Januari 2015
Allmänt

En helvetesnatt

Vilken hemsk dag jag hade igår. Det måste ha varit något som jag har ätit. Igår natt kräktes jag minst 8 gånger. ”Nej nu är jag magsjuk”. Jag bara väntade på att bli sämre men det konstiga var att jag aldrig fick feber. Det var bara som att min mage blev allergisk mot föda i ett dygn, jag kunde inte ens behålla ett glas vatten.

Inlägget som jag publicerade igår var skrivet sedan innan, innan jag började må dåligt. Så jag kom aldrig iväg igår. Jag var tvungen att sjukanmäla mig andra dagen i skolan. Och då har jag inte varit sjuk på över två år, varför skulle det komma just nu? Efter den hemska natten var det som en vändning. Jag blev törstig, hungrig och kunde äta riktig mat inom någon timme. Vad fick jag i mig som gjorde mig så dålig?

Idag är det nya tag och jag är påväg till skolan. Att hamna efter är ingenting jag vill och jag hoppas att jag tar igen min frånvaro från igår. Idag kommer lägenheten upp på nätet, så fort jag har en länk så lägger jag upp bilderna på vårt hem här på bloggen! =)

Två gullungar, Molly och Mercy

21 Kommentarer

  1. Anja

    Öhhhh… hur kan du ens med att vistas ute bland folk nu?? Magsjuka eller matförgitning, spela roll! Du har ingen aning om vad det är. Så sjukt egoistiskt att chansa på att det är matförgiftning och sen gå ut bland människor. Speciellt en skola! Det är såhär som denna himla sjukdomen sprider sig! VARFÖR ska varenda kotte som spyr tro att dom alltid är matförgiftade?! Blir galen…….

    /rädd för magsjuka

  2. Ebba

    Ronja: oavsett vad kan man stanna hemma! Ingen kan veta om det är mstförgiftning eller magsjuka.. Riktigt egoistiskt att gå ut!

  3. Hana

    Ronja; vinterkräksjuka och matförgiftning har rätt liknande symptom, så även fast det verkar vara en matförgiftning så är det väldigt onödigt att riskera att smitta andra.

    Paula: Vad skönt att det gick över relativt fort för dig! Drick nu mycket vatten och vila så är du snart på topp igen! 🙂

  4. Ronja

    Till alla er som skriver att det smittas inom 48 timmar. Det Paula verkar ha haft är en matförgiftning vilket inte smittas för fem öre.

  5. annasvarld

    Usch fy vad jobbigt :((( magsjuka är verkligen fruktansvärt…vi ligger hemma med förkylning hela familjen …ingen höjdare heller men magsjuka är verkligen värst…håller med att man ska va hemma tills man inte smittar längre!
    Annasvarld.vimedbarn.se

  6. Tovelina

    Du hade inte magsjuka, utan förmodligen vinterkräksjukan. Den kommer plötsligt och försvinner lika snabbt som den kom oftast… Den ger heller ingen feber. Stämmer dock att du smittar 48 timmar efter senaste kräk tillfället. Hemskt när den startar på en förskola t.ex. Jag arbetar på en och vet vad som kan hända om man slarvar med dessa 48 timmar bara för att man mår bra.. Hela avdelningar kan insjukna..

  7. Me

    Asdumt att folk inte kan vara hemma 48 timmar, min dotter hade magsjuka 6-7 ggr förra terminen för att vissa inte tror dom smittar

  8. Emma

    För att svara Tina: Vilket ointelligent inlägg! Finns tusentals forskning som visar att magsjuka smittar oerhört lätt. Räcker med en tusendels partikel i dig och du blir sjuk. Finns en liten del människor i landet som är immuna men de allra flesta inte! I dina fall kanske de varit matförgiftning och då smittar de självklart inte. Men vinterkräksjuka smittar! Haha, att du tror något annat är lustigt, läs på innan du uttalar dig;)

    Jag arbetar på sjukhus och vet verkligen vad jag pratar om, i sjukvården är det oerhört viktigt att hålla på 48 h regeln, skullevi brista i hur vi hanterar något så ligger hela sjukhuset i kräksjuka.

    Var tvungen att svara dig Tina, hoppad du läser på till nästa gång du uttalar dig om något. Det är pga folk som tar sig runt i samhället innan de är friska som gör att så många behöver insjukna i sjukdomar som kräksjuka framförallt på vintern!

  9. Frida

    Hej!
    Din blogg är så inspirerande, allt du skriver är så bra, du känns som en riktig superkvinna!
    Funderar ändå hur du känner nu när dina vänner (Jessica och Stephanie) är gravida och du har fått två missfall? Kan ni tala om det tillsammans och kan du vara glad för deras skull?
    Önskar all lycka till er!
    Kram, Frida

  10. Tina

    Har haft det precis som dig! Och det här med att man ska vänta 48h.. Hade det en gång natten till Eid. Gick upp endå, träffa släktingar osv ingen blev sjuk. Haft det natten/morgonen till min systers bröllop. Över 100personer där ingen blev sjuk(och då hälsa jag på alla. Krama dem, fick pussar). Tror inte du kommer smitta någon! Men sen är alla olika men man känner sin kropp Och sig själv bäst 🙂

  11. Sanna

    Jobbigt med kräkningar men skönt att du ändå mådde bättre relativt snabbt!
    Men tänkte som andra här…Att du borde vänta minst 48h innan du träffar annat folk än familjen! Himla oschysst annars! Oavsett om du missar i skolan eller inte. Du kan ju inte bara anta att det var matförgiftning. Tror inte det är så vanligt att man har feber vid magsjuka? Eller i så fall är det nog lika vanligt att man inte har feber… Tänk om du smittar ner dina klasskompisar! Då kommer som få må illa+missa saker i skolan bara på grund av dig!
    Nej, taskigt tycker jag! Gillar dig annars Paula och din blogg!

  12. Jessica

    Hej!

    Drack du ordentligt under träningspasset igår? Det kan nämligen ha varit vätskebrist som orsakat dina plötsliga kräkningar.

    Själv försöker jag dricka MINST en flaska under ett hårt pass, i början fick jag tvinga i mig vattnet men nu har jag vant mig och dricker rejäla mängder utan några problem. 🙂

    Jag har själv fått ”vätskebristkräkningar” ett antal gånger och det är inte kul.. Svårt att få i sig vatten också när man inte får behålla det. Men ett tips är att bara tvinga i sig det ändå tills kräkningarna går över, samt äta saker som innehåller mycket vatten. Iskall vattenmelon tex!

    Vänliga hälsningar!

  13. Emma

    Hej Paula! Älskar din blogg! MEN, om du vet att du måste vara hemma MINST 48 timmar efter sista kräkningen eller diarrén va? Magsmitta smittar så fruktansvärt lätt och det är så egoistiskt att tänka att man själv mår bättre innan dessa 48 timmar gått och man går ut och smittar andra!! Hoppas du visste detta och att du väntade minst 48 timmar innan du gick ut genom ytterdörren!

    Lycka till med studierna, vad roligt att du kom in! Själv började jag också plugga på högskolan i höstas 🙂
    KRAM

  14. Fanny

    Skönt att det gick över snabbt, det är himla stressande att missa plugg!

    Jag såg precis ett avsnitt av Hannah och Amandas program ”Ett härligare liv”, där de ”praktiserar” på förlossningen på Danderyds och så kom jag att tänka på dig! Det var ett så himla mysigt avsnitt att till och med jag, som aldrig har lockats av något ”sjukhusyrke”, typ blev villig att släppa mina juriststudier och bli barnmorska istället :p Kan verkligen tipsa om att titta på det. Du har ju visserligen redan insett vilket fantastiskt jobb det är, men det kan ju vara kul att titta ändå 😉 Länkar här under 🙂

    http://www.svtflow.se/video/2612740/avsnitt-17-byta-yrke

  15. Lollo

    Komiskt. Jag började på ett nytt jobb i måndags. Igår var jag helt förstörd. Magsjuk/eller influensa, vet inte riktigt vad det var jag blev drabbad av men hemskt var det. Så här sitter jag och återhämtar mig och ska ta mig till jobbet imorgon. När jag läste ditt inlägg kändes det som om du skrev om min natt 🙂 Lycka till i skolan idag!

Visa alla 21 kommentarer
Träning

Kräkpasset

Uppvärmning: 10 minuter löpning i uppförslutning

A) 15-12-9 på tid
– Kettlebell truster 2x 10 kg. Du har två kettlebells i vardera hand. Sätt dig ner i huk och när du börjar reser du dig upp och trycker upp redskapen över huvudet så att du har raka armar. Ner igen i 90 grader för att sedan skjuta ifrån och upp igen med kettlebellsen.
– Kettlebell svingar 16 kg. Vanliga svingar. Ner mellan benen och upp till huvudetshöjd.
– Kettlebell squats 16 kg. Krama om kettlebellen och gör benböj.

Vila i EXAKT 10 minuter

B) Emom 10 minuter.

Första minuten: Stå på händer mot en vägg i 30 sekunder. Hoppa ner och vila i resterande 10 minuter tills klockan visar två minuter, då börjar du med 30 sekunders planka. Vila till tre minuter och börja om med att stå på händer.

Jag kan säga att B-delen körde sönder mig totalt. Jag var svimfärdig, snurrig och illamående. Man underskattar hur jobbigt det är att stå på händer. Jag tränade på kvällen, det vill säga efter middagen. Det ska jag aldrig göra igen. Jag kan inte träna med mat i magen för det slutar alltid med att jag måste spy. Jag har inte spytt på länge men detta pass gick mig ur balans. Brutalt jobbigt men jag ska ge mig på det senare ikväll igen!

12 Kommentarer

  1. Linda

    Alltså jag har gravidhjärna, jag fattar inte hur du menar med vila 10 minuter tills klockan visar 2 minuter sen 30 sekunder sen vila 3 minuter? Help meee 🙂

  2. Frida

    Ska testa på det här jag med! Du inspirerar till träning. Har du något tips på en övning som kan ersätta att stå på händer?

Visa alla 12 kommentarer
AllmäntMolly 1,5 år till 2 årTankar

Spännade

Jag kom hem i en ganska bra tid igår. 20 över tre kunde jag hämta hem Molly från förskolan. Då åkte vi och kopierade lite papper hemma hos min mormor. Igår fick jag verkligen känna efter hur vårt liv kommer att vara numera när jag pluggar. Jag och Molly hann kramas i en halvtimme igår morse innan jag var tvungen att åka till skolan. Och igår hade vi ca 4 timmar kvalitetstid innan hon skulle i säng. På dom fyra timmarna tänkte jag inte på något annat än att ge Molly min fulla uppmärksamhet. Jag tittade inte åt mobilens håll, sköt ifrån mig alla måsten som jag egentligen behöver göra såsom att gå igenom mailen. Lät Hugo stå för middagen så att jag och Molly kunde ligga i sängen och läsa hennes favvoböcker. Vad larvig man är som håller på. En dag har gått och jag har redan panik över att Molly ska tro att jag har glömt henne.

Jag skrev upp mitt schema i kalendern igår. Det är några dagar som det inte är några klasser, varken som helgrupp eller inom basgruppen som jag tillhör. Jag gjorde stjärnor på dom dagarna och tänkte direkt ”Då kan Molly vara hemma med mig”. Det känns som att det är jag som har svårare att släppa Molly än tvärtom. Sen kan jag känna att hon är liten bara en gång och den tiden ska jag ta vara på så gott jag kan.

Förutom mina känslor inför att Molly ska tro att jag glömmer henne så var första skoldagen toppen. Det var intressanta lärare som presenterade alla kurser som vi ska läsa. Det kommer att gå undan, denna termin ska jag förhoppningsvis klara av 60 högskolepoäng. Det är tre kommande seminarium inom en månad. Bland annat så ska jag skriva en formalia. Bara det att artikeln som jag ska skriva en formalia om handlar om medicin. Och är på engelska!!!! Hur sjutton ska det gå? Jag måste börja i tid för att ha tid att rätta mig själv. Just nu sitter jag på bussen påväg ut till campuset. Det är introduktion till problembaserat lärande som står på schemat idag, spännande!

28 Kommentarer

  1. Cassandra

    Hej vad kul att första dagen gick bra 🙂 På Linköpings universitet där jag pluggade hade vi också pbl. Krångligt i början men när man kommit in i det så är det riktigt bra och man blir väldigt självständig i sitt lärande. Något man har nytta av när man börjar jobba sen. Så kämpa på, pbl kan vara lite svårt första året. Lycka till så roligt att läsa om dina studier. 🙂

  2. riri

    Hej Paula! Vad roligt att du kom in på sjuksköterskaprogrammet!! Jag håller på att läsa matematik b just nu och mina planer inför hösten 2015 är att studera till sjuksköterska. Det skulle vara skit intressant om du kunde skriva mer om hur dina dagar på skolan är, vad för ”uppgifter” ni får och hur universitetslivet går till! =)

  3. Susanne

    Studierna kommer att gå hur bra som helst bara du är disciplinerad. Hör av dig om du behöver hjälp med något skrivande.

  4. Helena

    Jag kan förstå din situation för jag har varit med om liknande. Jag var ensamstående mamma pluggade heltid och hade barn på dagis.
    Det jag gjorde var att dagar när jag inte hade något på skolan utan skulle plugga hemma då klev jag upp vid 6 och började plugga. Min son fick sova tills han vaknade och då åt vi frukost sedan fick han åka till förskolan. Jag for därefter hem och ägnade mig bara åt studier och hämtade på dagis strax efter mellis.
    Jag upptäckte även att man fick ha pli på sig själv så att man inte ägnade sig åt hushållssysslor.
    Lycka till med dina studier

  5. Maline

    Vad du är duktig! Jag hejar verkligen på dig och tror att du kommer fixa det här livspusslet galant 🙂 Men om jag får så vill jag bara säga, som själv studerat 5 år på högskola, att de där lektionsfria dagarna väldigt ofta fylls med hemmastudier så ha det i baktanke bara när du bestämmer dig för att ha Molly hemma de dagarna. Jag förstår ju att du gärna vill det liksom. Jag har en vän med en dotter på 3 år och hon bestämde sig för att börja studera förra våren och då fick dottern vara på förskola i alla fall några timmar de lektionsfria dagarna för att hon skulle få koncentrera sig på studierna. Men det där känner du självklart av bäst själv, vill bara ”förvarna” lite, det är lätt att tänka lektionsfria dagar = lediga dagar och riktigt så är det sällan 🙂 Ha det fint!

  6. Camilla

    Jätte stort lycka till med studierna Paula! Vill bara hälsa att jag tycker du verkar vara en underbar mamma, flickvän och människa!

    Studierna kommer du klara galant. Tvivlar inte en sek på det!

  7. Mikaela

    Men jösses, ska ALLA påpeka att hon minsann inte kan/ska plugga 60hp på en termin? Hon skrev väl fel bara? 🙂

    Vad roligt, Paula, att du kommit igång med skolan! Vilken skola läser du på?

  8. pauline

    Hej paula 🙂
    Jag läser just nu min andra termin på förskollärarprogrammet på universitetet. Jätte kul att höra att du börjat plugga 🙂
    Kan hända att jag missat ett av dina inlägg där du berättat allt om detta men annars skulle jag gärna vilja läsa om vad det är för utbildning du går och hur lång den är mm.
    Så inspirerande att se att du väljer att plugga med småbarn i hemmet!! Kommer gå galant och det ska bli kul att läsa om en blogg med någon som pluggar 🙂

  9. Stina

    Hej fina Paula! Jag blev så glad när jag såg att du vill bli barnmorska – jag tänkte direkt att du är som gjord för det jobbet. Jag läser just nu min sista termin på sjuksköterskeprogrammet och det känns helt fantastiskt att snart vara klar. Jag tror att du kommer att klara av studierna hur bra som helst och jag tycker att du är så modig och stark vågat ta steget att börja plugga. Kram till dig!

  10. Nathalie

    Högskolestudier innebär ju mycket egenstudier och det är också därför man inte har föreläsningar varje dag. Det dagarna man inte har föreläsning eller liknande är det nog smart att sitta och plugga i några timmar iaf. Sen kan du ju säkert ha Molly ledig någon dag 🙂 men planera in att det blir mycket plugg och dina ”lediga” dagar kommer nog att gå åt till att plugga inför tentor/skriva hemtentor osv. Man tentar ju av varje kurs innan en ny startar så det finns alltid något att plugga inför/något att skriva. Sen är ju det flesta föreläsningarna inte obligatoriska heller, utan bara en hjälp på traven :). Tror säkert att du kommer att fixa det galant

  11. Anna

    Gud vad alla är negativa! Jag pluggar både juristprogrammet på SU och läser ekonomi parallellt, tar 60 hp per termin och så jobbigt är det inte, har klarat av det i ett år och ändå haft ett liv, kör hårt Paula!

  12. Ellie

    menar du inte 30 hp per termin? Det är nämligen standard, annars pluggar du ju 200 procent och det är mycket högt tempo! Då pluggar du in ett års studier på ett halvår….

  13. Madeleine

    Åh problembaserat lärande! Det är ganska jobbigt att ”lära” sig det men ge för bövelen inte upp! Det är så himla skönt när man kommer in i det! För mig tog det 1,5 år av min gymnasietid att lära mig det, det är ganska länge men de flesta i min klass var så ”sega”.
    Det är ett superbra sätt att jobba på, man blir mycket mer effektiv än om man ”läser som vanligt”. Kämpa på!!!

  14. Linnéa

    Va kul att du läser till SSK! 🙂
    Jag är inne på termin 4 nu och tycker fortfarande det är lika kul o spännande att plugga!
    Visst kan det vara tufft ibland men det är samtidigt intressant o roligt.
    Nu läser inte vi på samma skola, men ang. Artiklar på engelska så är det något man får räkna med. Alla vetenskapliga artiklar är på just engelska o man kommer få läsa o gå igenom massvis sådana artiklar under sina studier. Men det är inte så farligt som det låter, tackar gudarna att Google translate finns, haha 😀
    Lycka till med allt nu o hoppas du kommer tycka det är skoj!

  15. Nathalie

    Jag har inte kommit så långt i min SSK-utbildning men jag kan säga som så att det är fruktansvärt mycket plugg. Jag har aldrig pluggat så mycket om man ens skulle lägga ihop grundskola och gymnasium. Så att se de dagar du inte har klasser som lediga dagar är ett misstag. Skulle också säga som någon ovan att ha Molly på förskola även då. Och som slut kläm och något jag alltid sagt/tyckt: ni som pluggar med barn, ALL eloge till er ni är fasen hjältar och supermäniskor alltså!!

  16. Lina

    Grattis till utbildningen! Jag går också sjuksköterska och ville bara ge några tips.
    Skaffa en kalender, gå på så många föreläsningar du kan (man förstår så mycket bättre än om man ska plugga hemma) och känn dig inte dålig om du får ett U eller 2! Det är så mycket att ta in och ibland så går det bara inte. Jag tyckte i början det var jättejobbig, men nu tänker ja att det bara är ett extra tillfälle att lära mig mer om det ämnet, och att alla misslyckas ibland. Man blir inte sämre som sjuksköterska för det!
    🙂

  17. Sofie

    Engelskan i artikeln är inte så svår, så det ska nog inte vara något problem 🙂 den handlar även om stress, vilket visar att de gör ett erkännande av problematiken för blivande sjuksköterskor! Det tycker jag är jättebra och jag tror du kommer klara det galant!

  18. Klara

    Men shit ska du läsa 60hp på en termin? Lycka lycka till!

    Jag läste PBL jag också när jag pluggade medicin. Det var lite halvjobbigt i början, men man kommer in i det! Ge inte upp! Det gör också, enligt många jag pratat med, att man blir mer eftertraktad på arbetsmarknaden sen. Lycka till med studierna! 🙂

  19. Sarah

    Ska du plugga 80 h/vecka?? Läser du heltid, alltså 40 h/vecka (och då får många ofta ändå lägga ner extra timmar), så läser du 30 HP per termin.

  20. Hanna E

    När jag har pluggat har disciplin fungerat bäst och att sätta av tid varje dag istället för att försöka hinna med en massa annat på de dagar när man inte har schemalagda aktiviteter.
    Jag tror att om man har barn är det ännu viktigare att göra så och inte tro att man orkar göra massa saker på kvällarna. Då är man ofta lite ”såsig” i huvudet och det blir inte alltid lika bra.
    Så låt Molly vara på förskolan även de dagar när du är ”ledig”, men kortare dagar och planera vad du ska göra de dagarna i skolväg.

    Alla jag känner som har pluggat och haft barn säger samma sak, utnyttja de lektions/aktivitetsfria dagarna till att plugga och göra uppgifter så att man inte tänker på skolan när man har hämtat barnen.
    Jag fungerar likadant på jobbet, jag vill göra klart på dagarna för att slippa tänka på jobbet när jag är hemma på kvällen.

  21. Ulrika

    Tänkte som de andra, att om du pluggar 60hp i vår får du nog plugga de icke schemalagda dagarna istället för att vara med molly… Tyvärr!

  22. DeMarkey

    Jag kan inget om plugget och sånt, men nått jag kan så är det ”skuldkänslor” gällande barn och inte ha samma tid längre. Jag höll på likadant i över 1 år när jag började jobba heltid. Ansåg att mina barn behöver mer tid med mig som mamma och det tycker jag fortfarande men det är en verklighet att man behöver jobba eller plugga. Men ack så svårt det ska vara. Det är svårare för mig att släppa taget än vad det är för barnen tror jag.

  23. Ellinor

    Ska du plugga 200% lär du behöva råplugga även de dagar du inte har schemalagda aktiviteter. Kanske är svårt med Molly?

Visa alla 28 kommentarer
Dagens fråga

Dagens fråga

Att dra gränser, hur gör du?

Jag kommer att uppfostra min dotter efter värderingar som jag anser är rätt. Det jag tycker är fel vill inte jag att hon ska säga eller göra. För mig är N-ordet ett fult ord. Jag gillar inte uttrycket ”negerbollar” och jag köper inte argument som ”det är ett gammalt uttryck som inte menar något illa”. Jag vill inte att Molly ska säga N-ordet eller svära. Jag vill att hon ska tacka för sig när hon är hos kompisar, säga ”ja-tack eller nej-tack”. Se folk i ögonen när man talar samt lära sig att ta i hand. När jag var liten hade vi en svärburk hemma. För varje svordom som en vuxen eller barn sa så var man tvungen att lägga i en 5 krona. Det vill jag ta efter när lillan blir äldre.

Hur visar man gränser? När börjar man att dra gränser? Vi har en dotter som är full av bus. Hon är väldigt ironisk i sitt sätt att vara på och gör allt med glimten i ögat. Om hon står och drar i vikta kläder gör hon det mest för att få en reaktion i från mig. ”Nej Molly, mamma har precis vikt dom kläderna. Du får inte dra ner dom”. Till svar så står hon och skrattar och ser lurig ut. När man närmar sig så springer hon iväg och vill gärna att man ska jaga henne. Molly gör sällan något dumt om det inte är för att få uppmärksamhet. Molly vill att man ska titta på henne, leka med henne och prata med henne jämnt vilket är vanligt för en tjej i hennes ålder. Men i en vardag kan man inte alltid göra henne nöjd. Tillexempel när det är dags att börja laga middag. Då måste fokusen hamna på något annat och då är det guldvärt att vara två så att man kan hjälpas åt.

Det finns stunder då Molly trotsar och gör sånt som hon inte får. Det har hänt att hon har dragit ner sin skål med mat för att hon blivit sur. När något sånt händer blir det ”time-out”. Då bär jag eller Hugo in henne till hennes rum och förklarar att det hon har gjort är inte okej. Man gör inte så och hon får stanna där i 1 minut tills hon blir snäll igen. Det slutar alltid med att Molly blir skärrad av situationen och vill bli lite extra kramad bara för att försäkra sig om att man har blivit sams igen. ”Det är aldrig barnens fel”. Ett citat jag står fast vid men jag är en förälder, inte en vän till min dotter. Det är vårt ansvar att vägleda Molly i sitt liv som barn. Göra val och finnas där för att hon ska utvecklas. Just nu räcker det men 1 minuts ”time-out” när hon gör fel. Fast jag är nog en person som har väldigt mycket tålamod med mitt barn så jag skulle aldrig göra ”time-out” för att hon slänger sig på golvet och inte vill sätta på sin overall. Vi har tvåårs-trotsen framför oss, det kommer att bli en utmaning att hålla tålamodet i shack och försöka förbli pedagogisk.

Har du något sätt att dra gränser på? Dela med dig! Kul att höra hur gammalt ditt/dina barn är och dina metoder =)

En liten plutt på promenad i somras

30 Kommentarer

  1. Sara

    Förstår inte hur ni alla kan ifrågasätta Paulas och Hugos sätt att uppfostra Molly. Alla uppfostrar sina barn på olika sätt, varken en bok eller en person kan säga vad som är rätt eller fel. Sen så kan man ju tänka efter vad som är moraliskt rätt och fel, men ni förstod säkert pointen 🙂

  2. Lotta

    håller med om mycket förutom när du skriver ”blir snäll igen” gillar inte att du referat till ditt barn som dum , är handlingen som är fel inte barnet. en liten grej som kan bli så fel. har lärt mig myclet av böckerna, känsla för barns självkänsla, skamfilad och ditt kompetenta barn. alla föräldrar och de som jobbar med barn borde läsa.

  3. Nathalie

    Åh ibland blir jag lite trött på alla pekpinnar, på hur pedagogisk man ska vara alltid och att man som förälder alltid ska stå pall med världens tålamod. Jag är då själv inte mer än människa, med en massa känslor i kroppen. Som kan tappa tålamodet, bli ledsen, arg, vara jätteglad eller sur. Visst har vi föräldrar ett enormt ansvar över våra barn och såklart ska vi vägleda de genom livet. Men ibland måste man släppa lite på alla krav och ibland bara låta känslorna styra. Vi kör inte med time out här hemma, men är vår son på 3 år väldigt olydig och gör något som vi verkligen inte kan acceptera så får han gå ifrån eller så tar vi honom ifrån situationen. Han får komma ut från sitt rum/komma tillbaka när han vill och sen pratar vi om det som har hänt och förklarar för honom varför vi blev arga. Här hemma tillåter vi alla känslor, både barn och vuxna har rätt till hela känsloregistret. Vi pratar mycket här hemma, om någon har blivit arg eller om något hänt så pratar vi om det och försöker förklarar, och om det krävs så kramas vi, säger förlåt och går vidare. Vi tolererar inget våld överhuvudtaget, varken mot oss vuxna eller barn. Det har vi pratat mycket med vår son om. Vi vill att han ber snällt om han vill ha något, tackar för sig osv. Vanligt hyfs! Och det här med att inte säga nej, jag tror jag har sagt nej till min son hur många gånger som helst. Det kommer nya saker hela tiden som vi föräldrar ska tänka på, visst är det tråkigt och vi försöker välja våra nej och våra strider. Men att som föräldrar ständigt tänka sig för när man ska säga något/göra något. Snart får man ju schemalägga sitt föräldraskap. Ordet nej är ju väldigt naturligt att säga när man inte vill att någon ska göra något eller säga något. Här hemma ger vi mycket kärlek, vi pussas och kramas, säger att vi älskar varandra fler gånger om dagen och sitter alltid ner och äter middag tillsammans. Vi som är föräldrar nu är enligt många de bästa föräldrarna för att vi är så fysiska och visar så mycket känslor och kärlek, och det tror jag mycket på. Och jag tror också mycket på att varje familj är så olik den andre, alla gör som de vill och det som passar just dem. Så länge det inte skadar någon.

  4. Linda

    Hej Paula! Jag älskar din blogg och läser den varje dag då jag jar en dotter i samma ålder som Molly. Jag har alltid tyckt att du har klocka värderingar, men när jag läste om time-liten så spärrades ögonen upp. ”Time-out?! På en 1,5 åring?”. Jag vet att alla uppfostrar barn på olika sätt och det respekterar jag, men har du tänkt på hur mycket skada denna metod kan göra? Och att hon ens får gå till sitt rum på time-outen… Ska inte hennes rum signalera en trygg plats förknippad med glädje? Känns sorgligt att läsa det här och tänker bara på min egen dotter. Skulle aldrig göra så. Finns fler sätt att markera när något är fel. Time out är verkligen old school och jag trodde verkligen inte att någon som du häll på med sådant. :O
    Förlåt, men det är så jag tycker. För övrigt tycker jag som sagt om din blogg!

  5. Elin

    jag använder inte time out. Men däremot om barnen börjar skrika o gapa pga att man tex säger nej eller så då säger jag till dem att om de ska skrika sådär extremt högt då får de göra de på sitt rum för vi andra vill inte höra vrålskrik te.x vid matbordet där syskon och annat sitter och äter eller om syskonen tittar på tv eller leker. Då har de ju ett val själva. Funkar kanske inte på ett så litet barn ännu…

  6. Emma

    Jag håller med Malin! Mina föräldrar körde med ”du får gå in på ditt rum tills du blir snäll” med mig o mina syskon! Inte har vi tagit skada av det! Snarare tvärtom; rummet var ju toktråkigt att vara i när dom andra lekte!
    Vi kör samma metod med vår 2-årige son. Han har fattat grejen nu och behöver nästan aldrig förpassas dit längre!=)

  7. Malin

    Mina föräldrar använde ”time out” på mig och mina syskon när vi va små. Det fungerade jättebra, man förstod ju att man hade gjort något fel. Och det var tråkigt att sitta på rummet själv så det vart ju inte en lång stund förens man var snäll igen och sa förlåt. Jag kommer absolut använda mig av denna metod på mina framtida barn. Det är inget som jag tagit skada utav, snarare tvärtom!

  8. Hana

    Det är aldrig okej att använda N-ordet, inte ens som du gjorde här. Snälla, redigera inlägget (om det går) och formulera om dig. De allra flesta kommer förstå vilken kaka du menar även om du inte skriver ut dess hela, gamla namn.
    Det kan vara väldigt jobbigt för många människor att få det ordet kastat i ansiktet på det sättet.

  9. EL

    Jag Kör aldrig heller på time out! Så hemskt ju! De kommer komma ihåg det när de växer upp, för det är en sån grej som sitter inne i deras hjärta, ett minne de inte gillar. Det är min uppfattning och vad har gått igenom som barn.

    De fattar bara man förklarar för de att de har gjort fel, det kommer kanske ta sin tid men det kommer och funka i slutändan. Tålamod från föräldrarnas sida..

  10. Matilda

    Men usch vad hemskt med time out! ”Det är aldrig barnets fel” men varför straffar ni då barnet? Min syster håller också på med time out och jag tycker det är sjukt! Jag skulle aldrig straffa min dotter med att stänga in henne i ett rum tills hon blir snäll, åh andra sidan skulle hon bara öppna dörren och gå ut så fattar inte riktigt grejen, molly kanske inte kan öppna en dörr själv, och då är det ju ännu värre! Tänk hur du själv skulle må, klart ungen blir skärrad av situationen!

  11. Hanna E

    Jag är fortfarande (efter drygt 7 år som förälder) väldigt fascinerad över att man kallar det utvecklingsperiod fram tills barnet är 1 år och sen blir det plötsligt trots. Precis som att barnet gör något på jävelskap när det istället är så att de lär sig nya saker och får nya insikter.
    Jag försöker bära det med mig hela tiden för att jag tycker att det är lättare att hantera de jobbiga perioderna.
    Trots signalerar så mycket att barnen ska lyda, men jag vet inte om jag vill att mina barn ska göra precis vad som sägs till dem i alla lägen utan att tänka själva. När ska de då lära sig att tänka själva? Den förmågan kommer ju inte huxflux när man blir 18 år och blir myndig, tvärtom så snurrar det i den ålder så mycket hormoner i kroppen att viss hjärnfunktionalitet sätts på undantag. Så jag ser det som att jag ska försöka hinna ge så mycket sunda (i mitt tycke) värderingar innan dess.

    När vi ska sätta gränser så säger vi ifrån att vi inte tycker att det är ok, men att barnet har rätt att bli arg och frustrerad, men det är handlingarna som inte är ok.
    Jag tycker tex inte om att barnen smäller i dörrarna vilket ett av barnen gör när hen blir arg. Då säger jag att det inte är ok för jag tycker att det låter för mycket, men det är ok att hen är arg och försöker få barnet att berätta varför hen är arg.
    Det fungerar lite bättre nu när barnen är lite större (4 och 7 år), men vi har använt det mycket hela tiden.
    När barnen var mindre och slängde tallriken i golvet så sa vi att det inte var ok och så blev det ingen mer tallrik eller mat vid den måltiden. Det var tydligen effektivt, för inget av barnen slängde sin tallrik i golvet mer än ett par gånger. De hittade andra sätt att visa sitt missnöje som inte fick konsekvensen att maten togs bort.

  12. O.

    Bra skrivet S!
    Tror som du att ’time-out’ är allt annat än bra för barn, oavsett ålder. Känns bara som ett finare ord för gamla ’skamvrån’, och det känns inte så modernt eller trevligt på något sätt.

    Det här citatet säger mig allt, får ont i magen bara jag läser det: ”Man gör inte så och hon får stanna där i 1 minut tills hon blir snäll igen. Det slutar alltid med att Molly blir skärrad av situationen…”
    Nej fy, det kan verkligen inte komma något bra ur att göra så. 🙁

    I övrigt vill jag säga att ni verkar vara jättebra föräldrar du & Hugo; Paula! Men det där med ’time-outen’ (även om det inte händer ofta) tycker jag ni ska fundera en vända till över…

  13. Isabel

    S credd till dig som tog dig tiden!! Om en förälder läser det du skrev och tog det till sig så blev världen en bättre plats. Barn är inte bara barn utan helt egna individer och deras person bör respekteras i alla lägen.

  14. S

    Att använda time-out kan framstå mindre skadligt än att slå, smiska eller skrika på barnet, då det inte inbegriper fysisk eller verbal kränkning. Det anses därför representera något slags framsteg i vår ständiga strävan för att göra den här världen en bättre plats för barn. Enligt många lärare och psykologer är dock inte time-out så oskyldigt som det verkar, utan är ett känslomässigt skadligt sätt att uppfostra barn. Faktiskt har organisationen National Association for the Education of Young Children tagit up time-out på en lista över skadliga barnuppfostringsmetoder, tillsammans med fysisk bestraffning, kritik, skuldbeläggande och nedvärderande(ref. 2).

    Under ytan är time-out ett auktoritärt förhållningssätt och som sådant kan det bara fungera med barn som blivit tränade att anpassa sig till maktutövande och auktoritetsanspråk från vuxna. Barn som lärt sig anpassa sig till sådana åtgärder vet att konsekvenserna av att inte lyda är värre än att lyda. Barn som inte har vistats i en sådan auktoritär miljö kommer troligen att vägra att gå till ett annat rum eller sitta i en stol.

    Hur lär sig barnet om konsekvenserna av olydnad? Förespråkarna av time-out råder föräldrar att ta bort alla förmåner såsom TV, leksaker, musik och så vidare till dess att barnet har gjort det som föräldern önskar. Hela tiden finns ett hot om att bli fråntagen något eller få ytterligare straff. I vissa familjer kan det till och med finnas ett outtalat hot om våld. Även om metoden verkligen verkar oskyldig, kräver den en bakgrund av auktoritärt och bestraffande föräldraskap för att producera barn som är tillräckligt kuvade för att lyda.

    Förespråkarna hävdar att time-out inte är en form av bestraffning. De använder termer såsom ”konsekvenser”, ”återhämtningstid”, ”down time” för att få begreppet att låta bra. Själva termen ”time-out” har angenäma konnotationer av ett idrottslag som tar en välförtjänt paus. Tyvärr har denna icke-hotfulla terminologi lurat föräldrar att tro att metoden är oskadlig.

    Ur barnets synvinkel uppfattas time-out definitivt som en bestraffning. Vem vill bli isolerad från gruppen och helt ignorerad? Det är troligt att barn ser denna form av isolering som att bli lämnade och förlora kärlek. Och trots att föräldrar ofta anstränger sig för att säga att de älskar barnet och skilja mellan barnet och beteendet (”jag älskar dig, men du måste nu gå till ditt rum i fem minuter för det du gjorde är oacceptabelt”), talar deras handlingar tydligare än deras ord.

    Barn under sju har helt enkelt inte förmågan att ta in ord och språk på samma sätt som vuxna har (ref.3). Konkreta upplevelser och intryck påverkar starkare än språk. Att bli isolerad och ignorerad förstår barnet som att ”ingen vill vara med mig just nu. Jag måste alltså vara dålig och omöjlig att älska”, och inga kärleksfulla ord, hur välmenande de än är, kan få bort denna känsla av att ha blivit lämnad.

    Ingenting är mer skrämmande för ett barn än att förlora tillgången till kärlek. Tillsammans med rädslan kommer också osäkerhet, ångest, förvirring, ilska, agg och dåligt självförtroende som respons på tillbakadragande av kärlek. Time-out kan också göra att barnet känner sig obekvämt och nedvärderat, särskilt i andra barns närvaro. Utifrån hur barn upplever världen är time-out ingenting annat än en bestraffning.

    Smärtsamma känslor är en aspekt av time-out, informationen det ger om mänskliga relationer är en annan. Vilket budskap ger vi våra barn när vi visar att kärlek och uppmärksamhet är varor som delas ut eller hålls tillbaka i syftet att kontrollera andra? Är detta en konfliktlösningsmetod som de kommer att ha användning av i framtiden? Hur kommer detta att påverka deras förmåga att interagera med sina vänner, och en dag med en partner och arbetskamrater? Vore det inte bättre att lära barn användbara konfliktlösningsmetoder redan från första början, istället för att sända ut budskapet att det enda sättet att lösa konflikter är att stänga av kommunikationen?

  15. Emilie

    Stänga in en 1 1/2 åring på sitt rum skulle jag aldrig göra, jag brukar lyfta min son från situationen tillsammans med ett tydligt nej när han gör något ”dumt”. Det brukar räcka med nån meter med ryggen bort. Sen börjar vi om på nytt genom att jag börjar prata om något annat. man gör såklart som man själv vill, men när du skriver om uppfostran så känns det öppet att diskutera kring det.

  16. moa

    Förlåt nu låter jag jätte bitter men, hatar när folk säger Jag hatar N-ordet, sen i nästa mening skriver/säger dom det ändå…..!! Då använder man ju uttrycket ändå..

  17. Nathalie

    Kul och intressant att läsa om olika metoder och förslag! Jag är utbildad barnskötare och vi har jobbat mycket med just det många skriver om. ”Nej!! Du får inte!” kan många gånger få motsatt effekt, att barnet skrattar åt det och inte tar det på allvar. Därför är den andra metoden så bra, att leda dom till något annat.

    Vi som jobbar på förskola dras ju med en heeel del trots på dagarna;) det jag kan säga är håll ut, var pedagogisk och kämpa på! När en trotsålder tar slut kommer det en ny, hihi!

  18. Småstadsliv

    Gillar att du inte accepterar ordet. Innan jag satte mig in i problematiken såg jag inga fel i att säga N-bollar. Nu har jag däremot ändrat åsikt i frågan. Bara att ta kakaobollar, inte så svårt.

    Låter som att Molly kommer växa upp till en ansvarsfull tjej. När jag var liten var mina kompisars föräldrar förvånad över att jag tackade för fika, om jag åt hos en annan eller fick skjuts. Självklarhet hemma hos min familj. Förvånande att så få i omgivningen prioriterade vanligt uppförande.

  19. Fanny

    Det är svårt att hantera trotsiga barn, verkligen. Jag måste öva upp mitt tålamod på något sätt.. Känns som huvudet ska explodera av gnäll och skrik ibland, det är i alla fall min erfarenhet. Men jag tror man får använda sunt förnuft och som du skriver, ta iväg barnen en stund och förklara varför dom fick lämna bordet, lekstunden, etc, även om dom inte bryr sig/ tar in det man säger.

    Jag har varit barnflicka utomlands och i det landet är time-out mer regel än undantag. Jag tog då hand om en 1-åring och en 2-åring som älskade att köra ”skrikleken”, alltså skrika det högsta dom kunde tills dom inte orkade mer. Och sedan börja om igen. Jag testade allt för att få dom att sluta, men ingenting fick dom att sluta. Det slutade med att jag gick iväg till ett annat rum och höll för öronen, för jag kunde inte få tyst på dom. Dom bara skrattade och såg söta ut när jag sa till dom. Hade förmodligen kämpat mer om det var mina biologiska barn. Det var likadant när dom sattes i time-out, även fast man förklarade för dom varför dom fått time-out så tar dom inte in vad man säger och ser ut att vara någon annanstans, vilket är tröttsamt.

    Sen är det ju olika från barn till barn. En del barn har mer trots än andra barn, och då kanske det är lättare att vara pedagogisk om ens barn inte får utbrott och trotsar hela dagarna. Men jag var i alla fall heeelt slut varje dag efter att ha tagit hand om dom barnen. Och jag är ändå oerhört barnkär.

  20. Madde

    Vilka bra tips ovan! Min son är 1 år med en hjärnskada, just nu är det inte möjligt att försöka uppfostra på rätt sätt, mycket annat är i fokus. Jag hoppas dock att vi ska få möjligheten att uppfostra vårat barn och isåfall vill jag gärna undvika ”inte” och ”nej”. Himla bra tips!

  21. Jenny

    Detta som Amanda skriver här ovan är väldigt klokt. Jag studerar ledarskap på universitetet och i en kurs hade vi en väldigt bra föreläsare. Han berättade att en bra ledare inte säger vad man inte får göra (NEJ!!), utan istället säger vad man får göra. Efter den föreläsningen har jag verkligen förstått det, och nu låter det som en självklarhet och blir nästan förbannad då jag hör föräldrar som bara skriker nej nej hela tiden.

    Ex. barnet skriker på restaurang. Då ska man inte säga ”NEJ, va tyst, du stör andra”. Utan istället berätta det rätta sättet att vara. ”På restaurangen ska man uppföra sig bra, eftersom det också finns andra här som vill njuta av sin mat”. Dock får man ta svaret på den nivå barnet förstår, men ja, ni förstår poängen.

    Ha det gott 🙂

  22. Amanda

    Jag försöker alltid att ha i åtanke att barn gör inte som du säger, de gör som du gör. Alltså tänker jag att jag ska göra precis så som jag förväntar mig att min son ska göra. Han är i samma ålder som Molly och lika busig. Man ser verkligen på honom att han vet om att han inte får. Jag tänker på att inte säga nej eller inte för ofta. Säger jag ”Stå inte på bordet” så får ju han en bild av att stå på bordet vilket gör att han vill göra så. Barn får liksom ingen bild av ”inte”. Istället försöker jag föreslå något annat, till exempel ”Du kan stå på golvet” eller ”Kom och sätt dig i soffan med mig”. De är ju i en ålder där de är olydigs med flit men jag tror att om jag är konsekvent kommer han lära sig till slut

  23. Carolina

    Jag försöker köra ett nära föräldraskap, jag försöker så långt det är möjligt behandla mina barn som jag själv vill bli behandlad av min partner t.ex. En time-out är för mig helt otänkbart, lika lite som jag skulle acceptera att min partner sa att jag skulle dra hemifrån ”tills jag blir snäll igen” om jag uttrycker min ilska eller inte tycker som honom.
    Jag försöker vägleda mina barn till HUR man uttrycker sina känslor på ett bra sätt utan att skada någon annan, något jag själv önskar att mina föräldrar varit bättre på med mig.
    Däremot har jag nolltolerans mot dåliga beteenden rent värderingsmässigt, t.ex slå, kränka någon annan etc och skulle det förekomma så höjer jag rösten men försöker tala pedagogiskt, försöker väcka en empati och uttrycker hur JAG känner för det. Vi har en kille på lite över 2 år och en dotter på 11 månader och storebror är aldrig elak mot sin syster, dom är alltid vänner. Hans ”trots” bemöter vi genom att hitta orsaken bakom beteendet och bekräfta hans vilja, även om inte får den igenom. Det hjälper varje gång. Han kanske vill ha en chokladboll men inte får, då bekräftar jag att jag förstår att han vill ha det för det är ju så gott, men samtidigt inte så nyttigt så man inte ska äta det för ofta och så föreslår jag något annat. Ofta är han ledsen en liten stund, men sedan kanske en macka eller banan funkar också. Det gör att han tar våra nej mycket bättre än om vi i en stressad stund bara säger nej/glöm det/du får inte det och jag bestämmer.

  24. Marie

    Vi accepterar inte dåligt uppförande och kommer också införliva våra värderingar på vår dotter och kommande syskon. Men jag skulle inte sätta min tvååring på timeout…det behövs verkligen inte här hemma även om hon givetvis trotsar ibland och kastar mat på golvet. Det räcker för oss att bara säga NEJ, så gör man inte med en bestämd ton och en allvarig blick. Hon fattar direkt att hon gjort fel, blir oftast skärrad och vill bli tröstad. Sen glömmer vi det hela och hon får hjälpa oss torka upp, då får hon beröm och blir så stolt över sig själv.

    Så sätter vi våra gränser just nu. Sedan väljer vi våra strider. Jag orkar inte tjaffsa om vantar exempelvis. Hon får upptäcka att det är kallt utan vantar, det gör hon och vill då ha dem på sig. Jag tycker det är viktigast att barnen lär sig att vara en god medmänniska, vara respektfull, ödmjuk osv, sen blundar jag för många trotsiga situationer för jag vill inte tjaffsa och gnälla och ha skrik och panik i mitt hem hela tiden :).

  25. Kimberly

    Väldigt bra skrivet! Gillar inte heller det ordet & kan bli riktigt förbannad när jag hör någon säga det. Speciellt när en vuxen säger det framför sina barn. Nej fy! Kommer också ha samma uppfostran på mina barn när jag får några.

  26. Lina

    Kanske en dum fråga.. Men du skriver att det ”aldrig är barnens fel”
    Hur långt kan man dra det då, tycker du? 🙂 …Jag menar om man leker med tanken Molly gör illa någon tex slår eller börjar mobbas när hon blir äldre.. Kan man då skydda dem med att det ”aldrig är deras fel” ? 🙂 Eller om man vänder på det ytterligare en gång och någon annan är elak mot Molly.. det är fortfarande inte ”barnets fel” Bara en fundering och undrar hur du tänker kring det. 🙂

    Tack för en fantastisk bra blogg! 🙂

Visa alla 30 kommentarer
Molly 1,5 år till 2 år

70-tals liknande render

En eftermiddag hos farmor och farfar. Vi kom fram ganska sent på eftermiddagen. Då är det smidigt att sätta på en pyjamas på direkten och ha med tandborste och tandkräm i väskan. När det är förskola dagen efter vill man inte förstöra sovrutinerna, som tur är har Molly lätt för sig att somna i bilen påväg hem.

Pyjamas från Marimekko

”Ohhhh”

3 Kommentarer

  1. Jenny

    Hej Paula! Jag kom precis ihåg ett inlägg som du skrev julen 2012. Där skrev du att din mormor är synsk och att hon hävdade att Molly skulle födas 23 eller 24 april.. Och hon var ju väldigt väldigt nära! Så häftigt!
    Kram

×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting