Januari 2018
Dagens fråga

När luften tar slut

Det hände någonting. Luften bara drogs ur mig och plötsligt fick jag svårt att andas. Det har hänt en gång tidigare och det var i slutspurten i tredje ring på gymnasiet.

Vi har precis kommit hem efter en lång ledighet och verkligheten kom och knackade på. Allt som rör mitt arbete, det jag måste prestera. Det smittade av sig på precis allt.

Jag har aldrig riktigt haft ångest men i detta nu känns det som att jag har det. Kan inte sätta fingret över vad. Känner bara att jag måste koncentrera mig för att andas lugnt.

Utvilad- ja
Nöjd med tillvaron- ja
Stressad- nej

Får inte ihop det. Ska iväg och träna nu och hoppas att det ska kännas bättre efteråt <3 Fler som känt likadant? Vad har hjälpt?

IMG_2295

 

 

16 Kommentarer

  1. maja

    Paula! Ska inte säga att jag vet vad det är i ditt fall, MEN jag kan drabbas av en otrolig ångest när jag kommer från resor. i princip varje gång faktiskt. I ett par dagar är jag som ett tomt skal, ingenting känns som att det spelar någon roll. Men det går över. Ge det en vecka, kanske två. Sakta börjar man uppskatta vardagen igen och inse att man har så mycket. Men den där stressen, ångestkänslan är hemsk. Men jag tror och hoppas att det kommer gå över, om du tar en dag i taget och inte tar på dig för mycket. Kram.

    1. Hanna

      Jag får också ångest och känsla av tomhet när jag kommer hem från resor. Inget jag direkt kan sätta finger på men precis som du skriver, inget känns som det spelar någon roll.
      Brukar ge sig efter några dagar i mitt fall. Hoppas du mår bättre Paula. Kram!

  2. Ida

    Man kan ju vara stressad känslomässigt, om du förstår vad jag menar. Det är inte bara deadlines som gör oss stressade och ger oss ångest, lyssna inåt så kommer du få svar på varför du mår dåligt, alla svar finns inom oss. Det gäller bara att lyssna!

  3. Sanna

    Bara en sån sak som att du måste försvara vad dina barn har för kläder/badkläder what ever tär säkert på dig! Du är säkert jättenöjd och mår bra osv och du är en grym,stark kvinna. Men kan det vara så att det tär på dig att aldrig bara få vara underbara fina Paula. Utan dömande ögon överallt. Eran fina familjesemester blev nån slags debatt i sexualisering av barn., hur jävla sjukt är inte det? Ibland känns det som ni influencers har allt och alla möjligheter i världen, men jag avundas er inte en sekund. Skulle inte palla en dag i dina skor Paula. Och det här skriver jag med kärlek! Du får tycka att det är jobbigt, du får må dåligt, du får känna att det är för mycket. Det är fasen jobbigt bara att va människa, att dessutom ha dem krav du har på dig, både från dig själv och läsare osv.

    Gud vad jag svamlade i denna kommentar, vill bara ge dig pepp och en kram! Och som nån annan skrev, meditation! Det är så bra, men förstår att det kan va svårt att ”klämma in”. Ett annat tips, lite mer ”I don´t give a fuck” attityd! Har hjälpt mig vääääldigt mycket. DU är bäst! <3

  4. Anna

    Låter ju nästan som en början på panikångest då jag känner igen besnrivninge n. Kände mig inte heller stressad lr något speciellt sådär, man kan ha haft mkt inombords då det bröt ut över en kommentar som min ena syrra kläckte ur sig. Du kanske bara behöver gråta ut. Ibland kan ju deg hjälpa, även om allt är bra. Ta en chillkväll och se en sorglig film så du får lätta på trycket lite, så kommer nog allt lätta lite:)

  5. Johanna

    Läste din gubbes blogg och jag blev jävligt förbannad över dels sexualiseringen med bikinin och någon snubbe som kommenterat din kropp. Folk har mage nuförtiden verkar det som. Tala om att det inte står rätt till. Två ämnen tydligen hos mig som väcker känslor och jag måste påverka detta och det får bli genom att kommentera. Vad är det för skitsnack folk får för sig att ösa ut bara för egen vinning gällande din kropp. Seriöst, jag får inte ihop det beteendet gentemot andra. Barn ska väl också få vara barn och bada oavsett vad det är som finns för sjuka typer i samhället. Vi vuxna bör ha koll på det istället och låta barn vara barn. Ha mage att lägga sig i andra familjer, sköt er själva och påverka utvecklingen i din egna rätta mening i din egna familj om det är stötande när Molly har bikini. Men personer fokuserar istället på vad ni som familj väljer att göra. Jag får inte ihop det och jag kommer inte komma längre än så. I övrigt Paula, du är ashet och ta hand om dig. Allt gott till dig!

  6. Karin

    Som du själv skrev så kommer alla krav på en gång när man ska återgå till vardagen från en dag till en annan. Det kan göra att man känner sig överväldigad, spänner sig och slutar att andas. Har själv upplevt samma sak tidigare och krampen i bröstet släppte inte förrän jag gick och lade mig och sov. Det var under en jobbig och stressig period i mitt liv men ångestkrsmpen kunde komma när jag skulle ut och gå i skigen eller när jag lade mig i soffan på kvällen. Lyssna på din kropp och ta hand om dig själv. Andas med magen och rensa i kalendern. Det är så lätt att vilja kräva mer av sig själv och prestera men vi är känsliga varelser vi människor och vi behöver först och främst ta hand om oss själva. Kanske särskilt vi småbarnsföräldrar! Hoppas att du snart hittar balansen igen. Kram

  7. Sussie

    Tror du definitivt har arbetat för hårt på alla plan.

    Verkar vara du som måste ha stenkoll på din msn, barnen och allt i hemmet som behöver göras. Ni kanske ska dela mer på hushållssysslorna?

    Kroppen ger dig en klar signal att sakta ner.

    Ta hand om dig för du har två fina flickor som behöver en glad och utvilad mamma.

  8. Mia

    Ångest kommer sällan när man är mitt upp i någonting utan efteråt när man har det lugnt därför man inte förstår det ? försök att dra ner tempot lite o var nöjd med vad du har o sträva inte efter att alltid hinna mer eller att vara ännu effektivare.
    Viktigt att ibland bara få vara o inte göra någonting.
    Jag hade så svårt för det efter att jag fick min första ångestattack men det har verkligen hjälpt mig att finna lugnet i att ingenting göra . Det är otroligt obehagligt o jag blev livrädd men nu 10 år efteråt kan jag se att det var min kropps sätt att få mig att dra ner på tempot.
    Önskar dig all lycka ❤️

  9. Emma

    Kan det vara så att du försöker trycka undan känslor som skapats i och med kommentarerna du fick på din kropp eller om Mollys bikiniöverdel? Att det ”tog” mer på dig än du vill erkänna. Alltså inte erkänna för oss utan för dig själv. Ofta är man ju bra på att trycka undan känslor, men känslor och intellekt är inte samma sak. Eller är det något annat som hänt som gör att du behöver ta ett långt bad, själv, och låta känslorna komma till ytan? Ibland behöver jag iallafall bara gråta.

  10. Kajsa

    Jag får handskas ofta med känslan av ångest i min vardag. Det som absolut hjälpt mig är det här tankesättet: ångest och stress bygger på att dina tankar är på något som skett i dåtid eller vid något som kommer att ske i framtiden, dina tankar är inte här och nu. Om du däremot stannar upp och bara lever här och nu, med inga tankar på morgondagen eller gårdagen så existerar inte ångest. Ibland behöver man stanna upp och bara vara. Det är lätt att vi lever kvar i det förflutna eller tänker på något som ska ske inom snar framtid. Så det är mitt tips, stanna upp och lev bara i nuet från och till. Superskön tillvaro där det inte får plats med någon ångest eller stress 🙂 kram

  11. Mimmi

    Jag fick ett bryt i vintras, för mycket på jobbet under för lång tid. Det som hjälpt mig:
    1. Att gråta ut och berätta för mina kollegor och min sambo att jag nått min gräns. Då kan dem hjälpa mig direkt.
    2. För att inte trilla dit igen – daglig meditation med appen Headspace. Det har verkligen varit en räddning, 10 minuter om dagen där jag andas och känner efter – så liten investering men det har hjälpt pä riktigt. Tips! Jag trodde meditation var bara flum men det är jäkligt basic och värt ett försök.

  12. Emma

    Hej Paula, brukar aldrig kommentera men läser alla dina inlägg! Tycker du verkar så härlig, gillar att följa ditt liv.

    Men detta inlägg träffade mig. Jag pluggar på universitetet, och precis innan jul upplevde jag liknande som dig, det hände 2 gånger på kort tid. Jag vet fortfarande inte helt vad det var, man panikångest gissar jag för min del. Jag var sjukt stressad, kände mig väldigt ensam i ny stad utan familjen nära och all sjuk press skolan sätter och massa deadline. Hela julledigheten mådde jag dåligt. Var nog åt panikångest hållet. Vet fortfarande inte vad som utbröt det, hjärnan satte sprätt för mig. Känner fortfarande av det till och från. Det suger! Men alldeles för få som pratar om det, alla döljer det som är vanligt. Vet ju inte om det var det som du upplevde MEN vad jag gillar med din blogg är att du kan vara personlig och visa att allt inte alltid är perfekt!!!

    När jag hamnat i en ren panikattack så, när det blir svårt att andas och hjärtat rusar. Så försöker jag intala mig sjölv att det inte är farligt, försöka ta djupa andetag och vara stilla! Berätta gärna mer om detta ifall du känner för det! 🙂 Tack för en bra blogg

Visa alla 16 kommentarer
Dagens fråga

Så vet du att du är tillbaka i vardagen

-Tvätt, disk och mathandling. Vad är det tänker man på semestern men när man väl kommer hem kommer dessa måsten som en riktig käftsmäll!

-Cola light till måltiderna till vatten och socker enbart på lördagar… Behöver jag ens berätta med sockerabstinensen som kom efter tre dagar hemma?

-På Maldiverna fick vi panik när sand kom upp i sängen. Det är ingenting mot barnens blöta och leriga utekläder man måste hantera varje dag nu..

-Att få spendera tid utomhus på semestern är inga problem. Men i vardagen är man tillbaka i att planera vistelsen utomhus igen. Tack vare valpen Greta blir det roligare.

-Det var nästan lite panik när vi vaknade i vår lilla strandhydda och insåg att klockan hade slagit 10:30. Sömn gör oss mer fokuserade och produktiva så det är nyttigt att få sova ut. Men det är också skönt att komma i fas och starta dagen tidigt så att man känner att man hänger med.

-Snabbis innan frukosten vem hinner ärligt med det i vardagen? Rip semestern…

-Något som får oss att se ljuset i vardagsbestyret är att planera en ny resa så att man har något att se fram emot.

-Juste det kostade skjortan att köpa blöjor så var det ja.

-När man står i kylskåpet och har glömt bort var det är kidsen brukar käka till frukost och man drömmer sig bort till frukostbuffén.

 

Men jag tror också att det är bra att vara lycklig i sin vardag. Är man inte det bör man se över sitt liv och komma på vad man kan ändra för att hjälpa sig själv. Semester i all ära men jag har längtat efter det här. Hämtningen, pusslet, jobbet, familjen och vännerna. Kanske inte smutstvätten men du förstår nog vad jag menar =)

 

Vad får dig att inse att du är tillbaka i vardagen efter semestern?

P1152177

Saknar den här morgonvynP1152178

2 Kommentarer

  1. Linnea

    Håller med dig helt! Semestrar och utflykter ger ju en guldkant på tillvaron men jag älskar också att planera mat, pussla med träningar och körningar och sen krypa upp i soffan med en kopp te och titta på serier.
    Jag trivs bäst med struktur tror jag och gillar när det händer saker samtidigt som jag också planerar in tid för återhämtning. (Yoga for the win!)

BröllopPodcast

Ett sista avsnitt

Imorse spelade vi in det sista avsnittet på vår podd. Det kommer att komma upp lite senare idag.

Varför sista avsnittet? Hugo ville inte mer. Jag har gjort mitt bästa för att peppa honom men man kan inte tvinga någon.

Om jag kommer att sakna att podda tillsammans med Hugo? Ja.

Om det blev tårar i det sista avsnittet? Ja.

Kommer vi att ta upp podden igen i framtiden? You never know.

Kommer jag att fortsätta att podda? Ja!

Inom kort startar jag och Johanna Kajson upp ”Bröllopspodden”. Alla vet säkert att hon är en av Sveriges främsta bröllopskordinator och hennes cv är högst imponerande. Det är faktiskt Michelle som är anställd i Kajsons företag som koordinerar vårt bröllop.

Bröllopspodden är otroligt nischad och kommer att handla om allt som har med bröllop att göra. Podden kommer också att få ett naturligt slut. Gissa när? Efter vårt bröllop såklart. Jag lovade Hugo att han skulle få gästa vår podd!

 

Hojtar till när sista avsnittet av ”Paula och Hugos podcast” ligger uppe

IMG_5449
 

 

28 Kommentarer

  1. Jonna

    Åh vad tråkigt. Har varit så otroligt skönt att få följa en podd där man själv känner igen sig, där pratet är helt ärligt. Veckorna kändes plötsligt mycket tråkigare? Kul med bröllopspodden dock, älskar allt som har med bröllop att göra?

  2. Frida

    Tråkigt, har verkligen gillat att lyssna på er podd men helt förståligt att ni väljer att sluta. Båda måste ju vilja lika mycket och kan tänka mig att det är mycket jobb med en podd oxå. Ska bli spännande att höra din nya podd ?

  3. Rana alsabe

    Så jävla tråkigt . Eran podd är den enda podden jsg och min man kan lyssna på tillsammans och relatera till. Vi skrattar så jävla mycket och pausar för att argumentera lm de ni säger . Eller diskuterar de ni öratar om . Hoppas bi ändrar er och börjsr podda igen…

  4. Malin

    Neeeeeejjjjj ! Eran podd va ju den bästa . Jag älskar verkligen den . Så olik alla andra , set är en av väldigt få poddar där jag känner att man verkligen känner igen sig och som fångar intresset till 100 % genom hela avsnitten . Ska gå in och skriva till Hugo med ! Måste bara säga att du va ur snygg i din baddräkt Paula ? Massa kramar

  5. Isabelle Nilsson

    Åh nej!!!!! Har saknat er podd så mycket nu när ni har haft uppehåll, å så otroligt ledsamt att ni lägger ner. Längtade verkligen till tisdagsmorgnarna då ni släppte nya avsnitt.

  6. Camilla

    Nej! Gud så ledsen jag blev! Lyssnade på alla era avsnitt i höstas när jag mådde dåligt psykiskt. Oj vad ni fick mig att skratta och må bättre! Jag hoppas ni kommer vilja podda igen i framtiden för er podd är den bästa av ALLA jag lyssnar på 🙁 älskar Hugos historier haha. Ha de bäst <3

  7. Lisa

    Tråkigt! Bra podd! Annan grej: det finns redan en podd som heter ”bröllopspodden”, så tips; hitta på ett annat namn. 🙂

  8. Christine

    NEJJ!! Jag älskar er podd, bästa jag lyssnat på! Känts så tomt nu när ni haft semester, och nu ska ni sluta helt ?❤️

  9. Johanna

    Tråkigt, verkligen gillat er podd (ligger dock efter eftersom jag vill sträcklyssna på Barnvagnspromenader innan jag återgår till er podd och Tvillingpodden). Tack för en rolig podd! 🙂

  10. Sanna

    Men nej, er podd är ju perfekt att lyssna på! Har hållit mig sällskap på så många promenader och flygresor. Kommer att sakna er och podden!

  11. Ebba

    Neeeeeej?? alltså jag relaterar till er podd såå mycket!! Jag skrattar och blir glad av er podd samt får så mycket relationstips av att lyssna på er!! Det känns verkligen som att jag & min pojkvän har samma relation som ni har, han är lika glömsk som Hugo och jag blir lika irriterad som du Paula!! Snälla, försök säga till Hugo att er podd har gett mig lycka ❤️

Visa alla 28 kommentarer
Tankar

Bikini på små barn del 2 – jag hör vad ni säger

Wow vilket engagemang det blev på inlägget om bikini på små barn! De flesta av er verkar hålla med mig i mina tankar men en hel del tycker tvärtom och argumenterar emot bikini. Jag tycker det har varit intressant och läsa och är glad att ni vill diskutera (men ber er hålla en schyst ton i kommentarsfältet, hoppa inte på varandra och kalla folk dumma i huvudet för deras åsikter). Någon tyckte det var synd att jag inte använder min plattform för att problematisera frågan mer. Den här plattformen är min blogg och det är alltid mina tankar om saker jag kommer förmedla, här utgår jag från mig själv och min familj och jag säger inte att vi har rätt men det är rätt för oss. Med det sagt så hör jag vad ni säger och har läst i kommentarerna och tycker flera av er kommit med intressanta synpunkter. Jag förstår vad ni menar med att man måste lyfta blicken från sig själv och sin egna familj. Jag tänkte att vi kikar på två kommentarer jag fastnade lite för.

”Kläder spelar en jättestor roll i hur barn bemöts och sexualiseringen och cementeringen av traditionella könsroller av barn. Bra att hon har olika, kan jag tycka. Självklart tittar små flickor på sina mammor, som kanske har bikini, men där har vi ju en stor skillnad; en vuxen kvinna har bröst – det har inte barn! Sen blir det knepigt när de ska välja själva (min åsikt!) när utbudet ser ut som det gör och normerna ser ut som de gör. Allt detta förstärks sedan genom att barnet sedan får komplimanger för plagget (=blir bekräftad) och kommer att fortsätta att önska sig sådana plagg. Läs lite basic psykologi om normer, flocktillhörighet och så vidare.”

Visst är det så att vi bemöter barn olika baserat på hur de är klädda, även om vi inte tänker på det. Här förstår jag hur du tänker, att Molly kanske blir kallad gullig eller fin när hon har på sig bikini jämfört med när hon har på sig uv-kläder eller badshorts och inte får några kommentarer alls. Jag och Hugo säger nog inte kommentar som att hon är fin när hon har på sig just bikini men kanske blir hon bemött annorlunda av andra barn eller andra vuxna i bikini? Det här tycker jag dock märks mer när det rör sig om andra kläder. Att barnen får höra att de är fina mer när de har klänningar eller liknande på sig men inte när de har fotbollskläder. Jag och Hugo försöker variera hur vi bekräftar barnen, vi lyfter att dem är snälla, fina, roliga, tuffa, mysiga, duktiga och mycket mer. Jag vet att en del tycker att man inte ska fokusera alls på utseende med barnen men dels tycker jag det är svårt att låta bli helt för det kommer nästan automatiskt. Sen tycker jag att det inte behöver vara fel att säga att de är fina så länge det inte är det enda de får höra. Det viktiga är inte att vara fin men de är det också. Men jag håller med om att det är något som är viktigt att tänka på varje dag, precis som vi jobbar med ”stopp min kropp” är det viktigt att jobba med deras självkänsla och att de alltid är bra som de är och att fokus inte ligger på hur de ser ut.

”För mig och många andra handlar det nog mest om att bikini på små barn signalerar både till barnet och dess omgivning att överkroppen ska döljas. Och det är inget individproblem utan ett samhällsproblem då det ens finns bikinis att köpa till små barn. Jag tror att de som reagerar reagerar mest på bikinin som en symbol generellt för att barnet blir vuxen för fort. Jag tror att få som reagerat har gjort det för att de tror att du och Hugo sexualiserar dina barn. Dock är det välkänt att många pedofiler som dras mot mindre barn ofta gillar att se barn i typiskt vuxna och sexualiserande kläder. Har man själv de associationerna av någon anledningen betyder det absolut inte att den personen är pedofil själv, och jag tvivlar särskilt att någon av dina läsare är det, så jag tycker anklagelserna är orättvis, även om jag såklart förstår att du blir upprörd. Men allt är inte svart eller vitt.” 

Jag tror Molly valde bikinisarna för att hon ser mig i bikini. Barn gör ju som man gör inte som man säger heter det och det stämmer verkligen. Molly har inga bröst att dölja och jag tror inte heller hon tänker i de banorna men visst skapar det signaler till henne längre fram. Som jag skrev tidigare så låter vi ju Molly välja själv och hon gick barbröstad minst lika mycket som hon hade bikini men kanske kommer hon snart inte vilja gå utan topp för att hon märker att andra flickor inte gör det? Frågan jag ställer mig är lite hur man hanterar det om hon till exempel ska bada med flera kompisar där alla har bikini och hon själv vill ha det – ska vi säga nej då och att hon måste gå barbröstad? Om vi säger att hon ska ha en tröja på sig döljer hon ju överkroppen i alla fall och hon kanske inte vill vara annorlunda än de andra? Det här tycker jag känns knepigt även om vi inte är där än. Visst är det så att bikini blir en vuxensymbol men jag tycker vi har det på så många sätt också. Hur många barn leker inte med små kök som liknar det föräldrarna lagar mat i eller hur många bebisar har inte plastleksaker som ser ut som telefoner och låter och har sig? Jag minns själv när jag var liten att man alltid ville ta del av vuxenvärlden och vara större än man var. Tänk vad man längtade efter att bli stor! Är det värre att låta barnet ha bikini än att köpa en liten handväska de kan leka med eller ett leksaksstrykjärn och strykbräda till dockkläderna?

När det kommer till pedofildelen i kommentaren undrar jag dock om inte pedofilen inte också dras till ett barn som bara har underdel på sig? Usch jag tycker det känns helt vidrigt att ens skriva och jag kan aldrig förstå hur man kan tänka på ett barn på det sättet men samtidigt vet jag inte hur man kan skydda ens barn från att bli tittad på? Jag hoppas att vi aldrig har pedofiler i vår närhet men med tanke på hur många barn som blir utsatta förstår jag att vi nog kommer ha det. Och det kommer vi ha oavsett om barnen är klädda i bikini, mjukiskläder eller overall. Det viktiga för mig är då att vi finns i närheten så att inget händer våra små och att de har med sig ”stopp min kropp”. Om vi skrotade hennes bikinisar skulle det kännas lite som att hon inte FÅR ha på sig det hon vill baserat på hur andra, främst män skulle reagera och agera. Jag tycker det känns som att det alltid är vi kvinnor (och barn) som ska anpassa oss efter vad samhället säger att vi SKA ha på oss eller göra. Vi ska inte ha korta klänningar för då får vi skylla oss själva om vi blir våldtagna, vi ska tänka på hur trevliga vi är mot en man för han kan ta det som att vi flirtar och då får vi skylla oss själva om han gör ett närmande eller som här – vi ska tänka på hur vi skyler ett barn, som är inte är det minsta sexuellt, för annars är det vårt fel att pedofiler går igång.

IMG_4829

Hur kommer vi göra framöver? Molly kommer fortsätta få ha sina bikinisar när hon vill det men också ha sina andra badkläder. Jag förstår hur ni som är negativa tänker kring samhällsproblemet och respekterar er ställning i frågan. I slutändan är det upp till alla föräldrar att välja själva och jag tror alla vill det bästa för sina barn. För mig skulle det vara konstigt om vi nu tog bort bikinisarna och sa att Molly inte får ha dem mer, jag vill att vi i framtiden ska ha en dialog om kroppar och att alla kroppar är okej och att man får ha på sig det man vill oavsett om man är tjej eller kille eller något annat.

18 Kommentarer

  1. Madeleine

    Jag skulle vilja tipsa om en FANTASTISK och lättläst bok som tar upp konkreta tips om hur man ska tänka för att ge sitt barn 100 möjligheter istället för 2 (kvinnligt och manligt). Den har gett mig väldigt många och bra tips. Jag tycker att tänket kring genus är jättejätteviktigt för att barn inte ska hamna i dessa knäppa könsstereotypiska roller. Vi behöver hjälpa våra barn att inse att de är individer, inte att de är flicka eller pojke, jag tycker inte de ska identifiera sig med andra barn pga. sitt kön, jag tycker de ska identifiera sig med barn de tycker om och känner sig lika med i andra egenskaper. Barn ska inte känna t.ex. att ”tjejer är ju på det här viset och jag har ju snippa så jag är ju också tjej och måste också göra såhär för att passa in”. De ska känna att de är ett barn, en individ, en bra kompis, en fin person osv. sen att man har snopp eller snippa är absolut inget man ska dölja för det. Detta kan man prata öppet om ändå, det handlar då om fysiken och vad kroppen är och gör med oss.

    Boken heter i alla fall ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”.
    Tack för en läsvärd och superbra blogg Paula!

  2. Evelina

    Om ditt barn har baddräkt, ett par boxers/bikinitrosor utan överdel, en bikini med överdel eller fy skam kanske till och med näckar…. det bestämmer du som mamma/pappa tillsammans med ditt barn!
    Min som vägrar ha på sig badshorts eller tajta boxers/speedos! Han ska va naken! Punkt!
    Vad skall jag göra åt de? Hela vår Thailandresa i januari näckade han, på stranden, vid poolen osv. På restaurangen fick vi på han en t-shirt.
    Låt de göra som de vill sålänge de kan. Vet inte hur många vuxna som kommenterade åh vad skönt att springa naken, tänk om man kunde de.
    Äsch alla gör som dom vill eller så gör ungarna PRECIS som dom vill vare sig man vill eller inte!
    De finns ju större problem som vi skall lära dom!
    Och man kan inte anpassa sig efter de sjuka personer som lever i vår värld, då kan vi sluta leva!!

  3. Lovisa

    TYVÄRR tror jag en pedofil sexualiserat små flickors bröst lika mycket när dem är bara som när dem bär en bikiniöverdel. Jag tycker det är extremt konstigt däremot att människor som inte är pedofiler sexualiserar barnkroppar – HUR & VAR kom dessa tankar ifrån? Minns mina fina bikinis från min barndom med glädje och har aldrig reflekterat över detta ämne innan jag läste det här. Minns bara lyckan att få välja själv den finaste på butiken och var så stolt och obrydd om allt detta tjafs när jag sedan bar den.

    1. E

      Och jag tror att en pedofil för det oavsett vad ett barn bär för kläder. Det handlar inte bara om vilket klädesplagg barnet har, tyvärr.

  4. Sara

    Kan du inte skriva ett inlägg om hur ni jobbar med ”stopp min kropp” med era döttrar? Har själv läst om det men vill gärna ha mer tips och praktiska råd om hur jag lär mitt barn detta på ett bra sätt 🙂

  5. Helena

    Det du skrev om att det blir konstigt att säga att hon INTE får ha bikini topp för att det skickar fel signaler, det va just det som jag också tänkt. Då lär man istället sin dotter att man inte får klä sig hur man vill, för då får man skylla sig själv. Att man måste anpassa sin klädsel för att män (kanske även kvninnor) inte ska titta på en på fel sätt.
    Min första baddräkt hade små nyckelpigor, kände mig som en prinsessa i den. Sen hur vida den täckte mina icke existerande bröst va inget jag reflektera över. Jag tyckte bara den va fin.

  6. Cilla

    Jag måste säga att jag tycker det är väldigt fult att ta upp pedofili i den här debatten. Alltså inte Paula utan de som kommenterar. Det är en sak att diskutera hur bikinis sexualiserar barn genom att dölja bröst som inte finns, men att skuldbelägga föräldrar att deras barn kan bli utsatta för det är i mina ögon helt sjukt. Så som Paula skriver måste vi sluta skuldbelägga kvinnor och barn för saker som män gör. Förövare är problemet och inte de som blir utsatta. Pedofili och bikinis på barn tycker jag får ske i olika debatter helt enkelt.

  7. P

    Tycker det är jättebra att du bemöter kommentarsfältet i ett nytt inlägg. Jag var en av de som tyckte att du borde problematisera ämnet bättre innan du bjuder in till diskussion. Om du resonerar att, som du skriver här, det är din blogg = dina åsikter (take it or leave it) så kanske du borde undvika att bemöta en enskild kommentar i ett inlägg för att sedan bjuda in till diskussion genom att fråga vad vi tycker. Det leder ju ofta till missförstånd om man inte presenterar problematiseringen innan man bjuder in till diskussion menar jag. Med det sagt, jag förstår vad du menar men håller inte med till 100%. Det var intressant att läsa dina svar till kommentarerna ovan! 🙂

  8. Anilorak

    Jag har så svårt att förstå argumentet om pedofiler – Om vi anpassar oss till DE, då ger vi väl de all makt? Som du skriver Paula så blir det precis som grejen att ”vi ska inte ha korta klänningar för då riskerar vi bli våldtagna”, och vart ligger logiken i det? Ska det sluta med att alla kvinnor och barn döljer sig helt enbart för att vissa män inte kan hantera sånt?
    Och sedan blir jag genuint ledsen när folk kommer och säger att man inte ska få säga till ett barn att hen är fin/ge komplimang om utseendet. Rätta mig gärna om ja har fel, men jag har för mig att Hugo sa något väldigt vettigt i eran podd om detta, något i stil med att ”ska jag inte ens få säga till min dotter att hon ser söt ut?”. Jag håller med dig Paula, så länge man varierar komplimanger och får barnet att inse att hen är vacker på både in och utsidan gör det inget. Annars kan vi väl lika gärna sluta säga till våra partners också att vi tycker att de är fina/vackra/snygga etc. Helt ärligt tycker jag synd om de barn som växer upp med föräldrar som aldrig säger till de att ”vad fin du ser ut” eller liknande, för det är ju kul att få bekräftelse och känna sig fin. Det är verkligen inte allt som räknas, men ingen kan ju förneka att en sån kommentar kan göra en glad. Nej, jag tycker verkligen att det är sorgligt att detta är så folk har börjat se på det, vad har hänt med världen egentligen? När jag växte upp fick jag höra både att jag var söt, smart, omtänksam, fin och snäll. Det var just den blandningen som du pratar om, och det är det som är optimalt tycker jag.
    Vill bara tillägga att jag tycker att du hanterar sådana här situationer/kommentarer på ett väldigt moget sätt, vilket är beundransvärt att se =)

  9. Julia


    Att man noterar samt kritiserar att vissa kläder sexualiserar innebär inte att man har ”problem”, pedofila tendenser eller på annat sätt associerar barn till sex. Snarare är det oroväckande att inte fler uppmärksammar det. Att nåt är sexualiserat är inte detsamma som att nåt är sexigt. Att nåt är sexuellt är definitivt inte detsamma som sexigt. Att jag påpekar att barn sexualiseras betyder inte att jag tycker att barn är sexiga. Det är inte samma sak.” – Lady Dahmer
    http://ladydahmer.nu/2017/may/barnmode-eller-barnpornografi.html

  10. Carro

    Vad kul att du lyfte min kommentar! Det du säger om dig och Hugo och ert tänk kring hur ni bekräftar eller ej, ger komplimanger osv låter vettigt. Dessvärre (ibland) får ju barnen så mycket input från andra människor, som ser det som en god gärning att alltid berömma, kommentera (och indirekt) bedöma utseendet för både barn och vuxna. I min idealvärld skulle vi sluta foka så fruktansvärt mycket på yta. Det blir lätt att tjejer hamnar i att de endast duger om de är fina/snygga. Vad händer då med en om ingen plötsligt säger att man är snygg/fin?

    Sen tycker jag att kommentarerna du fick om din kropp är helt oacceptabla! Snacka om att flytta fokus TILL utseende och samtidigt klanka ner. Bajs i silkespapper, som Elaine brukar säga.
    Trevlig kväll!

  11. Sofia

    Åh håller med dig till hundra. Jag kommer ihåg att min mamma alltid sa att jag inte behövde ha någon bikini och att jag skulle njuta av att det var så skönt att vara utan (tills jag var 10 ungefär) Jag ville dock ha det för jag kände mig så vuxen och fin i det. Och det är väl inge fel med det. Nu i efterhand skulle man ju lyssnat, blöta åtsittande bikinis är ju det värsta haha ?

  12. Erika

    Tack Paula! Jag blir så glad av att se att du lyfter frågan och inte går i försvar. Alla tycker olika men det här inlägget visar verkligen hur bra du är!

  13. Emma

    Ditt argument att barn vill vara som vuxna och att du sedan ger exempel på att de leker med telefoner gör det hela ganska uppenbart. Du har inte förstått poängen. Inte heller ditt argument om att det är kvinnor som hela tiden måste anpassa sig, det är ju just det som är grejen! Hela bikiniöverdelen är ju en anpassning! Det är ingen frihet för vuxna om vi ska ha överdel eller inte. Skulle vi komma på ett badhus utan överdel skulle vi bli utslängda på 9 av 10 badhus. Du behöver gå ner i djupet mer Paula.

Visa alla 18 kommentarer
TipsTräning

Att komma igång med träning efter graviditet

Idag drog MAMATASTIC igång- mammaträning vid fem tillfällen med Pischa och mig. Att komma igång med träningen efter en graviditet har blivit lite av en hjärtefråga för mig. Vet att många tycker att det känns läskigt och utelämnande så det är viktigt att det blir en bra upplevelse. Man kan inte vara annat än trygg i Pischas händer <3

Sandra_Rogers_Photography_()_1 Sandra_Rogers_Photography_()_2 Sandra_Rogers_Photography_()_4 Sandra_Rogers_Photography_()_15

Malisarna fick ett sett med kläder ifrån Stronger, mera musli och en flaska ifrån foodspringSandra_Rogers_Photography_()_26

En himla massa goa bebisar var på plats <3Sandra_Rogers_Photography_()_29

Mammorna var så jäkla grymma! Hade glömt bort hur man måste göra fler saker samtidigt när man hänger med en liten bebis hela dagarna.

Molly och Leonore har hängt med mig till träningen sedan dom var små också. Idag är träningsmiljön något dom känner till och tycker är roligt. Idag bygger dom egna hinderbanor och övar på gymnastik medan jag tränar.

Många frågade samma sak som jag- när kan man komma igång med att springa? Detta bör du rådgöra med en pt för det ser väldigt individuellt ut.

 

Pischa tränade mig från det att Leonore var åtta veckor gammal och dessa är tipsen jag kan ge:

 

-Ta det lugnt och var snäll mot mot dig själv

-Hitta kontakt med de inre magmusklerna, det är A och O för att kunna utveckla din träning

Sandra_Rogers_Photography_()_32

-Gör dina knipövningar!

-Stärk upp magen- appen ”mammamage” är grym!

Efter ca sju månader med PT träning gav jag mig ut och sprang. Löpningen kändes enkel och det kändes som att jag kunde springa hur långt som helst. Detta tack vare att Pischa hade gjort mig stark och jobbat upp min kondition på annat sätt (cykel och rodd).

 

En annan fråga som dök upp: ”Men att promenera då?”.

Det hör till föräldraledigheten. Hur härligt är det inte att rulla vagn och promenera? Men varje steg belastar både knän och rygg. Börja att ta era promenader på mjukt underlag, för varje gång du sätter ner foten: känn att det tar på rumpan.

Min rumpa försvann efter båda mina graviditeter. Vet du varför rumpan försvinner? Kvinnans kropp är byggd för att kunna bära ett barn. För att orka bära upp magen kompenserar kroppen med framsida lår. Kontakten med bakdelen försvinner och det tog lång tid för mig att hitta kontakt med rumpa och baksida lår igen.

 

Fråga: Vilket redskap är bäst att träna med hemma?

Det allra bästa (och billigaste) är gummiband. Med enkla övningar hittar du aktivering till både mage och baksida. Bandet gör att det blir mer utmanande för dig och den dagen övningarna känns lätta vet du att du kan gå till nästa nivå. Banden finnas att köpa lite varstans. T.ex. XXL, intersport och stadium.

Sandra_Rogers_Photography_()_75

 

Och ja- det kommer att komma fler tillfällen för nya grupper att träna tillsammans med oss på Studion! Så håll öron och ögon öppna för att anmäla er till nästa tillfälle av ”MAMATASTIC” =)

 

Jag hjälpte till med alla bebisar. Vi hejade på mammorna som körde hårt med Pischa

Sandra_Rogers_Photography_()_31

Sandra_Rogers_Photography_()_33 Sandra_Rogers_Photography_()_40 Sandra_Rogers_Photography_()_46 Sandra_Rogers_Photography_()_50

Eloge till alla där ute med fler än en bebis samtidigt! Sandra_Rogers_Photography_()_58 Sandra_Rogers_Photography_()_60

Detta kallar jag multitasking <3Sandra_Rogers_Photography_()_63 Sandra_Rogers_Photography_()_69 Sandra_Rogers_Photography_()_71 Sandra_Rogers_Photography_()_84 //Bilder: Sandra Rogers 

2 Kommentarer

  1. Moa

    Ååååh vad jag hoppas detta kommer finnas efter sommaren också! Har BF i maj med en tuff grav och tappat allt vad mina muskler heter haha. Hade varit kul att komma igång med en mammagrupp, kanske mest för att inte pusha mig för hårt själv då jag är själv är högutbildad men med noll specialisering på mammaträning alls! Bara elitnivå och alitadepter haha inte riktigt där jag kommer starta sen!

    Håller ögon och ögon öppna! Det såg fantastiskt kul ut!

×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting