Februari 2017
Dagens mat

En vardagsfavorit

Den här rätten äter vi varje vecka. En favorit hos både vuxna och barn. För ca fyra portioner av Paulas currykyckling behöver du:

1 gul lök
2 st vitlöksklyftor
1 paket strimlad kyckling
5 dl matlagningsgrädde
Curry
Kycklingfond ( jag använder mig av den flytande)
Frysta grönsaker
Salt och peppar
Ris

Gör såhär:

Hacka lök och vitlök. Fräs och lägg sedan ned kycklingen i stekpannan. Salta och peppra. I en kastrull bredvid värmer du på grädden. Krydda med curry och höfta med kycklingfonden. Låt såsen koka upp ordentligt så att den blir riktigt gräddig och god. Häll i dom frysta grönsakerna och låt koka i ca två minuter till. Häll sedan över kycklingen i currysåsen, så har du vips en kyckling-currygryta! Servera med ris och sallad:

P2280696

5 Kommentarer

  1. B

    Ville bara säga att jag testade det här hemma igår och det blev en sån himla succe!!:) kommer helt klart att köra igen 🙂

    1. Paula Rosas
      paulas

      Vi hade en sådan där klassisk mix i kylen. Ärtor, majs och paprika men det funkar med allt egentligen. Ta det du har hemma =)

Visa alla 5 kommentarer
Tips

Alla har rätt till en säker abort

 

Inlägg i samarbete med RFSU

Vad gör du den 11 mars? Jag tänkte gå barnvagnsmarschen för andra året i rad. Det är RFSU som arrangerar detta för att belysa att saker och ting inte ser likadant ut världen över. Visste du att det dör 830 kvinnor VARJE dag för att de blir gravida? Det ska inte vara på det sättet… Det betyder att det dör en kvinna varannan minut.

Alla som har fött barn vet om vilken utsatt position man befinner sig i. När jag skulle föda Molly fick jag panik när barnmorskan lämnade rummet. ”Vad gör jag om bebisen kommer medans hon är hos någon annan?” ”Är det Hugo som kommer att vara tvungen att förlösa mig?” ”Tänk om något går fel nu”. Det var bara en bråkdel av alla tankar som flög förbi i mitt huvud. Barnmorskans närvaro gjorde mig lugn, jag behövde förlita mig på vårdpersonal och mina förlossningar var otroligt lyckliga tack vare fantastisk personal. Detta är tyvärr inte en självklarhet. Det är många länder och framförallt de lägre samhällsklasserna som inte har tillgång till mödrahälsovård.

Donald Trump meddelade på sin tredje dag som president att han tänker återinföra ”Global Gag Rule”. Det betyder att allt bistånd stryps till organisationer som inte uttalat tar avstånd från aborträttigheter. Jag blir så otroligt trött och ledsen. Varför får inte enskild kvinna bestämma över sin egen kropp? Valet ska inte ligga i någon annans händer, valet ska ligga hos den det berör. Denna regel kommer att slå hårt mot oss kvinnor, världen över.

67 miljoner unga flickor världen över blir bortgifta i tidig ålder, i samband med giftermålet blir de ofta gravida. Det kan uppstå komplikationer och lever du i ett fattigt land som saknar en säker abort kan du dö. I Sverige är risken att dö 1 på 12900. I Somalia är det 1 på 32. 47 000 miljoner kvinnor mister sitt liv på grund av osäkra aborter. En osäker abort som utförs av någon som inte har tillräckliga medicinska kunskaper, saknar modern utrustning och med dåliga hygieniska förhållanden.

Det är fruktansvärt att kvinnor med låg status inte kan bestämma över sina egna liv. Att dom inte får välja OM och NÄR de vill ha barn. Det är därför jag går barnvagnsmarschen. Jag vill visa att jag inte accepterar detta. Kvinnor bör prioriteras, världens ledare KAN göra något åt saken. Det går att förhindra genom bättre förlossningsvård, fler utbildade barnmorskor, rådgivning i preventivmedel, sexualupplysning och rätten till säkra aborter.

Marschen går över hela Sverige, idag är det 50 orter anmälda. Inne på barnvagnsmarschen.se hittar du hela listan med info om starttid och plats för marschen i just din ort.

Stockholm 11/3-17:
Start. Kl 13
Plats: Raoul Wallenbergs Torg

Låt oss enas för alla kvinnors rätt, låt oss gå denna marsch tillsammmans. Jag kommer att ta med båda ungarna för att visa att vi i denna familj engagerar oss i viktiga frågor som berör våra medmänniskor.

 

Förra året var vi på plats. Jag, barnen och farmor Fia

12798196_125970154461571_839566655_n 12834789_10208859670475713_51394958_n 12832477_849359571856176_6929112295443079496_n IMG_4267

4 Kommentarer

    1. Linn

      Inlägget är ju i samarbete med RFSU så jag skulle tippa på att deras hemsida är källan 🙂 kika där vetja!

Visa alla 4 kommentarer
Inredning

Rummet där fantasin ska uppmuntras

Jag säger bara Wow. Igår åkte jag in till min vän Meleys kontor. Hon arbetar med inredning och jag bad om hjälp med barnens lekrum. Jag skickade bara lite bilder på inspo, och när jag kom fram så hade hon och hennes duktiga kollega ritat upp det här. Det är precis som jag hade föreställt mig, om inte bättre!!

Detta rum är mitt precious. Jag älskar att inreda barnrum, och i och med att rummet har en takhöjd på fyra meter tyckte jag att man kunde slå till och göra något utöver det vanliga. Det bästa är att lekrummet ligger intill vardagsrummet. Det är helt fantastiskt att ha lekrummet på samma plan som kök och vardagsrum. I vårt parhus ligger sovrum, och lekrum på övre planet medans kök och vardagsrum på nedre. Vad händer? Dom vill aldrig vara där uppe om inte vi är där. Så nu äntligen får vi allt på samma plan, och jag hoppas att detta rum kommer att uppskattas,

Visst är kojan fin? I den undre delen kommer vi att lägga in en madrass. Där man man ligga och läsa eller kolla på film på en liten tv som vi ska koppla in. På det övre planet tänkte jag ställa upp leksaksköket. Placera ut en massa mysiga kuddar och plädar. Överallt ska barnens leksaker stå. Tågbanor, utklädningskläder, dockor, bilarna, pysslet. Vid skrivbordet kan tjejerna sitta tillsammans och pula med sitt. På sommaren kan vi öppna upp och ta med leksakerna ut i trädgården.

Skärmavbild 2017-02-27 kl. 19.14.54

Skärmavbild 2017-02-27 kl. 19.26.09

Skärmavbild 2017-02-27 kl. 19.26.20

Skärmavbild 2017-02-27 kl. 19.26.56

Skärmavbild 2017-02-27 kl. 19.28.19

10 Kommentarer

  1. S

    Wow vad fint! Förstår inte hur du får ihop allt så bra! Du får hojta om du vill ”hobby” inreda någon gång 😉
    Har en syster som är 3 år yngre och vi hade egna rum ganska tidigt, men vi ville sova med varandra så tillslut ställde mamma in sängarna i samma rum och sen tills jag blev 13 så ville vi dela rum trots vi hade varsitt.. vi sov även ofta med varandra tills jag flyttade hemifrån (22 år Hahahah) så tror det är olika för alla, men vi älskade (för det mesta) att dela rum! Skulle någon vilja ha ett eget rum sen så får man väl ta det då! 🙂
    Förstår inte varför man ska hetsa barnen till att sova själva när man sen som förälder går och lägger sig brevid sin partner.. min son är 4 och har inte ens en egen säng 😂

    1. Emelie 22, mamma till Lilly

      Åh, så har jag aldrig ens tänkt på saken! Vår dotter sover brevid oss i sin spjälsäng (1,5 år) och ena sidan är borttagen så hon kan när som helst klättra upp till oss! Vi har haft planer på att lära henne sova i sitt rum men nu när du la fram det sådär så får hon nog vara inne hos oss tills hon vill därifrån själv, haha!

  2. Linn

    Skit snygg tapet!! Ett barnrum ska vara lekfullt och färgglatt! Och inte stelt bara för att det är skönast för ögat för oss föräldrar, hehe. Ett riktigt cirkusrum 😀

  3. Wilma

    Ser jättefint ut! Jag har hängt med i era bloggar ett tag nu och vet att du tidigare varit inne på att tjejerna ska dela rum. Jag har 2 st systrar och har delat rum med en av dem hela tiden vi bodde hemma. Det är så jobbigt att inte ha sitt eget space och kunna gå undan om man bråkar osv. Idag är jag 27 och min lillasyster 25 och har inte alls så bra kontakt med henne som jag har med min storasyster som är 30. Tror att det har att göra med att vi delade rum under barndomen och aldrig riktigt kunde njuta på samma sätt av varandra då vi hela tiden var ihop.

    1. Amanda

      För mig är det precis tvärtom. Med systern jag alltid delade rum med (fram tills jag var 9-10) har jag bättre kontakt med än med systern jag inte delade rum med 🙂 Jag har alltid varit väldigt mörkrädd, så jag har bara tyckt det varit skönt att dela rum!

Visa alla 10 kommentarer
Kärlek

När man står vid tröskeln till en förändring

Godmorgon tisdag!

Jag var inne i stan igår på roliga ärenden. Vi satt hela kvällen och skissade på barnens lekrum, om en liten stund kommer bilderna upp och jag kan knappt bärja mig!!!! Det blev så himla bra och jag är spänd på att få höra din åsikt. När jag var påväg hem så blev jag och Hugo osams. istället för att åka hem svängde jag in på gymmet. Det är bättre att bara få andas lite och lugna ner sig än att hamna i luven på varandra. Det gjorde mig gott, mina burpees vart lite extra aggressiva och när jag kom hem var det lugnt. Vi förstår varandra, och kom i underfund med att det är bra att vi är olika. Vi kompletterar varandra bra och har förståelse trots att vi tycker olika.

Idag är det exakt en vecka kvar tills att vår lilla Leonore börjar på föris. Plötsligt kom det, den där krampkänslan av ”nej, nej, nej”. Hon är redo, men helt plötsligt känner inte jag mig redo. Det kommer att bli bra, men jag blir alltid känslosam när man står vid en tröskel till förändring. Jag blir mottagligare för reflektion och det skrämmer mig att tiden har gått så fort. När det har varit kämpiga dagar där jag inte får varken en bra föräldrarledig dag eller en bra arbetsdag har jag känt en desperat längtan till mer tid på dygnet. Under veckodagar har jag suttit uppe med datorn till sen natt för att ta igen. Det är ett konstant pussel att få ihop familjelivet samtidigt som man jobbar. Jag avundas föräldrar som enbart kan vara föräldralediga, det har inte jag kunnat göra med varken Molly eller Leonore.

Samtidigt så känner jag ro. Vi har haft en fin tid, jag och Leonore. Hon är en riktigt busig liten solstråle med himla bra energi. Hon kommer att trivas, och ha sin storasyster på avdelningen intill. Jag ska vara ännu effektivare, ännu vassare, planera mina dagar väl för att kunna ha båda hemma ofta och mycket. Föris skrämmer mig inte, jag ser på Molly hur hon har utvecklats av verksamheten och vi känner oss trygga. Nästa vecka inskolning, denna vecka total fokus på lillans sista vecka som hemma på heltid. Nu ska vi svänga om till öppna förskolan. Sen ska vi hem igen för att fortsätta leken och förhoppningsvis kunna packa lite. Jag tänker att vi går igenom Mollys rum. Det är lite som att leka med elden. Leonore passar på att leka med sånt som hon inte får när syrran är hemma. I eftermiddag ska Hugo och Molly iväg på simskola. Det vankas avslutning där barnen ska simma ett helt varv i den stora poolen. Klarar man det så får man med sig ett diplom hem, jag gissar på att en otroligt stolt Molly kommer hem sen ikväll.

Min största seger i livet är ni, mina flickor <3

12583984_10153698562006273_584705378_n

12 Kommentarer

  1. Sus

    Du har, precis som vi alla, ett val. Att du valt att jobba under föräldraledigheten måste ha varit skittufft, men ni har valt att satsa på mycket materiella saker istället. Jag är förvånad att du inte går in i väggen, jag tyckte det var tufft att vara föräldraledig utan att jobba…

  2. Mimmi

    Jag respekterar ditt val att jobba under föräldraledigheten, jag gjorde det själv. Men det är ett val och inget tvång, även om många, i synnerhet män, vill få det till det.

  3. A-M

    Jag älskar att läsa om era flickor, och de är så söta. Ta vara på tiden som småbarnsförälder, för den går så fort.
    Jag hade en gång en liten flicka, i år fyller hon 22 år.

  4. Minna

    Fast du hade en möjlighet att stanna hemma med dina barn och endast fokusera på dem utan att jobba samtidigt, Det har alla i Sverige rätt till enligt lagen. Du gjorde ett val att jobba samtidigt och få in pengar så det är väldigt dumt sätt att uttrycka sig på. Du kunde ha stannat hemma och levt på mammapenning istället en kort tid av livet och bara utnyttja mammaledigheten till att endast fokusera på barnen. Du har all rätt att jobba samtidigt absolut, men du får det att låta som att det har varit ett måste och inte ett medvetet val.

  5. Minna

    Fast du kunde ju ha varit endast mammaledig. Du gjorde ett val. Alla jobb går under samma lag i Sverige. Du har rätt att ta ut mammaledighet, sen valde du att jobba samtidigt för att få in cash så du gjorde ett medvetet val att jobba. Det har du rätt att göra och ingen kan beskylla dig för nåt men du kan inte säga att du inte hade möjligheten att endast vara hemma med barnen och fokusera på dem en kort tid av livet.

Visa alla 12 kommentarer
Allmänt

Nice ass

Helt ärligt, vad är det för klimat på gymmet? Om jag går ensam till gymmet, så vill jag inte snacka. Jag är inte där för att umgås. Jag är där för att göra min grej, få rensa igenom tankarna och sen åka hem. Jag behöver ingen genomgång om hur en maskin fungerar om jag inte frågar, och jag behöver verkligen inget ”Najs ass guuuurl” av främmande män.

Jag kanske överreagerar? Men när jag inte är på humör så blir jag istället förnedrad och känner mig liten. Jag har lust att säga något tillbaka, men förblir tyst och sväljer min irritation. Vad är jag för en dubbelmoral som lär mina barn ”stopp min kropp” när jag själv inte gör så. På en restaurang blev jag obekväm när en servitör höll alldeles för långt ned på min rygg, alldeles för länge. Han menade säkert väl, i och med att han var respektfull men jag blev ändå obekväm. Varför säger jag ingenting? Varför tycker jag att det är obekvämt i min tystnad?

Jag tycker att det är obehagligt när män både på facebook och instagram skriver opassande saker när det framgår tydligt att jag både har man och barn. Ses jag som kvinna, verkligen så tydligt som ett objekt? Vad anser man sig ha för rätt, när man ger skamförslag ovanför mitt huvud men som samtidigt är riktade mot just mig. Ses jag som en sak, som han i sin tur tycker sig ha rätten till att ”ta”? Förbiser han mina känslor medvetet, genom att ens ha mage till att prata med mig på ett olämpligt sätt?.

Varför tilltalar män kvinnor med ”lilla gumman”? Är det liksom den enda härskartekniken som dom känner till? Säg då hellre en feltolkning av mitt namn om du vill få mig att känna mig liten. Idag har jag en sådan ”hatar män” dag där jag tycker att dom flesta är dumma i huvudet. Underskatta inte en kvinna, och behandla andra som du vill bli behandlad själv. Från och med nu så ska jag börja anamma ”stopp min kropp”. Jag lär mina ungar det, men använder liksom inte det själv. Man behöver ”Stopp min kropp” även i vuxen ålder, så nu jäklar!

 

Till alla nedvärderande män där ute, kiss my assssss

PB1076931

31 Kommentarer

  1. Anna maria

    Det är därför feminismen är så viktig. För att krossa de patriarkala – strukturerna, vilket ingriper mäns allmänna syn på att kvinnor är det minsann bara att ta för sig av som en vill.

  2. Emma

    Så bra skrivet! Har faktiskt precis samma känsla när jag är på gymmet.. så jävla sorgligt! Tränar också på sats..

  3. Josefin

    TACK för att du tar upp det här! Så viktigt!! Jag är så satans trött på såna äckliga kommentarer som alltid försvaras med ”men lär dig ta en komplimang” om jag vågar säga ifrån.
    Snälla fortsätt lyfta sånt här, du som är så pass offentlig kan nog verkligen göra skillnad! (Kanske kan du be Hugo lyfta det också eftersom att vissa ”män” bara verkar lyssna när andra män tar upp det?)

  4. Cassandra

    Så jäkla viktigt att du tar upp! Bli nästan dagliten less på att ses som ett objekt också..:( särkilt på gymmet, där är de riktigt jobbigt klimat ibland</3. Ska också börja säga ifrån mer!!! Kram

  5. Anni

    Ungefär samma sak som din ”man” på egen hand beslutar att sätta ut bild på sin blogg från badhuset. För det första så är det fotoförbud och sen har han inte frågat om personerna på bilden vill vara med. Sen det värsta av allt är att folk bett honom ta bort bilden men han skiter i det. Så din ”man” är som vissa andra män, bryr sig inte om integritet.

    1. Josefin

      Paulas poäng ——————————————————————–Din kommentar.

      Ja, Hugo kanske inte gjorde helt rätt i att lägga upp de bilderna, men varför försöka skifta fokus från Paulas viktiga inlägg istället för att ta det med Hugo istället??

  6. Becka

    Jag tycker det är asviktigt att lära ”stopp min kropp” till barnen men också vikten av att alltid fråga om en får. ”får jag krama dig?” osv just för att det inte alltid är så himla lätt att säga stopp i rätt situation. För att lär en just bara stopp så kanske det får den utsatta att ändå känna skuld över att inte sagt ifrån.

    Och så himla sjukt att som kvinna inte får vara fredad från tafs, ord osv var en än är. Fy fan.

  7. Iman

    Säg ifrån Paula. Du är en stark tjej, säg bara ursäkta, jag uppskattar inte sånna kommentarer. Vi måste säga ifrån som kvinnor. Annars ser vi ingen förändring. Vi måste skapa lite ”jobbig stämning” för att se förändring. Sen jag blev mamma säger jag ifrån direkt, jag vill visa min son att jag är en stark kvinna. Lösningen för mig för att lösa gymsituationen är att träna på kvinno-avdelningen på gymmet. Så jäkla skönt! Bara ett gäng tjejer som tränar. Stå upp för dig själv,Paula! You got this

  8. Minna

    Åh tack för att du skrev om detta!! Senaste veckan har jag haft en del hata män moments, märker hur de förnedrar sina kvinnor, gubbar som stalkar upp en och skriver till en och äckliga kommentarer, blir såå arg!! Heja kvinnor!

  9. Li

    Får jag fråga varför ni inte bara säger ifrån? Visa vilka ni är och att ni har pondus. Vet att det kanske kan vara svårt i början men efter ett tag kommer det kännas befriande och skönt i hjärtat, tro mig! Våga säga stopp, nej sluta stirra, vafan vill du! Vad som helst. Mycket bättre än att bara vara tyst.

  10. Bella

    Förstår exakt vad du menar! Jag var med om en liknande händelse när en man försökte snacka lite medans jag sprang på löpbandet! Även när en annan kille på gymmet som gick förbi mig sa att mina kläder på var ”haram” hade sån lust att slå till killen, jag föredrar därför att gå på gymmet med min pojkvän, men det ska man inte ens behöva göra bara för att slippa jobbiga och nedvärderande kommentarer.

  11. Lisa

    Bra skrivet Paula! Du har väldigt många läsare och jag tror att det är viktigt och bra att du tar upp sådana här saker då det är många tjejer i ung ålder som läser din blogg.

  12. Pauline

    Heja heja! Känner tyvärr precis samma sak på gymmet vilket resulterat i att jag börjar gå på pass istället för att visats i gymmet.. Så ska det såklart inte vara! Kan tipsa om boken ”Män förklarar saker för mig”, så bra och rätt i prick

  13. Nora

    Jag måste hålla med! OCH det är förjävligt att vi måste hålla med om sånt här. Jag skäms lite när jag skriver det här, men just det som du beskriver på gymmet upplever jag också, det har fått mig att bara gå till gymmet tidig morgon, då det inte är lika många män vakna. Då får jag vara i fred! OCH det är ju helt sjukt egentligen, jag har pga av ”dom” ändrat mina rutiner!!

  14. Hanna

    Ååååh ÄNTLIGEN ett sånthär inlägg av dig!!!! Som jag har väntat. Alltså inte väntat på att män förnedrar dig på gymmet, aboslut inte, tolka mig rätt. Men väntat på att du ska prata lite womenpower här inne. Nästa gång någon tilltalar dig så på gymmet, då vänder du på dig om och säger att jag har fan inte har bett om en kommentar av min rumpa, låt min rumpa var och koncentrera på att göra din egna mer vältränad istället. Idiot. Usch kan inte fatta att någon säger så på gymmet. Stå på dig!!!!

  15. Camilla

    You go girl! Och även om du inte skulle ha haft man och barn ska du inte behöva stå ut med opassande kommentarer från män sådär! Som när tjejer är ute och dansar och killar tar sig rätten att ta på en hur som helst- jag ska inte behöva förklara att jag isf har en pojkvän, räcker det inte att man bara inte vill?! Fint att du lär stopp min kropp till dina barn. Du är en fin förebild, heja dig!

  16. tova

    Vad jobbigt!
    Jag bor i en liten håla så för mig skulle detta aldrig hända typ, en fördel kanske. alla känner typ alla eller vet vem som är vem. JAg hade velat få hjälp ibland men där skulle aldrig någon få för sig att gå och säga hur man ska göra om man för fel etc därför låter det så konstigt när det är så många som skriver att de blir ”tillrättade” etc. Förstår att det blir jobbigt när folk säger massa saker!

  17. Nathalie

    Jag är tyvärr likadan. Tycker att det är extremt viktigt att stå upp för dig själv och sina gränser, men när det kommer till mig själv är så jäkla svårt i praktiken. I huvudet ekar det massor av meningar jag vill och borde svara, men de kommer aldrig ut och så går jag hem och är förbannad i stället. I dagens samhälle är det ju fan mer regel än undantag att vi som tjejer ska bli utsatta för både ord och tafsningar. Så sjukt vidrigt!!

  18. Linnéa

    Håller med dig om det med gymmet! Jag vill gärna vara i min bubbla och bara kötta, inte behöva stå ut med killar som stirrar eller kommenterar.
    En gång lämnade jag gymmet för att det blev för jobbigt, kändes som enklaste vägen än att ta fighten…..

Visa alla 31 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting