Juni 2020
Kärlek

Hyvää yötä Moffi

I fredags klockan 14 slog kyrkans klockor för morfar. Begravningen hölls i finska kyrkan. Samma kyrka där jag och mina bröder är döpta och där min mamma är gift.

Mormor & barnbarns barn🖤

Morfars kista pryddes av otroligt vackra blommor. Min morfar var en enkel bondpojke från landet i Finland. När vi valde blommor gick temat i ”vackert i sin enkelhet”.

Lantliga och enkla  blomsterarrangemang, precis som morfar hade velat ha det

Min mamma höll ett vackert tal till sin pappa. Det var både sorgligt, fint och roligt.

När mamma höll sitt tal började tårarna att rinna nedför mina kinder. Leonore satt i mitt knä under begravningen och under hela ceremonin vände hon sig om för att hålla koll på min och alla andras reaktion. När jag grät, la hon sin kind mot min.

Fina lilla flicka. Endast fyra år men både omtänksam, mjuk och tröstande♥️

Vi fick säga hejdå och la en sista syren på kistan och teckningar vi pysslat med under samma förmiddag.

Min lillebror spelade fantastiskt vackert på gitarr. Då brast det för mig en gång till.

När begravningen var slut skulle sex män bära ut morfar enligt tradition. Här började scenen som fick hela kyrkan att tappa andan. På väg ut från altaret fastnade blommorna ovanför kistan i takkronan. Hugo som var en av dom som bar ut morfar berättade att dom faktiskt var nära på att tappa kistan (😱).

Det gick tack och lov bra, och morfar kom till slut till transporten. I efterhand har jag, mormor och mamma kunnat skratta åt detta. ”Typiskt morfar att en sista gång göra ett bus och fastna i kyrkans takkrona”.

Det vart oerhört sentimentalt i slutet. Då grät vi allihop.

Vi grät allesammans och kramades för att ge varandra tröst.

Mina fina tjejer. Omringade av så många som älskar dom. Här med både farmor, farfar, mormor och morfar nära♥️


Jag har i efterhand pratat med barnen om begravningen. Frågade under helgen hur dom mår och hur det kändes. ”Det var sorgligt”. ”Det var ledsamt att se alla ledsna”. ”Jag saknar Moffi”.

Men känslan efteråt är ändå bra. Det var en fin begravning, och barnen mådde bra resten utav helgen. Vi konstaterade att man måste få vara ledsen. Att det inte är någon fara. Vi konstaterade också att vår morfar finns kvar i alla duvor som vi möter. Just det där med att duvan är morfar har avdramatiserat döden och det är jag tacksam för.

Jag är glad över att vi valde att barnen skulle få medverka på begravningen. Morfar var en nära anhörig och jag kände oro för hur reaktionerna under/efter skulle bli. Jag vill inte att det ska vara onaturligt att vara ledsen. Ibland är man glad, ibland är man ledsen. Just sorg är annorlunda och jag ser den som randig. Vi tar del av den hela tiden och jag ser det som mitt uppdrag att ge både mamma och mormor vila från sin sorg just nu♥️

24 Kommentarer

  1. Karin

    Ett vackert inlägg, tycker jag. Min papi dog för två år sedan och då var barnen, då 4 år och 5 år, med på begravningen. Det kändes rätt för oss och flera av deras kusiner var också med. Döden är en del av livet och vi såg ingen poäng i att hymla med det. Kram!

  2. Paula Liukkonen

    Kära vänner,
    Livet är för kort att spilla tiden på elakheter, dumheter och illvilja. Sådant förstår man efter stora förluster här i livet. Jag och mina närmaste tycker att det är fint att Paula öppet skriver om sin morfars begravning. Paulas morfar, och min man, dog av asbestcancern Mesoteliom. Coronaviruset som han fick under vården på sjukhuset kom för sent. I Sverige dör närmare 200 personer i asbestcancern och om orsakerna till det finns att läsa i faktaböckerna. Vänligen Paulas mormor.

  3. S

    Krama tjejerna!
    Klart dem ska vara med på begravningen de är ändå relativt stora. Att få känna att man får vara delaktig och ta sitt eget avsked är nog viktigt även som barn. De har såklart sina tankar och funderingar i de hela. Kram

  4. Sanna

    Sorry men jag tycker att det är konstigt, din morfar har dött av covid-19, men dina barn ska ändå vara nära din mormor och kramas? Tycker det är väldigt onödigt faktiskt 🙁 Men det verkar ha varit en väldigt fin begvravning i övrigt <3

    1. M

      Och i denna situation så måste väl ändå mormor och andra inblandade få avgöra det själva? Mormor kanske behövde extra många kramar av barnbarnbarnen under begravningen – skulle P och H då säga Nej?!

      Dom är uppenbarligen redan extremt medvetna om riskerna med Corona, så låt dom avgöra själva. Speciellt under en begravning.

  5. EM

    Jag beklagar sorgen. Tack för att du hade med dig barnen, inte många som gör det – men i min familj resonerar vi som så att bara för att man är liten så förminskar det inte sorg och behovet av att ta avsked.

  6. Catharina

    Så vackert och berörande <3 du är så klok Paula. Beklagar sorgen men gläds också åt att du har så fina minnen med din morfar! Ta hand om er <3

  7. Leoni

    Jag ställer frågan för att jag har svårt att förstå… Varför postar du bilder från något så intimt som en begravning, på kistan och på anhöriga som gråter? Jag ser det vackra i bilderna och jag berörs av er sorg, men jag tycker att dom ska tillhöra dig och din familj – vi som läsare behöver inte alltid vara med ända in på skinnet.. Du skriver vackert om döden och begravningen, texten hade räckt långt.
    Önskar dig och din familj all styrka! Kram

    1. Paula Rosas
      Paula Rosas

      Jag hade ingen avsikt att skriva/fota begravningen. Vi har en släkting som min mamma bad fota begravningen som minne. Jag fick se bilderna först igår och frågade om lov för att publicera detta. Jag ser inte vart det är kränkande då, och kände ett behov av att kommunicera även om död och sorg. Det är påtagligt och aktuellt i mitt liv just nu, och jag antar att det även är en del i mitt eget sorgearbete- att få skriva.

        1. Annica

          Detta är rakt inte opassande, tycker jag. Tycker det är en fin stund – att få bara vara i sorgen tillsammans. Man ser kärlek, man ser saknad och man ser känslor – och det ska vara fullt okej att få visa alla känslor. Det är just detta, att behöva smyga med känslor och gömma undan en del av känsloregistret som skapar dysfunktionella människor.

          1. Leoni

            Annica – Jag respekterar din åsikt men tror att du missförstod mig. Jag är en känslomänniska och har alltid visat mina barn mina känslor, låter dom uttrycka sina och ingen känsla är ”fel”. Min åsikt handlade om att posta det på en offentlig blogg, det var allt. Precis som alla känslor är okej, så är alla åsikter såklart okej (inom rimlighet) 🙂

        2. Leoni

          Menade inte att det var kränkande för de sörjande, och jag antog att du självklart hade bett om lov, för mig personligen handlade det mer om att bilderna känns så intima och privata och något som borde ha varit för er i familjen att se tillbaka på. Jag tycker att texten var jätte vacker och fint skriven, det var det jag menade med att endast texten hade räckt långt. Jag förstår 100% att alla bearbetar sorg olika och jag vill inte ge pekpinnar hur du ska göra med Din blogg och Din sorg, jag tror bara att man som influencer ibland kanske glömmer gränsen mellan att dela med sig och det privata, den gränsen är självklart olika beroende på vem man frågar. Jag menade inte att kränka någon eller att du kränkte någon på bilderna, hoppas att du inte tog det så.

      1. Ulrika

        Jag är jätteglad att Paula publicerade detta och har pratat så öppet om det hela. Min morfar dog för tre veckor sen (inte av covid19 dock), och på grund av corona kunde jag och mina syskon inte närvara vid begravningen. Jag tycker det har varit extremt tufft att behöva hantera det hela och inte kunna ta avsked eller se min mamma och stötta henne. Som tur är kunde hon och pappa närvara vid begravningen. Att läsa om någon annan som genomgår det här samtidigt har faktiskt gjort så jag känner att jag kan sörja lite jag med. Så tack för detta Paula!

    2. Sanna

      Jag förstår öht inte varför man vill bli fotograferad (och se bilder på) under en begravning som är bland det tuffaste man kan gå igenom. Skulle aldrig fotografera under en sån laddad situation, och skulle bli upprörd om ngn fotograferade mig under en begravning.

      Men alla är olika..

      1. Paula Rosas
        Paula Rosas

        Exakt Sanna, alla är olika. Min familj såg ett värde i att fotografera begravningen och även dom har rätt till sin känsla precis som du till din.

        /Paula

        1. Sanna

          Har inte sagt ngt om att ni inte har rätt till er känsla? Vart läser du in det?
          Skrev att JAG inte förstår det, i en diskussion som handlar om det på din publika blogg.

      2. Moa

        Min kusin var med om en allvarlig bilolycka två dagar innan min mormors begravning. Han opererades därför under hela dagen som begravningen var, och min moster med familj var på plats på sjukhuset med honom. Vi valde därför att ta in ett filmteam som filmade hela begravningen som vi sedan kollade på tillsammans med min mosters familj när min kusin hade återhämtat sig efter operationen.
        Jag tyckte personligen att det var ”skönt” att se begravningen igen, vilket jag verkligen inte trodde att det skulle vara, och är väldigt glad över det beslutet. Jag hade först tänkt att inte vara med när vi kollade på begravningen igen, men ändrade mig vilket jag var glad för.
        Så jag tror att det kan finnas en tröst i bilder även från svåra stunder, och om det känns bra för Paula att dela med sig så är det självklart det hon ska göra.
        Paula – ta hand om era närmsta, och låt mormor välja själv hur mycket hon vill krama barnen. Det finns få så trösterika saker som små barn i sorgsna stunder ❤️

  8. Camilla. A

    Så himla vackert, och oj vad jag brast ut i tårar när jag såg bilderna på barnen när de grät 😣 Beklagar eran sorg, men så fint att moffi fick bli en duva. Att tjejerna kan känna att han finns med ändå på nåt sett 🙏

  9. Emma

    Så fint på alla sätt 💗 beklagar er sorg. Ni verkar hantera det bra & inkluderar barnen i det.💗 Mina barns gammelfarfar ligger inför döden och funderar på hur vi ska tackla det när begravning närmar sig sedan. ❤️ All kärlek till er i denna tid.

Visa alla 24 kommentarer
Bilder

Instgrammet vs verkligheten

Det är nästan roligast att få den här mappen med bilder från Mikaela efter diverse plåtningar- Instagrammet vs verkligheten!

Flått i blått!

Men tant hade svårt att ta sig upp!

Och fick en sticka i handen. Aj, aj 

Ibland får jag till det…

Andra gånger ser det bara ut som att jag sitter och kissar

Morgon stund har guld i mun 

Men det var lite besvärligt att ta sig dit

Vindstilla vs blåst..

Var frusen i ca en vecka efter denna skärgårdsplåtning. Vi ville verkligen fånga skärgårdskänslan och höll till nära vattnet. När de plötsliga vindarna drog in bad jag till vädergudarna att sluta!

4 Kommentarer

  1. Sandra Augustinson

    Haha! Det där ser ut som mig när jag ska klättra eller ta mig upp 🤣🙆‍♀️ ibland är det krångligt att sätta sig upp när man är lite äldre har jag märkt, iaf på mig själv.

Visa alla 4 kommentarer
ReceptTips

Bakade havrebowls med krämig kvarg

 

I annonssamarbete med Lindahls kvarg

Jag har en förkärlek för rolig mellis och är ständigt på jakt efter spännande recept. Kvarg är en storfavorit hemma hos oss och måste få passa på att slå ett slag för den grymma förpackning- som rymmer hela 900 gram!

Med fyra hungriga magar att mätta i familjen går det åt en och annan sådan här förpackning hemma hos oss!

Lindahls satsar på att skapa produkter som innehåller det där extra proteinet så det passar oss som lever ett aktivt liv. Det gör att vi orkar, bygger upp musklerna och gör att vi blir ÄNNU starkare och uthålligare inför nästa aktiva och fysiska aktivitet.

-Lindahls smaksatta kvarg innehåller inget tillsatt socker

-Finns i laktosfria alternativ 

-Har ett högt proteinintag

& nu skulle jag vilja dela ett nytt och roligt mellis-recept som passar för hela familjen:

-Bakade havrebowls med krämig kvarg

För sex portioner behöver du:

Kvarg (min favvo är vanilj)

2 bananer

1 dl valfritt nötsmör

4 msk honung

7 dl havregryn

Salt

Kanel

Garnering:

Jordgubbar

Hallon

Blåbär

Honung

Gör såhär: 

Mosa bananer och blanda ner nötsmör, huong, havregryn, salt och kanel. Arbeta ihop ingredienserna till en deg. Sätt på ugnen på 180 grader.

Ställ in degen i kylskåpet i ca 20-30 minuter. Smörj en muffinsform med smör och när degen är färdigkyld formar du degen i muffinsformen som små skålar.

Grädda havreskålarna i 12-16 minuter. Låt havreskålarna vila i ca 20 minuter när de gräddats klart innan du försiktigt tar upp dem ur formen.

-Fyll den frasiga havreskålen med krämig kvarg, frukt & bär och ringla över honung

 

// Ni måste testa!

3 Kommentarer

AllmäntBilderKärlekTräning

Helgstatus

Godmorgon måndag!

Hoppas att allesammans har haft en fin helg. Vår har innefattat precis allt. Sorg, saknad, reflektion, nya minnen, vila, kvalitetstid, firande, mat, bus, lek, träning och mys. Det kändes lite som sommar och semester & jag känner mig taggad på ytterligare en intensiv arbetsvecka!

Gjort i helgen: I fredags begravdes min morfar. Mer om själva begravningen kommer i ett eget inlägg lite senare idag. Alla höll på att tuppa av i kyrkan och tänkte att det kan vara värt att faktiskt dela vår upplevelse när det kommer till just död och hur barnen hanterade det hela.

Efter begravningen hade vi fikat på vår baksida- här med en av mina absolut äldsta vänner Kattis♥️

Vi avslutade fredagen med en sen middag på bankomat

Efter lördagens aktiviteter åkte vi in till Södermalm för att äta brunch med Jonas och Lisa. Har ni inte hunnit testa Blecks brunch MÅSTE ni göra det, den var grym!

Vi fortsatte vår dag med att busa i Blecktornsparken där vi träffade fina kaniner

Barnen tjatar om husdjur men jag har förklarat att jag är pälsallergiker. Hundar är okej men de andra pälsdjuren är det katastrofalt med. Värst är katt och häst!

Skojade och sa att om de vill ha en kanin måste jag tyvärr flytta. ”Nej mamma. Du är bättre än en kanin”♥️.

Vi hade en lugn och skön lördagskväll som spenderades i soffan framför mys och film. Helgens film blev Askungen.

Trots att filmen är rekommenderad från sju år hängde Leonore med. Hon blev både upprörd, förtrollad, arg och ledsen. Mot slutet av filmen sov nästan hela familjen och vi somnade tidigt allesammans för att ladda inför söndagens firande av…

Alla mammornas dag” som tjejerna säger! Jag fick både sovmorgon & väcktes med varma kramar och paket!

Hugo: ”På med träningskläderna och möt mig i gymmet om 10 minuter”.

Han hade sagt ihop en morsdag wod till oss:

400 meter löpning med sandsäck

50 marklyft

400 meter löpning med sandsäck

50 thrusters

400 meter löpning med sandsäck

50 kast över ryggen med sandsäck

400 meter löpning med sandsäck

50 push press

400 meter löpning med sandsäck

Löpning körde vi ihop medan vi delade på repetitionerna på övningarna. Hugo körde 10, jag körde 10 osv. Vi vart klara på 26 minuter. Slår ni oss? 💪🏼

Efter träningen sa Hugo och barnen att jag hade 30 minuter på mig att göra mig i ordning. 29 minuter efter satt vi i bilen och åkte tull…

Bockholmen Hav & Resturang! Mina två allra dyrbaraste Det var SÅ härligt här!

En helt magisk liten skärgårdspärla bara ett stenkast från centrala Stockholm! Förstår inte HUR jag, människan som spottar allt har kunnat missa detta. Men otroligt glad och tacksam för att jag har en man som känner mig så väl och som vet vad jag går igång på-härliga brunchställen.Tack för att du är du, och för att du älskar min även när jag förtjänar det som minst Det känns surrealistiskt att vi är där, där barnen leker på gräsmattan medan vi väntade på maten

TACK älskade för en otroligt fin ”mammornas dag”.

Sommarklädda från HM

Helgens läsning: Har ni hunnit spana in Indiskas nya skärgårdskollektion ”Azul way of life” som jag frontar? Se kollektionen HÄR

I samband med släppet gjorde Indiska en intervju med mig och den hittar du HÄR om du skulle vilja läsa.

Fick även ett sms från min svägerska att jag även syns i Finland hos Indiska.

Den informationen fick jag i lördags, en dag efter min morfars begravning. Jag hade så gärna velat visa morfar det. Att Pikku Likka är med på reklamen i hans hemland. Det högg till i hjärtat att jag inte har en fysisk möjlighet att visa morfar men jag väljer att tro att han redan vet om det. Jag väljer att tro att han finns kvar och vakar över oss. Fick nöja mig med att visa mormor och mamma, och dom är iallafall stolta över Pikku Likka💙🤍

Händer i veckan: Likt förra veckan lever jag efter listor där jag bockar av för att hinna med. På onsdag har vi heldagsfotografering för boken och Clean camp. På torsdag kör jag och Mikaela vår contentdag där vi ska fota och filma för mina pågående jobb (är så sjukt taggad för att få visa er köket, nu är helt komplett och vi har redan bytt matplats från matbordet till köksön). Även fredagen spenderar jag framför kameran för att medverka i film för inredning.

Idag och imorgon ägnar jag åt att skriva och förbereda.

Veckans matsedel: Vi har frysen full med fisk, så det blir mycket fisk i veckan🤣

Måndag: Fiskpaket

Tisdag: Pulkans ugnsbakade lax med pesto och fetaost

Onsdag: Kör vi Clean camp och på plats bjuds det på burgare

Torsdag: Somrig laxsallad

Fredag: Kyckling eller tacos bara för att bryta fiskmönstret

Ha: En fin måndagsförmiddag!

5 Kommentarer

  1. Jannicke

    Så vackra bilder och vilken fin familj ni är. Bli helt varm inombords av att läsa om er och titta på bilder💞 Beklagar din förlust av din morfar men som du skriver han är med er överallt och vakar över er🌼
    Hoppas ni får en solig och fin eftermiddag ☀️

  2. Annalisa

    Hej, såg att du fick en kommentar om varför du har valt att inte visa stöttning i black lives matter situationen, varför vill du inte prata om saker som rör världen/drabbar människor? Förstår att du ska berätta om ditt liv och vi alla följer dig pga det. Men vi följer även dig för du är en fin människa med bra tankar och åsikter, du är trots allt en influencer, du kan påverka människor och beröra, speciellt hur du skriver. Så varför har du valt att vara tyst? Lite ledsamt och se att du har ignorerat det. Säger lite mer ”det här berör inte mig, därför kan jag inte prata om det” men du kan ju jätte gärna prata om miljön, djur etc. Då känns det högst rimligt att du kan visa dig berörd av dem utsatta, för det sker även här i Sverige men absolut inte till samma grad.

    1. Anna

      Kan ju faktiskt vara så att Paula haft fullt upp med begravning och så vidare. Vad har du själv gjort för att uppmärksamma strukturell rasism i USA eller i Sverige ( eftersom ja det förekommer här också). Jag tycker det är viktigt att människor som kan påverka och lyfta olika frågor gör det. Men det är var och en, varje människas ansvar, influencer eller inte, att stå upp för och säga ifrån om saker som händer i världen, I dagarna som varit har internet svämmat över med folk som ska visa sitt stöd. Många har gjort det för att de blivit kritiserade för att de inte skrivit om det. Paula har lyft många orättvisor/oförrätter i världen. Dessutom måste människor få ta in, analysera och skapa sig en uppfattning om saker innan de skriver om det om man nu vill skriva om det offentligt. Det får inte heller förglömmas att när Paula skriver om en händelse så skriver hon om det i egenskap av offentlig person som i förlängning kan påverka hennes företag. Det är därför oerhört viktigt att man gjort sin analys och väljer sin ord. Dessutom är frågan känslig eftersom de som faktiskt äger frågan är de som drabbas av rasism.

    2. Lotta

      Fast om dom som bloggar hela tiden ska skriva om allting som händer runt om i världen, så finns det ju inget utrymme kvar i deras bloggar för att kunna skriva om sitt liv. Om hon nu väljer att skriva om att stötta black lives matter, så finns det ju alltid folk som kommer ifrågasätt varför hon tex inte skriver om något mord som hände i förrgår, Corona, kvinnoförtryck mm mm mm. Spelar nog ingen roll vad Paula och dom andra som bloggar väljer att skriva om, för folk kommer ändå aldrig bli helt nöjda och sluta ifrågasätta.

    3. Paula Rosas
      Paula Rosas

      Jag vill sätta mig in i saken och skapa mig en åsikt (min åsikt är såklart alltid att rasism är SKIT, men just vad som hänt nu) innan jag skriver om det. Jag vill inte bara reposta något utan eftertanke. Min helg har jag ägnat åt egen sorg och att försöka hitta glädje i umgänge – jag har inte orkat ta in skit som händer i världen utan valt att avskärma mig lite. Men med det sagt säger jag inte att det inte berör mig, jag vill läsa på innan jag skriver om det!

Visa alla 5 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting