Januari 2020
Dagens matReceptTips

Emilio Ingrossos lyx carbonara

Vilken är din favoritpasta? Min är CARBONARA?

Igår kväll tittade både jag och mamma på Åsa Ingrossos story där Emilio visade sin lyxvariant på just Carbonara och vi kände bara- MÅSTE TESTAS PRONTO!

För ca fyra portioner behöver du:

Det gör ont i min själ när jag ser dränkt carbonara. När pastan flyter i alldeles för mycket sås/grädde. Och serverar du carbonara med ärtor i vänder jag ?

I Åsas story delade Emilio med sig utav sina knep till sin lyxvariant:

-Byt ut bacon mot pancetta

-Tänk på kvalitén i valet av pasta

-Satsa på en ”äggsås” istället för grädde

Äggsåsen gjorde vi (efter Emilios sätt) på brynt smör, ägggula, lite grädde, salt och parmesan. Det är viktigt att ha koll på temperaturen på både det brynta smöret och på ägggulorna. När det ska vispas ihop måste både brynt smör och ägggulor vara rumstempererade för att såsen inte ska koagulera. Blanda ned parmesanen pö om pö!

WAOW vilken carbonara. Fortsättningsvis är det på detta sätt den kommer att tillagas. Så enkel rätt men bland det godaste jag vet?

Tack Åsa och Emilio Ingrosso för att ni gav oss verktyg till er lyrriga carbonara!

18 Kommentarer

  1. S

    Nej! Nej! Nej! En carbonara är en carbonara och den innehåller 0 grädde! Är det grädde i så är det någonting annat! Jag blir verkligen orimligt upprörd när folk förstör recept på klassiska måltider med att ändra i dem. Absolut, hitta på nya maträtter, men då kan du inte kalla dem för någonting det inte är.

    Nu ska jag gå och ta ett chill-pill.

    1. Daisy

      Håller med dig. Pastasås blir de om man har grädde i. För vätska till carbonaran så använder man pastavattnet och inget annat. Detta är säkert jättegott men ingen carbonara. Mvh hon som blir lika sur varje gång hon går på italiensk restaurang och ser att det erbjuds carbonara med grädde eller de har svartpeppar i kryddburk istället för pepparkvarn

        1. S

          Nej faktiskt inte. Är en väldigt positiv person som tycker folk får göra som de vill så länge det inte skadar någon annan. Men man skojar inte om mat! Där går faktiskt gränsen!

        2. Daisy

          Malin jag lägger hellre mina negativa personliga åsikter på att kommentera ett recept än att kommentera någons vikt, utseende, barnuppfostran eller val av partner

      1. Ellie

        Vem säger att en carbonara inte kan ha grädde i sig? Carbonara kommer ursprungligen från Italien och väldigt många kockar i Italien använder sig av grädde där och INTE pastavattnet. Reste runt om i Italien i 7v förra året, tog carbonara på restaurang åtminstonde 20 gånger och kan säga att i dom var de grädde i allihop:) Man kan självklart använda vattnet med, helt enkelt en smaksak:) Var inte så negativa, de behöver inte alltid vara ”my way or No way”

        1. Hina

          Håller med Ellie, jag har ätit middag hemma hos min vän som är från Milano,hon och hennes familj gör Carbonara med grädde!

      2. Laura

        Jag blir så upprörd av det här haha. Blir GALEN. Min man är 100% italiensk och kock i Australien och blev så irriterad när jag berättade. Ingen jäkla grädde i italienska pasta rätter. Hur jäkla svårt ska det vara?! Och Emilio som leker italiensk (ja stäm mig vet att han är halvt italiensk) bör veta bättre. Oh herre gud måste lugna ner mig. Får panik.

        1. OherreVadFinnsDetForFolk

          Ahahahhaaa jag dör va e ni för människor ahahahah? En hamburgertallrik får inte kallas hamburgertallrik för att det är ägg på

        2. Hanna

          Men va? Båda hans föräldrar är från Italien och kusiner (svårt då om bara en skulle vara från Italien) så jag vet inte varför du säger att han leker italienare? Sen föredrar jag också utan grädde men för mig finns det värre saker i världen att bli så upprörd över än lite grädde i pasta.

    2. Cassandra

      Hallå tjejor!
      Om ni kollar Åsas story så berättar Emilio om att i norra Italien så använder de sig utav grädde men att de ursprungligen inte hade råd med det och använde sig då istället av pastavattnet.

      Jag har alltid gjort som ni säger också men efter jag såg hur lite grädde de var och hur krämig den blev(på ett ogräddigt sätt) så blev jag så sugen att testa!
      Think outside the box ??

      Ha en fin onsdag!

  2. B

    Vore rätt schysst att inte ”sno”klicks och skärmdumpa en annan influencers story utan ”ge” kredit till Åsa/Emilio genom att länka till deras (för övrigt sparade) storys.

    Du är mästare på klickbete så borde veta bättre ?

  3. A

    Hej Paula.

    Detta hände min vän för nu en vecka sedan. Se länk nedan. Det är helt obegripligt för oss i hennes närhet och så fruktansvärt så jag kan inte sätta ord på det.

    Snälla gå gärna in och läs hos Sara Agren på facebook. Karlshamn.

    Hjälp oss!!! Sprid/dela vidare eller om möjlighet finns skänk en slant till det svenska swishnumret.

    Det finns även en polsk insamling : https://pomagam.pl/edyta_szwecja?fbclid=IwAR1KBPRsh13aCtFsXjyeFR23FLmTIB9E_XV5Hl8yARPY2hNlv-PMoqZx1uU

Visa alla 18 kommentarer
KärlekTips

Så blir du lycklig

Visste du att vår hjärna inte är gjord för att vara lycklig? Jag läste en intressant artikel och lärde mig att hjärnan är likadan som på stenåldern på många sätt och att prio är att kunna rädda sig från hot och olyckor. Att vara på sin vakt och alltid vara redo för överlevnad. Hjärnan förstår alltså inte termer som ”se det positivt!” eller ”var tacksam för det du har!” utan är gjord för att vara lite allmänt butter och negativ. Intressant att ha i åtanke när man tänker ”jag har det ju så bra, varför är jag inte gladare?” som jag tror vi alla tänker ibland.

Men vi kan faktiskt träna oss lyckligare! Det här kan du göra om du vill bli mer lycklig:

  • Motionera
    Ja här kan man alltså träna ”på riktigt” för att bli gladare. Om man rör sig så sänks stresshormonerna i kroppen och istället frigörs endorfiner som ger en ”lycko kick”och serotonin som är ett signalämne som får en att må bra. Det behöver inte vara råhård träning utan promenader är utmärkt. Promenader utomhus kan också minska ångest och minska risken för diabetes typ 2. Det är också uppfriskande att just vara ute i naturen och se alla färger i mitt tycke!

  • Mental träning 
    Det här tycker jag känns tjatigt emellanåt när man får höra men det finns belägg för att det faktiskt funkar. Stanna upp och lägg märke till allt det positiva i livet, stort som smått, och hasta inte bara igenom vardagen. Det kanske är att vid nattningen av barnen stanna upp i tanken och tänka ”vad mysigt jag har det här med mina fina barn som är trygga, mätta och glada” eller när man får beröm på jobbet suga åt sig det istället för att bara tänka ”äsch det var väl inget”. Och också att boosta andra positivt! Gotta ner dig i deras åstadkommande och fråga hur det känns, hur det gick till osv. FROSSA i positiva tankar och låt dom växa!
  • Ät för både kropp och knopp 
    Att få i sig bra näring är viktigt för lyckan. Tänk snarare på att ”lägga till” än att du måste hålla undan på vissa saker (för jag tror nog vi blir lite lyckliga av god choklad). Och det du ska lägga till är mycket frukt och grönt, bladgrönsaker, tomater och baljväxter. Nötter, oliver, fet fisk, ägg och magert rött kött är sådant som hjärnan mår bra av. Har du svårt att få i dig frukt och grönt är en bra variant att göra smoothies, då kan du få i dig massor av bra på ett enkelt sätt. Testa till exempel min powersmoothie eller  en grön smoothie med grönkål. I alla smoothierecept är det superenkelt att bara slänga med en näve bladspenat eller en halv avokado utan att det ”smakar grönsaker” så addera gärna allt möjligt nyttigt!
  • Hitta ljuset!
    Lättare sagt än gjort med tanke på att vi lever i ett mörkt land men försök verkligen ta tillvara på ljuset när det är här! Det behöver inte vara strålande sol men bara det att komma ut när det är ”ljust” ute mitt på dagen gör mycket för hjärnan! Brist på ljus leder till brist på serotonin och då blir man lätt deppig. Om du har en timmes lunch kanske du kan använda 30-40 minuter på att gå en liten promenad utomhus och sen äta resterande tid? Det gör mycket för välbefinnandet även om det kan locka att sitta och scrolla för sig själv som avkoppling.
  • Att få vara tillsammans 
    Vi mänskor är flockdjur och vi vill känna att vi hör hemma i en flock. Kanske är det i familjen du har din enhet eller kanske hittar du den på annat sätt; bland vänner, i nån aktivitet i eller på jobbet. Det viktiga är att du känner dig som en del av ett sammanhang. När vi är nära en annan person fysiskt (eller äter choklad) utsöndras också oxytocin som är ett hormon som får oss att slappna av och må bra så fysisk närhet är också en höjdare!
    Känner du att du saknar ett sammanhang? Ta tillfället i akt och hitta ett nu! Har du någonsin velat testa på att dreja eller sjunga i kör eller gå på bootcamp? Gör det! Kasta dig ut och våga för att vinna. Tänk vad lycklig det kan göra dig!

Gillar du den här typen av inlägg? Tryck isåfall på hjärtat! 

6 Kommentarer

  1. Alexandra

    Härligt inlägg man tänker efter? många smarta tips som jag kommer testa ! jag undrar var din fina jacka är ifrån ?

  2. StrongerLife

    Jag älskar inlägget. Du har så rätt i allt du skriver. Träning/motion, familj/nära och kära, kost, bra böcker, mindset allt det gör att du blir gladare, lyckligare. Sen får man nog sätta sig ner och definiera vad lycka är för en innan så att man är på det klara vad man ”jagar” men jag tror ingen är lycklig hela tiden, det handlar om att ha ett mentalt inställning i livet som är tacksamhet och positivitet.

Visa alla 6 kommentarer
Tankar

Tre sinnessjuka vill ha

Har drabbats av ett törstigt vill ha-begär! Och med något som inte alls är likt mig?

När jag och Hugo var i Lissabon under hösten såg jag denna drömiga, gröna väska inne på Gucci. Sedan jag fick se den, har jag inte kunnat sluta tänka på den.

Jag och Kattis pratade om den där känslan. Hon fyllde 30 under hösten och fick en fin klocka av sin partner i present.

-Hugo är en mästare på att skämma bort mig med generösa och fina presenter på mina födelsedagar

Och det uppskattar jag med Hugo. Hans oerhörda generositet. Men jag skulle så gärna vilja ge mig själv en riktigt fin present någon gång i livet. Jag vill uppleva tjusningen och ge mig själv den där förbjudna tillåtelsen.

Jag som aldrig varit en väsktjej drömmer om denna gröna, läckra väska. Finns den kvar året jag fyller 30 blir det min 30 årspresent till mig själv?

-Har du köpt något riktigt fint till dig själv någon gång?

En sucker för sneakers har jag dock varit i hela mitt liv och tappade nästan andan när jag kikade igenom Gucci’s senaste Disney kollektion.

VILL HA

Det tredje vill-ha finns i något så onödigt som i strumpbyxor (vem är jag?).

Såg liknande strumpbyxor på Guccis hemsida och begäret har väckts? Har du något materiellt som du suktar efter just nu?

6 Kommentarer

  1. Z

    Nej men sluta ?
    Stympbyxan är bland det fulaste och alla flunsare har såna, tänk maskorna som kan uppstå.
    Väskan är gräsligt ful. Smaken är som baken tur är.
    Men skorna hajar jag ?

Visa alla 6 kommentarer
Allmänt

Tisdagsstatus

Godmorgon tisdag!

Sovit: Gott och klockan ringde i vanlig ordning på kl 06.07. Det är standardtiden att kliva upp under vardagsmornar. När ringer din klocka?

När mobilen till och med börjar påminna?

Denna morgon: Måste jag kasta om. Jag och min jäkla otur…

Det går ofta hål i händerna efter all träning med skivstänger. Inget konstigt med det, men i höstas gjorde jag mig lite mer illa och fick ett sår som resulterat i ett hål i handen. Bokstavligt talat.

Detta hål har bråkat med mig sedan Mexico. Det läker inte längre, utan hålet har blivit värre. Under gårdagen kände jag den där pulserande, välbekanta smärtan.

-Har flera gånger haft små sår som blivit attackerade av streptokocker

Så segt och trött på detta..

I detta nu är mitt finger svullet och det känns vätskefyllt bakom såret/hålet i handen. Håll tummarna för att jag får en läkartid på vårdcentralen idag. Senast i fredags försökte jag boka tid för tjejernas hosta men då fanns det inga tider kvar.

Idag: Hoppas på att få komma till en läkare som får kika på min hand, arbeta, möte efter lunch och i eftermiddag kommer min familj över på häng och middag. Bra tisdag minus hålet i handen då.

Nu: Lämna kidsen♥️

14 Kommentarer

  1. Carro

    Är det bara jag som blir sjukt nyfiken och vill se ett foto på ditt sår/hål i handen 🙈

    /Från en sårälskande sjuksköterska ☺️

  2. Cecilia

    Hej, bor oxå i Älvsjö. Får du inte tid på vc så testa ringa närakuten i Liljeholmen kl.16 och boka tid. Mottagningen öppnar 17. Ligger vid gallerian. Lycka till!

  3. Maria

    Mannen går upp 05 och åker till jobbet 05:30. Jag brukar snooza till 05:45 sen går jag upp och käkar frukost i lugn och ro 🙂

  4. Emelie

    Paula, åk till husläkarjouren i södertälje,ligger inte alls lång ifrån sjukhuset. Jag har lagt ner VC för längesen och åker till husläkarjouren varje gång jag eller barnen blir sjuka och behöver vård. Inga köer, får hjälp direkt. Man kan boka tid eller bara dyka upp.
    Öppet 17-22.
    Lycka till! ❤️

  5. Sandra

    Tips! Ring vc av typen kry, jag gjorde det när jag fick infektion i mitt finger. En skickar bild och förklarar symtom de ringer upp. Sen klaaaart. Så snabbt, smidigt. Är emot antibiotika i onödan men ibland ett måste, i ditt fall ärdet ju också ett solklart måste. (Handskar vid träningen,tjep?) kra.

    1. E

      Du vet att det är din vc som får betala dyra kostnader för att du använder kry? Väldigt onödig kostnad som kan läggas på annat tex personal eller liknande för att utöka tillgängligheten. ?

  6. Nathalie

    Mannens larm är på kl 5. Men vaknar oftast 4.30 sen går upp 55 och väntar på kunna stänga av den. Väcker han o går lägger mig igen. Mitt larm är på 6.15 men mannen går vid 5.50-6 så han väcker än då så går oftast upp då o stänger av larmet. Har en vid 6.30 då jag väcker barnen.

  7. Ed

    Paula kolla handen omedelbart. Min sväger hade ett litet skärsår på handen ,när han vaknade på morgonen var handen svullen och det pulserade. Han fick akut operera handen på handkirurgen .de fick öppna upp handen och han fick ligga med öppet sår samt bli antibiotikabehandlad flera dagar. Blev sjukskriven 8v från jobb därefter.Enl läkaren så sa han att han hade kunnat få en sepsis och bli av med handen eller i värsta fall dö.Sååååå människa skynda iväg till en läkareee

    1. Hanna

      Men snälla, skräm inte upp henne! Behöver inte vara en sepsis.
      Såret kanske inte läker pga bakterier som förhindrar sårläkning alt att såret inte får vara ifred utan går upp litegrann vid varje träningstillfälle, alltså att de nya cellerna som bildats slits bort och så måste sårläkningen börja om igen.
      Hoppas du får hjälp Paula!

      1. M

        Fast jag håller med Ed fast det kasnel var i det va lite väl dramatiskt. Jag är sjuksköterska och har stött på flera som haft s.k småsår som man tror ska läka själv men som börjat bulta och bli svullet, ömt och ordnat. Och att de sen blev inlagda och reviderat på operation med efterföljande antibiotika i.v i flera dygn. Sen KAN det leda till sepsis (blodförgiftning) i värsta fall. Det är ju bakterier som kommer i blodet. Så det bör absolut kollas på, sen behöver man kanske inte slå på största trumman direkt men vänta inte i flera dygn med att uppsöka vård. Allra helst inte när det inte läker och som sagt verkar infekterat

Visa alla 14 kommentarer
Tankar

Jag har det ändå sämst!

På samma tema som mitt tidigare inlägg har jag funderat över det här med vems känslor och mående som är på riktigt, vilkas upplevelse som räknas. Och varför det känns som att många tävlar i att ha det värst.

När jag i förra veckan  skrev om att jag haft ångest under hösten men att jag nu inte längre är rädd för den fick jag en kommentar om att isåfall har jag inte haft ångest på riktigt. För då ska man känna si och så så som kommentaren känt för då mår man dåligt på riktigt. Jag tänker att ångest kan vara på många olika sätt och att det är svårt att mäta för någon annan som inte är det minsta insatt i den andres mående. När jag säger att jag inte längre är rädd för ångesten är det för att jag fått verktyg att hantera den. Tidigare ville jag ”bort” från ångesten genom att tänka på annat, slå det ifrån mig och så vidare men då blev den snarare starkare. Rovdjurshjärnan kicka igång och bekräftade att ”ångest är farligt” eftersom jag flydde. Att fly förstärker rädslan. Nu har jag fått lära mig att istället bekräfta ångesten, vara i känslan och acceptera den, tänka att ”ja nu är ångesten här. Nu mår jag dåligt. Det är obehaglig men det är inte farligt” och låta den känslan vara i kroppen. Andas och acceptera att det är fruktansvärt jobbigt. Genom att bekräfta obehaget och inte slå det ifrån mig är det lättare att gå vidare lite senare. När känslan fått ta plats. Det gör inte att det magiskt försvinner såklart men det är som att kroppen fattar att jag inte kommer dö. Det är ingen fara man behöver springa ifrån.


Precis som med ångest ”på riktigt” eller som med egentiden jag pratade om tidigare känns det som att många vill tävla i att ha det sämst på något sätt?

”Tror du att du haft ångest? Det är inget mot MIN ångest!”

”Vill DU ha egentid? Jag har inte fått en enda minut egentid sen vintern 1999!”

”Du tycker ditt barn sover dåligt, MITT barn vaknar minsann var 3e minut natten igen!

”DU kan inte må dåligt över dålig hy – JAG hade mycket mer finnar än du någonsin haft!”

Varför är det så många som vill ogiltigförklara hur andra mår genom att trycka på att de själva minsann haft det värre? När man var liten känns det som att alla tävlade om att ha det bäst (typ min pappa är starkare än din! På min gata i stan har vi pool! Ja ni vet) och nu i vuxen ålder ska man tävla om att ha det sämst och jobbigast? Hur kommer det sig egentligen?

Jag tänker att min känsla eller upplevelse inte blir mindre eller större baserat på hur andra har det i jämförelse. Man kan bara utgå från sig själv och hur man upplever saker. Någon kanske mår jättedåligt över en finne. En annan mår dåligt över att hela huden är full med finnar. En tredje har massor av finnar men bryr sig inte det minsta. Det ena blir inte bättre eller sämre av att man jämför sig i måendet. Jag tycker det så ofta är kommentarer (inte bara mot mig utan allmänt) som är så missunnsamt i att man inte får tycka, känna eller må på ett visst sätt för att man har det bättre än någon annan. Och det är klart att man ska ha en viss tacksamhet över att man (vi, jag) har det superbra här i Sverige utan svält och krig och med bra samhälle i stort men det går ju inte att tänka så i all oändlighet.

Jag är mest bara fundersam kring det här fenomenet att man så ofta vill slå andra på näsan och förklara att de inte känner som de gör på riktigt eller att man inte vet vad man pratar om. Kan vi inte hellre mötas i förståelse för att vi alla är olika och istället peppa varandra mot bättre mående?

26 Kommentarer

  1. Linnéa

    Om alla bara slutar att jämföra sig med andra. Jämför inte ert liv med Paulas. Jämför er inte med någon. Ibland kanske inte ens jämföra sig med sig själv för att man har alla olika förutsättningar och tillomed olika förutsättningar olika dagar.

    Det är därför en finne i ansiktet kan vara jobbig för en person men inte för någon annan. För vi tycker, tänker och kämpar olika.
    Ingens liv är likadant, så det är ju så dumt är jämföra sig.
    Man gör det tyvärr jobbigt för sig själv med denna jämförelse-tänket som finns.

  2. Veronica

    Ibland får man ju skämmas över att vara en tjej och mamma, vad ni trycker ner varandra! Och så jävla stressigt och illa kan inte era liv vara om ni orkar lägga energi och tid på en tre kilometer kommentar som ska trycka in Paula i ett hörn å skämmas!? Shit alltså, skaffa ett liv! ??‍♀️

  3. Johanna H

    Klockan ringer 7.15 och snozar med barnen till 8. 00, stressar sedan för att lämna äldsta barnet på förskolan ?
    Jag håller på att sluta nattamma yngsta sonen så snoozningen behövs verkligen just nu, det är värt stressen faktiskt.

  4. T

    Tänker också att du kanske ska öva på att ignorera kritiken och alla troll och istället lyfta och bemöta det positiva som du får?

    Du tar var och varannan dag upp och bemöter negativa kommentarer här på bloggen, medan du nästintill aldrig besvarar en positiv kommentar eller lyfter det.

    Bara en tanke, försök fokusera på det positiva ä istället om du känner att du blir påverkad av det negativa. Du upplevs ofta genom bloggen som ganska lättkränkt, kanske stämmer det inte överens med verkligheten.

    1. E

      Men nej, detta var ett otroligt dåligt råd. Jag tycker inte man ska lära sig att ignorera folk som är elaka. Jag uppfattar inte Paula som en lättkränkt människa, snarare tvärt om.
      DU däremot ”T” upplevs som en väldigt otrevlig/oskön människa som man absolut inte skulle vilja umgås med. Men det kanske inte stämmer överens med verkligheten.

    2. J

      T – precis så!
      Att E tycker det var dåligt och trycker ner dig visar bara E’s okunskap om hur man ger konstruktiv kritik och hur människor funkar?

  5. StrongerLife

    Ja det har du verkligen så otroligt rätt i. Perfekt inlägg. Varför måste alla jämföra sig? Vem skapade denna tävling? Jag har väl rätt att känna hur jag vill men nu handlade detta om din blogg och om dig.. varför ska man jämföra sig?
    Det är en tävling för att man ska minsann inte skryta om varken bra saker eller dåliga saker hur det nu än skulle gå..
    Du ska inte tro att du är nått, varken på nått bra sätt eller ett offer. du ska inte få uppmärksamhet.
    Alltså samhället är så sjukt, så förgiftat av hat, ilska, avund att jag blir rädd.

  6. Hanna

    Jag tror att många glömmer bort (eller inte vet) att bra och dåligt är så otroligt subjektivt, men det gör inte känslorna mindre värda. Min dag kanske är jättedålig för att jag inte hann med att äta lunch, medan någon annan är superglad över att hen bara missade EN måltid idag. Bara önskar att folk kunde sköta sig själva och sluta ”tävla” i vem som har det sämst. Vi har inte samma förutsättningar och det vi känner i en viss situation kommer inte vara samma, och det är okej.

  7. Leoni

    Det är reptilhjärnan som skickar signaler till oss att fly <3
    Du har helt rätt i vad du skriver, upplever ofta att många har ett behov av ha det värre oavsett vad det gäller.

  8. Sanna

    Jag håller med dig till en viss del. En person som säger att den mår dåligt ska man ju självklart bemöta på bästa sätt och bekräfta dens känslor. MEN dom som har en typ av ångest som inte ens kan stiga upp på morgonen rädd för att gå ut rädd för att ”bli galna ” och sen går in på din blogg och ser härliga inlägg (nu fattar jag/vemsomhelst att bloggen är en liten del av vad du visar ) kan ju känna ”men va fan”

    Du måste också förstå att du har ett bättre liv än dom flesta vad gäller god ekonomi en trygg familj möjligheter att göra vad du vill ger dom andra en liten käftsmäll när du säger att du har ångest. För i mångas ögon är det liksom ”men varför har hon ångest ? Vad ÄR DET som gör att hon har det?”

    Vill du att många ska förstå dig så försök förstå åt andra hållet också. MEN med det sagt, mår man dåligt ja som sagt bekräfta och bemöta. Du har ett bra liv. Det låter klyschigt och uttjatat ja men kolla på dom som har det mindre bra ovh det rådet ger jag även mig själv när jag behöver en reality check. Och tro mig, vi i väst behöver det.

    1. Sandra

      Hör dig Sanna! Absolut, men att blanda in västvärlden och så vidare… Alltså då ska ju vi alltid hålla käft för vi har det bra här! Ingen ensamstående mamma får någonsin yppa ordet ”trött” för det finns mammor runt om i världen som ser sina bebisar svälta ihjäl.

      Jag har gått och går i terapi, är utmattad och deprimerad. Om jag lyfter det till ett större perspektiv, jämför mina basbehov med människor som har de sämre så borde jag rimligen inte vara deprimerad. Jag har allt jag behöver, men känslor handlar inte om det. Det är ju västvärldssjukdomar och problematik som liksom gäller för oss. Det betyder inte att vi inte i grunden vet att vi har det bra. Känslor som ångest osv är inte alltid logiskt, rättvist eller rimligt. Min psykolog och jag arbetar med att sluta tänka att andra har det värre, att jag ska acceptera min ångest, förstå att den inte dödar mig. Jag är 33 år, varit sjukskriven 1,5år och det suger fan balle. Men jag klarar mig, jag har det bättre än en majoritet i världen MEN vetskapen av det gör mig inte friskare. Måste jobba som ett as för att ta mig ur det, se till mina behov i den miljö jag befinner mig i.

      Sen är det såklart viktigt med omvärldsperspektiv, som du skriver, men det handlar också om att förstå att ex USA, Ryssland, Kina, Syrien, Afghanistan, Mexico, området södra Sahara och Sverige är olika platser med olika utmaningar för de som bor på respektive plats.

      1. Sanna

        Och varför skulle det vara så fel med att se dom som har det värre än oss för att få lite perspektiv ? För att det är svårt att relatera till det på grund av att vi alltid haft mat tak över huvudet osv ? Ja det är möjligt. Men ok, då kanske man lnte ska ta det så långt. Ta ngn annan i Sverige då, småbarns mammor med taskig ekonomi, en missbrukande partner, livskriser osv. Poängen är, se toll dom som har det värre ställt än en själv. Jag fattar verkligen inte vad det är som gör att folk i Sverige har ångest, kanske är det just att vi har det så bra som gör att vi har svårt att känna glädje när vi har tillgång till precis allt?

        Vi i väst har våra bekymmer, men en människa som har ALLT borde inte ha ångest. För vad? Kanske att man ska söka ngt mer djupt och meningsfullt, en tro kanske ? Sverige är ju ändå en av döm mest sekulariserade länder i världen, värt att tänka på när vi också befinner oss i ett land där ångest/depression bara ökar.

        1. J

          Jag har äntligen uppnått det jag strävat efter i hela mitt liv, fin man och barn, hus och ett välbetalt jobb. Har aldrig mått sämre. Om jag visste varför så hade jag gjort allt för att åtgärda det, och visst fösöker jag åtgärda min depression men det känns som att famla i i mörkret, var ska jag börja? Psykiska sjukdomar är jobbiga på det sättet att det inte syns, och ett ”gaska upp dig/många har det värre” mm hjälper föga. Tänk alla berömda som begått självmord, tror du att ett ”tänk positivt” hade hjälpt Tim Bergling? Min ångest känns som att stå vid ett stup och att ständigt vara på gränsen till att falla ner. Jag kan inte fly. Jag vill krypa ur mitt eget skinn, gråta, skrika, men så sitter jag ju på bussen på väg till fsk för att hämta barnen. Skärp till mig nu. Konstant denna känsla i flera veckor, tillslut orkar jag inte. Vad tror du nästa steg blir om man inte får professionell hjälp?

  9. Anna

    Kan hålla med om ångest/trötthet osv. För alla mår dåligt ibland, och då behöver man snarare höra ”vad jobbigt, kan jag underlätta på nått sätt?” än ”ah, fast jag blablabla”

    Finnarna håller jag dock inte med om. Genom att säga att du mår dåligt över dina bekräftar du normen om att det är dåligt med finnar och förmedlar att det är nått som är värt att lägga stora summor pengar och massa tid på att ta bort. Sen att det inte är din mening eller att du inte aktivt tänker att finnar är dåligt för alla gör ju ingen skillnad. Jag tror att vi alla måste fundera över hur vi pratar om oss själva eftersom att det påverkar andra. Exempelvis pluggar jag till lärare och det har hänt att barn på min praktik kommenterat mina finnar eller celluliter och då känner jag att det är superviktigt att bara bekräfta att ”ja, jag har finnar, det blir så för vissa vuxna och är inte farligt. Det kan göra lite ont men det är helt okej ändå” och inte typ ”vad elakt, folk kan tycka att det är jobbigt så man kommenterar inte sånt” eftersom att finnar är något de flesta drabbas av iaf i perioder. Sen om jag använder ansiktsmask eller skulle gå på en behandling skulle jag inte berätta det eftersom det signalerar att utseende är viktigt och att man borde ändra på sig. Det är ett gemensamt ansvar att försöka skapa en lite bättre morgondag

  10. L

    Det jag tror att folk menar när de jämför är att du kanske inte uppfattar riktigt hur bra du faktiskt har det i mångas ögon. Du har rätt att klaga, känna ångest/stress men allt är också relativt, och ibland får man kanske välja vem man ”klagar för”. Att säga att du t.ex är i behov av resa och familjetid/ledighet när du för bara några veckor sedan var i Mexiko kan sticka lite i ögonen hos de som inte har haft tid, möjlighet eller pengar till en sådan resa på flera år. Eller att du behöver egentid för träning eller kompisar när ni väldigt ofta har hjälp av både familj och barnvakt för middagar och liknande (vad jag har förstått det som). Därav tror jag att folk lätt kan reta sig på ett sådant sätt att uttrycka sig. Alla har rätt att yttra sig om ångest men det är också klart att det är skillnad på ångest och ÅNGEST. Det kan vara allt från att känna ett obehag som man måste ta djupa andetag för att ta sig igenom till ångest där man är sjukskriven och inte kan ta sig ur sängen på morgonen. Jag tror inte att folk inte vill ge dig rätten att känna dina känslor, men att det ibland kan verka som att dina problem inte är så stora som de kan kännas för dig. Människor som verkligen har fått känna på ordentlig ångest kanske då har svårt att känna med dig när du skriver om den varianten som man bara behöver lära sig att hantera i vardagen. Men också, känner man att dina problem ofta är små och att det är något man stör sig på, så kan man ju även välja att inte läsa din blogg 🙂 Det finns alltid någon man trampar på tårna när man skriver om sådana ”djupa” saker som ångest. Men du som gillar att leka med det svenska språket kanske skall försöka förklara runt ämnet så att läsarna hör dig bättre? Bara som en utmaning! Utöver det så håller jag helt med dig om att man skall peppa varandra och att alla har rätt till sina känslor. Hoppas du kan förstå vad jag ville få fram med detta.

  11. ErikaJ

    Jag är en av dem som kan bli irriterad på de som klagar på nåt där jag har mycket värre. Men är man vänner så känner man varandras svaga punkter.

    Som bloggare är det ju däremot svårt att ta hänsyn till ALLA läsare. Alltid nån som kommer bli kränkt av det man skriver.

  12. P

    Väldigt intressant, jag skrev faktiskt en hemtenta om detta för många år sedan då jag själv har gått igenom mycket tufft i mitt liv och många ursäktar sig framför mig med att säga ”ja nej jag ska väl inte säga något, eller jag ska inte klaga med tanke på hur du haft det”
    Jobbig huvudvärk är jobbig huvudvärk oavsett om du känner någon som samma stund har migrän eller haft huvudvärk ett halvår… självklart beror det på hur man säger det till någon men att man inte skulle få säga något om sig utifrån sitt perspektiv för att någon kan ha det sämre skapar väl ett känslolöst samhälle om något ?!

  13. Ida

    Exakt så! Du är klok som en bok Paula(punkt)
    Jag är beteendevetare och arbetar med att stötta och motivera människor med psykisk ohälsa och ibland missbruksproblematik. Alltså människor som har komplexa och svåra problem kring många livsområden. MEN deras problem kan ju aldrig ställas mot varandra el för den delen mot mina privata problem som naturligtvis uppstår. Blir TOKIG när människor jämför sig med varandra på det viset. Som att vi ska tävla MOT varandra istället för att skapa förståelse FÖR varandra. Men som Einstein en gång sa ”stay away from negative people they have a problem for every solution”
    Kram till dig?

Visa alla 26 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting