Maj 2018
Dagens frågaTankar

Nej tack till smink på barn!

”Mamma, får vi måla?” Maj gadd den här frågan kommer minst en gång om dagen från flickorna. Med måla menar de inte på papper med penna utan att leka med sminklådan. För inte så länge sen fick de en sån sminklåda man köper på leksaksaffären – ni vet en sån med ögonskuggor i starka färger i blått, rosa och lila och läppklet i liknande färger. Hade ni också såna när ni var små? Jag minns hur man satt och kladdade med det där och tänkte att man blev så fin med lite rosa på ögonen och läppfärg utanför läpparna.
Än så länge säger jag nej ganska ofta till frågan. Dem får absolut leka med den ibland och måla sig men jag vill inte att det blir en daglig lek. Klä ut sig och ha maskerad ibland absolut men smink är inget dom ska ha varje dag för att känna sig fina.

När tycker ni barn får börja ha smink? Och då menar jag inte sminklådorna från leksaksaffären utan ”riktigt smink”. Jag minns att jag började använda solpuder när jag gick i sexan. Och mascara. Innan dess var smink helt ointressant för mig och än idag är jag ingen ”sminktjej”. Majoriteten av dagarna går jag osminkad men lite solpuder på sin höjd – är det inte lustigt att det har följt med mig sen jag började i sexan? Just solpudret fastnade. Sen tycker jag om att bli sminkad för plåtningar eller event och känner mig verkligen lite ”extra” vacker med en fin sminkning någon gång ibland. Men jag har varken intresset eller tålamodet för att lägga ner tid på smink själv eller sätta mig in i olika produkter och rutiner.

Jag läste det här inlägget hos Linda Hallberg och när jag ser bilderna på barnen i inlägget ryggar jag tillbaka. Det ser ut som vuxna kvinnor i minatyrform. Inget ont om barnen, det är inte deras utseende i sig jag tänker på utan hur dem ser ut som polerade dockor med allt sminket. Skönhetstävlingar för barn ger jag inte mycket för. Jag tänker att precis som solpudret fastnade för mig när jag var 12 år kommer allt det där de får påmålat när de är 5-6 år fastna och bli ett måste när dom är vuxna. Barn behöver inte smink för att bli snygga och det är inget jag kan uppmuntra. Jag kan se det roliga och fina i det kreativa med smink, att testa galna ögonskuggor och matcha med läpparna eller kanske måla små stjärnor vid ögonen. Att exprimentera med färg och form. Men smink i syfte att dölja ”skavanker” och få till ett ”perfekt” utseende tänker jag bara är destruktivt för barn.

Precis som Linda känner jag mig kluven till frågan. Vad jag förstått har det krupit ner i åldrarna med smink i skolan. Som jag minns det hade man mascara och puder typ när det var dags för disco och man fick lov att sminka sig lite. Men verkligen inte varje dag i skolan i lågstadiet/mellanstadiet. Nu verkar det som att flickor börjar med concealer och foundation redan när dom är 10 år! Lord, det är bara 5 år bort med Molly. Nej det känns inte okej för mig. 10 år är alldeles för tidigt. Jag tänker dock att när det är dags för smink vill jag se till att de har bra produkter som mineralpuder istället för billiga, kletiga foundations som lägger sig som en kaka över huden. På något sätt vill jag förmedla att smink för att förhöja lite är OK men inte smink som ska dölja (alltså innan de är vuxna, sen får de ju göra vad de vill) som jag ser i kommentarsfälten att mammor vill få hjälp att dölja barnens ringar under ögonen?! Men det känns som en svår balansgång att säga att ”lite är OK men då ska det vara på det här sättet annars är det inte OK”. Förstår ni hur jag menar?
Ni som har döttrar eller minns själva hur det var – när tycker ni det är okej med smink, hur mycket och hur ska man prata om det på ett bra sätt? 

 

14 Kommentarer

  1. a

    hej

    jag var ett av de barnen mef strikta föräldrar. och jag tog med mig smink till skolan.. och ljög för mamma om allt. och gjorde allt för att själv bestämmaz idag som vuxen har jag väldigt svårt för atr bli bestämd över av tex chefer

    så min dotter är bara 5 månader idag

    men jag tror inte på förbud att säga nej du får inte.
    utan att prata och förklara varför.

    vill mitt barn som större barn använda smink typ förskoleåldern. kommer jag bekräfta och säga okej jag förstår. du kan få leka med smink hemma på en docka. och göra det till en rolig lek

    och om det gäller låg/mellanstadiet sätta mig ner och prata och lyssna på mitt barnss åsikter

    även säga vad jag och pappa tycker och sakligt lägga fram varför vi inte vill att smink används i skola men göra upp regler tex

    ja smink får användas på kalas/dissco tex

    handlar inte om att min dotter ska bestämma utan handlar om att mitt barn ska få känna sig kompetent och att vi har en dialog och utifrån den förstår jag beslutet och ja det är okej att tyckamamma och pappa är skit dumma men jag vet varför

    sen finns det andra saker som kommer vara nej absolut nej på

    men även där förklara varför

    att anpassa sig till sitt barnsnivå och bekräfta jag ser dig, jag hör dig,jag respekterar dina tankar och känslor men nu har vi vuxna tagit det här tråkiga beslutet och vi förstår dig

    sen givetvis om något är akut farligt så måste man först avärja faran och sen trösta och sen förklara

  2. Sandra

    När tösen fyller 13 får hon börja med dagligt smink om hon vill i rimlig mängd, Typ mascara å så, inte spackla sig. Hon är 4 år just nu så kånns lugnt än! Kommer oavsett inte köpa ”barnsmink” med skumma dofter och skit, utan det blir riktigt smink från min låda isf, eko och utan fula kemikalier om hon vill låna innan.

  3. En som gömt sig bakom smink nästintill hela livet / Huden är den svåraste "bristen"att dölja.

    Hej! Jag har kämpat med akne sedan innan tonåren (är nu 30 år), har provat allt och lite till men inget verkar hjälpa. Har mått dåligt, blivit mobbad och stått ut med onda bölder i fejjan och på kroppen samt blivit kallad för pizza av snälla själar, Not. En av mina största rädslor är att någon av mina barn, eller båda, ärver min hud. Kommer de vilja ha smink så kommer jag säga varsågoda! Jag kommer alltid säga att de är som vackrast utan smink och i deras riktiga hårfärg men känner Dom att dom vill och behöver smink så absolut! Kommer stötta dom i allt sånt, just för att jag vet hur det är att inte ha perfekt hud och känna avundsjuka till dom som ”lider” av en finne någon gång i halvåret.

  4. Rebecka

    Jag jobbar som mellanstadielärare och i sexan sminkar sig många tjejer idag väldigt mycket med ögonbryn, foundation etc vilket jag anser är ganska mycket för den åldern och om jag jämför med mig själv då. Men det är många som inte sminkar sig också, kanske 50/50 generellt. Mina kompisar och jag började i sjuan och min mamma var stenhård med att jag fick börja först då. Hon bannade också foundations eftersom hon menade att jag inte hade någonting att täcka (och jag hade heller ingen problemhy så det var bra rådgivet). Jag är glad för det idag! 🙂

  5. Veronica Björkander

    Min dotter fick börja lite lätt endast när det är disco i skolan och då är har hon precis fyllt 11 år. Annars har hon provat en del hemma framför spegeln men hon får aldrig vara sminkad i skolan, idag är hon 12 år och sköter detta jättebra. Hon förstår när och varför man använder smink men just för att hon tränar hemma en del så blir hon väldigt medveten om vad allt ska användas till och kan nog mer än sin mamma ??

  6. J

    Jag har en 14-åring som visserligen har mycket smink och gillar att sitta framför sin sminkspegel, men det enda hon gör är att fylla i ögonbrynen? Sen går hon förbi spegeln i hallen och utbrister ”shit va snygg jag är idag!” Goals att få känna så när man ska börja 8:an ??

  7. Kristin

    Jag kommer ihåg att jag tyckte det var kul att greja med mammas sminkväska när jag var mindre runt 9 år kanske, men jag fick bara använda det hemma inte gå ut med det, även om jag ville allt som oftast. Min dötter har fått en sminkdocka som hon kladdar ner var och varannan dag men det har ännu inte funnits något intresse att testa mitt smink mer än någon enstaka gång då ögonskugga och rough varit intressesant och då har hon fått testa. Att introducera det för barnen tror jag inte är bra, men därimot att låta dom testa i lagom dos när dom är sugna skadar nog inte.

  8. Linn

    Jag började använda maskara i 4:an/5:an eftersom jag tyckte att jag hade så ljusa ögonfransar och såg så fin ut med lite mörkare. Men jag var fortfarande nöjd med mig själv utan smink precis som jag var nöjd med mig själv med smink, eftersom att jag växt upp med mamma och pappa med bra självbild och som uppfostrat mig till att älska mig själv.
    Tycker smink kan vara så kul att experimentera med och kollar på youtube videos med personer som är experter på smink och hur kreativa och duktiga dom är.
    Tycker inte man ska sminka barnen själv i ung ålder utan att man ska låta dem välja när dem själva blir äldre, för mig var inte smink aktuellt förren i ca 5:an.
    Att säga nej när dom blir äldre kan ju också resultera i att det slår bakslag? Att man blir sur på sin förälder för att man inte får välja själv och använder ännu mer? Några av dem som hade absolut striktast föräldrar i min skola hade smink med sig till skolan och sminkade sig på toaletten för att föräldrarna inte skulle se.
    I högstadiet är det så mycket som händer med både kropp och själ och för att hitta sig själv så tycker jag ändå att man måste få kunna pröva nya saker och om det handlar om stt ha solpuder och maskara så der jag inte det som ett problem.

  9. Ninni

    Smart tänkt – framhäva, inte dölja. Jag själv däremot började med ett stift, kommer ihåg att de va något som skulle va uttorkande för finnar fast med lite färg i så man skulle dölja de röda på en finne, de och lite mascara använde jag nog från 12-23. Först efter de jag börjat köpa lite andra saker och ha kul med smink. Men använder som du i vanliga fall, inget alls!

  10. Sarah

    Dagens smink på tonåringar är inte som när vi var små . Det är för mycket . Det är lager på lager och couturing. Man känner inte igen de med smink .och om du kollar kändisarna idag så ser de inte ens ut som sig själva med och utan smink . Världen blir bara värre och värre eller folket borde jag säga

  11. Diana

    Jag är med dig på den biten, jag tycker inte barn ska använda smin. smink är för vuxna och vuxen är man inte när man är 10 år. Långt ifrån.
    Så i högstadiet kanske kanske man kan ha något men som du säger, inget för att dölja utan för att förhöja i sånt fall. Men att börja med concealer redan så ung, vad kan man ha att behöva dölja och då har man redan gått in på känslan att man inte duger och behöver dölja saker och bara det gör ont att en 10 åring eller 13 åring känner att de behöver.

  12. Vilma

    Jag är 13 år yngre än min syster, jag minns när jag var typ 5 och hon skulle på gymnasiedisco/krogen och gjorde sig i ordning – jag stog ALLTID på toastolen och tittade fascinerat. Bara tittade, som i trans. Jag började leka med kajal/mascara när jag var 8, på kvällarna innan jag skulle sova och ibland när jag skulle på kalas. Jag visste ju hur syster gjorde så jag lärde mig fort. Mamma och pappa försökte styra bort det och länge var det bara på fina tillställningar, men jag minns när jag var 11 och vi var utomlands och min 19åriga kusin sa ”du sminkar ju dig bättre än jag gjorde när jag var 17” och alla var fascinerade. Så smink (mascara, kajal, ögonskuggor) fanns regelbundet i mitt liv från ca 10 års ålder. Minns att det var problematiskt för andra barns föräldrar eftersom deras barn också ville ha ?
    Jag har alltid älskat och varit duktig på det, men jag har aldrig känt att jag måste ha för att vara snygg. Behövde aldrig dölja något (har än idag bara foundation vid fest/uppträdanden) utan sminkade för jag tyckte det var så ROLIGT!!!!!!!!!!
    Men som vuxen ser jag det problematiska i det och jag får panik när jag ser 11-14 åringar ha ”instagram-smink”; alltså den typen där ögonbrynen ser ut som vingar, Det är kakor av bas och vita streck typ som highlighter.
    Kommer ha extremt svårt med moralen i det här om jag blir förälder… Vet ju hur roligt det kan vara men det får inte bli att man känner sig mindre värd utan. Men min mamma sa till mig när jag var ca 12 (när jag började bli bra på det och kunna göra mer avancerade saker) ”smink ska inte dölja – bara framhäva”. Tycker det är ett vackert uttryck.

    1. Lina

      Jag tycker att när man börjar högstadiet (7an) då kan smink vara okej. Jag själv fick börja med det i 6an, då började jag i en ny skola som var 6an till 9an och kände mig ”stor” fick börja med maskara och sen långsamt använda mer. Något jag kommer tänka på om jag en dag får ett barn som vill ha smink är att kravet ska vara bra smink: veganskt, hudvänligt utan dåliga kemikalier. Men hur de använder sminket får vara 100% upp till dem. Jag tror att upptäcka själv och lära sig skapar en självkänsla. Att få höra ”så här gör man för att se ut si och så” tror jag dessvärre bara ökar pressen att vara ”perfekt” Jag själv använde brun ögonskugga till mina blonda ögonbryn upp till 8an ? Men lär sig gör man tillslut ändå! Så tänker jag iallafall

Visa alla 14 kommentarer
BröllopKärlek

A story of love – våra vigselringar

 

I annonssamarbete med Guldfynd

För ett par veckor sen tog jag och Hugo stora beslut. Vi valde nämligen våra vigselringar. Innan prövningen så var jag säker på att jag ville behålla min gamla ring, och bygga på med en ny. Väl på plats insåg jag att det fanns en himla massa fint.

-Jag visste inte heller att man kan kombinera fler ringar som vigselring! Där lärde jag mig något nytt.

Guldfynd hade ett stort utbud på ringar och det fanns verkligen något för alla. Jag hade förklarat hur jag ”ish” ville ha det så vi fokuserade på deras nya kollektion från varumärket ”Story of Love”. Ringarna var ljuvliga och jag gjorde lite på samma sätt som när jag skulle pröva bröllopsklänningen. Jag tog lite ringar, men olika utseende och form och väldigt olika prislappar. Därefter började jag betygsätta. Först var jag övertygad om att ring nr 1 var den rätta, men det slutade med en helt annan. En ring som jag inte trodde skulle vara en ”Paula-ring” från början. Kika in sortimentet från ”Story of Love” HÄR.

-Så! Jag vill verkligen slå ett slag för att testa ALLT när ni ska pröva ringar och klänningar. Snöa inte in er på en speciell typ utan var öppna och passa på att verkligen testa alla möjliga sorter.

Vi hade en fantastisk kvinna som hjälpte oss och som med sin energi bidrog till en bra upplevelse. Att få testa vigselring måste få ta tid. Jag velade lite mellan två ringar så för att få tänka på något annat en liten stund började vi kika på övriga smycken:

-Örhängen
-Halsband
-Armband

De jag valde kom också från en och samma serie och jag kommer visa upp dem lite närmre på min Instagram inom kort.

-Jag och Johanna pratade om vigselringar i ett poddavsnitt där vi dividerade och hade lite olika ställningstaganden. Jag menade att man kan byta ut ringen efter några år om man vill ha någon ny stil. Johanna däremot tycker att ringen är Ringen med stort R och det är den man behåller livet ut. Hur ställer du dig i frågan? Är du för en vigselring for life eller kan man byta ut/köpa ny efter ett par år? Vad tycker du?

8 Kommentarer

  1. Mickis

    Jag har bara en ring just nu. Vi var unga och fattiga när vi förlovade oss så dom ringarna var billiga silverringar. När vi gifte oss för 2 år sedan så valde jag en i vit guld med 9 stenar i, helt min stil och passade vår ekonomi. Vi är överens om att när vi firar någon bröllopsdag framöver så ska jag få en tillring (vill gärna ha två). Den ringen jag har nu är for life, det är ju den vi valde när vi sa ja på riktigt ?

  2. Petra

    Vigselringen är for life…. Den är ju ett minne och en påminnelse om vad man lovat.
    Men jag och min man tappade våra i varsin sjö med några dagars mellanrum. Tråkigt då men nu skrattar vi åt det.
    Tur vi var så fattiga då vi gifte oss så det var inte så dyra.
    Vi har varsin förlovningsring kvar i alla fall. 🙂
    Tänker att nån bröllopsdag ska vi fira med att köpa nya.

  3. Magdalena

    En vigselring for life! Men jag måste erkänna att jag var ung när jag gifte mig och visste inte alls vad jag ville ha och tog typ första bästa men nu i efterhand ångrar jag mig och skulle så gärna vilja ha en ny ring men de känns så ko stift att byta ut dom jag har idag. Dom passar lixom inte varandra och stenen ä för liten för min hand men som sagt jag var ung och visste inte alls vad jag ville ha men nu med åren vet jag. Spännande att få följa eran resa ska bli så kul! Kram

  4. Leoni

    Tycker personligen att ringen är for life, det är ju just den som sattes på ditt finger när ni sa ”Ja” till varandra, tycker att vigselringen har alldeles för mycket historia och känslor i sig för att kunna bytas ut sådär 🙂 Vardagsringar kan man ju byta hipp som happ men din vigselring eller ju speciell… Alla gör såklart vad som känns bäst för dom och det finns inget rätt eller fel!

  5. Angelica

    Så roligt att välja ringar! Min man är irländare och eftersom han friade till mig med en diamantring som han hade valt (helt underbar) så är det den ringen som är ”den stora, dyra” och vigselringen en enklare modell som passar till min förlovningsring. Jag skulle inte kunna tänka mig att byta ut ringarna om några år! Detta är mina förlovnings-/vigselringar och dom går inte att byta ut känner jag! 🙂

  6. Amanda

    Vigselring tycker jag är for life men förlovningsring kanske man kan byta ut inför bröllopet om man har varit förlovad ett bra tag… alternativt putsa upp och kanske byta ut en/flera stenar om man har det i sin ring.

Visa alla 8 kommentarer
Tankar

En kropp är en kropp

Det här med träning och kostschema har fått mig att ändra inställning till hur jag ser på min kropp och hur jag tycker man ”ska” se på sin kropp. Tidigare har jag tänkt att vi ska se positivt på kroppen och älska den oavsett storlek och utseende. Vi är alla unika och borde fokusera på det positiva istället för det negativa.

Överlag tycker jag det känns som att vi fokuserar för mycket på det negativa, dom delar vi inte älskar med oss själva. Kanske en bred näsa, gropiga lår eller en degig mage. Skavanker som dom alldra flesta av oss har. Det är så mycket negativ energi som går åt dom ytligheterna som egentligen inte spelar någon roll. Så tidigare har jag tänkt ”istället för att hata dom delarna försök älska din kropp för den är vacker som den är!” men nu börjar jag tänka om lite i takt med att min kropp förändras med min förändring i kost och träning. Jag blir starkare, smalare och får mer framträdande muskler.

Älskar jag min kropp mer nu än för några månader sen? Nej!
Jag har fortfarande mina områden som jag är missnöjd med som mina bröst som ni alla vet vid det här laget. Jag skyller dem så fort jag inte har bh på mig och det spelar ingen roll om Hugo säger att jag är finast i världen jag är ändå inte bekväm naken. Jag har aldrig varit bekväm i nakenhet och det sitter så långt bak jag kan minnas,

”Du går bara på kostschema och tränar för att bli smalare – varför visar du annars upp din mage”
Visst har min mage blivit plattare, magrutorna kommit fram, fettet minskat på hela kroppen men magen har aldrig varit ett problem för mig. För mig är brösten min stora missnöje med kroppen och dom kommer inte bli större, fastare eller sätta sig högre upp hur mycket jag än tränar. Den enda möjligheten jag ser till att börja älska mina bröst är en operation. Och i dagsläget känner jag bara ”fuck it – dom får va”. Jag kommer nog aldrig börja älska mina bröst och jag kommer fortsätta skylla dom när jag kommer ur duschen. Men jag orkar inte lägga energi på dem mer. Dem är där, sitter där de sitter och min kropp fungerar som den ska. Jag vill inte lägga mig på ett operationsbord och sövas ner i onödan bara för att bli mer nöjd med en viss kroppsdel, jag vill inte att ”problemet” ska äga mig. Istället vill jag börja se mer neutralt på kroppen.

Vi måste inte vara body positive och älska våra skavanker. Vi måste inte heller hata och ändra dom. Jag vill ändra mitt fokus och förhoppningsvis mina döttrars fokus till att kroppen bara är där. Den möjliggör att vi kan springa, hoppa och dansa. Klättra och krypa och kura ihop oss för att läsa en bok. Ge varma kramar, skaka av skratt och huttra av kyla. Jag är tacksam att jag har en kropp som fungerar och att jag är frisk. Jag är tacksam att min kropp låter mig experimentera med styrka och ändringar i kosten. Jag är tacksam att min kropp bär mig varje dag. Jag har lagt så mycket tid på att hata delar av min kropp och på att försöka lära mig älska samma delar. Nu vill jag bara låta kroppen vara utan värderingar. Det kommer inte gå från en dag till en annan så klart och jag kanske hamnar i gamla tankespriraler igen men det här är vad jag strävar för.

En kropp är kropp!

18 Kommentarer

  1. Cristina

    Jag kommer aldrig att acceptera hur min kropp förändrades efter mina 2 barn.
    Båda barnen vägde ca 5 kilo, min mage var enorm och bristningar över hela magen. Nu är jag tillbaka i min normalvikt och min mage hänger (så mycket att jag inte ens ser min ”fiffi” om jag inte böjer mig fram och magen är som ett stort russin, död hud som inte kan tränas bort.

    Kommer göra en bukplastik så fort jag bara kan 🙂

  2. Tove H

    Åh Paula! Äntligen någon som säger det jag alltid känt. Du måste inte älska eller vara body positive, Du ska bara ändra fokus. Jag har alltid oj kommer alltid tycka det är jobbigt med mina bröst. För jag har inga, bokstavligt talat. Jag har alltid blivit ledsen över när folk säger så… för de har visst något. De kan fylla ut åtminstone MINSTA bh-storleken. Jag gör inte det, Jag har inget. Och detta har alltid varit jobbigt för mig men jag tänker varje varje dag… Du är fin som du är och sluta lägg fokus på något så trivialt. Lägg fokus på annat i livet. Som Blondinbella säger:” Varför slösa värdefull tid på hur ens kropp ser ut?” Jag håller med. Du är grym Paula! Kämpa på!

  3. Natalie

    Jag kände som dig i flera år med mina bröst, mådde dåligt på stranden, i omklädningsrum, att duscha med andra, kunde inte ta av bh-n när jag skulle byta om inför folk, ej slappna av vid sex osv om den va på. Det var fruktansvärt att det kunde påverka mig så. När jag väl fick pengar gjorde jag mina bröst, inte överdrivet stora utan ”normala” till min kroppform och det var de bästa beslutet jag tagit någonsin! Att något som var så ”enkelt” att korrigera kunde få mig att må så bra. Idag tänker jag inte ens på att dem inte är äkta och mår aldrig dåligt över dem längre. Glad att jag tog beslutet, ser inte det som något jag var tvungen att övervinna med tankarna utan jag mådde psykiskt dåligt över det och lösningen fanns.

  4. Emilia

    Jag tycker du är väldigt klok – känslor inför kroppen är så olika, skiftande från dag till dag och ibland svåra att förhålla sig till. Jag tycker Pt-fia skrev ett bra inlägg om vilka höga krav det finns på att ÄLSKA sig själv. Som om ”vara kompis med” inte räcker. Jag håller med henne! Ibland måste vi acceptera att vi inte kommer komma till en punkt då vi totalt är förälskade i kroppen – men vi uppskattar den, respekterar den och är tacksamma för allt den gör för oss. Det måste räcka!

  5. Sus

    Heja dig och din sunda syn på din vackra kropp! Du strålar!

    Vi är många som ammat och brösten ser inte ut som förr, men vi har män/sambos som älskar oss precis som vi är, hela vi, och inte slutar älska eller tända på oss pga ett par urammade bröst.

    Jag är så stolt över att mina bröst har kunnat ge mina barn mat! Min kropp är ju fasiken helt jävla grym!

    Jag får mest komplimanger för mitt leende och när jag pratar med människor av det andra könet så är jag väldigt glad över att de håller ögonkontakt och tar mig på allvar, i stället för att glo på mina bröst som en hungrig bebis ?

  6. Sofia

    Du har en fin tanke med jag kan säga att jag opererade mina bröst för cirka fem år sedan pga ett konstant missnöje och har aldrig ångrat mig sedan dess, sen såklart finns de alltid saker på ens kropp som iaf jag inte är nöjd med men en operation kan också göra stor skillnad för din egen del. OM du skulle välja att operera brösten hade iaf jag aldrig dömt dig eller tyckt du är utseendefixerad osv utan att du gör det för din egen skull. Jag har en dotter och anser inte att jag på något sätt är en dålig förebild och är inte orolig över att min operation har konsekvenser för hennes syn på sin kropp

  7. M

    Exakt så!! Så uppfriskande att läsa detta, för veeem bryr sig egentligen när vi alla kmr bli gamla och grå?? Så länge man är frisk borde man alltid vara nöjd med sin kropp

  8. Alex

    Tack Paula för dina kloka ord, det var precis det jag behövde läsa! Man fokuserar lätt på det dåliga och glömmer det som man är nöjd med. Jag är själv missnöjd med mina bröst men jag vill vara en förebild för framförallt min dotter. Jag har en frisk kropp och det finns alltid risker med en operation. Men man ser tyvärr aldrig det i sociala medier. Man ser bara hur perfekta alla andra är.

  9. Jenny

    Jag tänker tvärtom, vill jag operera mig gör jag det, ingen ska säga vad jag kan och inte kan göra. Bröst är viktiga för många kvinnor, en hel den kvinnlighet sitter i våra bröst och vill du göra dem så tycker jag du ska göra det, du är en fantastisk förebild för dina tjejer, tränar för att vara en stark och glad mamma, du verkar även vara en väldigt närvarande mamma och ni känns som en fin familj, du blir inte en sämre förebild för att du opererar dig.
    Kram

  10. Jenny

    Jag tänker tvärtom, vill jag operera mig gör jag det, ingen ska säga vad jag kan och inte kan göra. Bröst är viktiga för många kvinnor, en hel den kvinnlighet sitter i våra bröst och vill du göra dem så tycker jag du ska göra det, du är en fantastisk förebild för dina tjejer, tränar för att vara en stark och glad mamma, du verkar även vara en väldigt närvarande mamma och ni känns som en fin familj, du blir inte en sämre förebild för att du opererar dig.
    Kram

  11. Alexandra

    Hej Paula! Vilka p-piller går du på nu? Nyfiken hur du känner kring biverkningarna om du upplever några? Berätta mer och uppdatera gärna kring preventivmedel, väldigt lärorikt!
    Kram / vilsen tonåring i denna p-djungeln

  12. Alexa

    Hej Paula! Vilka p-piller går du på nu? Nyfiken hur du känner kring biverkningarna om du upplever några? Berätta mer och uppdatera gärna kring preventivmedel, väldigt lärorikt!
    Kram / vilsen tonåring i denna p-djungeln

  13. Madeleine

    Vad jag känner igen mig i dina tankar Paula. Går själv och ruvar på samma. Har haft en sån konflikt med mig själv när jag tittar i spegeln men när jag ruvat på det hela så har jag insett att jag trivs i min kropp, hur den känns och hur den är. Det är när jag med kritiska ögon värderar den som det blir tufft. Nu är sommaren här och jag går glatt i bikini på stranden och det känns så skönt. En kropp är kropp! 🙂

  14. Hanna

    Hej!
    Har aldrig agerat språkpolis tidigare men tänkte först när jag läste ”skylla” att du på något sätt skuldbelade din bröst så jag förstod först ingenting hehe, Du kanske ska ändra till ”skyla” för det är det jag antar att du menar 🙂

  15. Nathalie

    Ja, jag önskar man bara kunde ta sig själv och sin kropp för vad den är, en kropp.. Jag har lidit av ätstörningar i många år och har väldigt mycket komplex som jag kämpar med att övervinna. Det är inte lätt, men det ska fan gå! Jag vill inte gå runt och fundera över om andra funderar över hur jag ser ut. Det är bara att slösa energi på fel sak.
    Kraam

Visa alla 18 kommentarer
AllmäntDagens outfitTipsTräning

För vi ska dansa på sergels torg

I annonssamarbete med Zalando

 

Den 30e maj vill jag att du gör en liten prick i din kalander och noterar de roliga eventet, ”Daybreakerevent” som Reebok anordnar! Detta är en alldeles unik chans till att få ta del av träningsglädje helt gratis.

 

Konceptet går ut på att man ska vakna och röra på sig. DAYBREAKER kommer (för första gången) till Stockholm den 30e maj!

Dag: 30e maj

Plats: Sergels torg

Tid: Kl. 06.00-09.00

Träning: Yoga, fightbox och dans

Morgonen kommer att bjuda på en massa överraskningar och liveuppträdanden. Jag älskar verkligen sådana här typ av upplägg. Att kombinera glädje, träningen och energi är en oslagbar kombination. Själv är jag larvigt taggad på denna morgon!

 

-Så för att kicka igång dagen tillsammans med mig, Hugo, Reebok och Zalando, klicka på den HÄR länken för att göra en anmälan. Eventet är som sagt gratis med du MÅSTE osa för en plats =)

Mitt Reebok sätt kommer ifrån Zalando. Hugo har i många år varit en atlet för Reebok, så jag och tjejerna har fått lyxen att också fått testa en massa kläder. Både för träning men också för vardagen. Snyggt, stilrent, klassiskt och sportigt. Precis så som jag vill ha det! För att kika in Reeboks sortiment, klicka HÄR.

 

Dessa skor <3

Fokus Pulkan

Jag föredrar tights som sitter lite längre upp

Att höra barnen leka i trädgården och få en liten stund med honom i vårt hemmagym, det gör mig lycklig

8 Kommentarer

  1. Frida

    Hej Paula,
    Jaf är gravid i vecka 7+0 och är så otroligt orolig och nervös och tudelad.
    Jag har längtar efter det här barnet så länge.. jag fick igårkväll mörkbruna flytningar (förlåt för info), vet att detta är mer regel än undantag men är ändå så fruktansvärt nervös.
    Vet att du fått missfall tidigare och tänkte kolla med dig hur det yttrade sig? Hur visste du att du fått missfall? Var det tydligt?
    Tack för svar..

  2. Magdalena

    Fyfan vad nice!! Paula du ör så jävla snygg!! Passar verkligen så fint i dessa träningskläder! Älskar skorna!! Bra jobbat vilken snygg och stark kropp du har

    1. B

      Hur håret ser ut är inte direkt det viktigaste när man tränar. Tråkigt med utseendefixerade kommentarer gällande precis allt.

Visa alla 8 kommentarer
Allmänt

Härliga fredag

Godmorgon gänget, hoppas att ni har sovit gott.

Idag är barnen hemma och vi ska bara vara hemma. Har flängt mycket i veckan och njuter av att kunna öppna upp till baksidan och följa barnen i vad dom vill göra.

-mormor kommer snart. Vi ska gödsla vårt äppelträd
-Flickorna ville baka, så vi tänkte göra chokladbollar idag
-min syster kommer efter skolan
-ikväll är det dejt night

Jag och Hugo ska ut och käka. Jag har min första ”day off” från kostschemat. Ska både äta och dricka gott, det kommer bli najs!

Då får ni se vilken av klänningarna jag valde =)

Kan ni skåda Paellan min styvfar gjorde igår! Bananas

Vi parade ihop hästfamiljer, ett bra sätt att visa att man är lika men ändå ser olika ut

0 Kommentarer

×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting