Mars 2016
Allmänt

Morgonstatus

– I mitt huvud cirkulerar tankar på resan till Spanien. Vi drar på fredag. Det blir Leonores första resa och det kommer bli fantastiskt. Det har varit intensiva veckor med sjukdom, jobb och crossfit. Igår tog Hugos första deltävling slut. Hugo och hans lag kom topp 20 i världen!! Såå kul och jag är stolt över Hugos prestation. Nu väntar nästa tävling i Madrid. Det är tacksamt här på hemmaplan att få tillbaka lite mer tid nu också, det firar vi med att åka bort en vecka. Vi ska ta igen oss och egentligen bara chilla och ha det gott. Vi åker tillsammans med vänner som också har barn. En liten Jack på snart två år. Packning till Molly är inga probbs, med den lilla behöver vi ha med oss en maaassa saker. Nu börjar vi om. Det är allt från badblöjor, medicin, ersättning ifall jag skulle bli sjuk, en till resesäng och den stora vagnen. Jag blev nedröstad till att köpa en Bugaboo Bee. Vi tar med donkyn istället. Jag vet inte ens om den kommer gå in i vår hyrbil i Spanien. Jag hoppas att det kommer gå smidigt. På planet kommer vi ta med bärselen, det kommer bli spännande att se hur flygresan går med Leonore. Molly är så pass resvan, planet går ganska sent så hon kommer säkert somna utan några större problem.

– Jag köpte Elaines bok samma vecka som den kom ut. jag har sparat den till Spanien resan och har tittat på den varje dag där den ligger bredvid sängen. Elaines bok ”Medan han lever” är viktig och snart kommer jag kunna hoppa in i Elaines berättelse om hennes pappa som förgrep sig sexuellt på henne.

-Waow. Jag kollade på en dokumentär om festivalen ”Tomorrowland”. Så mycket färger, ljus, energi som gör att det påverkar en. Tänk vad lite färg kan göra! Festivalen verkar… helt otrolig. Dokumentären om festivalen gjorde att man vill bara ung förevigt. Festivalen kändes som ett ställe där tiden står still, så mycket skönhet och glädje. Har du varit på Tomorrowland?

Hemmagjorda bullar med mjölk, finns det något godare?

P3287761

18 Kommentarer

  1. A

    Spontanköpte biljetter 4 dagar innan festivalen 2012, hyrde en bil och åkte ner med en kompis! Kan ha vart bland det mest fascinerande och spontana jag någonsin gjort, men det var så värt! Så bra musik, djs, folket och all den kärlek. Det var magiskt!!!!
    I övrigt så har jag en liten fundering, när ni blev gravida med molly, hur blev eran relation när hon föddes? Jag vill tro att man blir så mycket starkare men det skrämmer mig att man kanske tappar varandra.. Har + för ett litet tag sen, vi är så glada och det känns verkligen som rätt tid efter våra 5 år ihop, men tanken slår mig för vad som komma skall, har du några bra tips? Kram

  2. Sandra - Gravid med första barnet

    Vad skönt med en liten semester. Har själv aldrig lyckats ta mig utomlands i mitt 23-åriga liv, men någon gång är det väl dags för mig också 🙂

    Det jag tänkte på nu var med Leonore, hon är väl inte färdigvaccinerad mot polio? Har för mig att man är det först vid 2 års ålder?

  3. Alexandra

    Tomorrowland är som att kliva in i en sagovärld.. Åker iväg för tredje gången i år…

    Man vill aldrig åka hem – bara stanna kvar där förevigat!!!

    Åh vilken underbar plats!

  4. carro

    Hej. Jag har några funderingar som jag tror att du kan hjälpa till med.Hur gör man när man åker till Spanien med småbarn och ska åka bil? Barn säkerheten i bilen är ju så viktigt tar man med sig sin egen bilstol eller hur gör ni? Mina farföräldrar bor nämligen i torrevija och därför vill man veta allt innan man bokar flygbiljetter.

  5. Emelie

    Jag läser Elaines bok nu, man blir så fruktansvärt illa till mods. Det vidrigaste, men också viktigaste jag läst på länge. Känner med henne så mycket.

  6. Elin Thörnblad

    Jag var på Tomorrowland 2012 och det går inte att förklara hur det var att uppleva denna fantastiska festival! Man var lycklig i tre dagar och trots att man snittade 3 timmar/natt och dansade resterande timmar på dygnet så finns det absolut ingenting som kan jämföras med detta. Ni som inte har varit där, ÅK!!!!

  7. M

    Någon gång ska jag åka dit. Sjukt svårt att få biljetter, men ska försöka till nästa år!! Dom släpps i februari, lagom till min födelsedag. Kanske någon snäll själ vill köpa biljett till mig haha (typ mamma eller pappa) 😀

  8. Emmasara

    Jag var på Tomorrowland förra året, och den kärlek alla ger är helt otrolig. Även fast att det är hur mycket personer som helst från hela världen så såg jag aldrig bråk, det vara bara ren kärlek.

    Att åka till Tomorrowland var för mig en sån sak som jag ville göra innan jag blev mamma. Och nu sitter jag här och är gravid, beräknad till sen höst och är SÅÅ glad att jag fick möjligheten att åka till Tomorrowland förra året. Det är ett minne för livet, en upplevelse och en känsla som man aldrig kommer glömma.

  9. Linnea

    Kan inte du göra ett inlägg med hur ni tänker när ni packar till Leonore?
    Tänkte babyskydd, vagn, saker som är bra att ha med mm? Ni har ju rest med liten förut o vet vad som är viktigt och mindre viktigt ☺️

  10. Emmilie

    Ett litet tips är att köpa en vagn när ni kommer fram istället. Ni lär ju åka dit flera gånger så vagnen kan ni ju lämna kvar där. Slipper ni släpa fram och tillbaka samt riskera att donkeyn blir förstörd!

    Trevlig resa

  11. D

    Jag har vart på Tomorrowland tre år i rad. 2013, 2014 och 2015. Det går verkligen inte att beskriva i ord. Det är det sjukaste jag någonsin gjort. Ren jävla kärlek. Aldrig har jag haft så kul som på den festivalen <3

  12. Hanna

    Köp badtrosor istället för att släpa med dig en massa badblöjor såna man kan dra åt vid benen och i midjan, killen som håller i babysimmet där vi bor tycker bara det är onödigt med badblöjor funkar bättre med trosor!

Visa alla 18 kommentarer
Tankar

Egentid

Det var kul att se att majoriteten av alla som ville vinna Bamse-biljetterna satt i samma båt som oss. Bamseteatern är det första riktiga som jag och Molly gör sedan Leonore kom. Visst, vi hittar egentid i vardagen men jag och hon har inte gjort något sådant på länge. Molly har tagit sin roll som storasyster väldigt fint, hon är fäst vid Leo. Både Molly och Leonore är vana vid att vi tre är mycket. Det har varit mycket sjukdom under Leonores första tid i livet vilket har gjort att vi stannat hemma. Och nu i efterhand har det varit tacksamt, för glädjen dom finner hos varandra växer för varje dag som går. Att få syskon sätter ens roll som förälder lite på test. Båda är mina barn, men dom är olika och har olika förutsättningar. Vilket betyder att jag måste bemöta dom olika. Att hela tiden vara den objektiva och se till bådas bästa. Det har blivit knepigt när dom två har krockat. När Molly ”bara leker” men att leken går över styr. Usch, jag har haft så dåligt samvete för att tålamodet har brustit och Molly inte alls har förstått vad hon gjort för fel, varför mamma blev arg.

”Vänta lite hjärtat, Leonore måste bara dittan och datan”. Att det stora barnet bara måste finna sig i att nu är det inte längre bara ens behov och intressen som spelar roll. Nu finns det två att ta hänsyn till. Men den lilla får förtur när det är gråt, när hon behöver äta. ”Maaaammmaaa har Neånår ätit klart snart?”. ”Snart hjärtat”. Ibland blir jag lite ledsen när jag inte hinner fånga upp Molly efteråt, när jag t.ex. har nattat Leonore. Då kanske Hugo har hunnit fånga upp henne och dom är mitt uppe i något. Jag tycker att det är fantastiskt att Hugo och Mollys relation har utvecklats sedan Leonore kom, men mitt och Mollys starka band värderar jag. Det är viktigt för mig och då känns det lite som att jag riskerar det när jag ex. inte hinner fånga upp Molly.

Så denna Bamseteater betyder nog mer för mig än vad den gör för Molly. Det är en speciell känsla när man får fin egentid, det gör att man känner sig lite småkär. Innan påsk åkte jag och Molly ensamma hem till min mormor och fikade. Då kändes det också sådär bra. Snart åker vi till Spanien och där ser jag fram emot häng med hela min lilla familj, våra vänner och då och då försöka få till det att få vara ensam med båda mina barn. Bara få sitta vid poolen och prata eller gosa.

Omslag mama

6 Kommentarer

  1. ellen

    Alla barn behöver egen tid nån gång. Även om syskon trivs och leker superbra ihop osv. Att få känna att de är större än sitt småsyskon och göra något speciellt tex betyder jättemkt. 🙂

  2. Victoria

    Jag hade båda barnen hemma från förskolan när andra barnet kom och jag tror att mycket på grund av att dom var/är tillsammans hela tiden har gjort dom till det team dom är idag.
    Men även om syskonen trivs och leker hur bra som helst ihop så tror jag att det är viktigt att båda barnen får egentid med föräldrarna.
    Jag och dottern brukar t. ex åka till simhallen och bada, dels för att hon älskar att bada men också för att hon ska få all uppmärksamhet för en stund. Sen är det sonens tur att få egentur och hitta på nått som passar för han. Bara så att de slipper känna för små stunder att de hela tiden måste dela på uppmärksamheten! 🙂

  3. My

    Jag har extremt tätt mellan mina. Fick tipset om, och hade redan innan planerat, att aldrig säga ”vänta (barnets namn) måste bara…” för att mitt äldre barn aldrig skulle förknippa sitt syskon med sin väntan och den frustration som uppstår därför. Jag valde att alltid säga ”du måste vänta MAMMA måste…” eller liknande istället.

    Och håller med dig. Tid tillsammans är viktigt. Vårt barn vara bara ett år fyllda när hen fick syskon – hen skolades inte in utan har varit hemma med sitt syskon (och är än). De skolas in ihop sen. Extremt tighta och väldigt samspelta syskon idag ☺️

  4. agge

    Man förstår att det i vissa stunder blir tufft för den stora att anpassa sig till det nya. Som du skriver så har det alltid varit fokus på henne och helt plötsligt så är det en till med i bilden. Svårt att kasta bollen rätt alla gånger men det är bra att Hugo finns där och ger Molly det hon behöver just då när du är upptagen med lillen.

Visa alla 6 kommentarer
Allmänt

Vinnaren…

Och vinnaren av Bamse biljetterna är…. Ida! Ida vinner för att jag tycker att det var ett roligt sammanträffande att hon och hennes familj skulle till Stockholm just den helgen. Och att det var en hög igenkänning i hennes motivering, mer om det i mitt nästa inlägg som kommer upp lite senare idag. Ett stort grattis till dig Ida och din son, jag hoppas att ni två ska få en välbehövlig mamma-och-son-tid med varandra =)

”Detta skulle jag verkligen vilja vinna!
Jag skulle låta min son och hans morfar gå på detta tillsammans. Vi bor i Småland (några mil söder om Kalmar) men kommer befinna oss i Stockholm just den helgen för att fira min mamma som fyller 50 år den 8e april, min storasyster bor i Stockholm och mina föräldrar i Västergötland, så vi möts i Stockholm allihop!. Kruxet är bara att min son fyller fyra samma helg, söndagen den 10 e, och det känns som att hans födelsedag kommer lite i andra hand nu när min mamma fyller jämt, han blev dessutom storebror precis innan jul och han tycker att lillasyster tar väldigt mycket tid just nu och är lite ledsen för det..

Min sons stora idol och bästa vän är just hans morfar, och sist vi träffades spelade de bamses dunderfia i princip dygnet runt få att dom två skulle få komma iväg på detta själva skulle vara den bästa födelsedagspresenten någonsin! Vi träffas så sällan så detta vore verkligen något speciellt att komma ihåg. Håller alla tummar och tår!”

15s30-Bamse-601.psd

4 Kommentarer

  1. Annica Magnusson

    Åh, det känns verkligen klockrent den där motiveringen! 🙂 Hoppas de två får roligt, morfar och han. Och vilken födelsedagspresent! 😀

    Själv har jag just nu fullt upp med att planera blivande 3-åringens födelsedag, ;D

Visa alla 4 kommentarer
Dagens fråga

Små barn, små problem. Stora barn, stora problem

Heeeeeej! Glad annan dag påsk på dig. Jag är tacksam över att helgen snart är slut, precis som efter jul känner jag mig mätt på godis, påskmust och påskmat. Lite demonstrativt slängde jag ut mina gula rosor, jag la ner prydnadsäggen och påskkaninen i lådor igen. Det enda som står kvar är Mollys påskris, låt gå för denna gång. Helgen och påskledigheten var varit god mot oss. Vädret har levererat och jag har tagit varje chans till att kunna vara utomhus. Bygga koja, fotboll, leka i parken, åka sparkcykel, gå på upptäcktsfärd i skogen och leka i sandlådan.

Molly är otroligt nyfiken i skogen. I vårt förråd ligger en stor hink som är fylld med fågelmat. Molly brukar vilja ta fylla sin egen lilla hink med fågelmaten. Efter det går vi en sväng i skogen och lämnar mat till alla djur. Vi går förbi ekorrens träd, harens stubbe, vildsvinens gömma och fåglarnas grenar. Allt man säger sätter sig i Mollys huvud, hon imponerar på mig dagligen i hur hon minns saker och ting. Och hon har en fantastiskt förmåga för att upptäcka detaljer.

Det som har satt sig i mitt huvud efter helgen är ett bra snack jag och Hugo hade. Man brukar säga ”Små barn, små problem. Stora barn, stora problem”. Vi började prata om problematik med äldre barn. När nya dörrar öppnas och tonåringar testar nya saker samt föräldraras gränser. Det kommer komma en dag då båda våra tjejer t.ex. blir erbjudna alkohol. I vårt samtal så bara slog det mig hur jag redan nu kan känna mig otroligt orolig över den perioden. Det är tacksamt att det är många, många år kvar dit men jag och Hugo hade ett ”enande samtal”: Vi konstaterade hur våra olikheter kommer kunna hjälpa våra tjejer att förstå. Jag önskar att båda mina barn hittar en fritidsaktivitet som dom blir hängivna till, så att det där andra dras ut på så länge som möjligt.

Vad säger du som har stora barn, stämmer uttrycket ovan? ”Små barn, små problem. Stora barn, stora problem”.

Ett gäng bilder från helgen:

I torsdags påskade vi hos dom äldre på ålderdomshemmet. Vilken succé, alla blev så glada av att det kom lite barn med påskteckningar, godis och blommor. Här är mormor med sina två barnbarn

12899757_10153852776576273_1682176939_n

Kojan12910207_10153852776551273_1120083723_n

I lekparken grillade vi korv. Världens bästa och enklaste lunch!12895364_10153852776426273_1773743108_n

Det blev tokigt att natta Leotiki när vi ställde om till sommartid. Såhär glad var hon och kastade sig bara bort. Precis som alla våra söndagar så är det långdragna läggningar, vi har bara accepterat det =)

12895480_10153852776431273_1564416104_n

12900044_10153852776421273_247497300_n

11 Kommentarer

  1. Mahtab

    Jag har aldrig kommenterat innan, men ville skriva ett svar till ”mamman” ovan. Jag fyller sjutton det här året och visst älskar jag att vara med vännerna, festa och hitta på andra roligheter, men att spendera tid med min mamma är faktiskt något av det bästa jag vet. Så det finns tonåringar som tycker att det bästa som finns är att hänga med sin mamma, jag är ett exempel på det. När jag kollar runt omkring mig ser jag ingen som har samma slags relation till deras föräldrar/förälder/målsman som jag har till mamma vilket jag tycker är synd. Mamma har blivit som min bästa vän som jag berättar allt för oavsett om det handlar om kärlek, killar, alkohol, droger eller annat. Allt sägs till henne och vi diskuterar mycket om saker som de flesta i min ålder inte tänker på. Vi pratar mycket om hur jag ser på saker och vad vi båda har för åsikter angående problemen som uppstår i den här åldern. Så jag tror bara att det handlar om att från början bygga upp en relation till sitt barn, att redan från en ung ålder skapa en relation som håller sig under tonåren. För det är en tuff period och för många hamnar familjen inte högt upp på prioriteringarna eftersom att så mycket annat är roligare och framförallt ”nytt”. Många känner inte att deras föräldrar förstår dem och många sätts inom så många regler och murar att de börjar göra egna saker bakom ryggen på de vuxna. Jag tror därför det är viktigt att lära känna sitt barn ordentligt under denna period. Jag vet att de flesta föräldrarna anser sig känna sitt barn, men ofta är det en bild de har skapat i huvudet och denna bild är i många fall inte hur deras tonåring faktiskt är. Det kan vara svårt för en förälder att inse, men jag som är tonåring vet att många personer runt omkring mig är andra personer i deras föräldrars närhet. Som förälder kan det vara svårt att se det eftersom att de flesta tonåringar spenderar mycket tid utanför hemmet vilket gör att mycket sker utan att de vuxna är i närheten. Som person ändras man en hel del under dessa år så i grund och botten handlar det nog om att lära känna sitt barn ordentligt och ständigt prata om allting som kommer upp. Inte som ett förhör som vissa föräldrar gör, utan vanliga konversationer om vad som händer i livet. Inte den typiska ”jag är vuxen och vet mer än dig” attityden som oftast leder till att barnet hamnar längre och längre bort då den inte känner sig förstådd.

    Nu är jag själv inte en förälder så min syn på vissa saker kommer förmodligen ändras senare i takt med att man får mer erfarenhet, men angående det här med att en tonårskille inte är lika mycket jobb tycker jag inte är helt korrekt. Jag märker många fel i killarna (tjejerna också såklart, men nu ligger fokuset på killar) i min omgivning och mycket av det beror på att deras föräldrar inte har tänkt till ett steg längre. Att lära en tonårskille saker som den behöver kunna är det inte många som gör just eftersom att man inte tror att problemen som existerar faktiskt existerar. Man verkar tänka att samhället uppfostrar killarna vilket i många fall leder till tonårskillar som behandlar tjejer dåligt och allmänt inte vet hur de ska handskas med sina känslor och problem. Även här verkar många föräldrar inte inse att deras barn beter sig annorlunda utanför hemmet än vad de gör framför en vuxens ögon. Procenten killar som gör dåliga saker i samhället är fler än tjejer. Procenten ensamma mammor är också betydligt fler än ensamma pappor. Jag tycker det visar att det är just killar som man behöver tänka till steget extra på under deras tonårsår för att lära dem saker som i vissa fall kommer naturligare för tjejer att lära sig. Vissa blir så insatta i att en tonårstjej har mycket problem med vem hon är, kärleken och allt som kommer på köpet som tonåring att de ibland kan glömma att en kille går igenom många liknande saker. Tonåringar påverkas ofta av personerna i deras omgivning och av det jag har märkt så är det oftast killar som pratar om tjejers kroppar på fel sätt, det är inte tjejer som pratar så om killar. Man hänger liksom med i det andra gör och det är inte lätt som förälder att uppfostra en son som inte går samma väg som alla andra. Även i det här fallet vet jag många ungdomar som beter sig jättebra i deras föräldrars ögon när de i själva verket går runt och kommenterar högt om en tjejs rumpa så fort hon går förbi. Så att en tonårs son ska vara lättare håller jag inte med om. Man kanske oroar sig mindre eftersom att killar som grupp är mindre utsatta i samhället, men jag tror fortfarande det krävs att man lägger samma tid och energi som man skulle göra på en tonårstjej. Jag som sagt att allt handlar om att skapa en bra relation till sitt barn och försöka ta till sig allt man inte från början visste händer i deras liv.

    Nu blev det här väldigt mycket längre än planerat, men vill slutligen säga att jag tror du Paula och Hugo kommer klara tonårstiden med Molly och Leo galant. Det är många år kvar tills dess, men av det jag har läst på båda era bloggar så tror jag inte att ni behöver oroa er allt för mycket. Jag älskar hur båda ni är med era barn. Det är faktiskt inte många föräldrar som faktiskt lägger så mycket tid på sina barn som ni två gör och det gör mig så glad att se era barn få den kärlek som de behöver <3

  2. Vanja

    Jag och min sambo har haft en del samtal om framtiden med barn, både baby och tonår, även om våran första fortfarande ligger i magen. Vi är nästan alltid helt överens om uppfostran och hur vi vill guida henne genom livet. Jag och han har haft extremt olika uppväxer så vi båda två har negativa och positiva upplevelser av två helt olika världar, så vi har lyckats slå ihop våra till hur vi tror är bäst 🙂

  3. Johanna

    En fråga till mamman ovan..vad gör det mindre läskigt med en tonårsson än tjej? Andra barnet är nog mindre läskigt för då har man mer vana – men det finns mycket tufft i tonårspojkars liv…tror inte det är ett dugg lättare att vara kille än tjej.
    Vill också tillägga – låter som att din dotter har goda förutsättningar hemifrån, det är viktigt! Och tonårstiden är en prövande tid…så det kan vara bra att påminna sig att man gör sitt bästa för att vara en bra förälder, men man kan alltid önska att man gjort annorlunda..och det borde man inte behöva! Kram

  4. Johanna

    Förstod inte riktigt vad du menade när du sa att era olikheter kommer hjälpa dem att förstå. Blev nyfiken, utveckla gärna.

    Jag – som högstadielärare – tror helt klart många problem kan bli större för tonåringar…de är trots allt kapabla till att göra som de vill. Tror det bästa man kan göra är att vårda relationen till sina barn, intressera sig för deras intressen och prata med dem. Det är svårt att bygga relation när barnen är äldre, det är bra att ha den grundad. Sedan kanske tonåringarna spårar ändå, men då får man som förälder försöka finnas där som en trygg, stabil och kärleksfull förebild. Och prata om stora frågor – mobbning, alkohol, sex – redan tidigt så att det är naturligt från start. Ett tips till större barn är att prata om det när medier uppmärksammar något. Då kan man fråga vad barnet tänker och sedan delge sina egna tankar.

    Om några veckor är vår bebis beräknad. Ser fram emot resan som mamma! Kram

  5. Mamman

    Det stämmer bra det uttrycket 😉 har en dotter som blir 12 i höst och en son som blir 2 om några dagar.
    Det är en helt ny värld som man ska in i nu iom att tonårstiden är bakom hörnet o intressen ändras o så upptäcks motsatta könet mer o mer och tigermamman inom en blir mer framträdande o man har större behov av att beskydda sitt barn då man minns sin egen tonårstid och vill försöka skydda sitt barn så gott man kan, hjälpa henne att bygga upp en styrka inom och hela tiden kämpa med att stärka hennes självkänsla och inte ta emot skit från någon annan och inte ge någon skit heller. Att ta hand om ett mindre barn är ingen match egentligen då är deras behov inte lika komplicerade och det är så lätt att tillfredsställa de men att nu gå emot att vara tonårsförälder känns så läskigt då det blir mkt mer komplicerat och skrämmande då man måste släppa taget om de mer o mer och hjälpa de bli självständiga individer men eg vill man bara låsa in de o skydda de från allt ont där ute. Jag gruvar mig för den dagen min dotter ska komma hem med ett krossat hjärta eller att hon blir olyckligt kär. Jag är och har alltid varit noga med att påpeka att hon kan berätta allt för mig oavsett vad det gäller och än så länge är hon väldigt öppen och jag hoppas det fortsätter så för då är det lättare att kunna stötta henne genom tonåren.
    Men när hon var liten var det så lätt, allt var kul då. Att bara få vara med mamma var gott nog o inget mer behövdes men vilken tonåring tycker det bästa som finns är att hänga med mamma 😕 men jag hoppas vi fortsätter stå varandra lika nära och jag försöker följa henne i vad hon vill göra o på så sätt få vara kvar i hennes liv men nu ska relationen ändras och hon kommer aldrig bli min lilla flicka igen även om hon alltid kommer vara det i mitt hjärta så går vi mot nya tider och nya roller i relationen och när tonåren är över så är hon i princip vuxen o min lilla flicka kommer försvinna mer o mer o växa upp o en dag ha egna barn osv o det känns underbart men skrämmande och nu är problemen helt andra än de var när hon var 3 eller 6 men man får hoppas att det man lagt en bra grund för henne inför tonåren o vuxenlivet.
    Stor skillnad att ha en 2 åring och en snart 12 åring, att dessutom snart ha en tonårstjej hemma skrämmer mig lite o jag känner mig glad att ha en pojke nästa gång då det inte är fullt lika läskigt med tonårskillar som tjejer.
    Vill pausa livet ibland o spola tillbaka ibland o uppleva vissa moment igen o igen o skippa vissa o kunna gå tillbaka när man saknar de som små.

  6. Charlotte

    Molly verkar som du nämnt vara förtjust i hästar och ridning. Kan av erfarenhet berätta att det kan vara ett fantastiskt fritidsintresse där barnen får lära sig att ta ansvar, ledarskap, noggrannhet och utveckla självförtroende och självkänsla. Allra mest om de intresserar sig för tävling kanske. Ge dem varsin tävlingsponny så behöver ni inte oroa er för vilka andra rackartyg de kan att hitta på under helgerna, hihi 😉

  7. Annica Magnusson

    Jag har inte direkt stora barn, min äldsta dotter är som Molly gammal (blir 3 i nästa vecka) och så har jag en soon to be 2-åring och en 3-månaders bebis här hemma. Men, jag är precis som du redan i tankarna på hur det kommer att bli i framtiden då de är äldre. Jag bävar för den dagen då de faktiskt blir erbjudna alkohol. Jag hoppas att vi tills dess gett dem så pass mycket självförtroende nog att säga nej.

    Och givetvis vill jag introducera sport för dem. Typ fotboll, simning eller volleyboll eller kanske friidrott? Får se vad de fastnar för helt enkelt, men testa på, det ska de få göra helt klart. Tyvärr är det dock allför mycket alkohol relaterade saker även i sportsammanhang. Dricka öl till matchen? (Okej, nu är det kanske mer och mer vuxna jag pratar om i just det sammanhanget men, det går ju även det ner i åldrarna).

Visa alla 11 kommentarer
Tankar

En står för det vilda, och en står för det lugna

”Det andra barnet hänger bara med”. Eeeeh ja. Gud vad det stämmer. Iallafall för oss. Och med Leonore. Men ändå så skiljer sig mina barn åt. Det är absolut inte samma, Molly var annorlunda vid samma ålder som Leonore.

Jag är oreflekterade. Jag har tappat bort i räkningen över hur många veckor Leonore är. Jag var på Junibacken med Molly när hon var ish sex månader. Det skulle inte hända idag. Det är skönt att vara mer avslappnad. Samtidigt som jag är näst intill överbeskyddande gentemot den lilla. Vi hade en tuff början, jag byggde upp en mur mot lilla Leonore i magen pga mina missfall. Men sen kom hon. Perfekt och underbar. Precis som med Molly älskade jag henne från start. Men jag var/är så rädd om henne. Det är nog en kombination av sorgen efter missfallen, att hon insjuknade i RS och hostade så hon inte kunde andas. I flera veckor har jag knappt sovit. Jag har varit rädd för att inte höra.

Med Molly var jag mycket mer chill, trots att hon var mitt första barn. Nu hoppas jag att vi ska hålla oss friska i vår och att vi får njuta av varandra. När Molly var bebis älskade hon att sitta i hela familjens knän. Hon jollrade och visade sig utåtriktad. Leonore är annorlunda. Hon trivs bäst hos mig eller Hugo. Till och med min mamma är hon svårflörtad mot. Det ljudliga nivån som Molly älskar, blir Leonore orolig av. De skiljer sig, men har ändå så mycket gemensamt. Leonore påminner om Molly, när hon var i samma ålder. De låter likadant, har samma milda och snälla blick och de gör samma minspel. Jag ser mina barn i varandra, jag tror att dom ju äldre dom blir kommer likna varandra i utseendet. Men inte i personligheten. Om Molly står för det vilda, så känns det som att Leonore står för det lugna. Känner du igen detta i dina barn? Hur skiljer sig dina barns karaktärsegenskaper? =)

Leotiki

12516276_10153837919406273_1709967703_n

En preggo-Paula

12308164_10153834443221273_7478722292433172235_o

21 Kommentarer

  1. Hanna E

    Mina barn är olika och tvåan hängde inte på, hen styrde på sitt sätt.
    Ettan var/är ordningsberoende och satte tidigt rutiner för mat och annat. Tvåan åt lite hipp som happ och det var inga fasta tider alls utan istället panik när hungern satte in.

    Tvåan klarar stök mer men båda barnen är känsliga mot höga ljudnivåer. Ettan älskar kroppskontakt medans tvåan är mer sparsam med kramar (ingen av dem gillar pussar längre) och det har lärt oss att alltid fråga innan (något som man borde göra oavsett).

    Jag tror att båda mina barn är högkänsliga (och även jag) även om det yttrar sig på lite olika sätt men framför allt ogillar de höga ljud.

  2. Marie

    Nä, tvåan hänger inte bra på här 😂 han är krävande och ska överallt hela tiden, går närsomhelst (snart 10mån). Syrran var mkt nöjdare och lugnare. Däremot är de båda två lika på många andra sätt, utseendet identiska nästan 😊 Å ena sidan så hänger ju andra barnet med i vår vardag men å andra sidan så är det så mkt mer fullt ös omkring vår tvåa än vad det var runt ettan. Han nöjer sig inte att bara vara med som sagt.

    Helt underbart är det att ha två underbara barn iaf ❤️

  3. Jungfrumamma

    Jag förstår dig verkligen. Ibland blir situationer så sköra och då kan man ju bli mer rädd och överbeskyddande. Min mellanson hade också RS när han var 3 månader. Fy vad hemskt det var! Det var en gång då han låg blixtstilla, helt vit och blå pm läpparna och jag fick panik, trodde han typ dött eller nåt. Då åkte vi in och han hade dålig syresättning.inte kul! Skönt att ni är friska nu!!!

  4. Sandra

    Vore superkul om du hade jämförande bilder på Leonore och Molly när de var i ungefär samma ålder. För av bilden på Leonore kan man verkligen konstatera hur galet lika de är! Så kul!

  5. Lisa

    Min treåring är helvild och bestämd och våghalsig. Så vi tänkte att lillan (9 månader) skulle bli lugn. Alla berättar ju att syskon blir varandras motsatser. Inte hos oss! Här är även lillasyster sjövild och med en vilja av stål. Gud hjälpe oss när de blir tonåringar!

  6. Sanna

    Hur har det känts i din uppväxt att du är närmre din plastpappa i åldern än vad din mamma är?
    Jag är nyfiken! Är det något som varit svårt att acceptera eller har du/din mamma inte reflekterat över det alls?

  7. Camilla

    Så vakker☺️ Her var 1-mann (en gutt) den rolige, mens nr 2 (jente) og nr 3 (også jente) er ”villere” om man kan si det😊

  8. linn

    Ja våra är olika också fast tvärtom.
    Man kan redan se att den lille (1 år) är den som kommer hitta på så mycket hyss än vad storebror (snart 3) gjort 😛

  9. Josefin

    Där slog du huvudet på spiken! Jag är gravid med mitt första barn, har en lång historia av missfall och år av väntan.. Jag sköt bort denna graviditet i huvudet ganska länge.. Och liksom förminskar den tills runt v.30.. Då började jag nästan gilla att vara gravid. Däremot har jag som är ganska soft i vanligafall blivit en tiger.. Å på riktigt känner jag att jag vill skydda barnet mot allt.. Inkl. Min mamma och svärmor och alla andra som säger att dem ska ha barnet den första tiden… Nu fattar jag äntligen var dessa känslor kommer ifrån..

  10. Malin

    Ja oj, jag fascineras ofta över hur härligt lika och olika de två är. Den äldre har alltid visat en missnöjd sida, lite avvaktande men samtidigt otroligt dynamisk och självständig. Småsyskonet fyrar av leenden vitt som brett, ler jämt, väldigt bestämd och lyder bara då äldre syskonet inte råkar göra det 😉 Det gemensamma är ett ständigt spring i bena och ett stort bilintresserade! Trean ligger i magen och visst funderar jag redan på hur hen kommer vara till sättet!

    Härliga barn!:)

  11. Sandra

    Här var, och är, det tvärt om. Första sonen var så överbeskyddande med och nojig för allt. Han är mer blyg och avvaktar gärna. Den andra sonen var jag också väldigt beskyddade med men inte lika nojig med allt. Han är en riktig pratkvarn, blir kompis med alla och pratar med alla han möter. Tar typ en timme att köpa en mjölk i affären för han ska prata med alla han möter. En riktig busunge som har noll hämningar och är totalt orädd. Ska bli kul att se hur lillasyster blir. Hon är fem veckor så vi har inte märkt av hennes personlighet så mycket än.

  12. nathalie

    Jag tror att sådana saker förändras ju äldre och mer självständiga barnen blir. Jag, som är det äldre barnet i familjen, var precis sådär som du beskriver Molly medan min syster var som Leonore. Sen när vi blev tonåringar så blev jag mer tillbakadragen och min syster mer utåt, speciellt i skolan bland jämnåriga.
    Uppmuntra dom att utforska livet på egna villkor istället för att stoppa in dom i fack när dom är bebisar..

  13. Theodora

    Sådär var mina tjejer också. Nummer 1 = sjövild och snackis
    Nummer 2 = lite tillbaka dragen, svårflirtad och tyst (folk undrade om hon gjorde ljud ifrån sig alls!). Nu är den minsta snart 2 och den äldsta 4. Jesus vilken skillnad. Lillan är VILD! Alltså busig som syrran aldrig var och hennes språk har kommit på en dag och nu är hon inte tyst. Nu i efterhand har det visat sig att min äldsta inte alls var sådär vild som jag trodde utan mer bara utåtriktad och pratglad från dag ett. Det är kul med syskon. Nu är lillebror här med lite defekter här och där men han är så lik sin äldsta syster i samma ålder. Nyfiken som bara den men eftersom han är vår absolut sista (samt hans tuffa start) så är jag mycket mer beskyddande, nästan tramsigt liksom! Han kommer alltid att vara min sköra lilla kyckling oavsett personlighet 😊

Visa alla 21 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com