ANNONS

Skulle parterapi vara ett misslyckande?

/

Jag fick en klump i halsen igår när jag såg att bloggbevakning fångat upp att jag och Hugo ska gå på parterapi -Läs inlägget här

Med en ännu större klump i halsen klickade jag mig in i kommentarerna. Tog tre djupa andetag och började sen läsa. Vissa kommentarer/infallsvinklar var givande medan andra var sorgsna.

”Det dröjer nog inte länge innan P & H separerar”

Det är lustigt att läsa/ta del av spekulationer som handlar om än själv. Och det är just vad detta är- spekulationer.

Copyright 2020. All rights reserved.

Idag har vi vår allra första träff med vår terapeut och vår känsla är att vi är pirriga. Förväntansfulla. Det känns spännande att snart få uppleva detta. Kommer denna kvinna kunna svara på the million dollar question? HUR håller man livet ut?

Det är inget att hymla med, att ens relation förändras. Som människa förändras man i livets olika skeenden så det vore konstigt om inte relationer också gjorde det. Jag och Hugo har blivit vuxna tillsammans. Skaffat barn, haft tuffa småbarnsår, varit driftiga i arbeten, haft det bra, haft det dåligt, varit lyckliga, varit dränerade och allt där i mellan. Men vem har inte

haft det så? Det är liksom livet.

Givetvis har vi skapat mönster.

Givetvis har vi trasslat in oss i bristande kommunikation. Givetvis har vi missförstått varandra. Vi, jag och Hugo är människor precis som du och din partner.

-Vi går inte i parterapi som ”en sista utväg”

Vi vill inleda detta för att fixa framtidens utmaningar. Vi vill detta för att vi önskar att få verktyg till bättre kommunikation. I argumentationer frågar Hugo ”Men varför förklarade du det inte såhär i början? Jag förstår dig nu”.

Det kan verka vara så himla enkelt men jag är ingen kommunikationsexpert. Jag är ingen retoriker. Jag är bara en kvinna som ibland känner mig ledsen och visar det med ilska. Ibland vet jag inte ens HUR jag ska kommunicera det jag känner. Det är svårt att sätta ord på känslor.

Terapi tror jag är nyttigt. En plats där man avsätter tid till att ventilera. Jag som egen individ skulle säkerligen också må bra av eget samtal med en terapeut. Få chans till att verkligen reflektera kring sådant man annars inte orkar tänka på för att man inte orkar må dåligt.

Min känsla kring terapi överlag är att den handlar om att man som individ eller par VILL framåt. Vi får se om mina tankar gällande detta stämmer överens med upplevelsen. Idag är som sagt vårt allra första möte och det känns just nu både bra och spännande.

Jag ser inte parterapi som ett misslyckande. Snarare som ”fortsatt lycka”

//Hur ser du på terapi?

0
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00