April 2018
Allmänt

Torsdag

Leonore: Mamma vovv vovv ben där.
Paula: Ja det är mitt nyckelben.
Leonore: Enor äta den.
Paula: …

Leonore leker hund så fort hon hamnar i famnen för hon tror att nyckelben är hundben. Så charmiga tolkningar, älskar verkligen 2,5 åringar. Idag kör vi paintball och rider, häng med på storys lite senare!

 

0 Kommentarer

Dagens frågaDagens outfit

The dress

Min klänning kommer ifrån By Malina men finns tyvärr inte att köpa. Köpte den från showroomet och dom berättade att ingen butik tog in modellen. Varför fattar jag inte för det är min absoluta favoritklänning! Dock finns mönstret i andra modeller =)

Jag och Hugo övade på vår bröllopsfotografering. ”Se kär ut nu” haha.

5 Kommentarer

Visa alla 5 kommentarer
AllmäntBilderDagens frågaDagens mat

Hej från Spanien

Det blev några dagars ledigt från sociala medier från min sida. Det var inte tänkt så, men tiden flyger förbi. Vi landade i Spanien i lördags för en veckas semester med familj, och det blir inte mycket tid över.

Hur många är vi?

Vi är sammanlagt 25 pers och en liten bebis. Min styvpappas mamma fyllde 60 igår, och hon har fem barn. Plus respektive, plus en himla massa barnbarn.

Spanien är som vårt landställe, just nu bor vi fördelat i fyra lägenheter och barnen har det fantastiskt. Överallt finns vänner.

Läskigaste:

När man är så många är det svårare att hålla koll. När vi var påväg till restaurangen upptäckte vi att Molly och två till stora barn inte var med. Dom var kvar på området och hade fotbad haha.

Svårast:

Underbart med semester med varje dag blir det små konflikter. Man är olika och ska leva under samma tak, intriger inom familjer kommer man aldrig ifrån.

Tänkvärt:

För 10 år sen var vi barn. Nu är det minst 10 stycken nya barn och vi är föräldrar. Jag är glad att vi har Spanien, det blir nya minnen för varje år som går. När jag var liten så hade vi landställe i Roslagen. Spanien är barnens land, och att leva såhär många gör att man bara kan springa till varandra utan att ens ha med sig ett par skor.

Temp:

Vi satte drömveckan. 20 grader och sol sa prognosen med några regndagar. Regnet har vi inte sett och tempen ligger på runt 25 så vi både badar i hav och pool. Samtliga brände sig första dagen. ”Den här solen kan inte ta något”. Och nu är den ena rödare än den andra.

Mysigast:

Poolhänget fram till kl 19, spela kort på taket, interna skämtandet och få värme igen efter en svensk vinter.

Ser mest fram emot:

Imorgon ska vi köra paintball. Alla mot alla, i två lag. Jag vill inte vara i samma jag som Hugo, det är enbart han som kommer att vara mitt mål imorgon.

Längtar efter:

Vi fattas en och det är Greta. Hon har haft det toppen men när vi kommer tillbaka i sommar ska hon få följa med. Hon har gjort plats i våra liv de senaste månaderna och en hund är fantastiskt.

Hugo:

Vill att jag ska skjuta på studierna i ett år. Molly börjar skolan höstterminen 2019 så han vill att vi ska flytta till Spanien bara för ett år. Han är mycket modigare än vad jag är, eller jag är väl för familjekär för att säga ”vi kör”. Vilken upplevelse, jag förstår verkligen livskvalitén i idén men som sagt, ett år utan vår stora familj skulle bli tuff.

Har någon av er testat livet utanför Sverige tillsammans med kids/partner? Blev ni kvar? Blev hemlängtan olidlig?

En bildbomb från våra dagar här nere hittills:

 

en tidig morgon i Sverige med jackor från Mini Rodini

Tiki somnade i mormors famn 

Äntligen hemma 

Den här boken älskar vi, barnen börjar lära sig alla yogapositioner utantill nu 

Ormen 

Det jag älskar med min familj är att vi leker. Vuxna som barn, på olika sätt hels tiden. Det är svårt att ha det tråkigt 

Goda middagar på taket, äter nästan bara skaldjur här nere 

Morgongos

Vi var på hundstallet och rastade 8 hundar, bland annat Cookie som hittades i soporna. Molly var ledsen och frågade om hon skulle få ett nytt hem, vi hoppas det <3

Leonore är vild, men också de barn som behöver mest närhet. Hon kramas mycket och länge och somnar varje eftermiddag i somnen. Har de något sammanhang tro? Att vilda barnbeglver mer närhet? 

Resans förmodligen bästa bildserie. Hugo och Molly i poolen: 

She made her point: Hon vill ha en lillebror 

Igår firade vi fina Lisa på hennes 60 årsdag. Tänk vad rik hon är, med 25 personer som började med hennes fem barn! 

Hemmagjord Paella

// Ikväll väntar Tapas och Tivoli

 

34 Kommentarer

  1. Isabelle

    Jag har bott utomlands några gånger, bland annat Spanien i ett år med min kille! Det var underbart och bland det bästa jag gjort i mitt liv!!! Nu har jag bott i Sverige i några år och trivs bra här, men längtan att flytta utomlands finns alltid inom mig.
    Ni borde verkligen testa på det!! Det värsta som kan hända är att ni inte trivs och flyttar tillbaka till Sverige. Men jag tror ni kommer ha det helt fantastiskt! Kööör! 🙂 Man är ba ung en gång <3 Era familjer kan alltid åka och hälsa på er och ni kan åka och hälsa på i Sverige när saknaden blir för stor!

  2. Rebecka

    Köör bara kör!
    Jag och min man med två barn på ett och två har precis flyttat till ålesund i Norge.. Vi sålde huset sa upp jobben å testar! Vi har bara varit här i tre veckor ännu men wow vilken grej å göra! Västerås (för vår del) står kvar och man kan ju flyga hem om saknaden blir för stor! Kram

  3. Amanda

    Bra clickbait. Jag är trött på att gå in på bloggar som inte skriver det som står på tex Instagram ”vi flyttar” 🙂 verkar inte så.

    1. Rebecka

      Köör bara kör!
      Jag och min man med två barn på ett och två har precis flyttat till ålesund i Norge.. Vi sålde huset sa upp jobben å testar! Vi har bara varit här i tre veckor ännu men wow vilken grej å göra! Västerås (för vår del) står kvar och man kan ju flyga hem om saknaden blir för stor! Kram

  4. Therese

    Jah skulle säga kÖR , jag hade också gärna gjort det innan barnen börjar skolan sen har ni sådana jobb som inte behöver en fast bas. Jag hade gärna testat på det men min sambo har ett eget företag som han måste vara på plats på . Vi får nöja oss med semestrar men jag hade verkligen velat testa på det och vilket äventyr för barnen , er familj kan hälsa på och ni kan åka till Sverige någon gång ?

  5. Susanne

    Kör!
    Testa det är 1 år av era liv.
    Jag och min familj är också sugna på att flytta utomlands men just nu fungerar det inte för oss pga att min man pluggar så vi får satsa på det nästa år 🙂

  6. Jessi

    Kan inte du skriva ett inlägg om hur era rutiner ser ut hemma? Kvällsrutiner, morgonrutiner, matrutiner, vilka tider börjar ni inför kvällen osv? Känner att vi inte riktigt hittar och behöver lite inspiration där! ?

  7. Camilla

    Jag och min sambo flyttade till Cypern i 9 månader pga hans jobb. Vi kom hem i början av februari i år. Det var det bästa jag någonsin gjort! Och då är jag också väldigt familjekär. Det var underbart! Miljön, värmen, allt! Vill göra det igen ? tiden går så fort och man hinner inte sakna familjen, alla finns så nära på FaceTime och whatsapp etc. och vi hade besök hemifrån nästan varje månad. Vi hade inte barn utan blev gravid med första där nere med bf i september. Nu i efterhand känns det inte som vi var borta mer än 1 månad, sjukt! Ni borde verkligen passa på när barnen är små, det skulle bli ett minne för livet! Ni skulle aldrig ångra det! Wow blir lite avis ? ser underbart ut där nere. Cypern kommer alltid vara lite speciellt för mig och vi kommer åka dit på semester sen med vår dotter ?

  8. Sofie - gravid med tvillingar

    Jag skulle köra på flytt! Hade lätt gjort det om vi hade den ekonomiska möjligheten. Vår familj bor ändå uppe i Norrland (vi i Göteborg) så vi ses ändå bara ett par gånger om året. Det är inte alla som har familj nära i sin vardag 🙂

  9. Silva

    Jag flyttade till Kanada 2011 eftersom min man bodde här. Det var svårt i början att inte ha någon av min familj nära och för att han har inte så många av sin familj här heller. Men det gick och bo utan sin familj eftersom du har din egen familj när du gifter dig. Nu har jag bott här i 7 år och fått en dotter som snart fyller 2.
    Tro mig det går bra för att 1 år är inget plus att det är Spanien vi pratar om som är närmare än Kanada.
    Lycka till med allt! <3

  10. Sarah

    Jag bor i Australien sen ett år tillbaka med min 4 åriga dotter och man. Vi flyttade 2016 och åkte då på en 5-6 månaders semester innan vi bosatte oss här.
    Läskigt är det men det bästa beslut vi någonsin gjort. Vi kommer nog aldrig flytta till Sverige igen, bara åka på semester.

    Ett år går väldigt fort, ni kommer aldrig ångra er! ???

  11. Victoria

    Jag bor i USA sedan tre år tillbaka. Det var tänkt att bara vara ett år men sen vart jag fast! Jag är precis som du väldigt familjekär och van att ha min stora familj nära, men det har inte varit några problem. När vi ses är det otrolig kvalité. Familj, släkt, och vänner kommer alla och hälsar på i omgångar, och jag åker hem till jul och sommar. Det är en otrolig upplevelse och man växer så som människa. Gör det! Sverige finns alltid kvar 🙂

  12. Felicia

    Är 23 år från Stockholm och har en son på 4 år! Vi flyttade till Florida Ht 2017 pga utbytesstudier men är nu tillbaka i Sverige. Älskar USA så himla mycket och är så lycklig där och vi hade det så himla bra!!!!
    Avskyr dem hemska långa vintrarna här och jag har väldigt svårt att bo i ett land där folk ständigt suckar, går in i varandra, kan inte le eller prata med främlingar….
    Men USA är långt bort då hela vår familj och sonens pappa bor i Sverige… men har svårt att se en framtid här så jag har ställt min son i kö i svenska skolan i marbella och palma för vi har planer att flytta till spanien till hans skolstart Ht 20.
    för jag vägrar att leva hela mitt liv i landet mellanmjölk 🙂 ta steget ni kommer INTE ångra er.

  13. A

    Fin tanke,men tror du inte Hugo kommer bli uttråkad då han verkar tröttna lätt? Antar att livet i Spanien är annorlunda än hemma liksom 🙂 annars kör på!! Låter fantastiskt

  14. Madeleine

    F l y t t a! Sverige flyttar inte på sig och barnen är bara så små en gång i livet. Såå värt. Få förunnat att kunna få ihop allt för att det ska vara möjligt. Dessutom kan du ta kurser på distans under tiden. Vamos!

  15. Ameena

    Jag bor i USA med min man och våra 5 barn. Tror inte du behöver oroa dig för att sakna resterande släkt som bor kvar i Sverige om ni flyttar, dom kommer garanterat komma och hälsa på så ofta så att man blir trött på att alltid ha släkt i huset! 🙂

  16. Cassandra

    Jag och min man flyttade 2 år till Spanien 2013 och 2014, fick våran dotter där augusti 2013 och flyttade hem i början av 2015 när hon alltså vad 1,5 år. Min man har en restaurang i närheten av Torrevieja (Benijofar) Tillsammans med sin pappa. Vi har under dessa 3 år hemma i Sverige fått en son (2016 juli) och har nu bestämt oss för att flytta tillbaka till Spanien förhoppningsvis för gott. Kommer då bo i närheten av Torrevieja igen. Underbart land att bo i. Har själv en stor familj och mycket nära relation till dom men vi har ändå haft goda möjligheter att ses ändå då många kommit ner och hälsa på och vi åkte regelbundet till Sverige. Vi flyttar ner nu i Juni/juli igen ? du får gärna maila mig om du har frågor eller om det kanske skulle vara aktuellt att ses för en fika/playdate. Min dotter Melissa är bara några månader yngre än Molly ??

  17. Tove

    Jag bor med min pojkvän i Spanien för tillfället. Han arbetar som pilot så vi har hunnit med England i ett halvår och nu då Spanien till mitten av juli. Sen bär det av någon annan stans igen. Vi hoppas på att bli kvar i Spanien i några år till, vi älskar det! Man växer som person samtidigt som man växer tillsammans. Att bo en längre period utomlands rekommenderar jag alla som frågar! Familjen hälsar vi på och de hälsar på oss. Absolut saknar vi dem emellanåt men vi vet att de finns kvar, samtidigt som det blir med kvalitetstid när vi väl ses. Jag skulle säga kör! Barnen är bara små en gång 🙂

  18. T

    Jag bor med min pojkvän i Spanien för tillfället. Han arbetar som pilot så vi har hunnit med England i ett halvår och nu då Spanien till mitten av juli. Sen bär det av någon annan stans igen. Vi hoppas på att bli kvar i Spanien i några år till, vi älskar det! Man växer som person samtidigt som man växer tillsammans. Att bo en längre period utomlands rekommenderar jag alla som frågar! Familjen hälsar vi på och de hälsar på oss. Absolut saknar vi dem emellanåt men vi vet att de finns kvar, samtidigt som det blir med kvalitetstid när vi väl ses. Jag skulle säga kör! Barnen är bara små en gång 🙂

  19. Amanda

    Denise.se <- blogg. Hon har bott i Spanien, ena barnet på skola. Minns dock inte vilket år. Men googla. Typ denize.se spanien. Så kommer det väl upp. Ett tips om du vill läsa. De verka trivas. Jag tror man vänjer sig med hemlängtan osv

  20. camilla

    Mitt tips är DO IT! Jag och min sambo flyttade till Torre (La Veleta) 2016-2017 och kan bara säga att ni kommer inte att ångra er! ☀️ Sverige finns bara några timmar bort om det skulle behövas, och familjen kan ju komma och hälsa på i värmen. Och tänk vilken fantastisk språkgrund barnen kommer att få! Ni som är entreprenörer kan ju också få många bra idéer där ? Lycka till! ?

  21. Camila

    Ser så härligt ut! ☀️ Ni borde definitivt testa ett år, funkar det inte så kan ni alltid komma hem tidigare. Vi har precis sålt vårt hus och nästa allt vi äger då vi ska flytta ner till solkusten. Vi kände att vi ville ha mer tid för våra barn som är 2 och 4 år så förhoppningsvis går allt bra. Min mamma har lägenhet där nere så hon kommer på besök så ofta hon kan plus att vi har lite bekanta som bor där nere.
    Jag tror det blir en rolig upplevelse som för en närmare som familj. ☺️

  22. Anna

    Tycker det är lite irriterande med alla clickbates som du kör med. ”Vi flyttar” nej det gör ni ju inte? Förstår att du vill ha läsare, men i längden kommer folk inte besvära sig att gå in för att läsa när du kör detta ”fulspel”. Jag blir nog en av dem tyvärr…

  23. Susanna

    Min bror och hans fru har bott på många platser i världen och rest massor. Just nu bor dom i USA med sin son på 3 år och sin lilla nyfödda!
    Jag saknar dom varje dag men är så glad för deras skull att dom får leva det liv dom vill och som dom vill. Jag stöttar dom till 100%. Dom kommer hem med jämna mellanrum, vi åker dit och hälsar på. Jag tycker ni ska köra på det! Ett år går så snabbt! ?
    Familjen kan komma och hälsa på och ni kan ringa videosamtal. ?

  24. Leila

    Jag bodde utan min man med 3 barn i Marocko i över 2 år . Han kom varje sommar och vinter och det gick bra så med dig som har din man med dig blir det ännu lättare och en erfarenhet för livet

Visa alla 34 kommentarer
Tankar

En pedofil i parken

Långbro park är vår ”hemma park”, där är vi nästan lika ofta som vi är vår egna trädgård. Vi går dit för att mata änder, cykla och springa av oss. Vi går ofta dit en sväng efter föris och det känns som en trygg plats att vara på. Tills vi fick mail från förskolan om detta:

Det isade verkligen till i mig när jag läste det korta mailet och plötsligt känns parken inte lika trygg längre. Sen såg jag att även Elaine fått mailet och även det här:

Tanken på att det är minst två pedofiler som rör sig i vårt område gör mig så illa till mods. Eller jag förstår ju att det kan finnas bra många fler men som håller sig undan, men att det är i alla fall två stycken som är ute och försöker leva ut sina vidriga böjelser till barn gör att det vänder sig i magen på mig. Jag är så glad att han i parken blev upptäckt av vuxna och jag är så glad att pojken från Solbergaskolan sa nej till mannen och ringde sin mamma för stöd hela vägen hem. Men båda är fortfarande ute och rör sig och är en potensiell fara för barnen i trakten. Tidigare har jag alltid känt mig trygg i vårt område, här har jag själv växt upp och det känns så lugnt och säkert här. Men nu är det som en mörk skugga faller över trakten. Jag hoppas och tror dock att vi är många vuxna som är extra vaksamma från nu. Som håller ett öga öppet för vad som verkar udda och ger en dålig magkänsla. Finns det något sätt man kan organisera sig typ som med grannsamverkan?

Hur pratar man med barnen om något sånt här på ett bra sätt? Vi är noga med ”stopp min kropp” sedan tidigare men vi har inte pratat om att vuxna kan vara…intresserade av barn på ett sånt sätt. Hur gör man det utan att göra dem rädda för omgivningen eller säga ”för mycket?” Och när vågar man egnetligen släppa ut barnen på egen hand? Självklart skulle vi inte låta Molly gå själv ännu men för eller senare kommer hon vilja göra saker själv, gå hem till en kompis eller ta sig till skolan själv. Alla barn brukar ju vilja känna sig vuxna och självständiga och när är det OK att låta dem gå en bit själva eller ta bussen till skolan själv? Ge mig gärna era tankar på ämnet!

24 Kommentarer

  1. Jo

    Jag är uppvuxen på landet. Det var 5 km till busshållplatsen så man har fått gå. Oftast så stannade någon bil som man hoppade in i, då var man inte helt säker på vem det var som stannade men man hoppade glatt in ändå. ( idag är jag 27) Jag inser ju nu att det aldrig skulle gå i dag. Människor är alldeles för onda.

  2. Sara

    Ooh vad hemskt! Jag misstänker att det är samma person som jag såg förut på Rosenlundsparken. Han stod bredvid en cykel och tog bilder på små barn. Jag förvarnade en del föräldrar som var där men han försvann så fort han blev upptäckt.

  3. Nicole

    Jag har arbetat som aupair och i famlijerna jag var hos var vi stenhårda med att lära dom att t.ex. inte gå in i främmande bilar – någonsin. Inte gå med främlingar. Hur de ska agera i en situation om någon kommer upp till dom i parken eller så (även fast de aldrig heller var ensamma så kan man tappa blicken från dom någon sekund) och försökte få dom att lära sig hur de ska agera om de skulle komma ifrån föräldrarna eller mig.

    Antar att det är allt man kan göra? Verkligen få dom att förstå hur de ska agera i olika situationer. Agerar man för hårt kan de ju bli rädda för att ens göra normala saker och det blir ju inte rätt heller.

  4. Julia

    Usch tycker sånt här är så himla läskigt men samtidigt väldigt sorgligt då alla män drabbas. Minns en dag när jag var ute med pappa på väg mot pizzerian och vi ser en liten tjej falla omkull med cykeln och hon verkar göra illa sig. Pappa ber då mig gå fram till flickan för att se så att allting gick bra för att det kan se dåligt ut om en äldre man ses tillsammans med en liten flicka som gråter. Jag förstår ju varför, och det är ju en skyddsmekanism men det är så synd att min snälla pappa inte vågar gå fram till ett barn som är ensamt och gråter för att han är rätt att förknippas med pedofiler. Det är inte konstigt, pedifiler finns mitt bland oss och vi måste vara vaksamma, men tråkigt 🙁

  5. Bella

    Ni som säger att det kunde vara en ”vanlig” man som erbjudet ett barn han inte känner och vise versa skjuts i sin bil från en hållplats… Hur tänker ni??? Skulle ni själva hoppa in i en okänd mans bil om han erbjöd er skjuts från en busshållplats och tänka ”nä men, vilken schyst snubbe”… Tror inte det.

    1. Tess

      Tror inte att det är just de att man menar att dom borde göra det. Utan mer att det kanske är så att personen i fråga inte är en pedofil, men det betyder ju inte att man inte ska vara försiktig.

  6. L

    Alla föräldrar måste prata om de där med sina barn. Tyvärr pratade inte mina föräldrar om att jag inte ska prata med främlingar. Kommer ihåg att jag va typ 9 år och cyklade ensam. Plötsligt va det en man som cyklade bredvid mig och sa till mig att han ville visa mig nånting. Jag trodde på att alla människor ville mig gott och inget ont så jag följde med honom i en stuga och där visste jag direkt att han lurade mig för han visade inte nånting utan han bara stod där och tvång pussade mig och det va hemskt för mig. Min mamma letade efter mig eftersom jag inte va hemma i tid. Tillslut hittade hon mig och skrek efter mig och jag gick ut från fönstret och grät och va i chock. Om inte min mamma såg mig så kunde det ha gått mycket illa till och jag kanske inte skulle vara vid liv idag. Så snälla föräldrar prata om det här med era barn det är så viktig !!

  7. 26 år & 3 barns mamma

    När jag var ca 8 år åkte vi och skulle handla i en butik i staden nära oss. Jag stod vid glassdisken och skulle fråga mamma om en glass. Men mamma kom lite efter mig och då står en äldre man och ta mig på armen och fråga om jag vill ha glass. Tydligen så tog han mig ”på brösten också som inte fanns då, men bara själva grejen ”
    Mamma stod och stirrade på honom och tillslut gick han.
    Han hade en tom kundvagn och försökte på något sätt locka med mig ut ur butiken. Tacka gudarna att mamma var i närheten. Det anmäldes senare för sexuellt ofredande.

    Har 3 barn och den äldsta är 10 år vi bor i en håla med ca 2000 invånare och 5 min till skolan. Han började gå till skolan vid 7 års ålder idag så cyklar han till alla ställen själv. Jag litar på honom, men kommer han hem lite försent så blir jag sjukt orolig. Man vet ju på ett sätt hur långt det tar för dom och komma hem. En gång dröjde den 45 min ifrån innebandyn och jag hann ringa och be om hjälp att leta efter honom av familjemedlemmar men han kom hem innan dom han ut. Men han fick en tillaälgse nä han kom hem. Aldrig varit så orolig ?

  8. 3 barns mamma

    När jag var ca 8 år åkte vi och skulle handla i en butik i staden nära oss. Jag stod vid glassdisken och skulle fråga mamma om en glass. Men mamma kom lite efter mig och då står en äldre man och ta mig på armen och fråga om jag vill ha glass. Tydligen så tog han mig ”på brösten också som inte fanns då, men bara själva grejen ”
    Mamma stod och stirrade på honom och tillslut gick han.
    Han hade en tom kundvagn och försökte på något sätt locka med mig ut ur butiken. Tacka gudarna att mamma var i närheten. Det anmäldes senare för sexuellt ofredande.

    Har 3 barn och den äldsta är 10 år vi bor i en håla med ca 2000 invånare och 5 min till skolan. Han började gå till skolan vid 7 års ålder idag så cyklar han till alla ställen själv. Jag litar på honom, men kommer han hem lite försent så blir jag sjukt orolig. Man vet ju på ett sätt hur långt det tar för dom och komma hem. En gång dröjde den 45 min ifrån innebandyn och jag hann ringa och be om hjälp att leta efter honom av familjemedlemmar men han kom hem innan dom han ut. Men han fick en tillaälgse nä han kom hem. Aldrig varit så orolig ?

  9. Eli

    I vissa fall tror jag att det är bra som barn att få veta sanningen. När vi var mindre och min syster gick i 6års kom det in en man i skolans lokaler och lurade med sig två tjejer till toaletten där han visade sitt kön för dom. Det här fick vi alla veta, vi var lite äldre än Molly är idag, men min syster och hennes kompisar var bara 6 år. Den upplevelsen har vi alla burit med oss. Vi fick tidigt veta att man inte ska prata med vuxna man inte känner och framförallt aldrig följa med, och vi visste att det berodde på att vissa gör dumma äckliga saker. Vilket är hemsk, men vem vet vad som hade kunnat hända om inte alla fick veta det 🙁 kram på er fina familj!

  10. Linnea

    Lösenord för barnen. Barnen får bara följa med om en vuxen kan säga ett fsmiljelösenord. Kan de vuxna inte lösenordet så ropar man på hjälp från någon vuxen och/eller ringer hem. Min son är 6 till sommaren och kommer få en gps klocka i sommar, där kan han med en knapptryckning ringa ett ”SOS”-nummer som man kopplar till en föräldrars telefon.

  11. Estefania R

    Hemskt med pedofiler och ett viktigt ämne tar du upp!
    Barnet mognar olika snabbt och med vissa kan man tidigt prata om tråkiga saker som detta och med andra barn får man vänta lite med det. Hur ska man veta när det är rätt tillfälle att prata om elaka/sjuka människor? Man får känna efter och framförallt känna sina barn/elever/syskonbarn väl för att veta när de är beredda att prata, ställa frågor och känna att dem får vara en del av det viktiga samtalet och bli medvetna om deras tankar kring svårare ämnen. Det viktiga är att barns bekvämlighetszoner att vara redo att ta in ett tufft samtal eller lära sig nya saker kan vara i olika åldrar. Men forskning visar att de första 7 åren är de viktigaste åren i livet.
    Mvh
    Steffi

  12. Brianna

    Måste stoppa denna äckliga människor,Alla föräldrar ta hand sina barn, prata med barn om tror inte att ökanda säger,öppna inte dörren om att var ensamma hemma.
    Bra att informera oss Paula.

  13. Johanna Ulf

    När min äldsta dotter var 6 år så började jag prata med henne om ”skumma vuxna”
    Där vi diskuterade att vanliga främmande vuxna aldrig ber barn om hjälp, men att skumme vuxna ofta gör det. Att skumma vuxna ofta vill visa saker längre bort. Och att skumma vuxna ofta har en massa hemligheter. Och jag sa även att det finns vuxna som vill barn illa. Jag diskuterade med henne om vad hon tror att skumma vuxna kan vilja prata om och vad vanliga vuxna pratar med barn om. Där hon alltid skall tänka på om den vuxna verkar vara som vuxna är mest.
    Jag var också tydlig med att OM något händer mamma eller pappa så skulle vi ALDRIG låta någon vuxen som hon aldrig sett förut hämta henne. Detta ältar jag varje vecka med henne, för jag är totalt livrädd över detta. Att någon vuxen kan dra nytta av att barn är naiva och godtrogna, det gör mig illamående.

  14. H

    Hej!
    Usch vad otäckt alltså.
    Jag undrar hur ni är så säkra på att mannen i den gröna bilen är en pedofil och inte bara en vanlig man som ville vara snäll för pojken missade bussen?? Källa?

    Älskar dig och din familj! Otroligt vackra & underbara allihopa.

  15. Carro

    Jag tänker att förr eller senare behöver de få veta att det finns människor runt oss som inte vill vårt bästa, på olika sätt. Min äldsta var kanske fem eller sex när jag berättade att någon (kan vara en kvinna också, även om det statistiskt är vanligare bland män) kan vilja locka med henne genom att visa bild på eller berätta om kattungar, hundvalpar elle är löfte om godis alt som någon länkat, säga att de är deras föräldrar som skickat dem. I så fall kan man tala om att ingen okänd någonsin skulle få hämta dem från förskolan, plocka upp dem vid vägkanten etc. Om man kan vara förberedd samt boosta dem med kroppslig och mental integritet så kan mycket vara vunnet den dagen de kanske behöver det.

  16. Felicia

    Fyfan vilja jävla människor det finns.. har läst lite om att man ska ge ett lösenord till baren ifall något sånt skulle hända! Ifall någon kör upp bredvid och säger att ”mamma och pappa ligger på sjukhuset” och då ska barnet fråga om lösenordet.. väldigt bra idé!

  17. Tess

    Hoppas han som tog kort på barnen åker fast, inte alls tryggt att ha sånna upp bland barn områden.
    Den här mannen vid skolan hade ju lika gärna kunnat vara en trevlig med människa som såg att han missade bussen. Så att anta att denna är en pedofil är nog lite fel skulle jag säga. Samtidigt som man absolut måste vara försiktig.
    Men vi måste även vara försiktiga med att anklaga någon för att vara pedofil, vilket är en farlig stämpel.
    Tänkte lite på att han verkar åkt därifrån när han fick ett nej.
    men ändå självklart otäckt för pojken.

  18. Leoni

    Usch vrider sig i magen på mig..!! Minns så väl mitt första möte med känslan av att nägot inte stämde. Mina föräldrar pratade tidigt om att aldrig följa med någon jag inte känner osv.

    Jag var 6 år och cyklade runt på vår gård utanför radhuset i Väsby, pappa stod och diskade och dörren var vidöppen. Vi bodde i ett lugnt område med 99% barnfamiljer. I närheten låg en liten parkering som jag cyklade förbi, det stod en röd bil där – En man vevade ner rutan och vinkade till mig. Jag tittade på honom och han gestikulerade då åt mig att komma närmare (jag var väl ca 10-15 meter från honom). Jag kände direkt att något inte stämde, jag visste inte vad men något inom mig sa ”cykla hem” så jag vände om, sprang in till pappa och berättade vad som hade hänt. Minns det höga plasket när pappa släpper en kastrull i diskhon och springer förbi mig ut på gatan utan skor mot parkeringen. När pappa kom tillbaka grät han och kramade mig länge. Vi har pratat jätte mycket om den händelsen, vad som kunde ha hänt och så.. Dessa jäkla människor.. Hoppas att dom åker fast. Kram

  19. Mikaela

    Är ni inte med i Älvsjö villaförening?
    Det händer mycket nu.I fredags tog polisen en rattfyllerist i närområdet.

  20. Frida

    Läste igår i tidningen om en 10-årig flicka i Övik som var ute och gick med hunden på kvällen (föräldrarna var inte hemma), då märkte hon att hon var förföljd av en bil. En man körde upp vid sidan, tog kort på flickan och sa att hon måste följa med i bilen för att hennes föräldrar låg på sjukhus och han skulle köra dit henne, men flickan blev livrädd och sprang därifrån, ringde sina föräldrar som kom hem då och kunde anmäla. SÅ JÄVLA HEMSKT! 🙁

    Länk till artikeln om ni vill läsa själva:
    https://www.vk.se/2312456/forsokte-lura-in-tioaring-i-sin-bil

Visa alla 24 kommentarer
Dagens fråga

#pressatläge & Förskoleupproret!

Mitt inlägg om förskolan igår fick kommentarer om att jag borde spana in Förskoleupproret och att det vore intressant att höra min åsikt om det. På Arlanda passade jag på att kika in och läsa mer och självklart ställer jag mig bakom Förskoleupproret! Så här beskrivs det på deras hemsida:

”Förskoleupproret består av pedagoger i förskolan som kämpar för bättre förutsättningar i förskolan. Vi vill ha mindre barngrupper, högre personaltäthet, planeringstid samt mindre kringsuppgifter.” 

Lika självklart som det är att vi inte ska döma föräldrar för hur mycket eller lite deras barn går på föris, lika självklart är det att det ska vara en bra arbetsmiljö för pedagogerna. Vi föräldrar lämnar över ansvaret på det viktigaste vi har till dessa fantastiska människor och för mig känns det så viktigt att dom har möjligheten att verkligen kunna fokusera på barnen. Och det säger ju sig självt att det inte går att se alla barn tillräckligt bra med för stora grupper och få personal. Gud jag vet själv hur svårt det ibland kan kännas att ge lika mycket uppmärksamhet till Molly och Leonore ibland och då är dom bara 2! Både för pedagogerna och för barnen tycker jag det är viktigt med mindre barngrupper, barn låter och far omkring och det ska dom ju göra men med för många på samma yta kan det lätt bli stressigt, stissigt och utmattande.

Förskolan drabbas mycket av sjukskrivningar på grund av stress och för lite personal vilket leder till att man måste ta in vikarier. Inget ont om vikarier men jag tror de flesta föräldrar känner mer trygghet i att barnen har sina ”ordinarie” pedagoger som man ”känner” sen innan. Det kan kännas osäkert att en ny person plötsligt kommer in och sedan snabbt är  ute igen.

Jag läste några berättelser från förskolan och fick en klump i magen av hur pedagogerna upplever sin arbetsplats. Hur viljan att se och bekräfta alla barn inte går att genomföra på grund av för hög arbetsbelastning. För mig känns det självklart som förälder att ställa mig bakom upproret! Jag är så tacksam för förskolan och för att våra barn har pedagoger de trivs med och kompisar att leka med.

Det här är Förskoleupprorets krav: 

  • Barngrupper lagstadgas
  • Barngruppsstorleken: max 12 barn i yngrebarnsgrupp, 1-3 år,max 15 barn i äldrebarnsgrupp, 3-5 år
  • Personaltäthet: max 4 barn per pedagog, 1-3 år; max 5 barn per pedagog 3-5 år.
  • Tydliggör och likställ planeringstid för förskollärare och arbetslaget över hela landet
  • Ta bort kringuppgifter för förskollärare och barnskötare
  • Höj lönerna

Jag har skrivit under deras namninsamling och det kan du som förälder och läsare av min blogg också göra – den hittar ni HÄR.

12 Kommentarer

  1. Sus

    Både jag och min syster har blivit utsatta för snuskgubbar, fast jag för en pedofil som var min mammas pojkvän när jag var 6 år.

    Blottare i skogen när jag rastade hunden, blottare i stan dom onanetade framför en.

    Män som försökte locka med godis, att jag skulle följa med hem och titta på en gullig kanin.

    Min syster var 10 år när grannen lockade henne och hennes kompis in i hans hus och tog fram snorren och började onanera framför dem.

    Jag kan fortsätta i all evighet, så många händelser. Jag är idag 40 år.

    Är livrädd att mina barn ska hamna i klorna på dessa sjuka svin och få sina oskyldiga själar förstörda.

    Övergreppen jag var med om förändrade mig för alltid och jag har kämpat hårt för att känna mig värd någonting alls…

  2. Rebecka

    Grymt att du tar upp detta, stor eloge till dig! Tack. /förskollärare men just nu föräldraledig med första barnet

Visa alla 12 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting