November 2018
Kärlek

11 Skillnader mellan mig och Hugo

 

Det är så tydligt hur olika vi är i vissa saker:

 

-Hugo sover i kallingar och jag helst i flanellpyjamas.

-En av oss har satt på vinterdäck och den andra inte. Gissa vem?

-Hugo har lätt för att somna och lätt för att gå upp. För mig är det tvärtom. Svårt att somna och svårt att gå upp.

-”Det är meningslöst att gräla med män, de har ju alltid fel”. Amen på det citatet🙈🙌🏼

-Jag tycker om att hålla hand och Hugo att skeda.

-Om jag har en lätt besatthet av pyjamasar så har Hugo det på skor och tofflor.

-Våra garderober skiljer sig totalt. Hugos skjortor hänger fint och allt är vikt. Jag kallar min ”ordning” för organiserat kaos. Inte lika fint och prydligt. Är inte det här konstigt? För jag är den som är ordningsam av oss men när det kommer till mina egna grejer så skiter jag i det?

-Hugo lagar mat på känsla och det vi har hemma, jag lagat mat efter recept.

-Jag sitter ner i badkaret när jag duschar för att inte skvätta utanför. Hugo står upp, och det är som att kliva in på Sydpolen efter att Hugo har duschat. Vatten på hela golvet…

-Varje morgon samma sak. På en av våra sidor har lakanet gått upp

-Den här veckan har vårt intresse för en specifik sak skiftat intresse från den ena till den andra. Jag har fått en pulsklocka för första gången i mitt liv så låg och analyserade min sömn i appen när Hugo kom och frågade vad jag gjorde. Jag har alltid tyckt att han varit muppig med alla sina prylar till träningen men nu förstår jag!

Min puls vid sömn:

 

Vi skiljer oss från varandra och det måste man göra. Vi har gemensamma vänner men också egna. Vi delar samma intressen men har också egna. Jag älskar t.ex. att läsa och Hugo har inte öppnat en bok sen han gick i skolan. Samma sak med sport på tv, det är Hugos grej. Vi har personkemi och är måna om varandra. Vi vill att den andre ska må bra och jag älskar när vi ser olika på saker och ting och diskuterar kring det. Skillnader är ingenting att vara rädd för så länge man har mycket gemensamt också.

-Vad skiljer sig mellan dig och din partner?

10 Kommentarer

  1. Annie

    Så kul att läsa! och mycket stämmer med mig och min partner, särskilt det här med vattnet på toagolvet efter han badat, det liknar en sjö och det är alltid jag som får torka upp eftersom jag stör mig på att han inte gör det direkt..

  2. Ellen

    Hej!
    Jag måste bara säga att sånt här måste du skriva mycket meeer av! Älskar att läsa sånt här, så himla kul. Jag och min kille har varit tillsammans i 1,5 år, vi bor inte ihop än då vi blev tillsammans när vi var 18 och nu gör han lumpen. Men iallafall så vet man ju exakt vad som skiljer oss.
    – jag är största tipsperssmisten och är alltid i tid, helst lite innan. Han är tidsoptimist och är ofta lite sen och säger ”är klar om 2 min” då är han inte klar förens minst 5 min
    -jag älskar att rensa olika saker, kläder vad som, medans han hatar de och har lite svårt för att göra av sig med sakee
    -jag kan se en tröja i affären och spontant bara ”ja den tar jag” medans han skjuter fram det och måste tänka över om han vill ha den..
    -när jag säger att jag skyndar mig, så gör jag verkligen det, medans han tycker han skyndar sig om han duschar på tex 10 minuter…
    -när man småbråkat och sedan löst det så har jag svårt att bara släppa och gå vidare direkt hehe.. medans han ba ”ja nu löste vi det” och släpper det direkt. Önskade dock att jag var så haha
    Det är några saker, men Självklart är vi sååå lika på det mesta. Vi älskar att göra saker ihop, allt från gå en runda till gå på bio till äta ute till besöka museum. Och som du säger, så älskar man när båda är glada och lyckliga och älskar varandras svagheter och styrkor!!
    PS. Jag nästan ”tvingade” min kille att följa Hugo, jag ba ”K du måsye följa Hugo han verkar såååå jäkla skön, och deras familj är Goals och han är så vältränad” så min kille började följa Hugo. Er familj är fantastisk Paula!❤️

  3. Anna

    Så kul att läsa! Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 7 år och man känner varandra väldigt bra!
    Jag älskar att planera – han hatar det!
    Jag är gärna 10 minuter tidig – han är tidsoptimist och alltid sen.
    Jag har ordning i min garderob – han har kaos i sin.
    Jag tycker det är kul att prova nya grejer – det gillar inte han!
    Jag är morgonmänniska – han är kvällsmänniska.
    Finns så otroligt mycket mer men jag tror att det är bra att vara olika! Så länge men har lika värderingar kring de stora frågorna i livet men även några gemensamma intressen samtidigt som man har sina egna! Sen att ha kul och mycket kärlek i alla dess former.

  4. Jessica

    Känner igen mig mycket i dig, speciellt med garderoben haha. Överlag är jag väldigt strukturerad, planerings freak, lämnar inget åt slumpen medans min kille är totalt tvärt om. Men när det kommer till våra garderober så är hans kläder så fint vikta och prydligt sorterade haha…. oj oj min garderob ska vi inte ens tala om 😂😂😂

  5. Sandra Augustinson

    Har ni testat dra-på lakan? De är så bra, de går inte upp och de håller sig på plats. Jag kör såna i min säng!

    Jag och min sambo skiljer oss olika på flera plan, jag är som Hugo och älskar sport men det gillar inte min sambo. Min sambo är som Hugo med sin garderob och allt är vikt och prydligt medan jag är som dig – kaos! Vi älskar också att umgås med varann medan vi har egna intressen och kan sitta bredvid andra och se film utan att vi känner att det blir tråkigt. Vi delar dock intresse för träning och tränar pressbänk hemma tillsammans 🙂 jag ska börja på gym senare men än så länge tränar vi hemma.

  6. Agnes

    Jag är trött både morgon och kväll, men pigg mitt på dagen medan han är pigg morgon och kväll och trött mitt på dagen 😂 Och jag är stans fegis och han är modig.

Visa alla 10 kommentarer
Tips

Jag vet någon som kommer att bli glad

Hämtade Leonores födelsedagstårta. Hon velade mellan att önska sig en Frost tårta och en ”Hello Titti” tårta. Det slutade med Hello Kitty.

Denna vackra tårta har @patisseriesthlm gjort. Den må vara väldigt vacker men jag är spänd på att få smaka på den. Hör bara vad den innehåller:

-Saftiga chokladbottnar
-Saltsmörkola
-Chokladmousse

😍😍😍

2 Kommentarer

Julkalender 2018

Julkalendern 2018

 

Och så är det dags för årets julkalender igen!

-24 luckor med generösa priser till en eller flera
-Luckan publiceras varje kväll kl 21 här på bloggen och då är den igång i 24 h. Vinnaren kontaktas via Mail så använd en Mail som vi sen kan nå er på.
-Nästan alla luckor kommer med finfina rabatter under 24h så passa på att handla julklappen till ett billigare pris

Är ni redo? Första luckan kommer alltså upp imorgon kl 21🎅🏻

 

Här hemma väntar barnen spänt på att få sätta igång med experiment från Forskarfabrikens julkalender, choklad kalendern och SVT:s julkalender🙈

3 Kommentarer

  1. Emely

    Wohooo!!! Tack så himla mycket!! Din julkalender var en av mina favoriter förra året. Är glad att du gör det i år igen 🙂 Spännande!

TankarTips

4 tips för att bli av med ditt mobilberoende

Vad är det 40% av Sveriges befolkning inte vill vara utan på sin semester?

……. truuuuummvirvel!!!

Rätt svar är mobiltelefonen!

Alltså B U L L S H I T att det bara är 40%. Det är personer som fortfarande lever i förnekelse till att dom är telefonberoende. Den siffran måste ligga på minst 70-80%

Hur mycket skärmtid har du? Är du mobiltelefon beroende?

Det första jag gör när jag vaknar är att snabbt kolla igenom allt. Efter ett träningspass drar jag fram telefonen för att se om det har hänt något. Jag svarar på mail långt efter ”vanliga” arbetstider och är ständigt ute efter inspiration till mina egna kanaler. Ja, vi lever i en uppkopplad värld och jag kan sköta mitt jobb ifrån en mobiltelefon.

Men:

Jag konsumerar mycket tid med min mobil i min ensamhet. Jag låter den alltid ligga kvar i fickan vid en lunch, fika, häng med vänner, när barnen kommer hem eller när vi t.ex. åker hem till mamma. Givetvis kan jag ibland pilla på den ändå när jag avsatt skärmfri tid för mig själv men jag anstränger mig för mina nära och käras skull. De ska inte behöva konkurrera om min uppmärksamhet eller fokus. Jag skulle säga att jag är halvt beroende till min telefon men ändå medveten.

Om det skulle vara så att du eller någon annan i familjen spenderar alldeles för mycket tid i telefonen och det blir ett problem hemma, då kommer här min lista för att minimera och få kontroll på mobilanvändandet:

Avsätt mobilfria timmar. Mobilparkera och köp gärna en fysisk låda med t.ex. lås för att göra ett statement.

Säg ifrån. Alltså jag kan gå från 0 till 100 om Hugo kommer hem och fastnar i sin telefon under vår familjetid🙈

Ladda ner en app för att få se svart på vitt hur mycket du använder din telefon. Det kanske blir ett wake up call.

Stäng av notiser på din telefon, då lurar du din egna telefon och bestämmer själv när du vill kika och inte.

Slöskrolla kan vi dra ner på, och istället använda telefonen till sånt den är bra på. Google är min bästa vän, och appen för väder. Och podd. Och kalkylatorn. Och sms. Haha ja den är bra till mycket men i tider som nu tycker jag att det är viktigt att vara medveten. Hur ska våra barn respektera skärmtid om vi själva inte håller dom?

Är du beroende av din telefon? Har du fler tips på hur man kan skära ner? Och vad skulle du inte resa utan? Jag säger en bra bok, solkräm och min familj.

3 Kommentarer

  1. Sofia jz

    När jag och min fästman resten i Asien och Indonesien i två månader så lämnade jag min telefon hemma för jag ville ha semester på riktigt. Fri från allt med vardag de var så skönt 🙂 Lika så är de när jag umgås med någon då ligger min mobil på hyllan på ljudlöst. Och när jag tränar eller går på spa då vill ja till 100 procent fokusera på de och inget annat för att ladda om. Plus ge hundra procent uppmärksamhet till den jag umgås med. Min fästman slutade helt med sociala medier förra året. Så han använder bara telefonen när han behöver ringa eller smsa.

  2. Sj

    Där jag jobbar nu är det mobilförbud. Har min telefon 45 minuter sammanlagt under 8.5 h. Det har gjort jättemycket för mobilberoendet. Dom 45 minuterna sitter jag inte ens med den för behovet av att skrolla har släppt. Ett snabbt samtal till mannen för o kolla läget bara. Detta jobbet var ett bra botemedel. 🙂 Skulle heller aldrig ha den på en fika, under middagar med familjen osv. Där får man skärpa sig.

  3. Isabell

    Jag skulle säga att jag är väldigt mobilberoende. Jag skäms över det och tycker det är jobbigt. Ingen i min närhet har sagt något, där tittar jag nog mindre på telefonen än de jag umgås med. Men det är gentemot min lilla son jag skämma. Kikar ofta in på Instagram och liknade när jag borde ha kvalitetstid med honom. Tack för listan på tips, ska jag absolut prova!

Dagens fråga

Är det okej att önska kön på barn?

 

Vad ”skönt” det kändes att jag är långt ifrån ensam om att bli provocerad över kommentarer gällande ens barn. Som att det skulle vara mindre bra att ha det man har. Vi var många som var eniga om att barn är mirakel och att vi älskar våra barn oavsett vilket kön dom tillhör💗

Men det kom också kommentarer om längtan efter ett specifikt kön. Och det säger jag ingenting om! När Molly låg i magen önskade jag i smyg att det skulle vara en flicka. Varför vet jag inte riktigt. Jag var ung och hade blivit oplanerat gravid. Det kändes som att ett flickebarn skulle jag kunna relatera till mer. Då visste jag inte vilken typ av förälder jag ens skulle bli. Låt säga att vi hade haft två killar hemma:

Jag hade ändå köpt pyssel och pysslat med dom.
Vi hade ändå haft en studsmatta.
Vi hade ändå levt ett aktivt liv med mycket sparkcyklar och badhus besök.
Jag hade fortfarande velat att dom gick på gymnastik för att i tidig ålder få kroppskontroll.
Jag hade överöst mina söner med kärlek och aldrig sagt saker som ”pojkar gråter inte”. Att vara ledsen är en känsla som är lika naturlig som att vara glad.
Jag hade inte begränsat deras val i leksaker. Tjejerna har både ”tjej” och ”kill” leksaker.

När vi blev gravida med Leonore var det istället Hugo som önskade i smyg att det var en till dotter. Han kände sig själv som en pappa till en flicka och kanske fick panik över ”hur är man pappa till en pojke?”. Hugo har en bror som är två år äldre som han har mycket glädje i, kanske också en faktor till att han önskade sig en syster till hans befintliga dotter.

Det är inget fel i att önska kön under en graviditet. Tror att alla gör det undermedvetet. Visst kan man uppleva någon form av besvikelse om det visar sig att vara det andra könet men dom flesta kommer nog över det. Jag blev överrumplad vid förlossningarna och kände mig som en lejonhona. Dessa ungar skulle jag skydda med mitt liv men jag kände ingen direkt kärlek sådär i början. Jag behövde landa och med tiden kom kärleken och att älska. Idag älskar jag dom så att det gör ont. Så det reder sig, man kommer älska sitt barn oavsett kön. Oavsett vad man i smyg önskade sig.

Som någon skrev i kommentarerna. Det är logiskt ologiskt att önska sig ett kön på sitt barn. Det är relevant orelevant. Och något som säkert dom flesta gör undermedvetet vid en graviditet men i slutändan blir det förstapris, vad det än blir för dom är just våra små kottar💗

-Vad tycker du? Är det okej att önska kön? 

14 Kommentarer

  1. Frida

    Vet inte om jag själv kommer göra det under framtida graviditet, men tycker inte man ska döma dem som gör det. Min farmor önskade till exempel att jag skulle vara en flicka. Hon hade två söner, men ingen dotter. Så jag har förståelse för det på det sättet. Däremot är jag emot att välja kön. Det kan man inte göra i Sverige, men det går i andra länder. Det känns obehagligt att välja, och göra en aktiv handling som säger att ”nej, jag vill inte ha detta könet”. Skillnad på att önska och välja tycker jag.

  2. Nath

    Jag o min pojkvän blev oplanerat gravida. Dock glada men vi önskade en flicka, just för att hans sida av familj är de bara pojkar, men vi är otroligt lyckliga över vår son som kommer i mars!

  3. Sofie

    Man får önska! Inget man kan styra över, hur mycket man än försöker intala sig att man inte bryr sig så tror jag de flesta önskar det ena eller andra
    Jag önskade mig och trodde att det var en flicka i magen. När det under ultraljudet visade sig vara en pojke blev jag SÅ besviken. Jag grät i flera timmar. Efter ett par timmar landade jag i det och det började kännas bättre och med tiden blev det bara mer och mer självklart. Nu när han är här är jag självklart överlycklig över att just han kom till oss. Det är såklart viktigast att barnet är friskt men precis som ingen ska döma för att man önskar ett visst kön har ingen rätten att döma en över att man blir besviken till en början. Det är känslor man inte kan styra över.

  4. Emma

    Tycker man ska vara glad och tacksam vad för kön man än får. Könet spelar i slutändan ingen roll. Man kommer älska sitt barn villkorslöst ändå. Jag tycker tyvärr det är alldeles för stor fokus på just könet. Jag har en son med en dsd sjukdom. När han föddes var det otroligt jobbigt att alla fokuserade på vilket kön det blev när det då var oklart. Hade istället behövt höra vilken fin och fantastisk bebis jag fått.

    1. Lina

      Så fort jag plussade visste jag att det var en pojke, jag ”kände” det i hela kroppen. Så sa min svägerska att nej det är en flicka och jag blev så arg och ledsen att jag grät 😂 men drt var bara för att jjagah VISSTE!😂😂

  5. Lisa

    Skulle så gärna säga att jag sitter å pärlar och pysslar med våran lilla kille. ( han har två storasystrar ) men han vill bara leka med bilar bilar bilar…… kan leka med lera å med djur ibland men bilar är livet. Han har dockor och Barbie men bilar är allt som räknas. Själv är jag jättetjejig men det festliga är att hans storasystrar oxå bara lekt med bilar…. så visst kan man önska kön…. men barnen har sina egna intressen hur som.

  6. Jenny

    Så bra skrivet!! Kände precis som du när min dotter föddes. Kände mer beskyddarinstinkt än kärlek till en början. Men precis som du skriver sä har en ju vunnit första pris oavsett vad. Tog inte reda på kön heller när jag var gravid, tycker det skulle kännas så trist att göra det. Kram och tack för en bra blogg

  7. COUNTRYGIRL and HOUSEWIFE

    Jo jag tycker det är okej att längta efter ett visst kön. Det är mänskligt att ha olika önskningar och förväntningar. MEN jag tycker inte det är okej att vara besviken på sin barn om det inte fick det kön man hoppades på. Jag hoppas att om man väl får det andra könet så inser man i samma stund som barnet ligger i ens armar att det är helt rätt och just det barn man längtade efter att få!! Jag hoppas att oavsett önskning så älskar och uppskattar man sina barn lika mycket oavsett.

    Själv hoppades jag på en flicka första barnet men fick pojke. Jag älskar honom oändligt mycket. SÅ här i efterhand inser jag att det var helt rätt att han skulle komma först.

    Det jag stör mig mest på just nu är hur stereotypiska alla leksaker till barn är. Blir helt galen på att se att alla dockor är flickor och klädda i rosa. Blir helt galen på att alla leksaker där man leker omsorgslekar och tar hand om någonting är gjort för bara flickor och alla vapen och skjutleksaker är riktade till pojkar. Vill vi verkligen fortsätta leva i en värld där män står för majoriteten av allt våld? Suck.

    Någon som har några tankar om detta?

    /V

    http://fondofhome.blogg.se – från kråkbo till husdröm

  8. Angelica

    Tycker inte att det är något konstig eller fel att önska sig ett kön, sen blir man ju såklart lycklig oavsett vad det blir. I slutändan är det att barnet mår bra så betyder mest. Jag har två små pojkar idag, skulle det bli ett till så vill jag gärna ha en tjej inget jag bryr mig om någon tycker det är fel. Sen blir jag glad iaf om det skulle bli en tredje pojke <3

  9. J

    Det är okej att önska, eftersom det grundar sig i känslor som man kanske inte kan styra. Däremot tror jag som du säger att sen spelar det verkligen ingen roll när barnet är här, man älskar ju det precis lika mycket pojk som flicka,
    Jag kommer ihåg att jag önskade med första barnet, och helt ärligt lite med andra med. Men jag tycker det är oerhört provocerande när någon annan typ åh hoppas det blir de nu när du redan har, etc. Det blir så konstigt när någon annan ska yttra sig om att de hoppas man får ett visst kön (stört). Sen att en del är sådär flickhypade kan jag med störa mig på. Typ som att flickor är bäst hitan och ditan. Även jag märkt ibland på flickmammor att dem hellre för samman andra flickor. Och utesluter pojk exempelvis. Sånt provocerar mig också 😛 När vi börjar se varandra och våra barn som människor så kan samhället utvecklas till det bättre.

  10. EG

    Jag önskade mig en pojke. Har alltid sett mig själv som en ”pojkmamma”. Fick en flicka. Blev besviken.. i ungefär fem sekunder.

  11. Johanna

    Självklart är det okej att önska kön, eftersom man själv faktiskt inte kan bestämma om det blir en flicka eller pojke, men önska kan man allt göra. Huvudsaken är att man blir lycklig osvsett vilket kön barnet har när det kommer ut, att man älskar den fast det blev t.ex. en pojke men man hade önskat en flicka, och så tvärtom.
    Jag och min sambo önskar att vi får en pojke den dagen vi skaffar barn, men vi båda kommer ändå bli lyckliga för en liten tjej också. Jag själv arbetar på förskola och utbildar mig till förskollärare och har lärt mig att man ska inte göra skillnad på flickor och pojkar. Att båda könen är fantastiska!
    Så ni har inte gjort något fel att önska! ”Önska önska runt i ring, önska kostar ingenting” som min mormor brukar säga😉

  12. Desiree

    Absolut. Jag har två döttrar själv,
    Precis som jag önskade i smyg. Får jag fler barn framöver, skulle jag bli överlycklig med flera flickor. Trots jag redan har två. Skulle ju självklart vara kul med en pojke någongång också. 🙂

  13. EG

    Jag önskade mig en pojke. Har alltid sett mig själv som en ”pojkmamma”. Blev en tjej. Blev också besviken.. i ungefär fem sekunder.

Visa alla 14 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com