Mars 2018
KärlekTankar

Hjärtesorg

Än idag skulle jag vilja krama om mitt 17 åriga jag. Då trodde jag aldrig att hjärtesorg skulle gå över- och det tog flera år för mig att komma över en person jag älskade förut.

Har du gjort saker du inte velat för någon annans skull? Jag har det. Jag kunde skita i alla mina planer om han messade och frågade om vi kunde ses. Länge var jag undergiven för att jag fortfarande var kär. Det känns nästan som att jag fortfarande har ärr i hjärtat efter de åren av hjärtesorg. Det känns än idag befriande att vara genuint lycklig. Att inte ha den minsta smärtan i hjärtat. Visst tjafsar jag och Hugo men vi är ett team. Ett hjärteteam.

Jag drar mig för att återuppleva hjärtesorg igen. Bara tanken av hur tufft det skulle vara att gå igenom något sånt med två barn i bilden. Hur man skulle behöva tid ifrån varandra samtidigt som Hugo alltid kommer att vara pappa till mina barn. Idag vet jag inte ens hur vi skulle börja dela på oss, vi delar på allt.

Jag säger inte att jag skulle kunna leva i ett olyckligt förhållande men det skulle mycket till för att lämna Hugo. Det är många delar i mig som är villiga att kämpa för en livslång relation. Ett: jag älskar Hugo och trivs allra bäst i hans sällskap. Han är min favorit, mitt allt. Jag är ett skillsmässobarn och trots att mina föräldrar skötte det snyggt vart det en sorg för mig.

Nu blev det så att jag fick en familj tidigt i livet, och när dom kom blev dom mitt nummer ett. Nått jag är villig att kämpa för. Många frågar mig om mina framgångar och de jag värderar högst är de personliga. Karriären spelar liksom ingen roll om man inte har vänner och familj att dela allt med. Mina vänners och familjs hälsa är viktigast, och för mig är det tankesättet ett framgång. Pengar gör mig inte blind. Jag vet vart jag vill vara och vilka jag prioriterar.

Jag får också frågor på hur man hanterar just hjärtesorg. Nu var det många år sen jag var ledsen i hjärtat men det fanns ingenting som hjälpte. Sällskap distraherade smärtan ett tag men de enda som tröstade mig var tiden med honom. Men när det inte räckte längre så började jag acceptera. Och genom acceptansen gick jag vidare. Och att börja dejta igen gav en skjuts, men man bör vänta med det tills man känner sig redo.

 

Det var meningen att vi skulle träffas och kära ner oss i varandra i Argentina <3

 

4 Kommentarer

  1. Göteborgsmamman

    Så fint skrivet, även om det är lite sorgligt. Jag tror också på att det var meningen att du och Hugo skulle träffas – för jäklar vilket par ni är <3
    Ha en fortsatt fin påsk!
    Kram <3

  2. My

    Hej! Skulle gärna vela att du svarade på denna fråga, handlar just om hjärtesorg.

    26/2 kom jag och min partner hem från en utomlandsresa. Vi hade lånelöfte och hus planerat. Barn hade börjat komma i tankarna.
    Vi pussades som vanligt när jag släppte av honom hemma ( jag skulle åka o säga hej till mina föräldrar ). Sedan dess har jag inte hört av honom tills för 14 dagar sedan. Han skaffade tinder efter 4 dagar. Han skriver med jämna mellanrum att han bryr sig, saknar mig, älskar mig. För att sedan ignorera. Spela på känslor skulle man kunna säga.

    Mitt jobb och hela liv har blivit påverkat, jag är hjärtekrossad. Jag gråter hejdlöst, jag har ångest. Jag har tappat mig själv.

    Vad ska jag göra?

  3. Katja

    Jag minns dig och ditt ex på gymnasiet, alla såg ju vilken skit han var. Men vilken jävla tur du har nu, eller ja Hugo ännu mer för de strålar om dig!

Visa alla 4 kommentarer
Allmänt

Håll koll på ditt barn i parken!

Idag hände det något som kunde ha slutat riktigt illa. Jag är både chokad, lättad och förbannad. I parken var allt som vanligt, glada barn sprang runt och lekte. Det var en pojke som lekte högljutt, inget fel med vilda barn eller hur?

Men… Den här pojken gör verkligen en show och jag började spana i parken. Vart är hans föräldrar? Jag kan också stå med en kaffe och prata med Hugo. Jag kan också tappa barnen ur sikte, jag kan kolla mailen lite snabbt. Men jag har uppsikt, och är lyhörd. Följer med och finns bakom dom. Molly är äldre än Leonore så henne kan vi släppa mer än Leonore. Jag och Leonore går mot rutschkanan när plötsligt en stor stenbumling far ner. Och landar precis framför Leonore.

Då kommer föräldrar till pojken farandes… Alltså det var ingen liten sten, utan en bumling. Hur han ens orkade dra den fram till rutschkanan vet jag inte. Det gjorde mig riktigt förbannad, hade min lilla två åring fått den på sig i den farten den kom i vet jag inte vad som hade hänt med henne. Han satte alla barn i fara och varför i h*lvete ska han kasta ner den för rutschkanan? Är det roligt? Till och med vår fem åring hade tänkt på konsekvensen.

”Men guuuuud förlåt”. Föräldrarna började ropa efter sin son som sprang i en annan riktning. Deras förlåt hade inte betytt någonting om Leonore hade blivit träffad. Deras val att inte ha uppsikt över sin son hade inte gjort skadan mindre. Håll koll på ditt barn! Barn är barn, men barn är också olika. Ingen känner ett barn bättre än sina föräldrar. Jag vet inte om han hade några speciella behov eller så men hans handling i parken var farlig. Då anser jag att man som förälder inte ger utrymme för detta genom att inte ha uppsikt, utan att man istället hjälper sitt barn att undvika svåra situationer.

Barn krockar, och mycket kan hända i en park. Men detta var inte charmigt. Det är klart att alla barn är välkomna till parken, och kraven bör sättas på föräldrarna. Så håll koll för allas skull!

44 Kommentarer

  1. Vernesa

    Man bör ha koll på sina barn och ingen annan bör göra det åt en tycker jag.
    Jag har t.ex redan fullt upp.med mina tre , o då förväntar man sig att föräldrarna håller koll på sina egna.
    O återigen tyvärr så fastnar många i telefonerna o olyckor sker just i dessa ögonblick.
    Därför.tycker jag , va närvarande o ha koll, t.om lek med kidsen så man kan rycka in ifall sådana situationer uppstår 😊

  2. Anna

    Det är AKLART vuxnas ansvar att se till att inte barn gör illa andra barn eller beter sig illa mot någon i en lekplats. Som sagt den vuxna som ser har ansvar att stoppa händelsen och säga till barnet. Du hade lika gärna kunnat säga till pojken.

      1. Isabelle

        Jo, men Molly kastar ju inte heller bumlingar på andra barn….
        Paula skriver i texten att föräldrar känner sina barn bäst, och om man vet om att sitt barn kanske inte alltid kan bete sig bör man ju ha extra uppsikt.

    1. Sonja

      Hur vet du att hon inte hade koll på Molly? Kanske gick hon och hade Leonor framför sig samtidigt som hon såg Molly? Jävlar i havet vad människor är……. förbannat jobbiga?!

  3. Sandra

    Jag har tre barn varav en har adhd. Konsekvenstänk finns inte alls och allt görs på impuls. Han hade mycket väl kunnat vara barnet Paula skriver om. Jag tar inte alls illa vid mig, blir mest tacksam över att hon ens tänker den tanken. För det är det långt ifrån alla som gör!
    Men för mig är det självklart att ALLTID ha extra koll på honom just för att undvika skador på både honom och andra barn. Det är inte alltid det funkar att ta med honom till en lekpark, det beror helt på dagsformen och många gånger får vi helt enkelt avstå för allas trevnad och säkerhet. Är han på ”fel” humör tar jag hellre hand om honom hemma.

    Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte såg efter mina barn och att det resulterade i att ett annat litet barn blev skadat. Oavsett funktionsnedsättning eller vanligt bus.

  4. B

    Det du lyckats med dina barn behöver inte va lika med alla barn. Dina barn kanske gör ngt nån gång omedvetet och det blir fel, hur tänker du då?
    Eller stör du dig på föräldrarna? Känns som du stött på dem flera ggr och vill markera… tur att leo klara sig såklart

  5. Anna

    Hej Paula.
    Ett riktigt bra inlägg tycker jag.
    Både min man och min son har adhd, och till följd av det NOLL konsekvenstänk.
    Jag blir upprörd när jag löser kommentarer som tycket att då är det okej, bara om man har en diagnos.
    När jag går till parken med min son är jag fullt medveten om att han kan hitta på vad som helst, inte för att vara elak – utan för att han tänker ”det här måste jag testa, det verkar kul”, och har inte en tanke på vad som kan hända.
    Där kommer ju jag som förälder in, och jag MÅSTE hålla koll på hobom varje sekund.
    Han är som vilket barn som helst, och har naturligtvis lika mycket ”rätt” att leka på lekplatser som alla andra, men det är mitt ansvar att se till att inget illa händer.
    Så så länge jag är med hobom i leken, eller har koll så går det alltid hur bra som helst.
    Det jag menar är att det spelar ingen roll om man har en diagnos eller inte, det är föräldrarnas uppgift att se till att sånt här inte händer.
    Och till dig som sa att du har tre barn och att det är omöjligt för dig att hålla koll om den minsta behöver gå på toa etc – det är liksom ingen ursäkt. Man lämnar väl oavsett inte sitt barn helt vind för våg ensam?

  6. My

    Dina inlägg är skrämmande ibland. Jag förstår att du tänkte, TÄNK OM, och blev skraj över vad som kunde ha hänt leonore. Men han var ett barn, precis som era. Och då jag själv är förälder så tappar man ibland uppsikten, även om det är för några sekunder, man är inte mer än människa. Och visste du att konsekvenstänket är det som utvecklas sist hos en människa och inte är fullt utvecklat förrän man är så pass gammal som 25 år? En tanke innan du skriver såna här inlägg. Jag hoppas vi får läsa samma om du någon gång missar med molly o leonore och det blir lite tokigt.

  7. Ellinor

    Det är ju läskigt hur mörkrädd man blir av att läsa alla kommentarer. Den som kastar stenar oavsett ålder ska INTE bli placerad i någon stackars mig kategori. Oavsett barnens ålder eller behov så ska man aldrig tillåta ett barn att kasta stenbumlingar. Det är därför våra barn kallar våra lärare i skolor för ”fitta, hora, kärringjävel”. Det finns ingen respekt längre för många föräldrar kan inte uppfostra sina barn! Man ska inte få säga eller göra som man vill bara för man är ett barn. Precis som det är det stackars mobboffret som får byta skola och inte den som mobbar. Nej jag är orolig för framtiden hur detta ska sluta när många föräldrar har detta tankesätt.

  8. Lisa

    Håller med dig till 100 % om att föräldrar bör hålla koll på sina barn. Jag förstår också din oro för Leonore då det kunde gått riktigt illa!

    Men alla barn är inte likadana. Pojken kanske hade smitit från sina föräldrar just denna gången och jag tycker inte man kan dömma pojken för det han gör då vissa barn som har en funktionsvariation inte har något konsekventtänk överhuvudtaget. Man bör heller inte jämföra barn på det sättet då det verkligen kan såra andra. Everyone is fighting a battle you know nothing about.
    Tycker din blogg är super och har följt dig i många år men på detta inlägget kände jag bara att jag behövde flika in.

  9. Sandra

    Det är inte okej att du uttrycker dig på det sättet om barn med särskilda behov eller som kanske har en funktionsvariation. Jag upplever att du använder det som ett skällsord i det här fallet och vad spelar det för roll om han nu skulle ha särskilda behov? Jag förstår inte alls vad det har med saken att göra. Det hela handlade väl om föräldrar som inte håller sina barn under uppsikt? Kasta inte sten i glashus Paula. Jag har alltid tyckt att du verkat så vettig men för mig var detta ett riktigt bottennapp, detta tillsammans med inlägget om barnbidrag där du klassade folk som rika eller fattiga.

    1. Ag

      Fast ska man inte ha koll på sitt barn oavsett om det finns speciellt ”behov” eller inte?
      Barnet hade antagligen ingen engagerad förälder för tillfället och gjorde ett dumt beslut som ligger hos föräldrarna att undvika sådana saker. Hade hon inte nämt att han kanske hade speciella behov så hade ni påpekat det, det är inget hemligt heller att det finns barn med speciella behov som gör tokiga saker och det är därför föräldrarna behöver vara mer aktiva till de barnen.

    2. Ronja

      Fast nej. hon försöker ju trycka på att alla barn är välkomna oavsett svårigheter och att det är FÖRÄLDRARNA som borde vara mer uppmärksamma och medvetna om sitt barns svårigheter och kunna stötta och hjälpa till vid de tillfällen barnet behöver guidning. Jag tycker du letar fel istället för att läsa vad det faktiskt är Paula säger.

    3. Ab

      det beror nog på hur du väljer att tolka allting Paula skriver Sandra … Du verkar störa dig rätt så mycket , kika inte in i hennes blogg om det så att det ej passar . Jag håller med Paula helt om det här inlägget . Och jag tog absolut inte det som att hon klassar människor som rika eller fattiga heller . Sluta vara så bitter

    4. F

      Hon visste inte om han hade särskilda behov, men det kunde varit en förklarning till varför han kastade ner en sten som han gjorde. Förmodligen så har du en unge som är lika jävla ouppfostrad som denne kille, sä klart att du hugger direkt på paula. Bry dig inte ens om att kommentera om du ska ha sån jävla attityd, gå o lägg dig och vakna upp på rätt sida, jävla loser.

    5. Martina

      Jag med en lindrig utvecklingsstörning och har även växt upp med olika andra funktionsvariationer, typ ADHD. Jag är övertygad att konsekvenstänket är ganska obefintlig hos såna barn och förstår Paulas tanke. Många barn med funktionsvariationer kan inte se konsekvenser med sina handlingar, hur dom agerar. Tex detta eller som jag upplevde av en klasskompis med ADHD som spottade en dag i skolan på mig. Så det är alltid föräldrarnas ansvar och plikt att uppfostra sina barn, framförallt vara närvarande

  10. Anna

    Tycker Paulas inlägg är helt rimlig och i sin ordning. Han barnet ett underutvecklat konsekvenstänk är det föräldrarnas ansvar att ha bättre uppsikt.

  11. Anna

    Tycker Paulas inlägg är helt rimlig och i sin ordning. Han barnet ett underutvecklat konsekvenstänk är det föräldrarnas ansvar att ha bättre uppsikt.

  12. Jungfrumamma

    Jag håller verkligen med! Jag vet inte hur många gånger jag får säga till andras barn. På ett pedagogiskt sätt såklart. Men jag tar mig friheten att göra det. Om inte föräldrarna håller koll så får andra göra det, och det är så tröttsamt. Att man ska behöva!?! Gah, blir galen. Häromdagen fick jag säga till en kvinna på bussen då hennes vagn med ett sovandes barn i höll på falla baklänges i en sväng. Som tur var stog jag där och tog emot vagnen. Jag sa till henne att DU kan inte ha vagnen ståendes här ospänd med en tung väska på handtaget utan att ha uppsikt. Hur svårt kan det vara!? Hon skämdes och tackade mig. Man ska verkligen inte skämmas för att säga till i olika situationer som är farliga. Även om man inte vill lägga sig i. Man kan tycka att man inte ska behöva.

  13. Mikaela

    Jag kan inte låta bli att tänka på att ett barn i skolåldern stått och kissat i den rutschkanan medan föräldern jag påpekade det för ryckte på axlarna i princip.

  14. Neea

    Jag som är trebarnsmamma kan komma på rätt många olika orsaker till att något av mina barn skulle kunna hinna fram med en stor stenbumling, speciellt min sexåring som är ruskigt stark och snabbare än sin egen skugga typ.
    Scenari 1: ett av tre barn blir kissnödig, exempelvis minstingen på snart 2år som nyligen är blöjfri, ska jag på riktigt hinna få med (och plats) med alla inne på toan innan hon kissat ner sig? Knappast!
    Scenarium 2. Min man som sällan är med in till stora lekplatsen har kanske inte riktigt förståndet (mansbebis-varning på den, jag vet) att han inte kan släppa barnen med blicken 2sek, så ändå kanske jag vill ge honom en chans och står därför och leker med två av tre barn i ”lugnan ro” av att han ansvarar för barn nr3, vilket han inte har till 100%, för det barnet han är med är i ungefär Mollys ålder och kräver ju i regel inte lika mkt som 2-åringen, eller?!
    Scenarium 3. Ett av tre barn ramlar och slår sig illa och måste tröstas, exempelvis det äldsta, min 8-åring, 2åringen kräver 100% av min mans uppmärksamhet. Hoppsan, där hittade 6-åringen en stor sten…självklart händer allt på en gång.
    Jag förstår att du blir arg och rädd när du tänker på vad som hade kunnat hända idag, men nu slutade det lyckligt och försök att fokusera på det. Kram!

  15. Anette

    Man blir ju mörkrädd när vuxna människor försvarar barns beteende! Inte undra på att världen blir värre och värre dag för dag, att barn blir bortskämda och curlade just för att du som förälder inte våga sätta ner foten till ditt barn som utsätter andras barn för livsfara. För det var exakt som hände! Det spelar ingen roll om barnet har någon form av problematik. Man håller koll på sitt barn i en lekpark. Har barnet en problematik och inte konsekvenstänk, då håller man extra koll eller håller man sig hemma om man som förälder inte kan ha extra koll.
    Och drar för allt i världen inte på er, era stora offerkoftor för att ni råkar ha barn med särskilda behov! För som förälder sätter man inte sitt barn med speciella behov i miljöer de själva inte kan kontrollera för det är bara en tidsfråga innan barnet misslyckas och vad lär ni era barn då?!

    1. Isabella

      Tycker att ditt resonemang är skrämmande. Barn med särskilda behov ska väl ha lika mycket rättighet att få utforska som andra barn, Ska dem sitta hemma hela dagarna bara för att de inte finns förståelse? Offerkofta? det handlar bara om att försöka upplysa paula om varför situationen möjligtvis uppstod. Paula ifrågasatte föräldrarna och du ifrågasätter barnet. Det är skrämmande om något.

  16. Mia

    Var det inte Hugo som tappade bor Molly i Thailand eller spanien när ni var på resa? Och då titta han bara bort en sekund… bara en tanke!

  17. Isabella

    Jag tycker du verkar vara en jättehärlig tjej och jag har följt dig sedan du va gravid med Molly. Ca 11 månader senare föddes min son som i maj förra året fick en NPF diagnos.

    Här vill jag bara ge dig lite konstruktiv kritik. Om de skulle vara så att denna pojke har särskilda behov så är det vanligt förekommande att man då även som äldre barn inte har utvecklat ett konsekvens tänk. Att Molly kan beräkna orsak och verkan är fantastiskt och underlättar enormt mycket för er som föräldrar. Tro mig jag vet. Jag fick hålla sten koll på min son länge därför att han plötsligt fick för sig att springa rakt ut på vägen. Jag tycker att din reaktion är befogad på många sätt då Leonore var så nära att bli träffad. Men jag tar faktiskt… Om jag ska vara helt ärlig så blir jag lite besviken över ditt resonemang särskilt kring de med Molly. Bara för att hon har ett välutvecklat konsekvens tänk kan du inte anta att andra barn ska ha samma.

    Föräldrarna borde ha bättre uppsyn de håller jag med dig fullständigt om. Jag hoppas bara du tänker extra kring att jämföra andra barn med dina! Detta är inte tänkt som en elak kommentar utan mer för dig att fundera kring!

  18. Hannah

    Alla barn föds inte med samma förutsättning att utveckla en mentaliseringsförmåga eller lika lätt för konsekvenstänk. Du måste lära dig att människor i världen är olika, Alla barn gör rätt om dom kan och jag anser att pojkens föräldrar gjort rätt som bad om ursäkt! Barn med speciella behov behöver absolut mer uppsikt, men de barnen behöver också precis som dina få utforska världen på egen hand för att ha möjlighet att utvecklas. Eller du kanske föreslår att vi ska stänga in alla dom barnen för att skydda dina? Tänk efter ett varv till..

  19. Anna

    Känns lite konstigt att uttrycka sig som du gör i meningen ”Till och med vår fem åring hade tänkt på konsekvensen.”
    Jag menar alla barn är olika och har olika förutsättningar. Känns onödigt att jämföra…
    Tack för en annars bra blogg!! 😃

  20. Karin

    Jag antar att du sa detta till föräldrarna och inte bara nickade och log för att sen springa hem till dator och skriva av dig?

    1. San

      Troligtvis. Eller så överreagerar hon för att skapa ”content”, precis som vanligt. Och folk går på det utan minsta kritiska tänket.

      1. Prisonbeauty - En DIY skönhetsblogg om drogmissbruk, kriminalitet, fängelse och livet efter

        Fast vem är du att döma henne om det var så hon gjorde? Om hon nu blev chockad och rädd inför vad som kunde ha hänt med Leonore är det ju inte lustigt om hon blev förbannad först efteråt, när det hunnit sjunka in hur nära det var och då var kanske inte föräldrarna där.

        Va inte så jävla snabb med att döma andras handlingar. Är ju som att anklaga en våldtagen kvinna för att hon inte skriker under våldtäkten. Att istället bli helt paralyserad oh handlingsförlamad i otäcka situationer är mer ovanligt you know.

        Känns så jävla omodernt och är sjukt tröttsamt med kvinnor slm att hela tiden klanka ner på andra kvinnor eller nedvärdera deras känslor genom att kalla det att överreagera.

    2. Jenny

      Vad spelar det för roll även om hon gjorde det? Paula har rätt till sin åsikt men ingen skyldighet att säga nåt till pojkens föräldrar, hon outar ingen med namn…..

    3. Isabell

      Vad spelar det för roll? Dumpa attityden istället. Så jävla tröttsamt med bittra människor som letar fel överallt.

      Tror inte Paula var så värst trevlig o log åt dom, tror hon blev mer jävligt rädd att det hade kunnat gå åt skogen med hennes dotter ifall hon hade blivit träffad.
      HUR hade du själv reagerat?!?

    4. Isabell

      För några månader sedan hände en grej på min dotters förskola som hade kunnat sluta riktigt illa.
      Min dotter var ca 1,5 år, ett annat barn på hennes avdelning är en pojke som har väldigt mycket bus inom sig, som även kan bli hårdhänt och riktigt elak mot andra barn.

      Dom var ute och lekte på gården, personal och barn. Sen kommer denna pojke fram till min dotter och några andra barn som leker, helt plötsligt puttar han omkull min dotter så hon hamnar på backen, sen lyfter han sitt ben i sparkposition, precis då vänder sig förskolepersonalen sig om och ser detta och hinner precis springa fram o ta bort honom från platsen, han var 2 sekunder från att stampa min dotter i huvudet när hon låg på backen, VEM vet vad som hade hänt med henne då? Hade han lyckats o de hade hänt nått allvarligt med min dotter så hade inte ett förlåt räckt för mig heller!

    5. Prisonbeauty - En DIY skönhetsblogg om drogmissbruk, kriminalitet, fängelse och livet efter

      Fast vem är du att döma henne om det var så hon gjorde? Om hon nu blev chockad och rädd inför vad som kunde ha hänt med Leonore är det ju inte lustigt om hon blev förbannad först efteråt, när det hunnit sjunka in hur nära det var och då var kanske inte föräldrarna där.

      Va inte så jävla snabb med att döma andras handlingar. Är ju som att anklaga en våldtagen kvinna för att hon inte skriker under våldtäkten. Att istället bli helt paralyserad oh handlingsförlamad i otäcka situationer är mer ovanligt you know.

      Känns så jävla omodernt och är sjukt tröttsamt med kvinnor slm att hela tiden klanka ner på andra kvinnor eller nedvärdera deras känslor genom att kalla det att överreagera.

  21. M

    Oj, jag brukar inte reagera när andra tycker, men första frågan; har Ni stött på pojken så kan gjort något liknande tidigare?
    Annars tycker jag du dömmer väldigt fort och för hårt. De kan gå fort och man kan tappa kontrollen ibland, alla är inte perfekta som ni. Dem bad om ursäkt och sprang sedan efter barnet, annars håller jag med om att hade vart fel!

    ”En ursäkt hade inte gjort något om leornore blivit träffad” hej, vet du vad; håll dig hemma om du inte accepterar att barn gör saker man inte ska mot sina egna barn. Föräldrar kan missa det, inga konstigheter. Jag känner mig verkligen inte träffad då min dotter är funktionshindrad och väldigt försiktig, så vi har aldrig behövt springa efter henne, Men för andra föräldrars skull; de kan bli fel ibland!! Tänk om dina barn gjort fel och du hade läst detta dömande på dennes blogg, jag hade tagit illa upp om det var ett misstag!

    1. Sandra

      +1 på den. Det var en enskild handling och kanske inte är karakteristiskt för hur barnet brukar bete sig – vi vet inget om den familjen så det här kändes som ett hårt inlägg. Sen förstår jag att ni blev chockade för det kunde slutat jätteilla…men ändå…

      1. Sandra

        Har två killar en 6åring och en 3 åring. Min stora kille har en vilja av stål och bara måste testa allt medan min mindre kille är tvärtom. Jag skulle bli väldigt låst om jag aldrig skulle kunna gå till parken själv med dom för att jag inte hade hundra procent uppsikt över båda två samtidigt. Barn lär sig av att testa och ibland blir det fel. Jag hade inte varit så snabb med att döma.

    2. Sanna

      Men seriöst, båda föräldrarna var där och ingen av dem hade uppsikt över sitt barn. Jag håller med Paula i detta.

  22. J

    När min äldsta var ett yrväder vid 2-3 års ålder var vi tvungna att vara som ett plåster på henne eftersom hon gärna sprang åt andra hållet eller fick tag i saker hon använde på fel sätt, exv hackade i parketten med en leksakspilbåge. Vi kände vårt barn och agerade därefter, tog aldrig med henne till affärer bl.a.. Visst kan man råka vara ouppmärksam någon gång men oftast går det ju bra om det råkar ske ett missöde. Skulle min 5åring bete sig så skulle jag vara orolig och definitivt vara uppmärksam och nära mitt barn. Ja väldigt tråkigt att en sådan livsfarlig situation skedde, hoppas föräldrarna lärde sig något.

Visa alla 44 kommentarer
Bilder

Mot Strängnäs

Långfrukost och lek i parken. Nu åker vi mot pappa för att fira påsk! Jag stannade till vid slottet där vi ska gifta oss. När vi rekade platsen följde Hugo inte med, men idag förstod han mig förälskelse till platsen. Nu sitter han och kikar efter sommarhus i samma område haha =)

 

Viva Chile

Man och fru om sex månader 

 

 

3 Kommentarer

  1. Natalie

    Hej! När började ni planera erat bröllop? Liksom på riktigt. Jag och min kille ska gifta oss sommaren 2019, jag hade helst börjat planera igår medans min kille tycker att jag är helt sjuk, mycket möjligt att jag är det. När borde man börja?
    Tack för en fin blogg, puss och kram

  2. Sandra Augustinson

    Välkommen till Strängnäs! 🙂 Jag bor här och älskar det, ni borde komma hit på sommaren när allting har öppnat nere vid hamnen. Jag kan rekommendera Riva restaurang och bar, Slagsta glass och de små röda bodarna där de säljer glass och våfflor. Ha en underbar påsk!!

Dagens frågaTankar

”Att föda vaginalt är det enda rätta”

 

Kompis: Jag födde endast med lustgas, tyckte att epidral kändes läskigt.
Paula: Ja tyckte också det!
Kompis: Men räknas kejsarsnitt som att föda barn?
Paula: Ja men såklart att det gör!

 

Det finns en prestige i att föda barn. Att föda vaginalt verkar vara det enda rätta för många. ”Kvinnor har fött barn i alla år”. Och? Det hjälpte knappast mig när det var min tur!

Att föda barn var coolt, jag kände mig odödlig. Jag kände av krafter inom mig jag aldrig hade stött på tidigare, och det var magiska ögonblick att få träffa sina barn för första gången. Man hade väntat och väntat, bakat klart en liten bebis utan att ens behöva göra någonting. Förlossningen var sista steget- en massa känslor bubblade inom mig.

Vi kvinnor borde ge varandra mer förtroende. Sluta shama och sluta döma varandras val i HUR vi vill förlösa våra kids. Vaginalt, planerat kejsarsnitt, val av bedövning. Vi borde istället skapa ett bättre klimat där vi respekterar varandras val. Idag ska du helst bli övertalad till att föda vaginalt om du under graviditeten berättar om förlossningsskräck. Inget sätt är bättre och det finns inget ”riktigt” sätt heller. Att förlösa barn är en vårdsituation och därför är det viktigt att de finns kompetent vårdpersonal som guidar oss genom förlossningen. Som hjälper våra barn till livet. DET är viktigt- inte vägen dit, den är individuell och skiljer sig från kvinns till kvinna. Graviditet till graviditet.

Det är ingen tävling, och prestigen ligger i att vi kvinnor är så sjukt grymma som klarat av en lång graviditet. Slutskedet är bara en nedförsbacke för det som verkligen betyder något. Barnet/barnen <3

Tb när jag åkte hem till Vanja Wikström och snackade förlossning:

Vad tycker du om detta?

 

52 Kommentarer

  1. Rebecka

    Jag har valt planerat kejsarsnitt med mitt fösta barn som är beräknat till juli. Känner absolut ingen skuld för det, bryr mig faktiskt inte ett skit om hur ni andra väljer att föda era barn heller för den delen. Men ja, jag har fått kommentarer som ”varför blev du gravid om du inte vill föda barn?” Eeeh, så bara för att jag inte vill trycka ut en unge vaginalt så borde jag aldrig skaffat barn?! Logiskt, verkligen! Det skrivs mycket om ”risker” med kejsarsnitt men det är väldigt mycket hittepå.. för statistisken baseras på alla snitt, alltså akuta och planerade. Planerade snitt är en rutinoperation och det är väldigt sällan det blir några komplikationer. Jag känner mig helt trygg med mitt val och är glad att jag inte bor i Sverige där jag hade måsta bråkat med vårde för att få mitt snitt.

  2. Sara

    Födde min dotter med kejsarsnitt pga att hon låg i säte. Helt sjukt om jag skulle säga att jag inte fött henne? Hon låg i min mage och bakades där, klart att jag har fött henne. Tycker det är så tråkigt att denna diskussion ens finns..

  3. Sandra

    Jag har alltid varit rädd för att föda barn, då min mamma har ett trångt bäcken och fick kejsarsnitt med både mig och mina syskon. Så när jag blev gravid första gången bad jag att få gå på aurora samtal för jag sa att jag var rädd och trodde att jag också hade ett trångt bäcken. Barnmorskans svar va: ingen fara det är väldigt ovanligt att det ärvs, och det löser dom på plats.. 21 år och osäker som jag va så vågade jag inte säga emot. Veckorna gick och lillan låg i säte, så jag fick planerat snitt (till min lycka). Dock prackade dom på mig ett vändningsförsök först och det är det VÄRSTA jag gjort i hela mitt liv.
    Åren gick och jag blev gravid igen efter 5 år. Samma visa här, jag bad om aurora samtal, och eftersom denna bebis la sig till rätta väldigt tidigt så prackade dom på mig en vanlig förlossning.
    Jag gick på aurorasamtal och sa att jag krävde en röntgen på mitt bäcken ifall jag skulle prova vaginalt. Efter mycket ”du kommer inte vara för trång” ” det är inte ärftligt” och ”okej då du får väl en röntgen men du borde ändå ställa in dig på vaginal förlossning. ” så fick jag en röntgentid.
    Så jag började bearbeta tanken, veckorna gick och en dag ringer BM och säger ”ja de va ju tur att du stod på dig.. du kan inte föda barn, och hade du provat hade det inte blivit bra för du är för trång långt ner så det hade inte upptäckts förns väldigt långt in i förlossningen..”
    Tänk att man ska behöva kämpa för att få sin vilja igenom. Hade inte mitt första barn hamnat i säte hade jag fått utså ett urakut kejsarsnitt, eftersom jag inte vågade stå på mig då!
    Mina två snitt är förövrigt det hemskaste jag varit med om. Panik med bedövning som satt sig för högt upp så jag inte kan andas och läkare som inte lyssnar på vad man säger.
    Hade jag kunnat hade tredje ungen fått komma ut vaginalt, för ett till kejsarsnitt vill jag inte vara med om!

  4. S

    Min dotter år född med kejsarsnitt pga säte. Jag har fått höra att jag inte har fött på riktigt och att jag inte vet hur det känns. Jag har visst fött på riktigt. Det är ju ingen annan som har fött mitt barn. Och nej jag vet inte hur det känns att föda vaginalt men det är inget jag känner att jag behöver veta heller.

    Alla föder ju sina barn på olika sätt och vissa väljer olika, andra gör det som de blir tvungna att göra. Och snitt ät ju verkligen inte den enkla vägen att föda som många verkar tro…

  5. Johanna

    Finns ingen prestige alls i att föda barn. Jag har fött två barn, ett med planerat snitt och ett vaginalt. Upplevde båda förlossningarna som häftiga och speciella ögonblick eftersom man fick träffa sitt barn för första gången. Men kan inte säga att något sätt kändes bättre än det andra, utan båda förlossningarna var bra upplevelser, vilket jag är tacksam för. Känns konstigt att detta fortfarande är ett ämne som rör upp känslor och som folk tar sig rätten att ha åsikter kring. Det sätt man känner sig mest trygg med är det sätt som är rätt för en själv. Tydligen så har folk rätt att ha åsikter kring kvinnors kroppar, barnafödande och barnuppfostran. Vi borde istället stötta varandra utan att ifrågasätta istället för att som i många gånger nedvärdera.

  6. Emma

    Jag var förlossningsrädd och vägde kejsarsnitt till en början, men fick samtal och kände mig mer och mer mogen och pepp på en vaginalförlossning. Men det blev inte alls som jag önskade, min dotters hjärtljud sjönk drastiskt och det blev ett urakut kejsarsnitt. Nu gick allting väl, min dotter kom och opåverkad och jag har mått väldigt bra efteråt. Men, känslan att behöva lämna mitt barn under uppvaket är en liten sorg jag får bära med mig och jag är tacksam att min kropp återhämtat sig som den gjort. Men jag kan säga att jag själv önskar jag ”fött barn på riktigt” för det är det som samhället och människor runt omkring en anser vara en förlossning. Och det i sig är ett synd, att jag själv ser det så pga andras åsikter.

  7. Therese

    Jag fick föda med snitt pga sätesbjudning och känner mig enormt snuvad på konfekten och känner ofta att det inte känns som jag fött barn på ”riktig”. Kan erkänna att jag reagerar med ”jaha du är snittad” när någon berättar det men jag har insett med tiden att det egentligen inte handlar om att JAG förminskar upplevelsen (har ju självt genomgått det!) utan mer att jag tycker synd om personen och vad denne kommer att få höra genom åren 🙁 jag tycker man fött barn precis lika mycket, och man HAR en förlossningsberättelse av den upplevelsen också! Det är oftast där missen är i vänskapskretsen, dom hör att man är snittad och thats it man får lixom inte chans att berätta om sin upplevelse för man har i deras ögon bara åkt in till en viss tid, skurits upp, piggnat till och åkt hem med en bebis.. jag svarar numera med ”jaha, du är också snittad! Hur upplevde du det? Jag kommer tex ihåg det här !” Och den lyckan jag ser i mammans ögon när hon inser att jag verkligen VILL höra bekräftar alltid det enda sanna, hon HAR FÖTT BARN och har en magisk upplevelse hon vill dela för det är det största som hänt henne!

    1. Moa

      Jättefin kommentar! Fick också snitt pga sätesbjudning. Oerhörd sorg för mig och jag drar mig för stt berätta om min förlossning.. jag skäms för att den ibte blev vaginal.. TROTS att jag vet att det är löjligt av mig att göra det, vad skulle jag göra liksom? Men som du säger så frågar ingen aldrig något mer efter det har kommit fram att man har blivit snittad.

  8. D

    Jag gick på aurora samtal. Var livrädd för att föda vaginalt. O då jobbar jag själv i vården och har sett en hel del vad som kan hända med bebisar som föds både vaginalt o med snitt. Jag blev till slut ok med att testa föda vaginalt. Vi gjorde upp en plan jag och bm hur allt skulle gå till. Tyvärr blev de en mardrömsförlossning som slutade i akut snitt o en spricka i livmodern som gör att om ja ev. Blir gravid igen inte ens får testa att föda vaginalt utan snitt på direkten. I efterhand är ja djupet sårad av vården och ledsen över att förlossningen blev traumatisk för oss alla tre. Det tog bort det fina i att få barn. Nu 3 v senare kan jag njuta av mamma livet och av min fina bebis. Men det har tagit mkt tårar och mardrömmar. Så jag tycker att varje kvinna ska få bestämma själv om sin kropp och räknas inte min förlossning som ”att föda barn” då vet ja inte…. snitt är långt ifrån den enkla vägen men man ska inte få stå ut med vad som helst.

  9. Johanna

    Jag födde med planerat kejsarsnitt, det var nödvändigt. När min svägerska var gravid efter mig så säger hennes sambo när vi alla är samlade ”vi tar kejsarsnitt, det är smidigt. ” min kära sambo tappade hakan och svarade chockat ”vet du vad, hade vi kunnat välja hade vi valt vaginalt, det hade kanske inte varit lika svårt och smärtsamt. ”

    Varför tror många att kejsarsnitt är så lätt? Jag blev riktigt dålig efter snittet, fick ligga på uppvaket tills sent på kvällen och under natten kollade dem till mig var 10e minut. I 2 dagar efterår hade jag epiduralbedövning. Väl hemma från BB var jag nära att ringa ambulans två gånger för det gjorde så hemskt ont att jag trodde jag skulle dö. Sen hade jag svåra eftervärkar och blödningar i 10 veckor.
    Själva kejsarsnittet var inte heller så smidigt. När bebisen skulle ut pressade narkosläkaren från mina revben och neråt helt utan förvarning och jag som bara hade känsel från bröstkorgen och uppåt trodde att mina lungor fanns i halsen. Och 10min innan vi var klara i operationsrummet så släppte bedövningen och en ny kunde jag få först på uppvaket efter 30min.
    Nä fy, jag tror inte något förlossningssätt är bättre eller sämre, det är olika.

  10. Emma

    Fick veta några veckor innan bf att mitt barn var svårt hjärtsjuk. Han föddes med ett akut kejsarsnitt. Vi höll på att förlora honom flertalet ggr. Ändå fick jag höra från start ”stackars dig som blev snuvad på förlossningen”. Jag förstår tanken. Man visualiserar ju oftast hur förlossningen ska bli men jag tog illa upp då jag hörde den meningen mer än ”shit vilken tur att det blev så så att han överlevde”…

  11. Libb

    Kämpade för att bli gravid genom ivf, efter ett par år plussade vi. Min son kom ut i dagsljus via ett urakutsnitt.
    Jag kom in, 8 cm öppen. Kände mig redo och stark att förlösa min bebis. I en värk kom hans ben ut först, sedan var hans rumpa halvvägs ut. Detta missades av sköterskan när hon kände hur öppen jag var. Från att va taggad blev jag skräckslagen och dem rulla in mig i operationssal och min man fick inte följa med, helt utelämnad. Jag sövdes. Dem fick trycka in honom igen i min mage, och ut genom snittet. Detta orsakade massiv infektion dessutom. Efter massa års kämpande, blev jag snuvad på dem första timmarna med min son. Jag var för sjuk för att kunna hålla honom. Jag kunde inte resa mig på flera dagar.. Efter en vecka fick vi åka hem. Detta va traumatiskt för mig. Jag har fortf ingen känsel i magen under naveln, musklerna är skadade och trots träning kommer aldrig bli helt återställda. Jag kommer inte skaffa fler barn, jag vågar inte pga hur snabbt det kan gå fel. Hade jag fått önska så hade jag valt att föda vaginalt då det påverkar kroppen minst i de flesta fall! Att gå igenom ett kejsarsnitt, oavsett om det är eget val, akut eller ett måste så är det STARKT av varje kvinna att gå igenom!
    Kärlek till alla som fött via kejsarsnitt och grattis till alla kvinnor som fött vaginalt! Ni alla har haft turen att FÅ barn överhuvudtaget!

  12. A

    Första planerat snitt andra önskat snitt och ja jag har fött mina barn. Smärtan med snitt kommer efteråt inte under själva operationen.

  13. Ellinor

    Alltså! När jag läser här blir jag ju rädd att vissa som fött med kejsarsnitt fått kommentarer att de inte fött på riktigt. Jag har inte fött barn men är gravid med min första. Jag vill försöka ställa mig in på att allt kan hända och även jag vill föda vaginalt så vill jag acceptera att kejsarsnitt kan bli tvunget. Jag har inte ens funderat på att vissa inte klassar det som en riktig förlossning?

    Skulle jag få dessa kommentarer om jag blivit snittad hoppas jag att jag har modet och orken att säga emot. Fy vad tråkigt att det det är så mycket åsikter kring hur en kvinna bäst gör en förlossning. Att man är starkast om föder vaginalt och helst utan smärtlindring. Vi kanske ska börja operera utan smärtlindring? Jag menar det måste väl folk varit tvugna till förr, då är ju det starkare och bättre.

  14. L

    kan man säga saker som ”jag födde m lustgas pga epidural kändes läskigt” så har man garanterat haft en relativt lätt förlossning. Mina smärtor under min förlossning var extrema och fick mig inte att känna mig odödlig utan snarare som att jag var på väg att dö. Att välja bort Epidural pga läskigt var inget alternativ. Jag kommer aldrig våga föda vaginalt igen och vi måste respektera att vi har olika upplevelser och våra kroppar reagerar olika på värkarna, vi får olika ont (även om det gör ont för alla!) Det handlar inte om att man är en ovanligt stark kvinna som föder utan smärtlindring tex utan att man har turen att få en bra förlossning.

  15. S

    Båda mina barn har akutsnittats vid 9cm av två olika anledningar. Utan snitt hade varken jag eller mina barn levt idag. Har jag ”fött” barn? Absolut. Ingen skulle våga säga något annat till mig när jag hör på i alla fall.
    Att ligga matt efter flera dygns värkarbete och tro att man nästan är framme vid målet – sen få skynda iväg till en operationssal, rädd för vad som ska hända, sövas, missa första timmarna med barnet, ta sig upp på bortdomnade ben, ha slemhosta och tro att magen ska spricka upp igen…
    Snitt är ingen ”enkel utväg” och det är inte alltid ett val. Skäms på dem som uttrycker sig så klumpigt åt!
    Min kropp har skapat och burit ett barn, den har kämpat och presterat, återhämtat sig – och även gjort samma resa igen. Jag har fött barn! Punkt ♡

    1. Helena

      Låter exakt som min förlossning! Var öppen 9 cm men han kom inte ut för hade för trång bäcken så blev akutsnitt.

  16. Rebecka

    Min pojk låg i säte, vändningsförsöket misslyckades och röntgen visade att mitt bäcken var för litet för att föda i säte. Jag kände mig också snuvad på förlossningen, men ja jag har fött barn! Min son föddes, alltså har jag fött barn. Att läsa kommentarna andra mammor fått om att de inte har fött barn pga av snitt (av olika anledningar) är ju sjukt! Hur tänker folk? Så okänsligt.

  17. Linn

    Självklart räknas kejsarsnitt som att föda barn! Har längtat i flera år med att ha egna barn och gång på gång blev jag gravid, men slutade i missfall. I december förra året va äntligen hela min graviditet över och sista momentet var kvar, att föda och äntligen få träffa denna mini-människa som jag skapat. Hade ju längtat till denna stund som alla pratade om. Såg till och med fram emot att känna smärtan! Men navelsträngen på min son hade hamnat runt hans huvud nere i bäckenet och allt gick väldigt fort. 20 min senare när jag kom in låg jag på operationsbordet och det blev akutsnitt. Shit, fasiken. Jag fick tyvärr aldrig känna på hur de blev att föda vaginalt. – MEN vad tusan gjorde de när min son kom ut frisk? Inte någonting. Även fast jag givetvis ville. Fruktansvärt tråkigt nu när han är ute och folk säger till en att jag inte vet hur de är att föda barn på riktigt. Hade jag fött min son ”på riktigt” hade han kanske inte vart hos mig idag. Så kan leva med att inte ”vara kvinnlig nog” som inte har fött barn ”på riktigt”.

    När jag ändå skriver – Du är en fantastisk människa Paula!

  18. Julia

    Min förlossning slutade i katastrofsnitt, jag är så otroligt tacksam till sen svenska vården för hade vi bott i ett mindre utvecklat land hade inte mitt barn klarat sig. Det var dock ganska traumatisk upplevelse som jag fortfarande kämpar med att bearbeta och jag gruvar inför en framtida graviditet. Men det var inte det jag egentligen tänkte gå in på, utan denna prestige över att föda vaginalt är finast. Några månader efter min förlossning fick en kompis till mig barn, en vaginal förlossning som var ”komplikationsfri”. När vi sedan hälsade på denna kompis så sa våran gemensamma kompis (som dessutom är min närmsta kompis) ”Tänk va häftigt att du har FÖTT ett barn! (Och så tittade hon på mig och sa) ja, du med, men…”
    Jag blev så sårad av den kommentaren, som att det inte räknades att jag hade fått med kejsarsnitt. 😔 Dessutom var jag innan förlossningen väldigt taggad över en vaginal förlossning, för att få uppleva den där häftiga känslan som alla pratar om. Så att få den kommentaren samtidigt som man känner sig snuvad på sin förlossning var som ett litet slag i magen.

    1. sandra

      Blev så tagen av din berättelse… det är klart
      att det ”gills” eller hur man nu säger. Klumpigt sagt av din vän dock!

      1. Hanna

        Har varit med om exakt samma sak! Sjukt trist att behöva få känna sig värdelös på den fronten. Jag valde inte att snittas med det blev så ändå. Men ändå blir man särbehandlad och folk har inte ens frågat om min upplevelse av att föda barn medans vänner som fått barn har fått berätta sin förlossningsberättelse direkt när man får ses efter förlossningen. Bara en sån sak kan göra en ledsen ibland.

  19. Hanniz

    Förlossningen är också det mest ”kritiska” skedet i en graviditet där man bokstavligt talat kan sväva mellan liv och död av olika komplikationer, kejsarsnitt är många gånger en väg att ta för att undvika dessa kritiska skede därav akut kejsarsnitt.
    Oavsett hur man föder så ska man inte bagatellisera det som BARA en nedförsbacke. Sen struntar jag i hur man föder, men tror fan i att den som fött vaginalt är sjukt mer stark än den som inte gjort det, smärtfaserna..utdrivningsskedet, vi kvinnor är så sjukt starka att jag på riktigt blir tårögd när jag tänker på förlossningar.

    1. Linda

      Jag har fött både vaginalt och kejsarsnitt. Helt olika men dock lika tuffa smärtupplevelser. Och jag tycker att alla kvinnor är lika starka oavsett vilket alternativ barnet kom ut på.

    2. Johanna Kajson

      Oj, det känns sårande för mig som fött mitt första barn via planerat kejsarsnitt att du säger att alla som fött vaginalt är starkare? Varför skulle de/ni vara starkare? Jag har gått igenom en miljard gånger mer smärta än någon som fött barn en eller två gånger i mitt liv med kroniska sjukdomar som ger smärta och extrema smärtor men jag skulle ALDRIG säga det till en kvinna gör man JÄMFÖR INTE smärta på det sättet och alla kan inte påverka hur ens förlossning blir men det betyder inte att man är ”sjukt mer stark” för att man hade turen att kroppen klarade av att genomgå en vaginal förlossning en, två eller tre gånger. Man jämför inte smärta, man jämför inte förlossningar som mer eller mindre starka eller imponerande. Vaginala förlossningar som funkar är helt otroliga, jag kan också bli tårögd av det precis som jag kan bli tårögd av att en man och en kvinna kan bli gravida helt naturligt, allt är fasiken magi men allt är också tur eller otur och det kan upplevas oempatiskt att inte förstå att din kommentar kan såra <3. (Nu är jag gravid och har extra hormoner så jag blir säkert extra sårad just nu, framförallt när jag skriver en del om kejsarsnitt. Paulad vän som sa så om kejsarsnitt sårade också men det ligger ju i mig som mottagare att jag tar åt mig och blir sårad av era två kommentarer.)

  20. Helen

    En vän till mig sa att jag inte fött barn tidigare. Fixk min son ett par månader innan henne via planerat snitt han låg i säte. Denna gången när jag väntar min dotter säger samma vän att äntligen ska du få föda barn på riktigt!
    Är fortfarande lite smått sur..

  21. Nathalie

    Jag har fött mitt barn. Via kejsarsnitt. Hon är bakad i min mage och det är från mig hon kommer. Det räknas lika mycket som om hon skulle vara född vaginalt. Min väg räknas lika mycket. Hennes väg räknas lika mycket.

  22. Erica Fransson

    Vad glad jag blir av att läsa detta! Hoppades innerligt på vaginal förlossning med båda mina skatter men min kropp svarade inte som den borde när förlossningen dragit igång så efter 36 resp 38 timmar blev det kejsarsnitt med båda. Jag har varit, och är fortf, otroligt ledsen för att jag aldrig får uppleva känslan att få upp barnet på bröstet efter att ha fött fram dom. Och många gånger känns det som att man blir lite nedervärderad när man pratar förlossning, att man liksom inte fött barn på riktigt! Det är väldigt ledsamt att höra. Blir därför så glad att du tar upp ett så viktigt ämne! Tack för att du verkar vara en så fantastiskt förnuftig människa och för en bra blogg!

  23. Sabina

    Ibland orkar jag inte läsa klart den här typen av inlägg för att det bara är en moralkaka med en massa floskler. Skulle vara kul om du kunde dra till med något intressant som får en att tänka lite själv och inte bara ”alla är bra” för det vet vi att du tycker 😊

  24. Ullis

    Seriöst, vilken jäkla kommentar!!
    Jag förmodar att det var en mänsklig varelse som kom ut via din mage?!?!
    Klart det räknas som att föda barn. Vad är det annars?!? Jisses vad uppretat jag blev nu!

  25. Lmej

    Att denna diskussionen ens finns?! Jag ville så gärna föda mitt barn naturligt men inget blev som jag ville, jag sövdes ner och det blev ett urakut snitt. 9 minuter tog förlossningen och jag har inte ens valt snittet, att jag inte fött mitt barn är ju dumt att säga för hon har ju legat i min mage… Sen kanske denna diskussion mer handlar om ifall man väljer snitt? Fast samtidigt angår ju det inte någon annan.

  26. Laura

    Att man MÅSTE föda med kejsarsnitt pågrund av fara för barnet eller för kvinnan ät en sak men att man väljer det är sjukt för det medför faktiskt fara för barnet . Alla är rädda för föda för det gör ont ( om man inte väljer epidural) så välja det med mening bara för att är fegt och själviskt och nej det är inte samma som föda vaginalt. Vaginalt är modigt och med mening föda kejsarsnitt är fegt

    1. Kim

      Vaginal förlossning i dagens förlossningsvård är en fara för barn och kvinnor. Att aktivt välja kejsarsnitt är modigt. Kejsarsnitt är inte smärtfritt. Du är inte klok som hävdar att de är fegt att inte föda på de sättet du anser är de ända rätta.

    2. Mathilda

      Så jag är feg för att jag får dödsångest av att tänka på en framtida förlossning? Vissa kvällar när jag grubblar på det kan det gå så långt när jag tänker på det att jag kräks. Jag har inga barn idag och är gift sen 2 år tillbaka. Är jag feg för att jag är rädd? Fyfan för sånna som dig som inte kan ha empati för andra människor Laura.

      1. Laura

        Jag har fött 4 barn och är livrädd varje gång . Tror jag ska dö och varje förlossning för mig har gjort mer ont än den andra men man överlever faktiskt och vill ha fler barn . Får samma dödskänsla vid gyn koll men gör dom ändå . Alla är livrädd för föda barn så du är inte speciell med det

    3. Johanna Kajson

      Förlåt men vilken planet är du ifrån? Detta var något av det vidrigaste, elakaste jag läst!! HUR oempatisk kan man vara? Har du läst på något alls om kejsarsnitt? Eller planerade kejsarsnitt vs vaginala förlossningar i Sverige? Eller det faktum att alla kvinnor OCH barn är OLIKA och har OLIKA förutsättngar?? För en massa kvinnor och barn är det mer säkert att välja ett planerar kejsarsnitt – ska man då känna sig ”feg” för att såna som du dömmer en? I min värld är en kvinna och mamma som tar beslutet kring sin förlossning utefter vad som är det bästa, säkraste, tryggaste förlossningssättet för just mamman och barnet en väldigt klok mamma som tar ansvar för att se till att barnet får komma till världen och får möta din mamma på allra bästa sätt istället för att göra så som folk som du försöker tvinga på dem – DET KRÄVER MOD.

    4. Sara

      Jag valde planerat kejsarsnitt andra gången jag födde. Första gången slutade med sugklocka o sfinkteruptur, dvs jag sprack hela vägen till ändtarmen. Jag har än idag (7 år sen det hände) problem med att hålla tätt, dvs jag släpper gaser okontrollerat). Jag valde kejsarsnitt för att jag hade en traumatisk första förlossning och för att jag fick bestående problem efteråt. Är det fegt av mig att inte välja vaginal förlossning när det finns risk för att samma sak händer igen? Det finns alltid en orsak till att en kvinna väljer kejsarsnitt. Så du ska kanske vara lite mer ödmjuk o inte bara kasta ur dig åsikter för det är inte alltid svart eller vitt. Att föda barn med kejsarsnitt innebär också smärta men det vet väl du inget om.

    5. M

      Laura. Det gör jävligt ont att föda barn även med epidural.

      Övrigt verkar du på flera sätt vara bakom flötet.

    6. Hilda

      Jag födde vaginalt med första barnet och blev skadad för livet. En skada som aldrig går att fixa. Hade de istället valt att snitta mig så hade det aldrig hänt. Min andra förlossning blev snitt och mådde som en kung jämför med den vaginala som var hemsk. Önskar sååå av hela mitt hjärta att de hade snittat mig på första.

    7. Maria

      Vet du vad Laura, du har rätt till din åsikt o jag kan förstå hur du tänker. Jag föder mina barn med planerat kejsarsnitt å vet du varför? Inte för att jag är rädd, tvärtom – saknar förtroende för vården. Kan inte i förväg lita på att det finns personal, att de kommer ha tid med mig osv. Med snitt vet jag att 8 (!!) personer är reserverade bara för mig! Och dessutom tänker jag inte offra min kropp för de risker som en vaginal förlossning innebär. Jag vill kunna fortsätta leva livet även efter barn o det tänker jag göra 😊 Provoserande va? Att vara så egoistisk o tänka på sig själv.. Men jag är stolt över att jag tar makten över det största som händer i livet.

      1. malincatrin

        Mitt i prick på hur jag tänker. Och är så glad att dottern kom via ett planerat snitt (till slut), är så nöjd med min förlossning och mådde faktiskt helt OK efter – på BB var de chockade över hur snabbt jag ville åka hem när jag dels va förstföderska och dessutom snittad.

    8. Anna

      Förstår inte hur man kan bli arg eller sårad av någon som är så uppenbart okunnig och trångsynt som Laura. Kom igen tjejer vi vet att vi är grymma oavsett, nu lägger vi krutet på rätten att få välja förlossningssätt och bestämma över våra egna kroppar💪🏻👊🏻😘

  27. Josephine

    Båda mina är född med kejsarsnitt då båda låg i säte, jag skulle in på vändningsförsök med min först födda men hon ville annat, då med andra blev det planerat snitt 🙂

  28. Louise

    Jag födde min första dotter vaginalt och det var en otroligt komplicerad förlossning och sekunder från att gå riktigt dåligt. Både jag och min dotter var jättesjuka tiden efter. Riktigt traumatiskt. Därför blir det nu planerat snitt med dotter nummer 2 som kommer om några månader. Jag tycker att det enda som räknas är att barn och mamma mår bra, sedan hur förlossningen går till spelar definitivt ingen roll. ”Kvinnor har fött i alla år” – ja. Men sen har väldigt många dött eller fått grava komplikationer i samband med det också tyvärr. Hade jag fött min första dotter förr i tiden hade vi inte överlevt. Så jag är extremt tacksam över att vi har den vård vi har nu och att det går att göra på olika sätt. Och som du säger – folk ska sluta klanka ned på varandra med snack om medicin eller inte, snitt eller inte och ditten och datten – folk gör som dom vill och känner är bäst för dom – det viktiga är som sagt att barn och mamma mår bra!

  29. Jenny

    Jag blev igångsatt av personliga skäl. Tanken var hela tiden att föda vaginalt men under en koll om hur öppen jag var märkte dom att navelsträngen var påväg ut innan bebis, vilket innebär livsfara.

    Tryck på larmknappen, upp på operation, bli sövd och urakut kejsarsnitt. Eftersom jag blev sövd fick jag inte träffa dottern fören hon var över 2 timmar gammal.

    Trots detta känner jag inte att jag blev ”stulen” på en förlossning. Enligt mig är en förlossning där ett barn kommer till världen-vare sig det är vaginalt eller snitt! 👊

  30. Sannaisabells

    Jag födde med kejsarsnitt då mitt barn låg i säte och var så ledsen för att inte få föda på ”normalt” vis. Fått så många kommentarer om att jag inte har fött mitt barn och att det är så fusk osvosv… Jag tar riktigt illa vid mig när någon kläcker ur sig något så dumt!

  31. Lisa

    Så himla rätt. Ibland har man inget val heller än att föda med kejsarsnitt vilket det var i mitt fall. Har och mår fortfarande dåligt över detta för jag ville verkligen föda vaginalt och det blir verkligen inte bättre när folk inte tycker kejsarsnitt är att föda barn. Trycker ner mig så otroligt mycket. Rädslan över att skaffa nästa barn beror bara på förlossning, vill inte behöva gå igenom ett kejsarsnitt igen för det var inte direkt en dans på rosor och känns fortfarande av över ett år senare. Så blir också irriterad att vissa tycker kejsarsnitt är lätta vägen ut.

Visa alla 52 kommentarer
BilderKärlek

Succé

Barnen gjorde succé på ålderdomshemmet. Dom bjöd på godiset dom fick till dom gamla, det är kärlek!

Efter påskandet målade vi ägg hos mamma 

 

// Nu spanar dom efter påskharen, kan han komma redan ikväll tro?

4 Kommentarer

  1. Johanna

    Paula!! Din blogg är så härlig o ärlig o du skriver mkt tänkvärt.. Men den har blivit så seg!!! Typ några månader sen!? Nån extra reklam som kommit till lr nåt annat som ändrats?
    Dina flickor är urgulliga..jag har 2 grabbar. Vill gärna ha lite mer tips på bra o nyttig mat, så lätt o fastna i korv o köttbullar träsket 🙈
    Keep up the Good work!! 😘

Visa alla 4 kommentarer
Dagens outfit

Skärtorsdag

Dressad i Lindex från topp till tå! Nu är jag redo för att påska tillsammans med kidsen på ålderdomshemmet och ikväll är det påskmiddag med familjen. Glad påsk allesammans, nu startar långhelgen!

 

6 Kommentarer

  1. Filippa

    Till dig Michaela.
    Jag har också haft två missfall efter mitt första barn som är 2,5 just nu. Sorgen är svår att hantera men tiden går och du ska låta dig själv sörja och njuta när du kan. Vi kan aldrig påverka någonting och rädslan inför nästa graviditet var jättejobbig, och då fick jag reda på ännu ett missfall. Nu är jag faktiskt gravid igen, i v. 16 och det är det längsta vi har gått förutom med min son. Allt ser jättebra ut, och jag har egentligen inte förrens nu kommit på men herregud, det kommer en bebis i slutet av sommaren. Min man och jag har sörjt på olika sätt men det skönaste har ju varit för mig att prata om det, för så många människor runt om mig i min närhet har öppnat upp sig och gått igenom samma sak.

    Jag önskar dig all lycka till och det är inget fel i att vara rädd när man är gravid vid tidigare missfall, men låt inte rädslan ta över. Prata om den och tänk att det som blir det blir. Och du är bra som du är <3

    Tack paula för en jättebra blogg, jag uppskattar dina ord och åsikter dagligen.

    1. Michaela

      Tack snälla för ditt svar.
      Det som gör mig extra rädd inför en till graviditet är just att vi kom såpass långt.
      Bebis dog i vecka 17, fick reda på det en vecka senare då vi var på RUL.
      Vi har en dotter som är 1,5 nu, och vi hade efter ultraljudet i vecka 12 börjat planera namn, hösten osv. Sen blev det inte en bebis i sommar. Det blev en bebis nu. Som inte levde.
      Han var inte ett missfall, för det kom inte bara blod – det kom en bebis och han såg så perfekt ut.
      Usch. Chocken har lagt sig så nu en vecka senare finns det bara sorg för allting som inte blev. Men även en beslutsamhet om att bli gravid så snart som möjligt.

      Ska inte kapa kommentarsfältet mer nu.
      Tack för en fantastisk blogg Paula! Jag har följt dig sen starten och hänger fortfarande kvar.

  2. Michaela

    Hej Paula!
    En liten fråga som kanske är rätt känslig. Hur tog du dig igenom oron om ett missfall till efter de två missfallen som ni gick igenom i väntan på Leonor?
    Jag och min sambo har precis varit med om det värsta i vårat liv. Ett missfall (hjärtat på bebis hade slutat slå i vecka 17) som vi fick reda på vid RUL. I vecka 12 var vi på ultraljud och då var allt perfekt.
    I måndags var vi och avslutade graviditeten och det föddes en alldeles perfekt liten kille, inget fel alls vad man kunde se.
    Vi valde obduktion för att kanske kunna få någon förklaring.
    Jag vill ingenting hellre än att vara gravid, men vet att jag kommer vara så så så rädd och inte kunna njuta. Hur slappnar man av igen? Hur går man vidare?

    1. J

      Min tröst till dig är, att när ni väl har bebisen ni väntat på är det just den bebisen ni skulle ha, hur jobbig väg ni än haft dit. Var tacksam för att ni faktiskt KAN bli gravida. Sök gärna professionell hjälp för att bearbeta sorgen, det ska bm erbjuda. Jag har gått igenom flera missfall +1 utomkveds och det var det värsta jag gått igenom, men idag har jag 2 ungar och jag har bearbetat sorgen. Ni kommer att ta er igenom sorgen, men det kommer att vara tufft, en rejäl prövning, ni får ett annat perspektiv på livet och en erfarenhet. Er önskan att bli förälder är starkare än rädslan att mista ett foster till, därför kommer ni tillslut lyckas! Ivf är alltid en väg att gå. Styrkekram och lycka till!

Visa alla 6 kommentarer
Dagens matRecept

Gräddig kyckling med soltorkade tomater och spenat

Favorit i repris, gräddig kyckling med soltorkade tomater och spenat!

Hade glömt bort den här rätten, vi åt den mycket förut.

Molly: Mamma, kan vi äta samma kyckling imorgon?
Paula: Såklart älskling!

För ca fyra portioner behöver du:

Två schalottenlök
2 klyftor vitlök
Bladspenat
En burk med strimlade soltorkade tomater
Tre dl matlagningsgrädde
Ett paket kyckling
Hönsbuljong
Salt
Peppar

Gör såhär:

Hacka lök och pressa vitlök. Stek och addera kyckling. Häll på tomater, grädde, buljong, salt och peppar. Låt puttra. Vänd i spenat och servera med pasta eller ris.

SÅ gott!

 

5 Kommentarer

    1. E

      Vi med😂 räknar ibland dagar när jag vill laga igen och tänker då ”åh det har inte gått en vecka än…🙄😏”

Visa alla 5 kommentarer
Allmänt

Nervös så att jag nästan kräks

Ska tillbaka till läkaren idag och få tillbaka resultaten av alla blodprov. Jag har inte kunnat sova inatt, varit för nervös för det. Stickningarna i händerna är kvar men är just nu lugnare.

Var på hälsokosten och köpte:

-Magnesium
-Kalcium
-Folsyra
-b12

Det är alltså vitaminer/kosttillskott. Man kan få brist av det pga långvarig stress/ obalans i kroppen. Vid kl 06 gav jag upp och drog till gymmet istället. 1,5 h senare känns det bättre. Nu ska jag hem och ladda upp med frukost och göra mig redo för läkarbesöket. Tänkte käka lunch med Hugo efter, han är min trygghet när något känns läskigt. Sedan plockar jag upp kidsen, idag ska vi påska för dom gamla på mammas jobb. Som dom jobbat med att rita teckningar inför idag. Viktigt att lära barnen att vilja göra andra människor glada <3

 

 

4 Kommentarer

  1. Nathalie

    Jag hoppas att det gick bra! Förstår oron! Jag drabbades själv av njursvikt i början på året och var på vippen att få dialys. Nu måste jag gå på kontroller titt som tätt och det är hemskt påfrestande och stressande! Lycka till <3

  2. Sandra

    Hej! Hoppas du får svar på dina frågor från läkaren. Kan du inte ha drabbats av restless legs? Det kan kännas som stickningar. Har själv det och förstår känslan, sjukt jobbigt. Hoppas det löser sig för dig! ❤️

Visa alla 4 kommentarer
BilderTips

När leken utvecklas

I annonssamarbete med Lekmer

Jag är så glad över att kunna presentera Lekmer som en samarbetspartner till mig! Det känns otroligt roligt att ha fått deras förtroende att fungera som en tipsare kring den stora djungeln som faktiskt finns när det handlar om leksaker. Dagligen får jag frågor som rör: Vad skulle du rekommendera som present till en 1/2/3/4/5 åring? Doppresent? Pedagogiska leksaker?

För mig är det viktigt att jag levererar trovärdigt material och har därför tänkt mig att sätta upp olika teman i detta samarbete. Vi närmar oss våren där utomhuslek blir aktuellt igen. Pyssel inför alla lov/vabb och hela tiden var uppmärksam mot vad mina egna visar ett intresse för.

-Från en tid tillbaka har barnen börjat leka utan oss. Jag minns när dom satte igång och jag var redo att få en roll tilldelad, men dom bjöd aldrig in mig. ”Jaaha?”. Jag satte på kaffe och satte mig i soffan och njöt av den okända tillvaron. I julklapp gav vi tjejerna en barbiebil som blivit en favorit. Trots åldersskillnaden så möts dom och leker tillsammans. Andra gånger kan man komma in i lekrummet och få ”Shhhh, bebisarna sover”. Då ligger det bokstavligt talar dockor överallt med små filtar och gosedjur.

Skillnaden på leken är ändå åldern, Molly kan leka mer avancerat medan Leonore nöjer sig med det mesta. Det är fint att dom kan mötas i leken och jag som mamma försöker utmana deras fantasi i just leken. Det är roligt att leka med barbiebilen just för att man hela tiden kan ändra på historien. Här om dagen kom Molly på att hon en dag ska sluta på förskolan för att börja skolan. Hon blev ledsen och kände sorg för det vilket är helt förståeligt. I den veckan lekte vi ”första dagen i skolan”.

Molly: Det kommer bli spännande att börja skolan.

Paula: <3

Hos lekmer hittar du allt, roliga leksaker samt nyttiga som främjar t.ex. språket. Här bestämmer man själv vad man behöver utifrån familjens och barnens behov. Vi köpte en cykel till Molly förra våren och i vår är det Leonores tur att få en ny balanscykel! Så kul! =)

6 Kommentarer

  1. Maria

    Jag blev så otroligt sårad av hur du uttryckte dig i inlägget om barnbidrag att du ansåg att alla som inte tjänar som ni anses enligt dig vara fattiga. Kände mig så trampad på att luften gick ur. Jag och sambon har inga megalöner, vi får det att gå ihop på något sett varje månad men vi är inte fattiga. För mig att fattig de som knappt har tak över huvudet och ingen mat på bordet. Vi äter men vi kan inte rulla till Maldiverna så fort det känns tråkigt hemma. Jag gillade verkligen din blogg men där sa jag hejdå.

    1. Malin

      Nu vet jag inte om hon har ändrat inlägget men jag ser ingenstans där att hon säger att man är fattig för att man inte tjänar lika mycket som dom? Men samtidigt så har du ju inte sagt hejdå eftersom du fortfarande kommenterar i detta inlägg och det är ju rätt längesen hon skrev om barnbidraget?

    2. E

      Men sluta svara Maria med att hon inte riktigt sa hejdå! Det är inte poängen här! Jag är mammaledig och min man har en bra lön, vi äter bra och har råd med nödvändigheter så vi är som Maria säger inte alls fattiga. Men för oss är inte barnbidraget en droppe i havet så jag håller med Maria och förstår att hon blev sårad. Man kanske ska vara lite finkänslig när man skriver inlägg om pengar?

Visa alla 6 kommentarer
Tips

8 tips för att motverka stress

Vem är immun mot stress?

Stress når oss alla. Vårt välmående handlar om hur vi väljer att hantera det. När jag födde barn somnade jag nästan mellan värkarna. Jag fick ca 10 sekunders vila mellan värkarna och istället för att stressa upp mig anmanade jag micro vilan som erbjöds.

Med stickningar i händerna insåg jag att kroppen signalerar något. Något är fel, något behöver ändras. Man måste lyssna på sin kropp, det går inte att bara köra på. Så här kommer mina bästa tips för att motverka stress:

-Vila upp dig och återhämta dig. Sömnen är livsviktig. Bestäm en tid du ska ligga ner i sängen, och avsluta din dag genom att bläddra i en tidning eller läs en bok. Det är en hälsosammare nedvarvning än att ligga och skrolla på telefonen.

-Träna måttligt är alltid bra, men tydligen så kan man träna för mycket och hårt. Som i mitt fall med händerna. Nu tränar jag mindre och byter ut mina vanliga pass till lugna promenader ute i solen. Det gör själen gott.

-Fokusera på en sak i taget, våra barn gör det så enkelt att förstå vad som faktiskt betyder något i livet. Våra eftermiddagar och helger är heliga. Jag känner mig fylld av energi efter en eftermiddag tillsammans med dom, och dom är kärnan till att jag orkar. Att skapa paus-zoner där yttre omständigheter inte kan påverka dig.

-Placera din vilja på rätt saker, och använd ditt driv. Det handlar om att prioritera.

-Glöm inte bort dig själv, vad fyller dig med bra energi? Vänner? Familj? Intressen? Ägna dig åt det du bra över för att minska stress.

-Minimera stressfaktorer genom att våga säga nej. Man behöver inte vara med på allt, att ligga på soffan och slappa är välbehövligt.

-Ta dig själv på allvar. Känner du oro? Lyssna på dig själv, var medveten och börja förändra.

-Jag vet att det kan vara svårt att bryta mönster, och professionell hjälp kan behövas för att starta en förändring.

 

 

Vad gör du för att minska på stressen?

En av mina lyckopiller

2 Kommentarer

  1. Martina

    Detta är högst personligt men jag föddes med en svag utvecklingsstörning som gör att jag har en begränsad förmåga, nedsatt arbetsförmåga till 50 %, har hög stresskänslighet och har begränsad energi och resurser att göra av med varje dag. Nu till min fråga, förstår att du som är ”normal” inte kanske kan svara på detta men jag har inga idéer kvar. Jag har varit på stressiga arbeten en hel del, haft mycket stor arbetsbelastning och för många moment samtidigt för att jag ska klara av det, kunna göra en sak i taget och utföra det väl.

    Eftersom Arbetsförmedlingen bedömde efter mitt sista och senaste arbete att jag har för stor arbetsförmåga för att vara inom Samhall är jag tvungen i dagsläget att söka nytt. Till saken hör att jag har kämpat sedan jag tog studenten 2010 för att få en trygg sysselsättning men klarar inte av ett arbete på vanliga arbetsmarknaden, alltså utan framgång. Vad ska man göra om man pressas in i samhällets mall? som man inte kan klara av eller motsvara med detta bagage jag har att bära på.Jag har insett att ingen kan hantera stress, många blir utbrända, sjuka mer än någonsin idag, men jag måste kunna försörja mig men vet inte hur eftersom arbetsgivare ställer så stränga krav på att man ska kunna hantera stress, många ”bollar” i luften.. Jag hamnar mellan stolarna eftersom jag inte längre får vara inom Samhall där dom med funktionsnedsättningar har rätt att få vara men samtidigt är för sjuk för vanliga arbetsmarknaden. Då inte många vanliga arbetsgivare är så pigga på anpassa en anställning efter individens behov och förmåga. Vad ska jag göra? Jag går regelbundet hos en person på Arbetsförmedlingen som ska hjälpa, stötta och avlasta mig i detta men det har gått många månader nu utan arbete.

  2. P

    Yoga! Kör nästan varje dag 🙂 finns superbra pass på youtube, typ yoga with adrienne, som både är långa och korta 🙂 ett pass på 15-20 min brukar räcka för mig för att lugna ner mig! Och det bästa är att det är gratis och inte tar lång tid alls, så finns inte så många bortförklaringar haha 🙂 tips!

×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com