Mars 2017
Dagens mat

Man tager vad man haver

Middagen räckte inte till mig, jag stack iväg till gymmet och möttes av absolut ingenting. Vad ska man äta när man absolut inte har någonting? Man tager vad man haver, och kryddar med precis allt som man har. Det blev inte så tokigt ändå. Mozzarella, avokado, tomat & löksallad och svarta bönor!

Jag har en träningsplan för fyra veckor framåt, planen kommer upp alldeles strax

17175869_10154787645521273_1024913299_o P3080786

3 Kommentarer

Allmänt

Hitta rätt färg

Hemma efter dag två under Leonores inskolning. Det är så fascinerade att se att barnen känner till förskolans rutiner så pass bra. Dom andra barnen reagerar när Leonore gör annorlunda. ”Vart ska hon” frågar dom när hon sticker iväg från samlingen. Jag minns Mollys inskolning. När det var dags att vila. Jag tänkte att dom aldrig skulle lyckas att få Molly att somna på den lilla madrassen som läggs på golvet. Men visst gick det, så fort vi inte var med. Leonore ville inte heller sova idag, så vi gick hem. På fredag är det första lämningsdagen och då tror jag att hon kommer till ro, hon kommer att lära sig rutinerna och av dom andra kompisarna. Barnen lär sig så otroligt mycket av varandra.

 

I eftermiddag ska vi in i huset för att testmåla våra färgprover. 1002-y, 1502-y och 2002-y. Jag tror att vi kommer att bestämma oss för 1502-y i den gråa skalan. Vi ska måla på både husets ljusaste vägg och på husets mörkaste vägg. Spännande!

skapa-stilen1

9 Kommentarer

  1. Louise

    Vi valde också silverpil från alcro inrednidninhskollektion, den är bra för den är neutral grå, dvs går ex åt lila. Hemma hos oss blev den dock ganska mörk. Jag skulle inte måla grått i så många rum, det går ju att måla senare om väggarna i nuläget är vita och ok. Beige ska ju vara det nya gråa. Det som är bra med inredningskollektion är att ,man kan se vilka färger som matchar, det är ju som sagt en hel vetenskap. Alcro har en färg som ska vara ganska giftfri, det går att googla tester på vilka färger som innehåller hälsofarliga ämnen som inte försvinner. Linoljefärg är det bästa.

  2. Julia

    Vi valde också mellan den gråa och en annan mer grå-oliv- beige. Ett tips. Den ljusa gråa som du har på bilden där blir väldigt lik cementväggar, typ som att man inte har målat efter att man spacklat. Tror du får ha mer värme i i ditt färgval! Tips!

  3. Madde

    Vi målade också alla ovanstående samt även någon nyans med y50r ovh två nyanser till. Vi landade i 2002-y till slut. Glöm inte att kola vilken kulör ni har på dörrar, lister och socklar. Färgen uppleva annorlunda beroende på om ni har 0500 eller 0502 (iaf enligt mig) Färgval är en hel vetenskap 🙂 Lycka till! Ska blir spännande att följa renoveringen. På min IG, radhusrenovering kan du kika på våra färgval (och alla andra val, pjuuuh) om du vill.

  4. Tove

    Vi målade oxkså med 1502-y men den slog mot de gröna i vissa ljus så vi målade om med 1502-y50r som har en liten ton av rött också i sig som tog bort det gröna! Annars samma nyans! Såklart olika i olika hus! Ett tips bara, lycka till! ??

  5. Z

    Vi har ”silverpil” från märket alcro. En grå färg men skulle nog valt en lite mörkare grå idag, likt den på bilden.

Visa alla 9 kommentarer
Tankar

ibland är det förjävla skönt att gråta

Godmorgon, jag hoppas verkligen så innerligt att denna dag ska bli bättre än igår. Gårdagens totala kaosdag:

Det började bra. Första dagen på inskolningen gick toppen. Sen skulle vi ut till Gustavsberg för att hämta färgprover. Därefter gick det bara nedåt… Jag och Leonore fastande i kö påvägen hem. MEEEEN KÖÖÖÖÖR. Där och då tyckte jag att alla var idioter. Leonore var missnöjd och det kan jag lova att jag fick höra. Det värsta jag vet är att höra mitt ledsna barn när jag kör bil. Jag vill bara svänga av och vi kommer ingen vart.

Kylen ekade verkligen tomt igår. Hugo och Molly var på simskola så att handla låg på min puck. Min snälla mormor sa att jag kunde släppa av missnöjda Leonore hos henne så hon fick komma loss hemma hos henne medan jag åkte och handlade. Med skakiga ben satte jag mig i bilen och började ta tag i mina 10 missade arbets samtal. Magen skrek efter mat så jag svängde in på mc Donalds och åt den godaste big macken någonsin.

Tiden ticka på och jag körde en snabb storhandling. Konka och bära tunga matkassar, och hämta Leonore. Väl hemma var klockan redan kvart över sex. Ingen middag var ens igång och när jag står med stressen i halsen så hör jag bara hur något brakar bakom mig. Leonore har hällt ut alla knäckemackorna på köksgolvet… Det var dessutom dammsuget imorse om jag får tillägga det. ”Äej hon får leka med det där, då är hon sysselsatt när jag fixar middag till dom andra”.

Jag hackade mig själv i fingret, brände korven och såg mitt i allt kaos att jag hade glömt morgonens tvätt i tvättmaskinen. Ååååååh kan inte alla måsten bara ta slut någon gång???? Hugo kom hem, jag fick hjälp och barnen fick i sig middag. Jag hängde med in i badrummet för att tvätta av dom och då fick jag tillbaka lugnet. Tjejerna skrattade och lekte. Överöste mig med pussar och ”Jag älskar dig mamma”.

Hugo tog läggningen och jag tänkte att det är gymmet som jag behöver åka till för att varva ner. Tänk så fel jag hade… Jag orkade inte. Vikterna bara gled ur mina händer, jag var för trött. Helt matt och likgiltig. Jag hade ändå pallat mig dit så jag körde lite på maskinerna och cyklade på airbiken. När jag kommer hem så kokar jag över för att Hugo inte tagit upp den rena tvätten som jag bad om flera timmar tidigare. Han kollar på film och svarar med ”gör det sen”. Men jag vill inte se den rena högen där, kan det verkligen vara så svårt att möta varandras behov? Jag struntade i hans ”gör det sen” och tog tag i det själv istället. Precis som alltid så lägger jag en stor handduk på golvet för att sedan lägga all ren tvätt på, så att man kan vika ihop handduken till en ”tomtesäck”. Jag tar i och när jag reser mig upp slår jag i huvudet i kanten på den öppna luckan ovanför mig. Jag faller ihop på den rena tvätten och börjar gråta. Fifan vad skönt det är att gråta. På golvet, på den rena tvätten får jag ur mig min pissiga dag genom tårarna.

Så jag gjorde det jag behövde. Sket i allt och la mig i sängen. Kollade en massa inredning till huset istället för att öppna mailen. Idag hoppas jag på en bättre dag, vi startar dagen med dag två på Leonores inskolning på föris! =)

image

19 Kommentarer

  1. Linnéa

    Skönt att ibland få släppa ut allt och jag är själv likadan när det kommer till att vilja hålla ordning och ligga steget före. Däremot tror jag att alla mår bra av att man sänker sina krav och förväntningar ibland, (då menar jag inte på våra karlar) utan på oss själva. Självklart ska barnen ha rena och hela kläder men vad gör det om disk står framme en dag extra? Eller att all tvätt inte blir vikt med en gång?

    Jag fick flipp en gång här hemma på att jag kände att jag alltid gick runt och plockade och så kändes det som att det blev stökigt igen efter 5 minuter.
    Då införde vi städfredag och halleluja vilken skillnad! På fredagen drar vi lott om vem som gör vad och sen städar vi allihop tillsammans.
    Barnen fick mer förståelse vad som händer om man inte sköljer av sina tallrikar ex och jag kan släppa småplocket för jag vet att det kommer städas ordentligt på fredagen.
    Det kan varmt rekommenderas till er som har lite större barn 🙂

  2. Johanna

    Hej! Det kan vara riktigt skönt att bara få gråta ut ibland, och det kan kännas bättre efteråt. Jag är ensamstående förälder till en 5åring med ADHD och Autism. Jag sköter allt själv, som matlagning, städning, alla möten hos läkare och BUP, alla utbrott och den svåra vardagen som ofta är ett faktum när man har barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, samtidigt som jag också studerar. Det är riktigt jobbigt många gånger, men jag upplever också att det hjälper att få gråta, att få vara ledsen.

    Men hade jag bott ihop med barnets pappa hade jag absolut förväntat mig att vi skulle hjälpas åt med det mesta. Jag gör allt själv för att jag måste, för att pappan tyvärr valt att inte finnas med i sonens liv. Ni som har sambos som inte vill hjälpa till med hushållsarbeten, kräv att ni hjälps åt. Det borde vara en självklarhet att man hjälps åt med allt möjligt i ett förhållande.

  3. J

    Åg tack för ditt inlägg, jag ska pussa extra på min karl för att han alltid tar tag i hushållssysslor utan tjat (han är mer pedant än jag)! ?

  4. Frida

    Men vad lever folk ihop med för mansgrisar?! (Tänker på flera av kommentarerna) Jag måste ha haft tur, eller så nöjer jag mig inte med vad som helst, men min man är inte så där alls! Vi hjälps åt och jag har aldrig ens behövt be honom ”hjälpa” till.

    1. Jen

      Jag hållet med! Tråkigt att läsa :/

      Själv har jag världens bästa man, i 9 år har han vetat precis hur/vad/när han ska göra saker. Inget gnäll från någons sida, inget be om hjälp osv. Tackar och berättar hur bra han är varje kväll innan vi somnar ?

  5. felicia

    Det här med att skjuta på saker och inte ta uppgifter i hemmet på allvar verkar vara, eller ÄR, ett återkommande tema hos killar/män. Har varit jag som fått tagit det största ansvaret för mig och min bror sedan så länge jag kan minnas för vi tjejer ska minsann vara duktiga och ordningssamma. Hör om det i för många relationer. När fan ska de ta och rycka upp sig? Möta allt jävla slit vi gör? Blir galen snart. Vi är inte deras mammor och bör inte behöva tjata på dem som en morsa. Blir galen snart. Deras beteende ska heller inte bortförklaras med deras personlighet tycker jag. Kanske förklarar, men det finns en gräns.

  6. Sussie

    Varför gör du allt hushållsarbete??? Jämt??? Klart du går in i väggen snart. Varför ska du alltid laga mat, ta disken, tvätta, handla, ta hand om barn, jobb osv.?

  7. Nicole

    Tack fina du för att du får mig att känna mig så mänsklig och icke ensam! Jag känner dig inte men fan va grym du är. Tack för att du är du!

  8. Nicole

    Tack fina du för att du får mig att känna mig så mänsklig och icke ensam! Jag känner dig inte men fan va grym du är. Tack för att du är du! ❤️

  9. Amanda

    Varför känna det som att vi kvinnor/mammor har så mycket att göra, fixa, sortera, dividera… Ja många olika namn och uppgifter medans ens sambo bara gör det som han ”måste” och känner för.
    Min sambo säger ofta: Jag glömde, jag gör det snart osv.
    Då slår jag dövörat till och gör hans saker även fast jag är trött och grinig annars blir bara hälften av sakerna gjorda.

  10. Jonna

    Känner så igen mig! Min och min sambos reaktion är ganska lik din och Hugo utifrån det du delat med dig av. ”Gör det sen” och saker som ”jag dammsög sist så det är ju din tur” får mig att explodera, har jag gjort 9 av 10 saker på en dag och jag ber min käraste görs dendär sista saker skiter jag i om han gjorde det sist också ??

  11. Agge

    Gråta är skönt! Man tar sig fram med uppgifter dagligen. Man får tjata på sambon för att något i hemmet ska bli gjort. Hur kommer det sig att män (inte alla) men de flesta inte ser att de behövs tvättas, diskas osv? Jag har haft många konversationer med sambon om att jag gärna vill slippa påminna hela tiden, men det sätter sig inte. Och din bägare rann över, har min med gjort. Känns skönt efteråt 🙂

  12. Sara

    Vet du Paula jag känner så himla mycket igen mig i din och Hugos relation gällande det här ojämställda. När jag kollade på er senare video där du försöker få honom att packa ner sina skor, det hade lätt kunnat vara jag ich min sambo! En kille somklagae, gnäller och tycker att man är tjatig, överdriven och ”jobbig” för att försöker få dom att hjälpa tillmed 5% av det man själv gör. Du hade liksom packat flera kartonger och som jag förstod det till och med lagt fram hans skor och en kartong så han bara kunde packa ned. Ändå blir det aldrig gjort. Det där ”jag gör det sen” kör min sambo med JÄMT men slutar också med att jag gör det själv till slut. Hur ska man orka?? Att vara familjens projektledare och den som har tusen bollar i luften.. hur orkar du??

    1. Johanna

      Har det exakt likadant! När jag och min sambo flyttade från våran lgh till villa så packade han inte ner/upp en enda flyttlåda. Hjälper inte till med något hemma. Jobbade hela förra helgen och han kunde inte ens ta hand om sin egen disk! Fick i måndags (som är min enda lediga dag denna vecka) stå med hans disk i över en timma, skotta snö, ta hand om tvätt och laga mat. När han väl kom hem la han sig på soffan….

  13. Malin

    Åh vad jag beundrar dig! Jag älskar att läsa din blogg för du är så öppen och ärlig och jag känner igen mig så mycket i dig och min sambo i hugo ?. Jag har ledsnat på många andra bloggar där allt bara är guld och gröna skogar när man vet att med små barn så är det inte alltid så! Du sätter verkligen pricket över iet med kaoset som faktiskt kan bli och hur man ändå kan hålla ihop det med tex fina ord från sina barn för att sedan bryta ihop en sväng när dom gått och lagt sig. Jag är ensam med mina två barn nu i tre veckor, snökaos på det plus att man måste ut med hunden, barn till dagis, storhandla och laga mat, tvätta så barnen har kläder. Possitiv inställning it is! Meeeen, ibland måste man få släppa lite, gnälla lite och gråta lite.

  14. LouiseiTurkiet

    Usch, dessa dagar då allt, precis ALLT händer på en och samma gång är inte roliga. Jag tror alla föräldrar är med om det flera gånger och man vill bara skrika ut. Nya tag idag och nu har ni förhoppningsvis mat i kylskåpet och du slipper tänka på det iaf.
    Hoppas att du får en bra dag!
    Kramar LouiseiTurkiet
    http://www.louiseiturkiet.se

  15. Emmie

    Förstår dig verkligen. Ibland ruttnar bara på allt. Och bägaren rinner alltid över med ens partner ”jag ska bara”, har sagt åt min sambo i tre dagar att han behöver smsa sin kompis att komma och hämta en grej som tar upp massa plats. Ett förbannat sms, men hela tiden ”jag ska”, ”jag glömde”, ”men jaaaaa jag ska” men så händer ingenting. Hur svårt kan det vara att skicka ett sms?!! Det tar fem sekunder!! Då rinner det över ibland ???? men tur att det finns så mycket att glädjas åt!

Visa alla 19 kommentarer
Okategoriserade

Marrakech

Idag valde vi klinkers till hallen. Hugo såg detta som är inspirerat från Marrakech och jag var inte långsam på att säga att det var döläckert! Allt annat går i marmor, så roligt att bryta av. Dessutom går färg och inredning i grått, svart, vitt, grönt och mässing. Man välkomnas in i hallen till ett golv som representerar färgerna i vårt hem:

 

10305967_10152496178105679_7301021531805607305_n

Marrakech är himla härligt, och jag skulle i framtiden vilja få in mer kakel i antingen kök eller badrum. Inspo:

1462284717426

inspiration_gasttoan mos

Nu letar jag efter grönt Marrakech porslin, vet du vart jag kan finna det här hemma i Sverige?

20 Kommentarer

  1. Iman

    Wow så fint! Tror det ska finnas en butik på Hornsgatan som säljer marockanskt porslin. Så fint! Tror det heter Atlas home

  2. Sandra

    Jag hade det översta kaklet med kaktusen, i förra lägenheten. Det var jättesvårt att hålla det rent och snyggt. om jag skulle välja om så skulle jag ha valt ett annat. så jäkla snyggt dock.

  3. Lovisa Carlsson

    Tänk på att dessa är mkt tjockare än vanligt klinker, dessutom obehandlat så att det ska oljas in några månader efter att man lagt det, därför känsligt. Finns vanligt klinker som är inspirerade av dessa du hittat som är vanligt klinker hos de flesta butiker, tom på Höganäs kakel som är prisvärt!

  4. Anonym

    Jag vill svara på kommentaren om den som sa att äkta marakech att den blir förstörd . Jag bor i Marocko och hela hemmen här är i sånt material både väggar och golv och de blir aldrig förstörda. Tvärtom är de väldigt hållbara

  5. Hanan

    Kolla i rinkeby, finns en marockansk affär, hon har nog kontakter och kan nog hämta hem direkt ifrån marocko.
    Har själv marockanskt kakel i hallen och vet en restaurang som har det. O då är det riktigt kakel direkt från Marocko. Och nej inget är förstört och haft det i 2 år.

  6. Hanan

    Kolla i rinkeby, finns en marockansk affär, hon har nog kontakter och kan nog hämta hem direkt ifrån marocko.
    Har själv marockanskt kakel i hallen och vet en restaurang som har det. O då är det riktigt kakel direkt från Marocko. Och nej inget är förstört och haft det i 2 år.

  7. Anna

    Jag vill inte vara ett pekfinger men om det är ett äkta marrakech så är plattan i betong och blir förstörd direkt om ni lägger den i hallen…ni ska ha granitkeramik i en hall så leta efter en sån platta med marakechinspirerat mönster.

  8. Matilda

    Marrakech rekommenderas man att inte ha just i hallen då de är ömtåligare än de flesta andra. Bara en upplysning!

  9. Rebecca

    Casa Marrakech i Malmö ( har även en webbshop ) har fantastiskt fin porslin och inredning. Allt hon säljer är handgjort i Marrakech och så unikt!

  10. M

    I Malmö finns det om ni inte skulle hitta något liknande i Stockholm. Dom har en Instagram där dom heter casamarrakech 🙂

Visa alla 20 kommentarer
Tankar

”Din trötthet beror inte på att du gjorde fel, utan att du var för bra på att göra rätt”

Har du gått in i väggen? Har du känt dig trött och utmattad?

Hugos mamma gick in i väggen för några år sedan. Under den perioden var hennes glimt i ögat likgiltiga. Det var ingen där, varken sorg eller glädje. Under dom senaste åren så har hon kommit tillbaka, och jag har lyssnat på hennes tankar. ”Akta dig Paula, jag var precis som dig i din ålder”. Det här med duktighetskomplexet, ska vi gå igenom det?

P7151785

Det beräknas att ca 70.00 svenskar kommer att bli sjukskrivna för utmattning i år. Kan det vara så, att vår egna vardag är det största hotet mot vår folkhälsa? Den normala arbetstiden uppskattas till åtta timmar per dag. Det är 40 timmar i veckan som du ska arbeta tills du blir pensionerad. För inte länge sen höjdes dessutom pensionsåldern. Hur ser det ut i skolorna? Var tionde elev visar svåra stressyndrom.

Jag minns själv hur det var i plugget. Tre prov samma vecka, förhör och muntliga presenationer. Hjärtat klappade fort, pararellt som man hade kärleksproblem och var orolig över att man inte passade in. ”Vilket ideal ska jag rikta mig mot, och nu känns det som att jag har gått upp i vikt. Hemma kan jag inte snacka med mina föräldrar, dom fattar ingenting. Gaaaah jag är så frustrerad och jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla mina känslor. Äh, nu får jag svälja det och fokusera på att plugga till det här jävla provet”. Lite så var känslorna och tankarna under gymnasiet. Som ung tonåring händer det så fruktansvärt mycket i en, man har fullt upp med sin egna utveckling och på det ska man prestera betyg som sätter ribban för vuxenlivet. ”Inga betyg- ingen bra framtid”. Det är klart att ungdomar blir stressade när det drar i en från flera olika håll och kanter. Man känner en enorm maktlöshet i och med att man fortfarande är ett barn. Skola, ledning och vuxna bestämmer fortfarande och man måste ställa sig i ledet.

Jag och Kattis på min studentmottagning

36696_1302271841679_6705810_n

 

Vad är då förebyggande? Hur får vi tillbaka kontrollen? Hur kan vi motverka detta hälsoproblem? Genom att prestera bättre? Snarare tvärtom– vi borde prestera sämre. Vi behöver mindre duktighet, oavsett om det handlar om arbete eller det privata. Vi måste spetsa vår lyhördhet gentemot oss själva och bli bättre på att säga nej. Det är inte ett tecken på svaghet, utan snarare ett tecken på att man faktiskt älskar sig själv. Så gå inte in i den där mörka skogen som du känner att du inte hittar ut ifrån. Kommer den krypande känslan av att du är instängd i dig själv, eller ha svårigheter med sömnen. Stanna upp, hör dig själv och var en del av framtiden genom att ta dig själv på allvar. Lös det inte genom ”det gamla vanliga” och våga prata om det. Prata om det och våga få hjälp. Släpp det duktiga och prestationen. Avboka dagen och gör det du behöver istället.

high-resolution-ocean-pictures-5

17 Kommentarer

  1. Euphoria

    Det har nyligen kommit ut en intressant studie som visar på att stress i sig inte är farligt, det är vår inställning till själva stressreaktionerna som är farliga. Stressade personer som har inställningen att stressreaktioner är till för att hjälpa kroppen, de som vet varför man får hjärtklappning osv löper mindre risk för sjukdomar och för tidig död än de som inte upplever stress alls.

  2. Nathalie

    Jag har själv varit utmattad i större delen av mitt liv. Alltid haft en depression och hemsk ångest i den där tunga ryggsäcken jag bar på natt som dag. Jag har alltid varit prestationsprinsessa och tagit ut mig fullständigt i allt. Kunde jag inte vara bäst, nej då fick det minsann vara för vem vill vara halvdan? Jag har haft en ganska tuff uppväxt där jag helt enkelt var tvungen att prestera för att känna att jag var värd någonting. Fick för cirka ett år sen reda på att jag har adhd vilket faktiskt blev en lättnad att få reda på samtidigt som jag blir ledsen över att ingen vuxen såg det där lilla barnet som var alldeles för stökig. Kanske hade jag då mått bättre idag? Ingenting jag kan göra någonting åt idag, men tankarna kommer ändå till mig ibland.

    För drygt tre år sedan blev jag sjukskriven. Brakade ihop fullständigt, blev sjuk i anorexi och bulimi och utmattningen blev värre än någonsin. Idag känner jag mig långt ifrån frisk. Det har alltså gått TRE jäkla år och jag står fortfarande här och mår minst lika dåligt, mycket på grund av att det där lilla prestationsmonstret fortfarande sitter på axeln. Jag har svårt att hitta en balans i livet och gör antingen för mycket eller ingenting alls. Minsta lilla sak stressar upp mig och jag kan oftast inte göra mer än en sak per dag av det som kräver energi. Det är fruktansvärt och jag önskar att jag hade bromsat mig själv i tid och tagit hjälp tidigare.

    Kram!

  3. Amanda

    Känner igen mig så väl. Jag gick in i väggen för snart 1,5 år sedan. Har sedan dess läst en massa om duktiga flickor och något som verkligen berörde mig var att ”en lat person kan inte bli utbränd” för en lat person tar det lugnt och slappar när behovet finns.. Jag levde förut ett liv där jag jobbade 100 %, hade andra jobb vid sidan av på 50%, , har en familj med mycket problem (mina föräldrar.. rättegångar, polis, orosanmälningar avlöser varandra..), tränade nästan varje dag (det var så jag orkade), och försökte samtidigt ha ett liv med sambo, vänner osv… Tiden och orken räckte till slut inte längre. Jag var så j*kla duktig på precis allting och skötte precis allt som jag kunde förväntas och gjorde det på högsta möjliga nivå. FÖRUTOM att ta hand om mig själv. Jag tränade och åt bra.. men det räcker inte att självmedicinera med träning. Man måste prioritera sig själv och sin ork i hela livet. Nu försöker jag balansera mycket med och har kommit fram till att lagom räcker väldigt långt i det mesta. Jag behöver inte vara bäst jämt, men gör mitt bästa i det jag tycker är kul och när jag orkar <3

    Vill även tillägga att träningen hjälpte mig att komma tillbaka från utmattning snabbare än vad jag annars hade gjort. Så den har jag hållit hårt i och prioriterar över andra "måsten". Välmåendet först <3

    Hoppas att du känner att du inte är på väg att tippa över, och är du det så är det bäst att bromsa! Kram <3

  4. Evelina

    Hon har SÅ rätt, Hugos mamma. Jag är 24 år och för ungefär ett år sedan kom jag in i en utmattningsdepression. Har alltid varit den ”duktiga flickan”, och tyvärr lite för snäll så en del människor försökte sätta sig på mig. En dag kunde jag plötsligt inte ta mig upp ur sängen, och jag grät konstant utan att veta varför. Sedan var jag sammanlagt sjukskriven ca 8 av årets 12 månader, har precis börjat känna att jag börjat komma tillbaka så smått. Har en fungerande vardag, jag orkar ta hand om mig själv. Dock måste jag nog hela livet tänka på hur jag lever om jag ska undvika att hamna där igen. För det kan jag säga, att det önskar jag inte ens min värsta fiende.

  5. Marie

    Inte blir vi utmattade för att vi jobbar, det har vi alltid gjort i alla tider och förr jobbade man mer än vad vi gör idag och ingen gick in i väggen….Det beror helt klart på hur mycket vi ska hinna med privat, alla perfekta fasader vi ska uppehålla. Hemmet ska vara skinande rent, modernt, det ska renoveras hela tiden, vi MÅSTE jobba så vi har råd med alla fina grejjer vi ska ha hela,hela tiden. Vi måste vara supermegabra föräldrar som hela tiden leker med våra barn, tar dem på aktiviteter, skjutsa hit och dit hela tiden, vi måste se snygga ut,träna var och varannan dag, det ska hinnas med en massa ytligheter, göra naglar, fransar,hår you name it. Det är sån prress på den perfekta,ytliga fasaden och den stressen och pressen orkar man inte i längden. Det finns inte tid till allt, man MÅSTE prioritera.

    Jag har en mamma som också gått in i väggen när jag var yngre. Hon säger till mig att inte stressa, inte offra min hälsa för mer pengar eller en perfekt fasad. Bara ta hand om mig och min familj. Det är precis vad jag gör. Lyckligtvis umgås jag med likasinnade personer och jag kan se igenom alla dessa perfekta fasader och duktiga människor. Jag vet att de inte är lyckligare än jag, jag vet att de stressar för att hinna med allt. Jag fokuserar på mig, mitt liv, min familj. Jag tränar, jag jobbar, jag lagar mat varje dag, jag hämtar barnen kl 15, vi gör aktiviteter, vi reser, jag gillar att putsa på min fasad jag med MEN jag gör det i mån av tid och ork. Jag strävar inte efter att vara duktig och ha det perfekt. Jag strävar efter att må bra. Jag väljer alltid tid före annat. Tid,lugn och ro, familjetid.

  6. Anna

    Är det nån som kan svara på hur det känns att gå in i väggen, hur vet man liksom? är det att man verkligen inte kan gå upp ur sängen? Jag har legat och balanserat länge nu men lyckas alltid välta över till sidan inte-väggen genom ledighet på jul, påsk, sommar… Inte hållbart alls, jag vet. Men undrar bara hur man vet när det inte går längre

  7. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare & doula ★

    Jag fick utmattningssyndrom i höstas. Eller ja det bröt ut under sommaren, trodde verkligen aldrig jag skulle hamna i den här skiten. Jag var ingen som gick in i väggen liksom. Jag har alltid sökt efter den där känslan av att bli bättre, att känna mig duktig och den känslan kom aldrig. Trots examen som lärare, trots fast jobb direkt efter examen och trots lärarlegitimation, fina vitsord. Jag kände mig bara så kass så presterade mer och mer tills den där väggen slog mig hårt i ansiktet. Jag har fått lära mig att börja tycka om mig själv, att se det som är nog och bra. Det är ett uppvaknade, önskar jag vetat det tidigare. Samhället måste göra något åt dessa höga krav man stället på barn, ungdomar, kvinnor :(.

  8. Natalie

    Åh, jag får tårar i ögonen. Efter tre extrajobb och studier på heltid samtidigt sprang jag rätt in i väggen och kraschade förra sommaren. Bara sov och sov och grät första tiden, var vaken färre timmar av dygnet än jag sov. Helt galna raseriutbrott därmellan där jag skrämde vettet ur min sambo och skrek, hyperventilerade, slog mig själv, slog i väggarna och kastade saker. 22 år, sjuk och utbränd och kände inte igen mig själv längre. Tog mig inte iväg från min lägenhet, annat än till mataffären, på två månader.. Jag är inte tillbaka än på långa vägar men jag har en fungerande vardag. Har sagt upp mig från två av jobben och jag tackar nej till jobb om jag inte orkar, trots att det är svårt. Har börjat acceptera och förstå, nästan ett år senare. Tack för att du lyfter det och ta hand och dig Paula ❤ Det är ett helvete när man hamnat här

  9. Iml

    Super viktigt faktiskt.
    Jag är 29 igår ( fyllde igår) men jag har alltid vart workaholic, har 3 jobb och jag har jobbat ihjäl mig…. åkte iväg på semester i jan och visste att när jag kom hem så skulle jag ha intensiva 21 arbetsdagar plus 2 barn… det slutade med världens magproblem (förmodligen stressmage och en sväng av IBS) vilket slutade med att jag sjukanmälde mig ca 15 av 21 dagar. Mår riktigt illa, trött, grova magproblem och blivit typ socialt isolerad… JÄTTE viktigt att lyssna på sin kropp, vi har bara en och vi behöver verkligen den.. kram

  10. Emma S

    Jag har med varit där…. 2ggr faktiskt. Men det var innan jag fick barn. Min son gör mig lugn, han tittar på mig och ler. Det leendet är som att smälta som smör i solen. Det får mig att stanna upp och andas.

    Idag mår jag bra! Men jag måste passa mig för minsta lilla tecken. Kämpa på men akta dig!

  11. M

    Hej! Jag har tänkt på det då jag följt din blogg ett tag. Jag själv började jobba då andra barnet var några månader. Det blev mer än heltid, mycket träning (som du) , projekt på sidan av och ett kontroll behov inom familjen. Jag hamnade rakt in i väggen för några månader sedan. Jag har börjat jobba 25% Och känner verkligen hur jobbigt det är. Men jag förstod aldrig innan att jag skulle hamna där. Förstod inte heller hur det är för dom med utmattningssyndrom. Nu gör jag det. Har ändrar mitt liv helt och hållet och har insett att jag kommet att leva med detta längre. Jag känner mig välsignad att jag har chef, kollegor och familj bakom mig. Tänk på det.

  12. Daniela

    Hej Paula! Först och främst vill jag tacka för ett bra inlägg och för en bra blogg! Det är alltför tabubelagt allt med stress och utmattningssyndrom nuförtiden. Jag är 24 år nu och var 23 när jag gick in i väggen förra våren. Inte hade jag ”räknat med” att jag skulle gå in i väggen då. Jag hade ju bara jobbat ett par år och studerat som många andra klarar av hur bra som helst. Men jag hade höga krav på mej själv, svårt och säga nej och svårt att ta det lugnt.
    Skulle vilja att dagens ungdomar (också vuxna) skulle kunna sänka kraven på sig själva så att antalet stressade och utmattade skulle minska!
    Ta det lugnare! 🙂 Om man blir utmattad ”försvinner” 1-2 år av ens liv och det är så inte värt de på något vis!

  13. Sandra

    Hej! Du borde läsa ”Familjens projektledare säger upp sig”, det känns tyvärr som att du tar det mesta ansvaret kring barnen och hemmet. Det är en sjukt stor stressfaktor, att hålla koll på allt hela tiden. Nu kanske du är nöjd med hur situationen ser ut men omedvetet tär det antagligen på dig. Be Hugo också läsa boken, sitt ner tillsammans och prata om fördelning av arbetsuppgifter. För din del kommer det nog vara jättesvårt men du bör antagligen öva på att släppa kontrollen och Hugo kommer antagligen behöva kliva fram och styra upp saker (utan att du lägger dig i). Jag skriver detta i all välmening. Som sagt jag baserar detta på det jag läser i era bloggar samt att statistik visar ju att kvinnan ofta är den som projekterar allt kring hem/familj och allt vad det innebär.

  14. Jennifer

    Vilket bra inlagg Paula! Jag blev sjalv sjuskriven under mitt andra ar pa gymnasiet pga utmattning. Jag vet hur det kanns att alltid vilja vara duktig och racka till. Idag ar jag 22 ar och har fortfarande problem med att jag snabbt kanner mig utmattad. Har man val drabbats av utmattningssyndrom en gang sa ar man tyvarr kanslig hela livet. Men har lart mig att lyssna pa kroppen och saga nej. Yoga hjalper ocksa valdigt mycket sa det ar mitt basta tips till alla som har problem med utmattning.

    Stor kram till dig Paula. Hugos mamma har ratt, kom ihag att vila ordentligt emellanat sa du inte hamnar i samma situation som mig.

    Din blogg ar fantastisk!

  15. Jessica

    Helt rätt! Jag har visserligen inte utmattningssyndrom utan PTSD. Det har under året verkligen fått mig till att lyssna på mig själv och våga säga nej! Och faktiskt ta ledigt ibland, inte för att jag ska hitta på något, utan för att samla mig själv. Disken får ligga ett tag i blöt, några dagar ibland. Tvätthögen får växa här hemma. För att sedan komma tillbaka. Jag hade aldrig mått så bra som jag gör idag om jag inte hade börjat lyssna på mg själv. Hellre vara 110% ofta genom att ge mig själv tid för återhämtning genom att säga nej till saker och inte alltid vara så perfekt utåt, än att alltid gå runt och vara 50% i mitt psykiska mående.

Visa alla 17 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting