Augusti 2017
Dagens fråga

Oräddaste räven i stan?

 

Hugo: ”Det jag älskar med Paula är att hon är orädd och äventyrlig”. Läs hans inlägg HÄR. 

Absolut, jag tycker mycket är spännande och det är inte mycket jag säger nej till. Kan det vara att jag är uppvuxen bland mycket killar? Min styvpappa och småbröder har alltid tvingat mig vara med på allt. Hoppa från 10 meters klippor. Åka alla läskiga attraktioner på tivoli. Åka fyrhjuling, vara med i alla möjliga utmaningar. Jag vet vet inte, men det kanske har en viss betydelse på vem jag är.

 

Idag skulle vi egentligen ha hoppat fallskärm. Hugo har ett samarbete med live it och i somras klubbades det. Jag skulle egentligen bara vara med som en sidekick. Jag sa ja utan att tänka mer på det. Men dessa dagar… gud vad jag har varit nervös! Ju närmare fredag, desto svårare har det varit att hålla mig cool.

Då tillbaka till det som Hugo älskar allra mest med mig. Han har satt en ribba, och en bild på mig som jag då nu alltså måste leva upp till? Nu vågar man ju knappt erkänna för sig själv att man kan vara nervig. Jag är då alltså stans oräddaste räv, men tänk om räven blir rädd? Nu ser jag inget scenario, för jag kommer att hoppa fallskärm. Jag tycker fortfarande att sånt är roligt men jag tänker bara OM. Fan Hugo, detta var ogenomtänkt att mig att bygga upp den bilden av mig själv trots att den stämmer.

 

Tack vädergudarna för regn idag- nu har jag en vecka till på mig att förbereda mig mentalt. Nästa fredag hoppar vi från himlen! Gaaaaah!

Har din partner/omgivning/vänner satt etiketter på vem du är? Till en viss del gillar jag att ses som orädd och äventyrlig men det är också skrämmande för tänk om jag inte vågar något framtiden.

img_2735-1 img_6164 MG_5278 P5263738 P5263744

9 Kommentarer

  1. Lina

    Jag är uppvuxen med 3 stycken bröder och kan nog hålla med dig där. Givetvis kan tjejer vara precis lika modiga utan att ha bröder. Men ändå!! Jag har 3 bröder och är dessutom yngst, det fanns liksom inte plats för att vara feg, ville man vara med fick man slå sig fram 😂
    Grym blogg. Tack för det.

  2. J

    Varför skulle det ha någonting att göra med att de är killar? Det har väl med deras personligheter att göra och att du influerats av dem som personer, snarare än att de är av ett visst kön. 🙂 Vad gäller fallskärmshoppet – det är en baggis! Väl uppe i planet blir man taggad och glömmer bort att vara rädd. Njut!

  3. J

    Omg att hoppa fallskärm är det bästa jag gjort i hela mitt liv!! Var också skitnervös först, men de adrenalinet du får efter att ha hoppat är sinnes! Passa på att njut när fallskärmen har utlösts, det var det bästa av allt!

  4. Elin

    Kiligt att vara orädd? Varför skulle det vara mer killigt än tjejigt? Handlar väl ändå om hur man är som person och inte vilket kön man har. Tyvärr grundar väl en sån tanke i stereotypen att pojkar håller på med tuffa saker och flickor leker fint, gulligt och snällt..

  5. L

    De har sagt att jag är en tyst person, och det känns ju tråkigt att de bara ser att jag är tyst. Jag kan ju prata och självklart så är jag mig själv när jag pratar med min familj. Men de väljer ju att upplysa det som inte är inom normen. Man ska ju helst vara social enligt normen och de som jag har pratat med har sagt samma sak. Tyvär har många som jag har försökt vara vän med inte kunna acceptera den jag är. De vill helst vara med en social person (extrovert)

    1. Johanna

      Hej L! Jag känner verkligen igen mig i det du säger. Jag är som dig introvert jag kan endast vara social med människor jag känner mig trygg med t.ex familjen och en vän som jag känt sen jag var liten, just för att dom accepterar att jag är introvert och inte dömer mig. Jag klarar knappt av sociala sammanhang för jag blir ofta dömd där, flera gånger har jag fått höra att jag är ”skum” ”konstig” osv… för att jag inte pratar i sociala sammanhang. Jag känner igen att dom man försökt vara vänner med inte accepterar mig som är introvert. Sjukt tråkigt för om jag är trygg med någon har jag lika lätt att vara social som en som är extrovert. Tack igen för din kommentar så skönt att höra att det finns fler med detta, känner mig så sjukt ensam i detta.

    2. Johanna

      Hej L! Jag känner verkligen igen mig i det du säger. Jag är som dig introvert jag kan endast vara social med människor jag känner mig trygg med t.ex familjen och en vän som jag känt sen jag var liten, just för att dom accepterar att jag är introvert och inte dömer mig. Jag klarar knappt av sociala sammanhang för jag blir ofta dömd där, flera gånger har jag fått höra att jag är ”skum” ”konstig” osv… för att jag inte pratar i sociala sammanhang. Jag känner igen att dom man försökt vara vänner med inte accepterar mig som är introvert. Sjukt tråkigt för om jag är trygg med någon har jag lika lätt att vara social som en som är extrovert. Tack igen för din kommentar så skönt att höra att det finns fler med detta, känner mig så sjukt ensam i detta.

  6. Sofia

    Äsch, behöver inte alls ha att göra med att du hängt mycket med killar. Jag har en bror och pappa, men de är världens mesar och vågar ingenting som jag gör! Jag har hoppat fallskärm, bungyjump, åker allt på tivolin mm. De står bredvid och håller i mina saker! Vi tjejer är ju svintuffa vi också! Hoppas du kommer njuta av fallskärmshoppet nästa vecka, SÅ härlig känsla!! Kram

Visa alla 9 kommentarer
Kärlek

En perfekt dag

Hur återberättar man en perfekt dag? För mig är detta den renaste formen av lycka- att ha alla samlade igen. Det finns tre personer som jag vill ha nära dagligen och en person har fattats under två veckor.

Jag grät när hon kom ut från flyget.

Hugo grät när han träffade Molly.

Leonore vägrade att släppa sin storasysters hand <3

Vi har inte gjort något speciellt men ändå bara haft det bra. Cykeln har varit med hela dagen men typiskt nog gick sadeln sönder (måste laga). Vi hämtade Leonore och städade i lekstugan. Vi har badat utomhus och ätit köttbullar i paket till middag. Det mysigaste var att lägga dom. Äntligen tillsammans i sängen. Vi läste och barnen lekte rövare under täcket. Det var inga som helst problem att få Molly i säng i god tid.

Nu? Nu saknar min pappa sin Molly. Han ringde och berättade att det kändes tomt. ”Vill du komma och bo med mig i tre veckor?”. Den här gången skrattade jag och sa nej- nu är det vår tur att ro om vår diamant <3

IMG_7731 IMG_7740 IMG_7750 IMG_7765 IMG_7771 IMG_7772

 

3 Kommentarer

  1. Jennifer

    Åh började nästan gråta när jag såg din instastory när Molly springer mot Hugo 😍 Kan tänka mig att du fick samma välkomnande på Arlanda! Längtar så tills jag får min egna bebis…

  2. Izabella

    Blev det ingen teater? 😮

    Håller med nedanstående talare, fast jag tycker nog hon är en kombination av er båda. Dina färger och ögon och sen Hugos näsa och mun. Ljuvliga är de båda två i alla fall, Leo och Molly 🙂

Kärlek

Just nu

Står och väntar på att hon ska dyka upp. Kollar maniskt på ankomsttavlan och trampar otåligt. Jag har otroligt lätt till gråt och har en känsla av en tår kommer att komma när jag har henne i min famn igen.

 

Varför är det pirrigt? Jag har fött henne! Kommer säkert att kännas likadant när hon är 20 och reser i världen. Lika pirrigt då som nu. Oh nu har dom landat! Snart kommer Molly <3

IMG_7721

IMG_7722

IMG_7723
 

3 Kommentarer

  1. Mallan

    Sådär kände jag när jag stod o väntade på min dotter när hon varit på kollo i 12 dagar o somras 😜 nu är hon snart 13 år men ändå det är mitt barn, mitt första barn o efter 12 dagar utan min bästa vän hemma så var det tomt och jag grät nästan när jag stod o väntade på henne på Cityterminalen ☺️ fick inte direkt krama henne sen men det var skönt att äntligen ha henne tillbaka hemma igen.

  2. F

    Jag har uppenbarligen också lätt till tårar, för jag blev helt tårögd av det här! Har inga egna barn, men syskonbarn som jag är otroligt nära och som jag saknar något så enormt mycket om jag inte träffar dem på en vecka, så jag kan bara tänka mig hur ni känner <3

Allmänt

Status

Nu: Träna sig lite. Det är skönt att kunna turas om att träna tidigt. Det är skönt att starta dagen så pass tidigt trots att det känns tungt när klockan ringer innan kl 06. Egentligen skulle jag spela korpen fotboll men det andra laget ställde in. Tråkigt.

Sen: Jobba av lite mail och sen åka till Arlanda för att hämta hem älskade Molly <3

Eftermiddag: Vi ska äta lunch med min mormor och bara mysa att Molly äntligen är hemma. Hugo kommer efter möten och i eftermiddag ska vi gå på teater. Lilla mormor passar Tiki, det är en teater för lite äldre barn.

Kvällen: Hur ska det gå att få in Molly i vanliga rutiner? Spanien innebär läggning långt efter vanliga tider. Imorgon är det föris som gäller för henne. Vi håller tummarna för att det går bra.

Igår:

Åt världens godaste soppa till lunch

21074296_10155308338381273_30208026_n

21039547_10155308338396273_321471686_n

På eftermiddagen gick vi till parken. Vi bestämde oss för att äta ute för att få mer tid:

21100282_10155308338351273_2036504673_n

21100194_10155308338426273_282632468_n

21040514_10155308338486273_1571497882_n

21074116_10155308338491273_1927175244_n

Det var en fin kväll på Kajen

21121825_10155308338441273_495833217_n

Jag går mest runt i träningskläder på vardagarna

21100614_10155308338436273_180227681_n

16 Kommentarer

  1. Johanna

    Du är grym!! 💞
    Vill bara sudda ut alla negativa kommentarer, hur ska barnen i samhället bli vuxna när deras föräldrar beter sig som barn?
    Mer kärlek i världen!! Tror du är fantastisk mamma och sambo.
    Ni verkar båda vara så snälla och kärleksfulla föräldrar!

  2. iris

    Varför handlar allting ständigt om ditt perspektiv Paula? Dina känslor. Måste ju uppstå massvis med problem i en familj där du tar på dig rollen som tankeläsare och bestämmer hur alla andra ska känna. Evighetslånga analyser om saker som inte spelar någon roll. Typ som när du undrade om L blir ett lugnare barn en M innan du ens träffat henne. Att du behöver egentid med M efter att hon sprungit bort. Varför inte Hugo? Du behöver vara med L på tumis innan M kommer hem. Känns som om du planerar varenda millimeter av er familjs vardag. Blir det inte tungt?

  3. Mia

    Skämtar du? Ska hon till föris typ 12 timmar efter att hon kommit hem från Spanien där hon varit utan er i två veckor? Nää, stackars Molly 🙁 får ont i magen.

  4. J

    Har förstått att ni älskar era barn men glöm inte att stanna upp och ta igen förlorad tid ibland. Tänkte på att lilla Mollsan ska till föris när hon varit borta två veckor från er, ta ledigt och njut, det är ju ändå fredag ♡

  5. Savannah

    Men låt Paula och Hugo göra som dom vill med SINA EGNA barn. Man känner sina egna barn bäst och jag tror inte Paula och Hugo skulle göra någonting som skulle vara dåligt för Molly eller Leonore. Lyssna på deras podd! Jag upplever dem som fantastiska föräldrar och samlar mycket inspiration av dem! Fortsätt gör er grej, ni vet bäst👊

  6. Savannah

    Men låt Paula och Hugo göra som dom vill med SINA EGNA barn. Man känner sina egna barn bäst och jag tror inte Paula och Hugo skulle göra någonting som skulle vara dåligt för Molly eller Leonore. Lyssna på deras podd! Jag upplever dom som fantastiska föräldrar och samlar mycket inspiration av dem! Fortsätt gör er grej, ni vet bäst👊

  7. Jennie

    Förstår inte varför det är så viktigt för er att kommentera vad dom ska göra annorlunda när dom säkert tycker det är jättemysigt att gå på teater? kliar det Såå mycket i fingrarna att ni verkligen verkligen vill att Paula ska få höra era invändningar i kommentarerna..

  8. Ann

    Ska hon på föris? Ni är ändå hemma dagarna lång. Varför skicka sitt saknade barn på föris DAGEN efter? Jag tror det är ogenomtänkt av er. Hur hade ni själva mått av att först vara borta 2 veckor från föräldrar och första dag ni kommer hem ska ni iväg på någon teater och sedan direkt till föris dagen efter…..?

  9. Anni

    Herregud varför så bråttom till föris?? Och varför dela på henne och Tiki det första ni gör? Dom har väl med saknar varann

  10. Sara

    Molly kanske borde få en chans att vända tillbaka dygnet innan ni kastar henne till förskolan. Hon kommer vara dödstrött och helt slut efter Spanien. Där hon dessutom varit utan sina föräldrar. Hon behöver nog tid med er. Inte förskolan så snabbt inpå. Kolla vad hon vill. Är teater hennes eller ditt förslag? Om det inte är hennes förslag så kanske du borde kolla om hon bara vill ha en hemmakväll med sin familj innan alla aktiviteter sätter igång igen. Bara några förslag. Ni känner självklart erat barn bäst. Men ibland måste man ta det lugnt.

    1. Linda

      Men så onödig kommentar. Precis som du avslutar med – de känner sitt barn bäst. Lägg ner! Helt stört att tro att du vet något om deras behov utifrån att du läser en blogg där Paula skriver en bråkdel om vad som sker i deras liv.

    2. Alex

      Alltså, är du på allvar kvinna? Vi borde skicka soc på dom, ska paula verkligen TVINGA med molly på teater?! Katastrof!! OBS, jag är ironisk!

Visa alla 16 kommentarer
Kärlek

Bebisbubbla

Gud vad jag kan sakna hud mot hud med en bebis. Tänker på Elaine som fick en son i dagarna. Att få befinna sig i den bubblan, bara gosa bebis och stänga ut allt utanför. Lära känna sin bebis, slumra med bebis, låta bebis ta sin plats i familjen och gläjdas över ett liv man har skapat med den man älskar.

Under både Leonores och Mollys första tid var jag ganska stressad. Jobb och måsten stod alltid vid tröskeln och väntade. Får vi bebis en tredje gång ska jag bli bättre på att stänga ut omvärlden och då också veta att tiden går fruktansvärt fort. Leonore är på sätt och vis fortfarande vår bebis, men sanningen är den att hon fyller två år snart (Gaaaah!).

Jag kan som sagt sakna bebis, sen kommer jag på vad det innebär att ha barn:

 

– Leonore har börjat vakna på natten och skrika efter Pippi. Hon vill alltså kolla på Pippi mitt i natten. Dessa bråk gör att jag är helt slut när väckarklockan ringer

– Att vara magsjuk och ta hand om bebis. Herregud, det önskar jag inte ens min värsta fiende.

– Paniken när ens bebis lär sig att gå! Hjärtat hoppar ur bröstkorgen stup i kvarten.

– Jag och Hugo äter fortfarande i skift. En god middag kan enbart ätas när minsta är i säng.

– Jag insåg igår i duschen att jag fortfarande har mjölk i brösten. Jag slutade amma Leonore för nio månader sen! Kommer jag att ha mjölk i brösten förevigt?

– Vi har precis avancerat från ”imse vimse spindel” till ”Hej här kommer Pippi Långstrump”. Någon mer än jag som går och nynnar på barnmusik dagarna långa?

– Jag kan alla våra sagor och böcker utantill. Ibland blundar jag vid läsningen till och med. Kanske dags att skaffa ett bibliotekskort?

Tills vidare drömmer vi om att hunden kommer till familjen, så får framtida barn vänta lite.

Tiki på bb <3

12319619_10153600190386273_1388157269_n

En liten groda som fått komma hem. Jag minns att vi satt i soffan en massa hon och jag12348651_10153614022381273_88492109_n

Molly ville hela tiden hålla sin lillasyster 12348771_10153610740486273_580325491_n 12463501_10153664835141273_797829865_n

När man insåg att hjärtat får plats för två <312507020_10153671826106273_416241669_n

Det var underbart att få en bebis i december, såhär i efterhand. Det läskiga var alla sjukdomar. Leonore fick rs virus , kommer du ihåg? 12507077_10153670969976273_1970300720_n 12939200_10156633676065251_873179227_n

ÅåååhP1101204

Hud mot hud <3P1101210 PC152699 SAM_03821

10 Kommentarer

  1. Emmah

    Åh förstår precis vad du menar! Min dotter har precis fyllt 1 och jag önskar jag kunde spola tillbaka. Nu missade vi första tiden då hon fick opereras 2 dagar gammal och ha stomi, så vi hade sjukhusbesök varje vecka samt att vi fixk endast hålla henne några få minuter per dag i en veckas tid. Annars satt vi bara bredvid och tittade på henne.. men nu springer hon runt och busar som tusan istället 😊

  2. Charlotta

    Var magsjuk 2 gånger på 4 veckor en gång och skulle ta hand om 2 barn på 1 och 1,5 år😂😂👏
    Mvh En ensamstående mamma

Visa alla 10 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com