad är en crockpot?

Crockpot är en gryta gjord av sten som värms upp långsamt med hjälp av elektricitet. Grytan står alltså i en ram och min har förinställda temperaturer och en timer. Det bästa är att när tiden är slut slås det automatiskt om till en funktion som gör att maten hålls varm. Du kan läsa mer om funktioner HÄR.

Det enda minuset jag kan komma på såhär långt är att den tar mycket plats, men jag ser fram emot mer mat ur den här slökokaren.

Förbered er redan nu att jag kommer utgå mycket ifrån den här framöver och hit me era bästa Crockpot recept😍.

4 Kommentarer

  1. Julle

    BBQ pulled pork!!
    Fläskfilé (2st för 8portioner)
    2 äpplen
    2 röda lökar
    Vitlök
    Salt/peppar (svart+vit)
    Lagerblad
    Kanel
    Cayenne peppar
    Rökt paprika
    Sweet chili
    Dijon senap
    Kyckling buljong
    Kanel
    Rödvinsvinäger
    Socker (gärna brunt)
    Vatten
    Ketchup
    Persilja+basilika+oregano

    Kör i allt i grytan, häll på vatten så köttet täcks och koka på hög värme i minst 6 timmar. Vänd köttet med jämna mellanrum.

    När det kokat färdigt lägg kött+äpplen+lök i ugnsfast form och ”shredda” med två gafflar. När allt är separerat ös på med sky från grytan, inte för mkt du kan fylla på mer allt eftersom, och häll på en generös dos med er favorit BBQ sås. Grilla i ugn i ca 15-20 min på 180-200 grader tills köttet börjar bli lite krispigt och får yta. Ha på mer sky/sås om det blir för torrt. Servera och njut! Jag freestylar mina recept så har inga exakta mått men gå bara på känsla så blir det bra.

  2. Elli

    Vi köpte en häromveckan med, gjorde pulled beef för några dagar sen. Så gott! Perfekt när man som vi har mycket stekar osv i frysen som annars lätt blir liggande. 😃

Visa alla 4 kommentarer
AllmäntBilderDagens frågaKärlek

Helgstatus

Godmorgon måndag och vecka 40!

Om man hade kunnat få helg efter helgen så hade jag tagit det🙈. Hugo kom hem igår, han har varit iväg sedan i torsdags och trots hans frånvaro så har vi haft en riktigt mysig helg. En tjej helg full av aktiviter och kalas!

Det här var drömscenariot. En helg fylld av vila och återhämtning. Men naj, det drömscenariot blir verkligt först på höstlovet när det är en veckas paus från aktiviteter🤣

Glimtar ur vår helg: Vi startade vår helg med att spela fotboll i parken. ”Du är en riktig aktivitetsmorsa du” sa målaren i söndags efter att Mollys nya hemliga rum vart färdigmålat. Han har under helgen på nära håll sett hur jag härjat runt. Han skrattade också gott när jag öppnade min bagagelucka. I min bil finns det alltid bollar, rack, hjälmar och sparkcyklar nära till hands.

Min familj kom och vi fortsatte att kaosa i parken Hur många sekunder orkar man hänga Leonore hade typ gräsfläckar på huden efter i fredags. Jag frågade på instagrammet om tips till att få bort fläckarna på jeansen och många avrådde mig från att försöka. Tydligen är gräsfläckar mode nu och Gucci säljer jeans med gräsfläckar med en prislapp på 11 k- GALET 🤣Efter dusch och middag poppade vi popcorn och la oss i sängenJag laddade ner appen Disney+ som har samlat alla filmer. Helt magiskt! Vi tittade på Mulan och tjejerna älskade filmen. Jag blir nostalgisk och vill titta på allt,allt allt! Det är så himla roligt att dela egna barndomsfavoriter med mina egna barn♥️I fredags somnade en på mig och en bredvid mig♥️. När Hugo är borta sover vi ALLTID tillsammans. Lördag: Var en intensiv dag som började med att klockan ringde klockan 07. Leonore var taggad medan Molly var svårstartad. Eftersom att ingen annan än jag var hemma var barnen tvungna att hänga med på varandras aktiviteter.

Taggad tjej kl 08:45 utanför gymnastiken ♥️& en mindre taggad syrra🙈Leonore är grym. Det är roligt att få se henne ta en ny plats med en egen aktivitet. Hon lär sig snabbt och tycker att gymnastik är roligt. Lille skutt Med varsin frukt sprang vi genom regnet som öste ner till bilen igen efter att gympan tagit slut. Vi hade exakt 15 minuter på oss att få Molly till sin fotbollsträning.

& nu var det Leonores tur att vara otaggad. Hon var INTE taggad på att stå på plan i regnet🙈Men en mammas list bör aldrig underskattas. Körde fram bilen till planen och erbjöd min telefon. Vi tog upp Disney+ och såg en till barndomsfavorit- Aristocats! Aktiviteterna för dagen var slut men inte härjandet. Vi åkte hem för att slänga i oss lunch och byta om till varma och torra kläder. Sen skjutsade vi Molly till ett kalas för en kompis i klassen.

Min lilla Madicken Jag och Leonore mellanlandade hemma hos min mamma och jag försökte lära Viola att hoppa. Till en början gick det åt hvete. Greta hoppade och välte omkull mig medan Viola var feg och inte vågade Men tillslut hoppade hon ♥️♥️♥️♥️Lagom till middag åkte vi hem till min farbror. Där var också pappa och min syster. Vi käkade brutal chilensk mat, umgicks och hade det mysigt. Det kändes oerhört lyxigt att få allting serverat efter en hektisk dag. Dock var vi inte långvariga. Vi kände oss trötta och i bilen påväg hem somnade båda tjejerna.

Tack för en härlig lördag ♥️Trodde att jag också skulle somna tidigt men Michan och Meley kom över. Vi tittade på film och snackade skit fram till klockan 00.30😱.

Det var så mysigt att avsluta dagen med vänner. Vi tittade på en sådan där film som jag egentligen inte klarar av att se på. Vi såg ”Peanut Butter Falcon”. En film som handlar om en otrolig vänskap och kärlek. Lite lik ”En oväntad vänskap”.

Jag gråter lätt när jag tycker att något är vackert och jag blev berörd av filmen. Lätt bland den bästa filmen jag har sett på i år! Ni måste se den.

”Zak är en ung man med Downs syndrom. Han rymmer från ett sjukhem för att följa sin dröm och träna på den professionella wrestling-skolan med sin stora idol, The Salt Water Redneck.

Efter ett udda händelseförlopp träffar han Tyler, en småkriminell på flykt, som blir Zaks osannolika tränare och allierade. Tillsammans upplever de livet, dricker whisky, fångar fisk och Zak lär sig både att simma och skjuta gevär.

När Eleanor, en snäll sköterska som anklagas för Zaks rymning, hittar dem övertygar de henne att följa med på deras resa”.

Söndag: I söndags kände jag mig bakfull pga att jag la mig sent och socker. Vi käkade godis i lördags och socker får mig att känna mig bakis. Sockret ger dock mig en massa energi i träningen dagen efter så jag tryckte på under söndagens styrkefest på WörkOut.

Just nu kör jag efter en programmering där jag på söndagar dödar magen. Söndagens träning ger mig träningsvärk i magen resten utav veckan vilket är fördelaktigt i de andra passen. Träningsvärken hjälper mig att hitta maximal anspänning och hjälper mig att aktivera bålen rätt.

Såhär såg söndagens magdödarpass ut: Efter min träning skjutsade jag barnen till ett familjekalas. Jag orkade faktiskt inte följa med utan åkte hem och lärde känna livets apparat (ni kommer att få se😍) och stämde av måleriet med målaren.

Fick feeling på att måla om den här stolen som jag har ärvt från morfar Familjen kom och dom flesta hoppade i plurret. Mamma nappade på idén om att måla om Morfars stol och hjälpte mig med det medan jag städade efter helgen.

Familj ändå. Familj som alltid finns där i vått och torrt. Ta hand om din familj, tänk att vi bara har dom en gång ♥️

Veckans matsedel:

Måndag: Rester från söndagens middag

Tisdag: Lax i ugn med pesto & fetaoströra

Onsdag: Köttfärsgryta

Torsdag: Rester

Fredag: Bortbjudna på kalas

Händer i veckan: Vecka 40 bjuder på lite allt möjligt! Allt från jobb, montering och bröllop😍. Min vän gifter sig på lördag, och jag har inte hunnit lösa en passande klänning än. Tänkte svänga förbi Lisa och låna hennes läckra klänning som hon bar på vårt bröllop.

Jag ska arbeta. Skriva, fota och filma. Vara kreativ inom favoritkategorier. Idag ska jag faktiskt baka något riktigt spännande inför en kommande favoritdag. På torsdag ska lanseringen av månadens The Healthy Box firas på en plats jag har velat besöka länge. Det kommer bli roligt att få träffa det härliga gänget igen och det bästa av allt är att det återigen blir meditation med Sofie Kraft. Kvinnan som helt och hållet har ändrat min syn på yoga till något bättre!

Hemlighetsmakeriet med Mollys rum fortsätter och det här veckan kommer ett lass med möbler. Hur vi omärkbart ska montera och få upp allting återstår att lösa. & på fredag får jag återigen gäster till bistron…

Den här gången kommer Clara och Maja. Tjejerna som driver instagramkontot @mat_stockholm. Tillsammans ska vi laga några av deras höstiga paradrätter. Det kommer bli väldigt roligt att få gäster till bistron igen!

 

Idag: Går jag och Pischa en promenad i förmån till Barncancerfonden! Tillsammans kan vi göra skillnad och skulle du i detta nu känna att du vill hänga på är det absolut inte försent att joina! -Kika HÄR.

Kom med barnvagnen, med vovve, med syskon, med vän, med förälder eller enbart med dig själv. Prognosen säger härligt väder och vi bjuder på glatt humör och Clean.

Efter promenaden fortsätter jag och Mikaela att arbeta. Senare idag hämtar jag hem Leonore och hennes kompis. Molly leker hos sin kompis efter skolan. Det är smidigt att ha lekdejter på samma dag för att dela upp och ge enskilt barn mer plats hemma. & idag är det Leonores tur att leva lajf hemma med sin kompis!

Vad min telefon är fylld med: Printscreens på vin som @goda.grejer tipsar om.

She is good. Hon säljer SÅ lätt in vin på mig. Allt hon tipsar om sparar jag. Jag har insett att jag skulle kunna bli en vass samlare. Vår vinkyl är dock redan fylld så just nu finns det inte plats för mer. Funderar på om jag ska börja samla på något annat istället men kommer inte på något. Frimärken? 🤣. Samlar du på något?

Ha: En magisk måndagsförmiddag!

13 Kommentarer

  1. Jenny

    Haha om jag inte visste att ”apparaten” du åkte hem och testade i din ensamhet var en crockpot hade jag gissat på nån form av sexleksak 🤣
    Kram och tack för en bra blogg ❤️

  2. Emma

    åh du borde verkligen höra med och bjuda in i tjejerna från veganskmatlåda på instagram till bistron!
    dom är helt otroliga! tips till framtiden kanske <3

    1. Agnes

      Jag med, har 30 stycken än så länge. Ville ha de på bröllopet men mannen tvärvägrade 😂 fick en tatuering med Mumin istället

  3. N

    Så härlig helg att få läsa om🙏🏻🥰 När får vi svaret på vinnaren i tävlingen? Jag har hoppats hela helgen på att få säga till barnen att vi ska på äventyr. Trots att jag har otrolig otur när de gäller tävlingar🤭. Håller tummar och hoppa sin i de sista😍//Lärarstudenten som önskar lite vardagslyx!

Visa alla 13 kommentarer
Dagens fråga

Mitt barn blir skadat på förskolan

Det kom en fråga som jag tänker att vi kan slå våra kloka huvuden ihop kring!

”På min dotters förskoleavdelning går en pojke som nästintill varje dag är dum mot de andra barnen på förskolan. Fick i början av veckan veta att detta barn varit fysiskt elakt mot min dotter och pratade med personalen om detta. Fick till svar att ”alla barn är olika och vi får inte glömma att det handlar om barn, samt att de förstår min frustration i detta”. Jag tycker det är helt sjukt! Föräldrarna till detta barn är väldigt oengagerade, har flera gånger sett dem ute privat och när barnet gör fel i t.ex. lekparken sitter de flera meter bort och skriker åt barnet istället för att gå fram till barnet och prata med det.
Är så fruktansvärt frustrerad och irriterad över detta. Bad personalen på förskolan prata med barnets föräldrar och de svarade att de pratar med dem och att personalen försöker vara nära barnet hela tiden men ibland missar de saker (vilket jag tycker är helt förståeligt när de har 20 andra barn att hålla koll på).
I grund och botten vet jag att detta är barnets föräldrars fel. Hade de varit engagerade och mött sitt barn på ett lågaffektivt och pedagogiskt sätt hade barnet säkerligen inte bettet sig på detta sätt. Men nu gör de inte det och alla andra barn får lida för föräldrarnas lathet och det gör mig så förbannad! Har du några tips? Vad skulle du göra om du var i min situation? Kanske har varit liknande situationer på er förskola?” 

Usch vilken jobbig situation, att ha vetskap om att ens barn blir utsatt för något i det som ska vara en trygg miljö när man inte är med som förälder är nog många föräldrars stora fasa! Vi har, som tur är, varit förskonade från sånt här vilket jag är tacksam för. Jag förstår att det måste vara jättejättejobbigt som förälder att känna sig maktlös över det som sker…

Visst har personalen rätt i att alla barn är olika och att det handlar om just barn, barn har inte resurserna att agera ”korrekt” alla gånger och måste få hjälp i detta. Men det är ingen ursäkt till att ditt barn, och andra på förskolan, ska bli utsatta fysiskt eller psykiskt. Förskolan har en skyldighet att se till att alla barn är trygga och välmående på plats under dagarna. Om det är ett väldigt utåtagerande barn och personalen är medveten om detta låter det som att det borde sättas in en resurs som kan ha extra fokus på barnet och hjälpa honom under dagen?

Du skriver att du sett föräldrarna och att de är väldigt oengagerade och skriker på barnet – det är ju inte konstigt då att barnet självt blir skrikigt och kanske inte agerar på bästa sätt med andra barn. Barn behöver ju stöttning och guidning av trygga vuxna. Men samtidigt kanske du inte har hela bilden baserat på vad du ser och hur föräldrarna verkar – har du provat att prata med dem själv? Kanske finns det orsaker bakom barnets agerande som inte har med föräldrarna att göra, någon form av diagnos eller liknande. Föräldrarna kanske faktiskt gör sitt allra bästa och jag tror inte det är så enkelt som att säga att det är föräldrarnas ”fel” att barnet är som det är. Nu förstår jag ju såklart att du kanske inte vill gå fram och börja prata om uppfostran, eventuella problem hemma etc. men du kanske kan närma dig dem försiktigt och ödmjukt med problemet som deras barn faktiskt befinner sig i och fråga om dom har några tankar kring hur det ska kunna gå att lösa? Eller om du inte vill närma dig dom själv så be förskolan om ett möte tillsammans med föräldrarna och berörd personal (typ pedagog + rektor) så ni kan sitta ner alla parter och prata om det som inträffat och hur det ska kunna undvikas i framtiden. Kanske är föräldrarna mer engagerande än vad du tror/upplever och jobbar aktivt med situationen hemifrån. Omöjligt att veta om ni inte får tillfälle att kommunicera!

Jag tänker att i grund och botten är detta något förskolan måste jobba aktivt med och sätta in extra resurser. Förskolan har ett tillsynsansvar under den tid barnen är där.

”Tillsynsansvaret innebär att barn och elever: 

  • får den tillsyn de behöver.
  • inte skadas.
  • inte skadar något eller någon annan.Vårdnadshavare ska se till att de själva eller någon annan har uppsikt över deras barn och göra vad som behövs för att de inte ska skada någon annan. Kravet på tillsyn varierar beroende på barnets ålder, mognad och övriga omständigheter. Det innebär i de flesta fall att ansvaret för tillsynen är större när det gäller barn som går i förskolan och skolans lägre årskurser. Det är viktigt att huvudmannen är tydlig med hur tillsynsansvaret för barnen ser ut, ser till att all personal får kompetensutveckling och har fungerande rutiner. (från skolverket.se)” 

Ställ krav på förskolan att detta är ett problem som måste lösas och att du inte accepterar att ditt barn blir skadad under deras tillsyn (visst händer olyckor ibland, barn gör sig illa men det är skillnad om det är ett upprepande problem). Framför att du kräver att rektorn agerar på detta och att du om inget annat än ”vi pratar med föräldrarna” sker så kommer du gå vidare till huvudmannen (kommunen eller styrelsen beroende på typ av förskola). Det är OK att vara bråkig när det gäller barns säkerhet!

Sen tänker jag också att det viktigt att försöka vara förlåtande mot barnet även om det känns svårt när han är dum mot ditt barn. När man är upprörd är det lätt att tänka att ”vilken jäkla skitunge!” men försök tänka att det är agerandet som är fel, inte barnet. Prata inte med ditt barn om att han är dum utan hellre att han gör dumt. Bekräfta för ditt barn är det självklart inte är OK att hon blir slagen eller vad det kan vara och att man inte får göra så men att alla inte har fått lära sig det så bra. Barn är barn, för det får dom inte bete sig dåligt mot andra men dom måste få chansen att lära sig och utvecklas utan att bli dömda av vuxenvärlden för snabbt.

Nu vet jag att jag har så många kloka mammor som läser här varje dag och tänker att vi kanske kan slå våra huvudet ihop och hjälpa till i den här situationen. Har ni några tips till mamman som ställde frågan? Kanske ni varit med om liknande situationer och kan dela med er av hur ni/det löste sig och hur ni/förskolan hanterade situationen? 

 

20 Kommentarer

  1. J

    Var tvungen att kommentera efter att jag läst ditt inlägg. Att du skyller på föräldrarna tycker jag är fel. Jag håller med dig att uppfostran och hemmiljön har en väldigt stor bit i ett barns beteende men du vet inte hela bilden kring detta barn.
    Som utbildad specialpedagog har jag många gånger jobbat med barn med diagnoser som gör barnet aggressivt. En diagnos är inte något som föräldrar kan få bort. Jag är säker på att pedagogerna på förskolan gör allt de kan för att pojken i fråga inte ska gå på andra barn. Jag tycker att pedagogerna har alldeles rätt i att ”alla barn är olika”. Det är just vad alla barn är och ett lågaffektivt och pedagogiskt bemötande funkar inte för att få bort ett beteende som hör ihop med en diagnos. När pedagogerna svarar så kan man tänka sig att det ligger något bakom som de inte vill berätta åt dig eftersom de har tystnadsplikt.

  2. Kickii

    Blir ledsen när jag läser detta. Mitt barn kämpar. Varenda dag. Och har fått göra länge. Hen är utåtagerande, och det är varken hens fel eller oss föräldrar det är fel på! Vi kämpar ofantligt, går på knäna, är otillräckliga gentemot hen och hens syskon för att hen tar upp all tid och energi. Vårt älskade barn. Som inte menar något illa alls men saknar en del faktorer som andra barn utvecklar naturligt. Tex impulskontroll. Mitt barn gör sitt allra bästa och måste kämpa extra för alla situationer i skolan är påfrestande för hen och har varit sedan förskolan. Man är så frutkansvärt pressad som förälder. Man vet att vid varje hämtning får man höra något ”dumt” som hen gjort. Hen vet att vi föräldrar får höra det. Pedagoger har redan pratat med hen, hen skäms och mår dåligt. Sedan ska även vi föräldrar prata med hen. Hen skäms och mår dåligt. Sen ska även andra föräldrar prata. Hen skäms och mår dåligt. Hen förstår inte varför det blir så fel. Så snälla alla ni som har barn som följer utvecklingen, som klarar skolan, som inte kämpar med det sociala, med koncentrationen, med energin, med alla känslor och tankar som aldrig tar en paus. PRATA MER REKTOR/FÖRSKOLECHEF. För tro mig dom flesta föräldrar KÄMPAR. Ni hjälper INGEN genom att klanka på barn och föräldrar. Vi behöver stå enade. Inte ha fördomar och stöta bort varandra genom att inte ha förståelse. Det finns ALLTID så mycket mer bakom allt, det är sällan det beror på uppfostran. Tack för mig.

  3. Linda

    Jag jobbar som barnskötare och vill därmed ge min syn på det hela då jag tyckte att detta var intressant att läsa samt att jag kan relatera väldigt mycket till det..
    Jag önskar mer än något annat att det fanns resurser att sätta in i fall som detta, men tyvärr är inte fallet så. Vi har barn med autism som inte ens de är berättigade till resurs pga ekonomiska själ vilket jag tycker är helt sjukt på alla sätt då alla barn bör få de resurser som krävs för att de ska ha förutsättningar att lära sig och utvecklas under sin tid på förskolan. Jag har många gånger hamnat i situationer där jag känt att det inte spelar någon roll hur mycket man gör för man räcker inte till, man tycker att man är nära de barn som behöver extra tillsyn men så vänder man ryggen mot i 30 sekunder och så händer något. Jag känner konstant skuld att jag inte hinner agera, inte ser allt som händer eller missar konflikter då det finns många barn som kräver lite extra. Det är en jobbig sits för många som jobbar inom förskola då det ofta (och allra helst nu under covid-pandemin) saknas resurser.

  4. A

    Förstår inte. Varför är man så rädd för att prata med föräldrarna. När våra barn blir slagna så ringer vi alltid upp föräldrarna och pratar med dem. En gång hade en kille slagit vår dotter på rumpan. Killens föräldrar kom hem till oss med killen och killen skämdes rejält och sa ” förlåt för att jag smiskade dig på rumpan”. Han erkände såklart inte först för sina föräldrar men sen föräldrarna tömde hans rum så var det minsann tid för att erkänna. Och , om barnet har en diagnos, ja då kanske föräldrarna berättar det. Eller så är det föräldrar som faktiskt inte ägnar så mkt tid åt att barnen personligen ska be om ursäkt. Finns även de föräldrar som säger ” förlåt för mitt barn” men nej, man ska ta med barnet hem till den som blivit slagen och barnet ska personligen be om ursäkt.

  5. C

    Den här diskutionen tog på mig när jag läste den. Då min lilla pojken tyvärr varit den som har varit på andra barn.. Han är idag fyra år, har blivit en sån fin och bra kompis på förskolan då dom har hjälpt honom så bra, och jag själv har blivit hjälpt via BVC. Han var sen i sitt tal och de alla menade att det var pga detta som han blev något utåtagerande. Jag vart ledsen och frustrerad vid varje hämtning för att jag skulle behöva höra vad för dumheter han hittat på. Hemma har vi en trygg miljö, jag SER mina barn, lär dom att vara snälla, att dela med sig, att vara en bra kompis. Jag själv kan inte förstå hur mitt fina lilla barn skulle vara så här. Så snälla, döm inte dessa barn, och framförallt, skyll INTE på föräldrarna! Min son är hur fin och go som helst och har alltid varit. Men när det blev livat och mycket barn så blev han stressad och det slutade i det beteendet. Jag själv har funderat på ifall han har adhd, men han är för ung att utreda. Under denna semestern utvecklades han något extremt i sitt tal, pratar så himla fint och duktigt och vi fick så mycket pushande ifrån förskolan angående detta, och de märkte direkt et skillnad i hans beteende utifrån det. Så snälla, det behöver inte alltid vara så som denna mamman tänker och känner, finns så mycket mer bakomliggande än så 🙏❤️

  6. Didi

    Usch jag har inget att säga, blir alldeles stum av hur det kan vara och hur otrygg man ska behöva känna sig som förälder när man lämnar bort sitt barn. Beklagar att hon måste gå igenom det här. Men att prata med föräldrarna går inte. Skulle ta det högre, först tar jag det med personalen, sen tar jag det med rektor. Går inte det så tar jag det ännu högre men är det något som är värt att kämpa för hårt, så är det ens barn.
    Stort lycka till <3

  7. Emma

    Jag har en undran och är verksam inom skolan, hur tror ni att de pengar skolar får av staten ska räcka till att enkelt dela ut resurser (som de ju låter) vi har kanske 5 elever per barngrupp i dagens samhälle som hade behövt en resurs, och resurs, vad klassas det som? Det är ingen personlig assistent .. Vi har knappt råd till papper och pennor ?! Istället för att trampa på skolan så kanske vi ska ta och titta ett steg längre, politikerna?! Vad gör DOM för att skolan ska kännas säker och inkluderande? Vi är otroligt många lärare som får på knäna för att försöka få ihop dagarna för att kunna göra de vi älskar, undervisa era barn! Prata med oss och för en dialog, vi kämpa mer än vad utomstående tror.

  8. jessica

    Ett tips. Döm inte. Om du får en unge till kanske den blir likadan, du ska få se hur det kan gå efter ett par år. När en är slut i huvudet, utbränd att ständigt säga till, fullt pådrag morgon-kväll. Vad ska en göra. Inte sätta barnet på förskola, skola? det är förskolans uppgift att ha resurser. Och är ni rädda vad andra barn kan göra, kommer ni inte kunna släppa ut ert barn i samhället någonsin, för där kommer finnas alla typer.. Men ett tips, prata med föräldrarna. Hör vad dem har att säga, dem kanske behöver hjälp och stöd. Det behöver ju alla föräldrar vilka barn man en har. En del har inga stöttepelare och enormt krävande barn, det är föräldrarnas ansvar men livet är inte alltid lätt och barn är inte alltid enkla. Visa förståelse så kommer man långt. Dem kanskegärna vill bli bättre om ni berättar om situationen och hur illa de påverkar ditt barn etc

  9. Emma

    Man lämnar en lapp på förskolan med sitt eget nummer och säger till personalen på förskolan att ”-Kan du lämna den här lappen till X föräldrar, hälsa att de gärna får ringa upp mig/oss…alt. kanske ni kan kolla om vi kan få deras nummer så kan vi ringa dem.”

    Sen pratar man med dem och säger att ”Vad vi har förstått på vårt barn så blir det ofta konflikter mellan våra barn, har ni märkt någonting på x? Vi har pratat med förskolan om att de gärna få ha lite extra koll när våra barn leker så de kan hjälpa till med det sociala samspelet, kanske missförstår de varandra i leken. Ibland kan Lisa säga att hon bett honom sluta men att han fortsätter, och det är svårt för oss att hjälpa eftersom vi inte har situationen framför oss. Ni får gärna vara lite detektiver hemma så kanske vi kan hjälpa våra barn ha bättre dagar tillsammans på förskolan. På lördag kanske ni vill komma på våfflor, ibland behöver barn en brygga skapad av oss vuxna för att kunna närma sig varandra på ett respektfullt sätt.”

    Funkar inte det ber man en personal observera barnen under en dag, det kan med fördel ske parallellt med föräldrakontakten. Vid behov kan det göras av en specialpedagog.

  10. Hanna

    Jobbar som förskollärare och Vill bara flika in att en resurs sätts tyvärr inte in bara sådär. Förskolan går redan på knäna rent ekonomiskt och det ska sparas flera miljoner inom fsk/skola nästa år – var plockas pengarna? Till Resurser bla.

    I ditt fall Kan vara så att specialpedagog redan är inkopplad alt Psykolog från BVC osv. Då pedagoger har tystnadsplikt är det Inget som någon annan förälder får veta.

    Känner du att pedagogerna inte möter dig i din oro får du slutligen vända dig till rektorn. Det är viktigt att ditt barn känner sig trygg på förskolan men även att du som förälder är trygg med att lämna ditt barn där.

  11. Anonym

    En liknande situation på mina pojkars förskola.
    Ett barn hade sikte på en av mina killar under en period, pedagogerna berättade själva innan vi föräldrar ens han upptäcka detta.. upplevde att dom gjorde allt korrekt, och som mamman skrev – klart det händer saker fast dom har extra ögon på just det barnet det går ju så fort ibland!

    Jag tog ”lite saken i egna händer” och va kvar en stund vid hämtning, satt med barnen i ex sandlådan, var delaktig i lekarna och när då barnet kom fram till min pojke och ”utsatte” honom för något som inte är okej så sa jag något i stil med att -oj så tokigt det blev nu, testa gör så här istället så kan ni leka tillsammans…
    Att inte nejja barnet utan visa hur vi kan göra istället och INKLUDERA hen istället för att sära på dom.
    Jag fick den känslan att MIN närvaro under de korta stunderna vi (min pojke och barnet) fick tillsammans var guld värt i situationen, självklart alla pedagogers engagemang och föräldrarna som jag vet jobbade stenhårt också för att hjälpa lilla barnet.
    I dagsläget så är det inga problem.. dom leker tillsammans som ingenting har hänt. Och vill tillägga att det här barnet ofta kommer fram till mig när jag kommer och hämtar mina kids, Hen säger oftast ingenting mer än hej och sen bara går lite runt med mig/oss på gården 😀

  12. Sofia

    Är förskollärare och måste bara inflika med att det inte bara är att ”sätta in resurs”. Vi har MÅNGA barn som har behov av mera stöd men det är nästan omöjligt att få resurs. Sen får man nästan alltid MAX 25% resurs vilket innebär att vi får extra resurs 2h/ dag för ett barn som behöver kanske 9h/dag..
    Men att föräldrar engagerar sig är nog det absolut bästa sättet för att sätta press på förskolan!

  13. Frida

    Föreskole- och skolpersonal har en skyldighet att skriva incidentrapporter för varje fysisk eller psykisk kränkning ett barn utsätts för, åtminstone gäller det för kommunala skolor och förskolor – men lär gälla även för privata. I fallet för kommunal förskola och skola landar incidentrapporterna hos ansvariga för skola och omsorg inom kommunen, och dessa (bl.a.) ligger sedermera till grund för huruvida extra resurser för ett enskilt barn bör sättas in eller inte. Tyvärr ser verkligheten ut som så, att om rapporter skulle skrivas för varenda incident bland barn, så skulle tiden för annat inte längre finnas. Det skulle aldrig hinnas med att skriva rapporter om varje elakt ord som sägs och varje knuff som förekommer. Det är de mest ”allvarliga” händelserna som det rapporteras om, och som alla förstår så är det därmed upp till de vuxna att avgöra vad som är allvarligt nog att rapporteras. Barn känner sig, liksom vi vuxna, kränkta av olika saker, och det är tyvärr inte alltid att barnets egen upplevelse av kränkning tas på tillräckligt stort allvar. Det är ingenting jag försvarar, men så ser verkligheten ut! Och i en miljö där små människor håller på att lära sig sociala koder, där händer det saker som inte är ”önskvärda”. Det får man nog ha lite överseende med, barnen testar sig ju fram, de lär sig hela tiden. Däremot är det förstås problematiskt om ett och samma barn vid upprepade tillfällen utsätter andra barn för fysisk eller psykisk skada! Det ska aldrig accepteras.

    Vad gäller den här situationen så tänker jag att mamman i första hand ska argumentera för sitt barns säkerhet, snarare än att något behöver göras för den här pojken. Tryck på det, att mitt barn känner sig inte tryggt här, vad kan ni sätta inför åtgärder för hennes skull? Inte för pojkens skull. Det är nämligen alltid svårt att prata med förskole- och skolpersonal om ett annat barn, då de har restriktioner och inte kan berätta allt vad som sker i kontakten med vare sig barnet eller barnets föräldrar. Man har helt enkelt inte rätten att veta exakt vilka åtgärder som sätts in när det gäller ett specifikt barn. Däremot bör mamman kunna kräva åtgärder för sitt eget barn! Kanske att hon inte är i närheten av pojken vid t.ex. samlingar, lunch, vila och att hon vid aktiviteter placeras i en annan grupp. Under den fria leken är det förstås svårare att styra var respektive barn befinner sig, men det kan vara en början! Bara att få veta att sådana åtgärder sätts in kanske kan hjälpa.

  14. Hanna W

    Jag arbetar som förskollärare och mitt tips är absolut att ta upp detta med förskolechefen/rektorn. MEN mitt tips är att strida för att både barnets och pedagogernas arbetsmiljö ska förbättras. För att förklara mig, så arbetar jag i en kommun där vi har 20 barn på 3 personal som arbetar 100%. Det är standard i vår kommun och i många andra. Detta innebär att vi har ansvaret för 6,6 barn per pedagog. Och vi är enbart 3 pedagoger under en kort del av dagen. Mellan 9.30-13 är alla på arbetsplatsen men då ska också alla tre hinna ha rast. Tiden som blir kvar då vi är tre är då alltså 2h/dag. Före 8 och efter 16 är vi själva eller ihopslagna med grannavdelningen. Låt oss säga att det var vår avdelning problemet var på, där ett barn utsätter ett annat barn för våld. Och vi skulle behöva en resurs. Det kommer vi inte att få, utan att barnet som är våldsam har en diagnos. Vi kan ta hjälp av specialpedagog och psykolog i hur vi kan handleda dessa situationer men vi får ingen mer personal på avdelningen. Det finns det inga pengar till. Jag älskar mitt jobb men det är otroligt krävande! På vår avdelning har vi haft tur och alla barn går inte hela dagar/varje dag på förskola. Andra avdelningar har full beläggning varje dag. Alltså 20 barn på 2 pedagoger till frukost. 20 barn som ska ha frukost samtidigt. Det är såklart inte okej någonstans att barn blir utsatta av våld på förskolan! Men vi skulle jättegärna vilja att vårdnadshavarna strider med oss i denna fråga kring arbetsmiljön! Förskolepedagoger lyssnar inte politikerna på. Kanske skulle det bli förändring om vårdnadshavarna börjar gå ihop och sätta krav på hur en förskola bör vara utformad för att främja varje enskilt barns lärande och säkerhet. Jag länkar en debattartikel nedan som jag tänker kan vara bra för alla vårdnadshavare att läsa. Problemet ligger ofta att vi omöjligt kan vara överallt och se allt, för att vi har för många barn att ha hand om på alldeles för få pedagoger. Tack för ordet!❤️

    https://www.aftonbladet.se/family/a/VqRk8V/forskollararna-gar-pa-knana–men-de-fixar-anda-alltid-allt

  15. Emma

    Hade precis samma situation i min sons förskola då en flicka skadade honom väldigt ofta. Fick också svar från personalen som jag inte kände mig nöjd med och min son fortsatte att komma hem med skador från den här flickan. Till slut sa jag ifrån på allvar och då tog personalen in en specialpedagog och situationen blev lite bättre. I samma veva flyttade vi och bytte då förskola men kommer alltid vara irriterad över situationen och kände mig väldigt maktlös gentemot förskolan, ens barn ska ju vara trygga där!

  16. Clara

    Hej!

    Jag är förskollärare själv och suttit i samma sits fast i min proffession. Där ett barn är utåtagerande och andra föräldrar blir oroliga för att deras barn kommer till skada. Jag tycker det är bra att du reagerar och att du har tagit upp det med pedagogerna men det jag även tycker att du ska göra är att maila rektorn, för ofta blir inte pedagogerna lyssnade på när det berättar för rektorn att de har ett barn som är utåtagerande och att de inte hinner med. Desto fler vårdnadshavare som trycker på hos rektorn och förklarar situationen desto bättre förklara även att ni litar på pedagogerna och ser att de gör sitt yttersta men barnet ändå är utåtagerande och att ni känner en oro då ert barn är utsatt för detta. Ibland är det tyvärr svårt för pedagogerna att nå fram till rektorn själva och om ni som vårdnadshavare trycker på kan det komma en resurs eller en extra person så att man kanske kan dela i mindre grupper.

    Tycker det är toppen med engagerade föräldrar som vill vara insatt i förskolan!

  17. Malin

    Tänker att man inte har en aning om hur man har det med sitt barn hemma, även om de träffar dem ute och de beter sig sådär mot sitt barn så kan det ligga saker bakom som ingen vet. Det ska absolut inte vara så på förskolan, men allt som oftast är det även perioder hos vissa barn som går över utan att det är fel på föräldrarna!!! Barnet kanske inte känner sig trygg i stora grupper och reagerat på ett annat sätt än vad man tycker är normalt. Och jag själv som har ett ’jobbigt’ barn hemma orkar inte vara pedagogisk och lågaffektiv och allt vad de fina orden heter för tålamodet räcker bara till en viss del och så är det med det. Vissa barn har det jobbiga helt enkelt, och det vet jag av egen erfarenhet. Det går i vågor och jag kan inte kontrollera vad mitt barn gör hela dagarna på förskolan heller. Men det är absolut viktigt att ha en dialog!! Och att förskolan inser att det här barnen kanske är i behov av mer stöttning!

  18. Anna

    Hej,
    I en drömvärld finns det resurs till alla barn som behöver det. Både till barn som är utåtagerande och kan göra illa andra barn men även till barn som har andra svårigheter. Men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Så det är som Paula säger, vill man ha en förändring räcker det inte med att enbart ha möte med förskolan (vilket man såklart också ska ha) men då får man även ta sitt ansvar att engagera sig politiskt samt kontakta kommunen.
    Sen vill jag också lägga till att pojken som är utåtagerande och har svårigheter även han har föräldrar som älskar honom och vill hans bästa. Att komma som en utomstående vuxen och döma är inte okej!
    /Pedagog som blir frustrerad på vårdnadshavare till och från 🙂

  19. Sofi

    Jag jobbar på förskola, kommunalt. Vi gör handlingsplaner o söker pengar för resurs åt barn som behöver detta. Tyvärr får man så lite pengar så blir bara några timmar:/ sorgligt hur lite man prioriterar barnen i dagens samhälle. Får se hur länge man orkar jobba..

  20. Jonna

    Tycker det sista du skrev var extra klokt, att prata om att barnet GÖR dumt, inte är dum. Det är väldigt stor skillnad!
    Beroende på ålder på barnen kan man också prata om vad som hände innan (främst kanske skolålder nu iofs). Mamma brukade alltid fråga mig ”och vad gjorde du?” när jag kom hem och sa att någon varit dum mot mig. Hon bekräftade först att jag var ledsen, att det som hänt inte var okej men hon lärde mig också att mitt beteende kan påverka andra. Jag menar absolut inte att man ska lägga ”felet” på det barnet som fått något psykiskt eller fysiskt elakt emot sig, utan mest att det även kan vara bra att prata om varför eller vad det kan vara som gör att någon gör dumt. För att på något sätt skapa en förståelse för barnet som gör dumt, istället för att barnet alltid blir sett som ett barn som alltid är elakt. Förstår du hur jag menar?

Visa alla 20 kommentarer
Uncategorized

10 likheter mellan mig och Hugo

Tidigare i veckan skrev jag om mina och Hugos skillnader. Dom är måååånga och ibland känns det som att vi kommer från två olika planeter. Dock har vi många likheter också. Våra egenskaper skiljer sig men när det kommer till värderingar är vi lika. Vi må värdesätta saker olika men vi står på samma grund. Vi tycker att samma saker är viktigt på riktigt♥️.

Nu tar båda två havremjölk till kaffet. Hugo var något sen på pucken men tycker också att det är betydligt mycket godare nu.

FRIYAY innebär 😴😴😴. Båda två uppskattar lugnet, myset och att få krypa ner i sängen och titta på barnfilm tillsammans med tjejerna. Det slutar oftast med att vi alla fyra somnar innan klockan 21.

Ingen utav oss är händiga. Vi behöver hjälp bara av att sätta upp en tavla🙈.

Lika fåfänga

-& lika lättskrämda!

När man kikar ner i vår tvättkorg blir det så tydligt vad vi använder mest och vad vi äger mycket av. Träningskläder!

Något jag älskar med mig och Hugo är att vi är inkluderande. Vi inkluderar och tycker att det är viktigt att alla känner sig sedda och hörda.

En likhet som Hugo ärvt sedan han inledde en relation med mig är att han lärt sig att uppskatta ordning och reda. Det var ingen självklarhet för honom att ordna upp på kvällen i hemmet så att det nästkommande dag blev en bättre och lättare start.

Rödpang har blivit vårt gemensamma intresse de senaste åren

Nyfikna, lyhörda, lojala, alerta, impulsiva, snälla, ödmjuka, empatiska, utåtriktade, kreativa, generösa, sociala, drivna är några av våra gemensamma styrkor♥️

Vi är också rastlösa, envisa, stundvis dåliga på att kompromissa, lata känslomänniskor. Både jag och Hugo styrs mycket av våra känslor. Det finns måååånga skillnader men också många likheter. Men i slutet av dagen finns det ingen annan människa som jag skulle vilja dela livet med än just Hugo.

My person

18 Kommentarer

  1. a

    Låter underbart att ni har den känslan efter ungar och livet mellan 20-30!
    Kan det var så tänker jag. Men kanske det kan det.
    Jag tror jag lever med fel person, tvivlet har växt sig starkare för varje år 🙁 Vad gör man?

Visa alla 18 kommentarer
ReceptTips

Nyttig Nutella med avokado

TACK till dig som tipsade mig om nyttigare Nutella med bas från en avokado!

Jag vill njuta av min last att bara ta en sked Nutella lite då och då och detta gick busenkelt att göra. Ni måste testa att göra detta till helgen😍.

-Perfekt att ha på smörgåsen, en klick i kvargen, på pannkakorna eller bara som det är

För en liten burk nyttig Nutella behöver du:

1 avokado

2 msk kakaopulver

1,5 msk honung

1 krm äkta vaniljpulver

Gör såhär:

Stavmixa alla ingredienser i en bunke (går också bra att mosa avokadon och blanda).

Häll över Nutellan i en liten burk, tänk på att den inte håller sig i allt för länge, så ät upp den fort 😋

14 Kommentarer

  1. Emma

    Tack för tipset!
    Vad är det för bröd du har där på bild?
    Är laktosintolerant och mina ögon ser ofta mot nutellan när jag gör förbi hyllorna. Jeg vet att det finns något laktosfritt på hälsokost, men för dyrt enligt mig. I varje fall här i Norge.

  2. Sara

    Hej Paula!
    På min dotters förskoleavdelning går en pojke som nästintill varje dag är dum mot de andra barnen på förskolan. Fick i början av veckan veta att detta barn varit fysiskt elakt mot min dotter och pratade med personalen om detta. Fick till svar att ”alla barn är olika och vi får inte glömma att det handlar om barn, samt att de förstår min frustration i detta”. Jag tycker det är helt sjukt! Föräldrarna till detta barn är väldigt oengagerade, har flera gånger sett dem ute privat och när barnet gör fel i t.ex. lekparken sitter de flera meter bort och skriker åt barnet istället för att gå fram till barnet och prata med det.
    Är så fruktansvärt frustrerad och irriterad över detta. Bad personalen på förskolan prata med barnets föräldrar och de svarade att de pratar med dem och att personalen försöker vara nära barnet hela tiden men ibland missar de saker (vilket jag tycker är helt förståeligt när de har 20 andra barn att hålla koll på).
    I grund och botten vet jag att detta är barnets föräldrars fel. Hade de varit engagerade och mött sitt barn på ett lågaffektivt och pedagogiskt sätt hade barnet säkerligen inte bettet sig på detta sätt. Men nu gör de inte det och alla andra barn får lida för föräldrarnas lathet och det gör mig så förbannad!
    Har du några tips? Vad skulle du göra om du var i min situation? Kanske har varit liknande situationer på er förskola?
    Tacksam för svar!
    Kram

    1. Linda

      Vi hade en liknande situationen med vårt yngsta barn. Ett barn var väldigt utåtagerande i klassen och vårt barn var ett av dom som råkade mest illa ut. Dagliga slag/sparkar samt verbala hot. Blev tillslut en ohållbar situation då vi tog ur hen ur skolan. Skolan i sin tur hävdade att barn är barn och att alla lär sig hur man ska vara i olika takt 🤦🏻‍♀️
      Föräldrarna till det utåtagerande barnet såg ju givetvis inte problematiken och tyckte att man uppfostrar genom att skrika/hota ena dagen för att nästa gulla/försvara.
      Men eftersom det drabbade flera barn/familjer så gick vi ihop och anmälde skolan samt satte hårt mot hårt.
      Idag fina det en extraresurs i klassen och man har punktmarkerat.
      Tack o lov fick även vårt barn byta klass så nu har vi en bra skolsituation igen 🙏🏻

      1. Sara

        Jag menar på fullaste allvar att detta barn hade bettet sig annorlunda om barnets föräldrar agerat och engagerat sig i sitt barn. Hur ska ett barn vars föräldrar aldrig säger till och förklarar varför barnet gör fel, lära sig vad som är rätt och fel Ange?

      2. Majja

        Tänkte samma sak….. ingen vet vad som pågår bakom stängda dörrar. Mitt syskon barn är idag äldre men har en diagnos vid namn autism. Föräldrarna mitt syskon och partnern har kämpat och kämpat och kämpat i år och vet du mitt syskonbarn idag är världens sötaste snällaste underbaraste finaste pojke men det tog år och det tog mycket tid energi kraft från mitt syskon och partnern. Så ibland ja ibland i parken orkade dom inte sitta och diskutera med barnet varenda sak som pågick ibland i all hast blev det att man fick ryta till för det inte gick att alltid diskutera med barnet. Och det var säkert någon i parken liknande era kommentarer som sa ja hon bryr sig inte alls det ser man som hon ryter till. Men ingen vet allt kämpade föräldrarna gjorde alla andra dagar i veckan alla andra timmar på dygnet. Det är förskolepedagornernas uppgift att hålla koll när barnet är där. Alla barn förstår inte på samma sätt alla barn är inte lika lätthanterliga och alla barn är olika. Men det är ingen förälder som vill att ens barn ska slåss eller på något sätt ska någon annan ingen vettig person vill det.

        Ett lågeffektivt sätt funkar inte med alla barn och du vet inte hur föräldrarna är med barnet du har ingen aning du kan spekulera utifrån de du sätt men du vet inte.

        Man kan alltid prata med föräldrarna och försöka mötas halvvägs och samma sak med pedagogerna. Så att det blir hållbart för alla.

        Men sitta och skriva JAG VET Att DET ÄR FÖRÄLDRARNAS FEL du vet ingenting egentligen…. Jag vet inte hur det är hemma hos dig lika lite som du vet hur det är hemma hos mig.

      3. a

        En del barn har diagnoser, och kan därmed inte styra sin impulskontroll! Därför blir dem utåtagerande.
        Så ser verkligheten inte ut i din rosaskimrande värld. Plus att pojkar är mer fysiska och det kan du heller inte ta bort att dem kommer leka vildare lekar.
        1 tips! Stötta föräldrarna, dem kanske inte mår så bra och har det jättejobbigt, du vet efter många år av utåtagerande/barn med diagnos så är många föräldrar utbrända. TA bort dina skygglappar, dem har det förmodligen jobbigare än dig. Och det är synd om deras barn som har det såhär. Sen är det givetvis trist för dem andra barnen på avd. men verkligheten är så när man väljer att sätta sina ungar på förskola, för de kommer alla göra och det innebär en mix av skitungar, obegåvade ungar, diagnosbarn, snälla små ljus. Tänk till

        1. Linda

          Är ju oftast så att det ej finns tillräckligt med resurser tyvärr men att säga att verkligen är så när man sätter barn på förskola och det liksom ”hör till” kan du väl inte mena. Jag som har ett barn som blivit utsatt har försökt ha all förståelse i världen för barnet som kränkte och framförallt slog mitt barn. Vi har försökt ha en bra dialog med både förskola samt med föräldrar men när tillslut ens eget barn är så nedbrutet att man ej kan lämna och när man dessutom känner stor oro för Att något allvarligt ska hända så är det jäktigt svårt att vara förlåtande mot systemet. Nej, alla barn ska få känna trygghet i förskola/skolan!!

    2. J

      Vad ledsen jag blev av denna kommentar. Otroligt ledsen. Mitt äldsta barn har problem med samspelet med andra barn på förskolan, han blir ofta fysik, slåss, sparkas, knuffas. Det är ett problem och personalen försöker så gott de kan att hålla koll på honom. Han behöver ha ögonen på sig hela tiden och att någon vuxen tar ett steg in och bryter innan det händer, men ibland missas det.
      Det har ingenting att göra med oss föräldrar. Föräldrar kanske ser oss som slappa eller tror det är vårat fel, men det är för att andra, utomstående inte vet om viken kamp det är varje dag med barnet. Vi kommunicerar med förskolan, specialpedagog, BVC, mm. Men inget av detta vet föräldrarna på förskolan om, pga TYSTNADSPLIKT.
      Ingen diagnos utan pga annan problematik.
      Det gjorde så ont att läsa att en människa tror något sådant om att det är föräldrarnas fel. Det hade kunnat vara mitt barn det skrivs om. Föräldrarnas fel? När man gör allt i sin makt och lite till..
      Tänk ett steg längre….

    3. Kalle

      Det kan också handla om ett barn med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som därför inte kan hjälpa att hen gör som hen gör. Kanske därför föräldrarna ”bara skriker” åt sitt barn och verkar oengagerad. De kanske inte kan hantera sig barn och gör sitt bästa. De kanske faktiskt behöver hjälp men inte har förstått det själva än.

      Det är otroligt lätt att som annan förälder drömma… Men ibland finns det medicinska orsaker till saker.

    4. Sarah

      Problemet idag är just pedagogik och ”lågaffektivt” bemötande. Barn idag är inte rädda för något eller nån, barns agerande får inga konsekvenser. Varken i skolan eller hemma och då blir det så här. Lärare vågar inte säga ifrån pga rädsla och föräldrar vägrar ta konflikt för idag ska man ju helst va bästa vän med sitt barn, inte förälder. Barn behöver gränser, disciplin och att agerande leder till konsekvenser när man gjort fel. När jag var liten och hade varit dum i skolan så gick jag inte gå ut efter skolan, en hel månad fick jag bara gå till skolan och komma hem. Tittade på när mina kompisar lekte på gården och när dom kom upp och plingade på sa mamma tyvärr hon får inte gå ut, hon har inte varit snäll. Men det lärde mig ett och annat.

    5. Jag

      Hej.
      Tänk på att pedagogerna inte får lämna ut information kring vilka åtgärder de vidtagit kring barnet. Kanske är både specialpedagog och BUP inblandade? Förskolan här säkert en åtgärdsplan och speciella insatser, men det är inte något de kan diskutera med andra föräldrar. Det enda de kan säga är just det de sa. Att de är medvetna om problemet och förstår din oro.

    6. Josefine

      Fast ärligt talat, vad vet du egentligen? Blir livrädd över att läsa såna här fruktansvärt dömande kommentarer. Barn ÄR olika och vad du ser visar en bråkdel av de här människornas liv. Hur vet du inte att dessa föräldrar gjort allt i sin makt och slitit sitt hår dagarna i ända? Vad vet du om det här barnets förmågor? Hur vet du inte att barnet har en funktionsnedsättning och att det faktiskt kanske inte spelar större roll hur dessa föräldrar kämpat? Föräldrar har det bärande ansvaret men snälla du sluta döm innan du faktiskt vet hela situationen! Det du däremot kan göra istället för att kasta skit på föräldrar är att rikta ansvaret mot förskolan som faktiskt ansvarar för detta barn och alla andra barn under tiden de är på förskolan. Hinner de inte se till att barnet inte utsätter något annat barn för fara har de ansvar för att sätta in resurs i gruppen. Absolut ingen vinner på att du trycker ner föräldrar på det här sättet när du uppenbart inte är fullt insatt i situationen.

Visa alla 14 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting