Februari 2019
Kärlek

När världen inte ger en ärlig chans

Livet är vackert men också så skört. Jag är så tacksam för att jag har min familj, att vi kan uppleva saker ihop och att vi alla mår bra och är friska. Ibland tar man det för givet. Jag ramlade över en artikel i Expressen om lilla Agnes som upptäktes ha en tumör i hjärnan. I november förra året var hon en helt vanlig, glad liten 6månadersbebis som precis lärt sig säga ”mamma”. Men så blev hon trött, ovanligt trött, och hennes föräldrar åkte till sjukhuset med henne. Det visade sig att det var en stor tumör i hennes hjärna. Stor som en avokado, vilket är väldigt stort när det är ett litet bebishuvud. Agnes fick snabbt vård och tumören opererades och det verkade som att det kanske skulle gå bra. Men tyvärr fick hon en hjärnblödning efter operationen och hon kommer inte överleva. Nu är hon inne i ett stadie där hon inte kommer vakna igen och hennes mamma kan helt enkelt bara finnas där nära sin bebis men det finns inget att göra. Bara ge mediciner så hon slipper ha ont, ge närhet och se hur tiden utvecklas.

Jag tittar på mina guldklimpar och tänker på vad jag skulle ta mig till om något hände dom. Om lejonmamman i mig skulle tvingas inse att det inte finns något jag som mamma kan göra för att hjälpa dom, om vården skulle ge mig ett besked om det otänkbara. Hur orkar man ta ett enda andetag till och inte bara lägga sig ner bredvid sitt älskade barn och ge upp?

Men jag förstår också att man bara måste orka. Finnas där så länge det bara är möjligt. Och orka fortsätta för syskonet som fortfarande behöver sina föräldrar när allt är svart och svårt. Cancer är en vidrig sjukdom och den känns ännu hemskare och mer orättvis när det är barn det handlar om. Barn ska inte bli sjuka, barn ska inte dö. 💔 Inga ord finns för att ta bort det hemska för Agnes familj men vi kan visa vårt stöd!

Agnes mamma Marie har valt att starta en insamling hos Barncancerfonden för att hjälpa forskningen på traven. Det kommer inte hjälpa lilla Agnes men de hoppas att det kommer hjälpa fler längre fram. Just nu har insamlingen nått upp i 232 760 kr men jag vill att vi tillsammans hjälper till och bidrar till Agnes insamling. Oavsett om det är 1 krona eller 100 så gör bidragen skillnad. Som Marie uttryckt det:
”På det sättet får Agnes möjligheten att lämna ett avtryck efter sig trots att världen aldrig gett henne en ärlig chans.” 

Ni hittar Agens insamling för Barncancerfonden HÄR.
Agnes mamma Marie har skrivit ett gästinlägg hos Barncancerfonden och det kan ni hitta här.

0 Kommentarer

Bilder

Middag under stjärnorna

Vi gick förbi den här lilla hyddan på stranden. ”Här äter vi!” bestämde tjejerna. Vi satt vid ett bord bakom hyddan, och där lekte och åt dom.

Allting har verkligen blivit lättare i takt med att dom blivit äldre. Jag älskar perioden som vi befinner oss i just nu💗

3 Kommentarer

  1. F

    Hej Paula, såg ditt inlägg om de elaka kommentarerna och jag vill bara flika in och tacka dig för den otroligt sunda träningspepp som du förmedlar i dina kanaler. Jag har varit tvungen att avfölja många träningskonton då jag länge haft en skev förhållning till träning och kost men tack vare dig har jag fått ett helt nytt tankesätt. Vågar nu satsa på att bli ett starkare jag och ta hand om min kropp istället för att hetsträna och äta så lite som möjligt. ❤️ Så tack, tack för att du sprider din träningsglädje! Jag tror vi är många som blir positivt påverkade av dina värderingar. Ha en fortsatt mysig semester och keep up the good work- du är grym! ⭐️

Tankar

Så hjärtskärande att se

Vi åt middag nere på stranden idag. Vi gick längst en gågata med en massa stånd och mycket trafik. Det är ett träningspass i sig att hålla tjejerna i handen och se till att dom inte kommer bort.

Överallt såg vi magra, hemlösa hundar. En tik var så smal, men man såg att hon hade brösten fyllda med mjölk. Mitt hjärta går sönder av att se alla hemlösa hundar. Ingen bryr sig om dom. Dom lever i klungor och lever förmodligen på att äta skräp. Här skulle ingen bry sig om man råkade köra på en hund.

Tänk er hemma. Där lever de flesta hundar i ett tryggt hem. Flera får till och med sova i deras husses och mattes säng. Hemma bryr vi oss om hundar och skulle reagera om vi såg hundar springa fria.

Vi har kommit fram till att vi inte vill ha hund just nu trots att både jag och Hugo älskar hundar. Det är mycket med små barn och driva karriär och vi båda två värderar frihet alldeles för högt. Barnen kan vi ta med på allt, det blir svårare med en hund. Kanske senare i livet, och då kommer jag definitivt titta på hundar som är utsatta eller inte har ett hem💗

Greta är min mammas hund men hon känns som vår också

12 Kommentarer

  1. M

    Tragiskt vilken skillnad det kan vara i olika delar av världen. Denna tanke har slagit mig många gånger. I Chile var det också såhär med hundar. I Spanien är det katter. Blir ändå varm om hjärtat när man tänker att majoriteten (inte alla) husdjur ses som en riktigt medlem i familjen och tas hand om på bästa sätt. Det är fint. Och sorgligt att den normen inte existerar i andra länder

  2. Isabelle

    Oj jag upplevde precis tvärt om. Tyckte det var fräscht på Koh Chang. Beror kanske på vart man stannar. Vi var på Kai bay och bodde i bungalows och älskade det! Har varit i krabi efter det och gillade det inte alls, just för att det var så smutsigt 😂🙈 men alla upplevelser är ju olika. Drömmer om att åka tillbaka till koh Chang i framtiden ❤️

  3. Malin

    I feel ya! Jag är med familjen i Thailand nu. Har varit här i tre veckor och blir ytterligare 11 veckor. Vi har ett hus utanför Khao Lak. Där har alla hundar halsband och måste ägas av någon. Hundarna på gatan där vi bor får tom veterinärvård vid behov och en svensk kvinna hjälper alla så dom har råd med mat osv. Vissa av dem är också vaccinerade för rabies och liknande. Alla hundar är också kastrerade. Gatuhundarna avlivas tyvärr. Nu drog vi på kortresa till Phuket och här är det inte alls så. Inte så mycket hundar dock men fortfarande magra och eländiga. Vet inte varför det är sådan skillnad. Borde vara så i hela Thailand. Känns skönare när man vet att de ägs av någon och att de får mat och kärlek.

  4. Johanna

    Håller verkligen med dig om att det är hjärtskärande! Man vill bara hjälpa varenda en av dem. Därför vill jag upplysa om en man som heter Michael, som är svensk men bor i Thailand och kallar sig för The man that rescues dogs. Han arbetar ideellt och startade från början ensam med att ta hand om cirka 100 gatuhundar varje dag genom att ge dem vård, mat och kärlek. Han har nu med hjälp av donationer lyckats utöka detta så att han numera tar hand om nästan 500 st hundar och även katter! Han har för närvarande närmare 300 hundar i sitt ”shelter”, 60 hundar i fosterhem och 120 hundar som han varje dag matar. Vissa av hundarna är så vanvårdade att man blir alldeles tom i hjärtat.

    Lättast att nå honom på är facebook, där man söker på ”The man that rescues dogs”. Man kan swisha bidrag till 1235871066.
    Pengarna går oavkortat till hundarna vilket även framgår på hans facebooksida.

    Kolla gärna in hans facebooksida och läs mer där, skulle vara guld värt om en influencer som når ut till fler uppmärksammar hans otroliga arbete <3
    Trevlig resa till hela familjen!

  5. Emma

    Ingen kan göra allt men alla kan göra något, kan tipsa om The man that rescues dogs, på insta han hjälper massor av hundar i Thailand. Ni pratar inte mycket om välgörenhet och det känns som ni borde ha pengar över att ge till välgörenhet.

  6. C

    Tips! Kolla in ”the man that rescues dogs”, sida på facebook. Tror de är en svensk som flyttat ner till thailand för att hjälpa hemlösa hundar. Han gör ett otroligt jobb och mer kan säkert göras med bidrag 🙂

  7. Erika

    Många hundar som springer runt på koh chang har ägare. Dock låter de hundarna gå runt fritt. Sen självklart finns de hemlösa hundar där också. Men MÅNGA av dem bryr sig om sina hundar.

  8. Lina

    Sista gången vi var i Thailand så var vår stora kille typ 5 år (8 år sen) och vi hade också ont av alla magra hundar som verkade leva på skräp från gatorna. Han älskar djur så vet att han var rejält ledsen och ville ta med alla djur hem som inte hade det bra och far illa.
    Väldigt skräpigt på Koh Chang också. Inte haft sug efter Thailand sen dess. Ofta otroligt fina hotell men runt omkring rena soptippen… oavsett vilken ö du åker till. Och noll säkerhet oavsett vilket fordon man ska åka med = nej tack med kids.
    Synd, då Thailand är så otroligt vackert annars!

Visa alla 12 kommentarer
Bilder

Vårt hus

Här ska vi bo i 10 nätter. Vi har hyrt ett privat hus, vi och min familj. Vi är sammanlagt 10 personer och har också vänner här nere på ön.

Fyra sovrum ligger på det övre planet och kök och vardagsrum på det nedre. En stor pool och en stor trädgård. Sen har vi fem oplanerade nätter, vi funderar på att sticka ut till paradisöarna efter Koh Chang. Nu har vi packat upp och ska äta en sen lunch, klockan är snart 16 här

En tröttisFörsta doppet är alltid första doppetVi fick största sovrummet eftersom vi sover med kottarna

11 Kommentarer

  1. Amanda

    Vad härligt för er ☀️Jag undrar hur det funkar med maten om man hyr hus? Handlar ni och lagar själva, äter ute eller har ni kock? Blir grymt sugen själv på att hyra!!

  2. Josefin

    Rekommenderar er verkligen att åka till koh mak! Ni kan åka bara någon dag under tiden ni är på koh Chang för det är bara en båttur bort.
    Det är helt magiskt där verkligen, en liten fantastisk ö!

  3. Emelie

    Hej! Vart har ni hyrt huset? Ska nämligen till samma ställe i Oktober och letar som en galning efter ett fräscht hus till 10 personer 🙂 Trevlig resa!

  4. Sofia

    Ser helt underbart ut!! 😍 Jag och min familj funderar på att göra samma sak och hyra hus i Thailand nästa år. Hur hittade ni detta hus? Har du någon länk till hemsidan ifall man själv vill hyra det? Huset ser jättefint ut. 🙂

  5. Linn

    Vi funderar också på att hyra hus i Thailand under nästa år. Hur har ni gått tillväga för att hitta detta hus? Är de via airbnb? Dela gärna med dig 😊

  6. Isabelle

    Men jag döööör vad underbart!! Koh Chang är verkligen min all time favorit i Thailand 😍 undra om Mojitobar ligger kvar i Kai bay? 😜😍🍹

Visa alla 11 kommentarer
Bilder

På färjan

Nu är vi på färjan till Koh Chang. Vi har rest i ca fyra timmar från Bangkok. Det har gått så himla bra med tjejerna men nu är alla möra.

Vi slänger bara in väskorna i huset, tar med badkläder och går till stranden sen för att käka en sen lunch. Vi har längtat efter att säga hej till havet igen. Det är 31 grader varmt här, så först måste vi smörja in oss!

4 Kommentarer

Visa alla 4 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com