Mars 2014
BilderKärlek

Hugo hittade Ariel tillslut =)

10 Kommentarer

  1. emelieeriksson

    Jag har kärat ner mig i din vackra ring som du har på långfingret. Vart kommer den ifrån? Skulle bli så tacksam för svar! Kram

  2. Alexandra

    Hej Paula! Jag vill börja med att säga att ni är jättefina tillsammans. Tycker också att Hugo mognat väldigt mycket sedan ni blev ihop faktiskt, så det kan du hälsa honom 🙂 Hursomhelst, jag undrar hur ni lyckas hålla er relation så fin och stabil? Alla förhållanden har givetvis dess sämre perioder men jag menar mer allmänt. Du får gärna dela med dig av några saker som du och Hugo tänker lite extra på under vardagen för att undvika triviala missförstånd och liknande!

    Mvh,
    Alexandra

  3. Emelie

    Jag tycker det är så mysigt när man får se er så kära! Lyckan sprider sig även till oss på andra sidan skärmen! Ta hand om varandra! 😀

Visa alla 10 kommentarer
Dagens frågaKärlek

Ett till barn

Min längtan efter ett till barn kommer krypandes mer och mer. Jag vill nog inte erkänna den för mig själv då jag tycker att det är riktigt soft med ett barn. Ett barn att ge aaaaallt till. Ingen som man behöver dela uppmärksamheten men framförallt kärleken till. När Molly väl kom var vi sugna på en till nästan på en gång. Sen blev Molly äldre och man fick känna på hur det var att vara förälder lite mer ”på riktigt”. Då pustade jag ut, tänkte ”vad skönt att det inte hann bli en till så kort inpå, hur sjutton hade vi fått det att funka?”. Samtidigt är ett syskon en självklarhet för både mig och Hugo. Vi vill ge Molly en kamrat för livet. En relation som bara två syskon kan ha till varandra. Ett eget språk, en blick som bara ett syskon kan förstå och en kärlek som är tjockare än blod. Men när är den ”perfekta tiden”? Man bara går och väntar efter rätt tillfälle. Jag tror inte på den perfekta tiden längre. Det visade mig att den inte finns när jag för första gången blev oplanderat gravid. Det var slumpen som gav mig det största att leva för. Det var ren tur att det hände då och att jag och Hugo kände oss redo men samtidigt rädda för vad det innebar att ha ett barn.

Att ha barn passar faktiskt mig och Hugo väldigt bra. Det visste jag inte innan graviditeten. Jag hade absolut inga höga förväntingar och tankar om mig själv som mamma. Jag visste inte att jag hade en sida där jag faktiskt älskar att leka med barn. Att ha hand om ett barn och älska ett barn. Jag visste inte att ett barn kunde komma sådär plötsligt och respektlöst förändra hela ens liv och bilden på sig själv. Det vart lite paniktankar men det var bara att ta en dag i taget och låta tiden kötta på sitt nya självförtroende. Men hur skulle vi funka som tvåbarnsföräldrar då? Hur pass annorlunda skulle det att bli? Skulle det tära på min och Hugos relation? Skulle vi klara det och hålla kärleken vid liv? Mycket är helt fantastiskt med att ha barn men det är också ett ansvar. Ett ansvar som ibland känns tungt för ens axlar. Med ytterligare ett ansvar för ett liv så skulle vi behöva samarbeta på en högre nivå. Det får vi helt enkelt prata om när den tiden är kommen, nu vill jag bara tänka på det underbara med ett till barn.

Tänk att få ytterligare ett barn som är mig och Hugo tillsammans. Skulle vi få ett barn som är likt Molly till både utseende och beteende eller en helt ”ny” individ? Hur skulle en pojke av oss bli? Eller en lillasyster som man kan bebisgosa med. Det är spännande och bubblar lite inom en när man tänker på fler barn. Sist jag var gravid hade jag nog en inre önskan om att det skulle bli en flicka. Jag fick min Molly som gjorde mig hel. Därför har jag blivit mer och mer nyfiken på att få en son. Missförstå mig inte nu, jag skulle tjura av lycka över att få en till tjej. En till flicka som skulle få flytta in i mitt hjärta. Men en mammas pojke skulle inte sitta fel. Hur går tankarna hos er som har ett barn? Är ni sugna och redo för en till? Hur går snacket om fler barn med er partner? =)

Sen vill jag bara tillägga att Molly är min diamant. Om det skulle hända något som inte gav mig fler barn så skulle jag nöja mig med min prinsessa!

49 Kommentarer

  1. Linnea

    På mig och min bror skiljer det sig fyra år och det negativa med det är att vi inte har mycket gemensamt, vi umgås inte med samma vänner som jag vet att vissa gör med bara t.ex ett års skillnad.

  2. Evelina

    Det är 2½ år mellan min dotter och son. Hade vi kunnat ge dottern ett syskon tidigare hade vi gjort det. Barnen spenderar väldigt mycket tid tillsammans och oftast så leker dom jätte bra tillsammans, själva, så man hinner göra saker som man inte gör när man har ett barn som ”hänger” på ens ben hela tiden för den vill ha ens uppmärksamhet. Nu är ett tredje påväg och det kommer vara 1 år och 10 månader mellan dom. Syskon får ut så mycket an varandra. Klart dom bråkar, det tillhör uppväxten med syskon, men dom älskar varandra villkorslöst. Klart eras söta tös ska ha ett syskon. Ni kommer njuta av det och dom kommer ha så roligt tillsammans, leka tillsammans, så ni kommer få mycket tid tillsammans.

  3. Anna

    Brukar aldrig kommentera men tänkte att jag gör det för såna här tankar snurrar lite hos mig oxå. Fick en son några dagar innan din Molly föddes. Och jag vill inte ha en till! Pga. min ålder. Är lika gammal som du, 23 år. Utbildning har jag inte gjort klart. Så vi vill vänta flera år till. Mest för att jag har bara en ungdom och den vill jag ta vara på. Med ett barn till blir det inte lika lätt att resa, inte lika mycket tid till att umgås med min partner, barnen kanske bråkar. Och jag känner bara nej aldrig jag skulle orka det nu! Det är jätte jobbigt med barn många gånger, och underbart oxå. Du vet ju själv du är morsa 🙂

    Men glöm inte att ni är unga och kanske vill njuta av era unga år tills ni skaffar flera. Molly kommer få vänner att umgås med och skapa minnen med. Så tänker jag med min son.

  4. Narmin

    Det är 1 år och en vecka mellan min syster och mig och jag kan säga så här: ända sen vi var små tills nu har vi bråkat… Oftast slått varandra och ibland inte pratat alls några månader..mellan min lillebror och mig är det däremot 7 års skillnad och jag tycker det är otroligt skönt. Vi bråkar knappt och när vi gör det så är det för att han tycker att jag bestämmer över honom. Jag kallar mig för hans andra mamma just för att jag är den som har passat honom jätte mycket förr och nu. Brukar t.ex vakna och göra hnm redo t skolan när mamma jobbar osv. Var ensam med honom när jag var 8 och han 1,5 vilket inte är så smart men jag klarade det och jah var mycket mogen och smart för min ålder då. Om jag får bestämma exakt så skulle jag vilja ha 5 års skillnad mellan barnen just för att slippa det jag och min syster har gått igenom. Det är riktigt jobbigt.. Gör det du tycker är klokast för dig och din familj helt enkelt

  5. Evelina

    Jag tror de är svårt att planera rätt tid för både första barnet och syskon. Jag har 2 små underbara barn idag, båda är små överraskningar då jag gick på preventivmedel vid båda tillfällena när jag blev gravid. Men båda är så välkomna och så rätt i tid, har 14 månader mellan dom och jag älskar åldersskillnaden.
    Vi ville ha syskon rätt tätt men för vår del betydde de innan ca 2 -2 1/2 år mellan. Så när de blev ett + på Stickan när sonen var ca 8 månader så blev de en chock men samtidigt blev allt så självklart pch vi var helt plötsligt helt redo för en till.
    Jag var livrädd för att inte räcka till eller att någon av barnen skulle känna sig åtaidosatt men så blev de inte. Jag har varit noga med att låta äldre sonen vara med och hjälpa till och vara storebror och pratat mycket om bebis innan. Tror de hjälpte för han är världens bästa storebror som hjälper lillasyster med allt.
    Man blir flexibel och man kan verkligen hantera de om man vill. Idag är barnen 23 månader och snart 9 månader och de är så kul att se på dom, de leker och busar ihop, lillasyster är lite liten än men hon försöker hänga med storebror och han hjälper henne så gott de går och han vill alltid att hon ska vara med. De är så kul att se min son och min dotter ihop, syskonbandet som finns är så härligt och allt är bara ren KÄRLEK !!

    Ta den tid ni behöver men rätt tid är svårt då man kanske inte riktigt säger när, låt de bara ske för när de gör de så kommer de verkligen vara rätt tid. Låter kanske olustigt men jag tror att allt händer av en anledning och när de sker så är de bara rätt!!

  6. Rebecka

    Jag och min sambo har inga barn och vill inte ha den närmsta tiden. Men om vi ska ha så har vi sagt att det bara blir ett. Den där vännen för livet du pratar om och ett speciellt band mellan syskon behöver det inte alls bli. Anledningen till varför vi är så inställda på bara ett är hur våra syskon har fått oss att må dåligt i livet. Hur föräldrar favoriserar. Hur man blir jämförd och hur man helt enkelt aldrig kommer funka som syskon, att man knappt pratar med varandra. Jag förstår hur du menar men samtidigt blir jag lite irriterad när jag läser sånt om speciella band.

    Den rätta tiden var kanske när du blev gravid med Molly, trots att det var oplanerat. Ödet sa sitt. Det viktigaste är nog bara att man känner att man klarar det, att ert förhållande är starkt nog när ni funderar på en till 🙂

  7. Anna

    Har inga barn själv, men ur ett syskonperspektiv så är iallafall jag himla glad över åldersskillnaden! Jag är 19 år och min bror är 22, alltså tre års skillnad. När vi var mindre var det perfekt för vi lekte hur mycket som helst med varandra! I tonåren blev det dock lite krångligare och tyvärr pratade vi nästan ingenting med varandra vilket jag tror beror på att han tyckte jag var töntig och ”fjortis” haha (när jag var runt 13-14 år) och han själv började bli vuxen. Idag har vi dock en jättebra relation och jag älskar honom hur mycket som helst!
    Summan av kardemumman: tycker att tre år är en perfekt åldersskillnad, och som förälder tycker jag nästan att det är en skyldighet (om man har möjlighet vill säga) att ge barnet ett syskon då ett syskon är en av de absolut närmsta relationerna man har!
    Tack för en bra blogg, kram på dig 🙂

  8. Johanna Sohlberg

    Min sambo har två barn sedan tidigare, i år 4 och 6 år gamla. Vi fick för ett halvår sen en pojke tillsammans.

    Jag har sagt sen den dagen vi började träffas att vi bara ska ha ett barn, tre barn varannan vecka räcker väl. Och jag har varit stenhård på den punkten. Tills för ungefär två veckor sedan. Då fick jag en super stark känsla av att jag vill ha ett till barn. Vill vara gravid igen. Få ett helsyskon till min Loke.

    Men. Egentligen vill jag inte det. Fast nu vill jag det. Haha mina känslor blev plötsligt förändrade och nu vet jag inte riktigt hur jag står i tankarna om fler barn eller inte.
    Tiden får utvisa hur det blir.

  9. Maja

    Det skiljer fyra pr mellan mig och min lillasyster. Önskar att det skiljde mindre, vi har inte speciellt mycket gemensamt (om man ser till skolan, vänner osv)

    När jag själv ska skaffa barn vill jag nog inte att det ska skilja mycket mellan dem. Man kan alltid skaffa en tredje senare när de är äldre 😉

  10. Julia

    Jag tycker de är perfekt att ha tätt mellan barnen, våran son är född i oktober 12 och i början på november kom lillasyster till världen. Vart ganska precis ett år mellan dom, klart de är jobbigt i början, men de går så fort att komma in i rutiner och flyter på! Jag är avslut sugen på en tredje redan nu 🙂

  11. Pernilla

    Det här med syskon pratar vi ofta min gubbe ville typ ha syskon direkt.
    Men jag vill vår son ska vara större så han förstår och han får 100 procent stöd och kärlek och uppmärksamhet.
    Tror man stressar för mycket med syskon första barnet hinner inte landa innan man har ett syskon.
    Men när vår son blir 3 vill jag ha ett syskon alltså börja försöka nu till vintern och så kommer nästa barn lagom till tre.
    Tycker då är han mer barn än bebis.
    Vid tre har dom oftast sluta med blöjor, och spjälsäng och allt sånt.
    Dom kan prata dom förstår mer.
    Idag stressar vi dom små för mycket dom ska gå tidigt, äta tidigt, prata tidigt, gå på dagis tidigt, ditt och hitt och jag tror inte dom mår bra av det. Lugn och fin uppväxt och nu har jag turen att kunna ha min lilla kille hemma längre än ett år men det kan tyvärr inte alla.
    Men det är så olika vad olika föräldrar tycker men jag tycker man ska vänta lite inte ska dom ha ett syskon vid 1 år dom är dom ju fortfarande en liten bebis som behöver 100 procnt uppmärksamhet av sin mamma och pappa och inte dela den med en annan bebis.

  12. Linnea

    Alla gör självklart så som de anser är bäst för dem.
    Känner många som har 4 år mellan barnen eller mer och det är ofta lillsyskonet är i vägen.
    Vi fick vårt första barn juni 2013 och nu kommer syskonet juli 2014.
    För oss så känns det helt underbart att vi har möjligheten och få de tätt. Som föräldrar känner vi oss väldigt delaktiga och jag ser inga bekymmer till att de ska växa upp tillsammans med 1 år emellan.
    Lillsyskonet ska få vara i bärsjal den första tiden, så att jag har händerna fria till det större syskonet.
    Att få ett syskon är bland det finaste som finns och det ska man uppskatta.
    På plussidan ser jag bla:
    -samma rutiner
    -kan leka ihop
    -”stora”syskonet (som fortfarande är liten) kan stanna hemma längre och behöver ej börja tidigt på dagis.
    Mer tid tillsammans som familj 🙂
    -mer kärlek/skratt i hemmet (familjen blir större)
    Familjekärlek multipliceras hos oss.

    Vi skulle aldrig skaffa syskon tätt, om det hade drabbat någon negativt, ex att storasyskonet ej får tillräckligt med uppmärksamhet eller är ”i vägen”.
    Vi fick en liten glad, lugn och snäll drömbebis som sover natten ut.
    Detta bidrar till att allting blir lättare.
    Vi som föräldrar ska se till att de båda får den bästa starten i livet tillsammans.
    Längtar redan.. 🙂

  13. Felicia

    Mellan mina söner är det nästan exakt 2 år och 2 månader. Precis i början gick allt toppen, någon skrev nåt om man har svartsjuka barn borde man vänta – min son var aldrig svartsjuk, älskade bebisar och gör det fortfarande. Men när lillebror var ett par veckor var det som att han insåg att ”den här krabaten är här för att stanna!”. Vi hade en jobbig period där vi fokuserade väldigt mycket på vår äldsta son för vi märkte att han kände sig utanför. Men sen var den perioden över (tack och lov!) och nu är dom ett radarpar. Dom hänger med varandra exakt hela tiden och leker och busar. Nu är vår yngsta snart 1 och storebror 3, dom älskar verkligen varandra och är värsta bästisar! Det är helt underbart och det gör en så lycklig att se deras glädje till varann.
    När ni får nr 2, oavsett om det blir nu eller om några år så kommer det säkert bli toppen!

  14. Em

    Hej!
    Det är jättesvårt det där med den perfekta tiden emellan. Vi planerade inte vårt första barn som kom januari 2012.
    Så fort vår dotter var här kände vi (eller mest jag) att det var en självklarhet med ett syskon, men om ca 2 år.
    Dagarna gick och vi reste, levde livet, blev en stark trio (precis som ni är). Jag var hemma 8 mån med henne och sedan tog sambon över. Jag kände att allt var så perfekt när förskola och vardagen flöt på så då fick vi lite kalla fötter och ville kanske vänta och ha 3 år emellan.
    Så blev det maj 2013 och mina ppiller tog slut, skulle fixa nya och bom så blev jag gravid direkt.
    Chock! Ja, men jag ser det som att det var meningen.
    I feb 2014 kom lillasyster, alltså nästan exakt 2 år blev det emellan systrarna och det var ju så jag egentligen ville ha det!
    Sen kan jag säga att det inte har varit lätt… Ett barn inga problem! (Speciellt om första barnet var ett MVG barn som mitt) men nu, hela världen har förändrats. Både till det bättre och det sämre. Mest av allt saknar jag närheten och ”myset” med min man. Det är inte lätt men det gäller bara att hålla ut den här första tiden.
    Vår andra dotter blev inlagd på sjukhus när hon var 1 vecka gammal och jag var så orolig och rädd, väl hemma när allt lugnat sig så kommer koliken och det ÄR jobbigt, men bra kommunikation och kärleken till ens barn övervinner allt.
    Se bara till att ni har tiden och orken för nr 2 för jag var inställd på att få ett barn som var lika snällt som första.

    Många kramar!

  15. Malin

    Hej!
    Först, tack för en fin och äkta blogg.
    Själv har jag rätt stor âldernskillnad med mina egna syskon och har alltid i smyg önskat att mina egna barn skulle komma lite tätare (om det är bättre vet jag inte :)) Min sambo har tvâ barn frân förut (tvâ pojkar som närmar sig tonåren) och i slutet av december 2012 blev vi föräldrar till vârt första gemensamma barn, en son. När han var knappa elva månader blev jag gravid igen (mer eller mindre planerat) och nu väntar vi en liten flicka. Jag vet att början kan bli jobbig men jag bubblar av lycka med tanke pâ en till bebis i huset. Precis som du, hade jag självklart varit överlycklig med en till pojke men att veta att det blir en flicka är inte alls fel det heller. En ny upptäckt 😉

  16. jennifer

    det är 7 års skillnad mellan mig och alla mina syskon samt en som jag är 13 år äldre. jag har unga föräldrar som pumpa ut mig ganska så tidigt haha. jag vet inte hur det är och ha ett syskon som är någon år äldre eftersom jag är den äldsta. och jag vet inte hur det skulle vara att ha någon som är något år yngre än mig. för mig är det ganska så stor ålderskillnad. man kan nog inte svara hur det är för alla andra med ålderskillnad men för mig är det helt perfekt. det spelar inte alls någon roll att dom är så pass mycket yngre än mig. jag vet att dom ser upp till mig och vi älskar varandra gränslöst. vi finns alltid för varandra och jag skulle aldrig göra alla mina bröder något illa. vi hjälper varandra med allt. mina föräldrar har varit jätte duktiga och verkligen mognat i rätt så tidig ålder, vi var med i expressen för mina föräldrar fick sånt hat av lärare som sa att dom var för unga, men har man huvudet rätt så funkar vad man vill. alla växer upp olika, vissa tidigare och andra senare och alla vill olika saker, detta var vad dom ville och det har gått hur bra som helst. im alive 😉 pepp till alla unga föräldrar, man kan om man vill och man ska absolut inte lyssna på något negativt som människor är dumma nog och säga. och paula, ni verkar vara jätte bra föräldrar! stor tumme upp till er!

  17. Jackie

    Min 9 mån dotter är min ögonsten, jag är brutalt förälskad i henne! Hon ska givetvis få syskon och vi tänkte testa 6 mån senare innan hon föddes men så blev det inte! Det har varit kämpigt med barn, särskilt för min sambo, för mig mest kroppsligen så att jag ska få läka klart. Nu har vi siktat in på jan 2015 och jag ser inte riktigt fram emot att vara gravid. Men jag SKA ha fler barn så är det bara! 🙂

  18. Ingrid- mamma till två prinsar

    I augusti 2011 föddes vår underbara son, vi ville nog ha flera barn men det kom lite snabbt på, när sonen var 5 månader blev jag gravid igen, och oktober 2012 kom lillebror, lika fin och lika älskad. 14 månader mellan dem, och de har en sånn glädje av varandra. Härligt med syskon 🙂

  19. Sandra

    Jag och min kille väntar tvillingar i slutet av sommaren. Det blir två på en gång för oss och jag är så lycklig över de! Men så är det ju våra första barn också 🙂

  20. Zaminy

    Hej!

    Vill bara säga att jag och min syster är som bästa kompisar och det skiljer 6 år mellan oss. Tror det handlar lite om hur man växer upp med varandra. Vi delade mycket rum med varandra och hon fick vara barnvakt ofta för mig om mina syskon. Detta har också lett till att vårt band till varandra är väldigt starka.

    Har en son som är snart 9 månader, och jag vill nog helst vänta tills han är runt 3-4 innan nästa kommer.
    Då hinner jag ge honom all den uppmärksamhet han kräver innan nästa kommer 🙂

  21. daniiiella

    Ja är gravid i vecka 36 och undrar samma sak vi planerar redan barn 2 relativt nära inpå. Men ungefär när är rimligt ? Jag gör det framförallt för min sjukdom endometrios som ställer till otroligt mycket smärtor dagligen därför vill ja ta bort livmodern. Men vill ju inte skaffa barn nr 2 allt för tidigt heller 🙂 mycket att fundera över. Men tror vi försöker när våran sessa fyller 1år.

  22. Emelie

    Hej!
    Det är 6,5 år mellan mig och min lillasyster. Och även mellan mina föräldrar och deras syskon är det ca 6 år.
    Jag upplever våran ganska stora åldersskillnad som en fördel. Jag skulle absolut inte vilja ha tätare inpå. Att vara ensambarn tills jag var 6,5 gjorde mig väldigt självständig och fick mig att skapa en väldigt bra socialförmåga tidigare än många andra barn. Dock måste jag inflika att jag kommer från en stora släkt och stod mina kusiner väldigt nära under hela uppväxten. Hade dem som ett substitut för syskon kan man väl säga…

    Jag och min syster har pågrund av våran stora åldersskillnad aldrig känt behovet att konkurrera om någonting med varandra.. Varken mamma och pappas uppmärksamhet eller vänner, som många kompisar till mig har fått göra med sitt syskon som varit nära i åldern.

    Att tro att syskon med mindre åldersskillnad kommer varandra närmare är helt fel. Jag och min syster står varandra otroligt nära och det tror jag att vi kommer göra resten av livet.
    Med en lite större åldersskillnad får det äldre barnet en roll som duktigt och redigt storasyskon att leva upp till och erat yngre barn får ett äldre syskon att se upp till och ta efter. Med syskon som är nära i åldern kan det bli en tävling istället om vem som är ”bäst”…

    Oavsett när ni väljer att skaffa ett till syskon till Molly, så tycker jag absolut hon ska ha syskon. Syskon är lycka, oavsett om man är biologiska- eller adoptivsyskon. Finns ingen du kan bråka med och bli så arg på som sitt syskon, men inte heller nån man älskar så mycket. Som storasyster hade jag kunnat gå över eld och vatten för min syster. Skulle ta en kula för henne alla dar i veckan.
    Hoppas Molly nån gång får uppleva det speciella bandet systrar har! Det är underbart! 🙂

  23. Julia

    Jag är snart nitton och jag råder er bara att inte vänta för länge även om det passar i tiden. Jag har inga barn men jag har två syskon som är åtta och femton år yngre än vad jag är. Såklart älskar jag dom mer än någonting annat men jag har ibland känt mig lite som ett ensambarn just för att de är så mycket yngre än vad jag är. Dessutom fick jag ta hela smällen när mina föräldrar fick ”tonårsångest” när jag skulle ut och festa och så. Men det är klart att det är olika för alla 🙂

  24. sandra

    Vår tjej är 11 månader och jag har den senaste tiden börjat känna att en liten längtan efter att få uppleva en graviditet igen och ge vår tjej en liten lillebror eller lillasyster. Men jag känner att vi inte alls är redo än och jag är inte riktigt redo för att ”ge upp” egentiden vi har med vår tjej nu, att få ge henne all min uppmärksamhet. Jag har alltid tänkt att jag vill ha cirka 2-3 år mellan mina barn och det är nog en åldersskillnad som jag fortfarande gillar.

  25. Lulu

    Jag tror du är en flick-mamma, alltså att du bara kommer få flickor. Även om ni skulle få 3-4 barn tror jag alla skulle bli flickor, bara eb känsla jag har om dig haha! Själv ser jag mig som en riktig pojk-mamma och tror jag kommer få pojkar. Jag har alltid vart bra på att känna vilket kön någons barn kommer att få, alla gravida jag gissat kön på barnet på har varit rätt, till och med såna jag inte känner alls som dig, blondinbella, dessie och Katrin hehe

  26. Semra

    Jag är 18 år gammal och har en lille bror som är 14 det är 4 års skillnad mellan oss. Jag fick så mycket kärlek från mina föräldrar när jag var liten. Senare när min lille bror kom blev jag så avundsjuk eftersom han fick lika mycket kärlek som jag fick. Mamma berättar att jag senare försökt slå honom och att mamma tyckte det var ganska jobbigt. Jag föreslår att ni inte väntar mer än 4 år:)

  27. Sandra

    Jag blev oplanerat gravid och fick en son 2010. Jag blev gravid när han var 10 månader och det var planerat för vi ville ha barn tätt. Det är 1,5 år mellan dom och det är så himla kul! Visst, det är klart det är syskonbråk och man blir smått galen ibland. Men det är så himla kul att se dom leka ihop, när dom håller handen eller säger ”godnatt, älskar dig” innan dom ska sova. Storebror ser efter lillasyster, ”skyddar” henne ifall det kommer någon äldre i lekparken osv. Dom kommer alltid ha varandra och dom har och kommer ha så himla kul ihop. Jag är ensambarn och jag skulle mer än gärna ha ett syskon i samma ålder som man kunde växa upp med och göra massa saker med. Jag tycker verkligen att barn tätt är nästan bara positivt!! 🙂

  28. Nina

    Det är fyra år mellan mig och min syster (jag fyllde precis 20 och hon 24år)
    Det har inte alltid varit lätt, vi har bråkat och vi har ju inte samma personer som vi umgås med för vi är i så olika områden i livet.
    Men det som är skönt är att idag har vi en jättebra relation till varandra och kan prata om allt möjligt typ och hjälper mig med de vuxna sakerna som att skriva CV och personligt brev och vi båda peppar verkligen varandra och finns där.
    Det är liksom skönt att veta att jag alltid har henne att lita på, kan alltid gå till henne för tröst och hjälp.

    Men ibland önskar jag att vi var närmare samma ålder för tror vi skulle vara närmare varandra då.
    Min bror och jag har 12 år emellan, det är riktigt mycket och jag känner inte samma band med honom.

  29. Nathalie

    När min första son (född feb 2012) var ungefär 4 månader började jag längta efter ett till barn. Ungefär två veckor efter hans ettårsdag blev jag gravid, lillebror kom 30 okt 2013. I I början var det ofta jättejobbigt för att min stora ögonsten mådde så dåligt av att en bebis kom och snodde hans mamma, och pappa! Varje chans han fick skulle han fram och slå. 🙁 blev så ledsen! Trots att han kände så mycket ilska så vakade han över sin lillebror i vagnen och blev orolig om han inte kunde se honom. Nu är storebror 2 år och lillebror snart 5 månader och de älskar varandra så mycket! Ibland bråkar dom för att sekunder efter brista ut i skratt! Allra bäst är det att bada tillsammans, det är ju så kul att plaska! Storebror vill väldigt gärna vara med och byta blöja, och om lillebror blir ledsen så kommer han och säger ”jag kan ta honom” vill nog mer än vad han klarar av! Stundtals är det jobbigt, men mestadels är det helt underbart!

  30. Lina

    Vi har en son som är född i juni 2011 o väntar nu en lillebror som är beräknad till slutet av april. Jag kände precis som du; redan då Levi var några månader var jag sugen på till! Men trots att jag slutade amma då han var drygt 5 månader kom inte mensen igång förrän A blivit 10 månader. Då kände jag plötsligt att jag ville ge honom lite egentid med sina föräldrar o kunna fokusera helt på honom. Så då tänkte vi att runt 3 år var lagom o då vi beslutade oss för att försöka blev jag gravid på första försöket! Det kommer skilja nästan 2 år o 11 månader på våra barn o det tror jag blir perfekt! För oss iallafall.

  31. Hanna

    Ååh, vilken fin familj ni är! Och lilla Molly kunde nog inte bli mer perfekt än vad hon är, det bästa från er båda.

    Mellan mig och min lillebror skiljer det 16 månader. Jag vet att som barn ville jag alltid ha en storebror att se upp till samtidigt som jag år efter år önskade att mina föräldrar skulle skaffa en sladdis. Nu är jag dock rätt glad över att de inte gjorde det, haha. Det är rätt skönt att ha ett syskon i sin egen ålder men det är inget jag har ÄLSKAT genom åren. Vet dock att mamma tyckte det var skönt att vi var roade av samma saker så när vi vi åkte iväg på saker så var båda barnen nöjda.

  32. Afroviking

    Vår är 5 månader nu, min kille har en typisk afrikansk syn på det hela – alltså det blir så många det blir. Jag har svårt att bestämma mig! Just nu kör jag på samma stil som han haha

  33. Marielle

    Våran dotter är 6 månader. Jag skulle såå gärna vilja ha en till väldigt snart egentligen men jag vill utbilda mig klart först så måste vänta ett par år. Men det gör lite ont i hjärtat. Tur att man har världens finaste som gör en så lycklig varje dag!

  34. hanna

    Åh vad kul att ni som fick första barnet samtidigt som mig (april 2013) vill/försöker få ett till barn (eller redan är gravid igen). När vi fick vår dotter sa alla att snart vill ni ha ett till barn. Nej nej nej, tänkte jag. Och nu börjar folk vilja ha ett syskon och jag tänker fortfarande nej nej nej. Det jag tycker är skönt är att folk sa ”Du säger nej till ett syskon nu, vänta du bara! Snart vill ni ha en till.” och jag tänkte, har dom rätt? Kommer jag ångra mig? Men nope, vill fortfarande bara ha en unge. Ni hade fel och jag hade rätt. Vill ha ett syskon till henne om flera flera år, men det trodde ju ingen på. Ni kommer vilja ha en till när hon är runt 1 år, sa dom. Håll käften säger jag 🙂 jättekul för er som känner att ni klarar en till unge redan nu, för att klara det måste man nog verkligen vilja det. Och jag vill inte ha en till redan, så jag skulle nog inte klara det så bra med två st 😉

  35. Emma

    Min storebror är 4 år äldre än mig och jag tror det finns både för och nackdelar med lite större åldersskillnad. Jag har alltid haft någon att se upp till, alltid någon som beskyddat mig och det har känts tryggt att folk i hans ålder vetat vems syster jag är = jag har gått trygg i min by. Han är världens snällaste kille som alla tycker om och det har gjort att ingen äldre velat ge sig på mig.
    En annan bra sak är att mina föräldrar kunnat hålla rätt hårt på reglerna vid läggdags, tvprogram, komma-hem-tider osv när vi var små. Det funkade inte att säga ”men han får ju!” för då kom svaret ”ja han får för han är äldre”, tror det kan bli svårare med tätt mellan barnen.
    Vi uppskattar varandra mer och mer ju äldre vi blir, nu är vi nästan jämngamla i mognad, livsstil osv. Denna gemenskapen kommer ju tidigare ju mindre åldersskillnad det är och det är nog en av de största fördelarna med att få barnen tätt och det enda jag saknat med ett så pass mycket äldre syskon 🙂

  36. Emelie Strömberg

    Hej Paula.
    Jag fick min Alice i maj 2012 och i oktober 2013 kom lillasyster Alva.
    Det är 16 månader i mellan mina flickor och jag känner att de är underbart samtidigt som jag ibland vill slita av mig håret

  37. Madde

    När jag väntade mitt andra barn som va såå efterlängtat och så puttinittigt så kom en våg av panik över mig. Gud två barn,” tänk om min första känner sig utanför, hur ska jag kunna älska nån annan så mkt som jag älskar han som redan fanns?” Men gud så härligt det va när nr 2 behagade att kika ut. O lyckan när vi blev fyra. Nu sitter jag här och väntar nr 3, men det är fortfarande samma panik, paniken som jag hoppas kommer lägga sig haha. Det är så mkt frågor som kommer upp i ens huvud. Men man klarar det.

    Förstår du den dagen ni får en till. Åh vad mysigt, lycka till när det väl är dags 🙂

  38. Nikki

    Våran lille Bob är 10 veckor och som det är nu så tänker jag att ett barn och två hundar är perfekt (;

    Hade det varit för förlossningen bara så hade jag lätt kunnat göra om det. Det som tog på mig var den första tiden med bebisen. Herregud. Tyckte det var så otroligt jobbigt…

    Man får se. Ju fler dagar som går ju härligare blir Bob och jag kan tänka mig att det smyger på…Det där suget. För oss blir det dock att njuta av Bobben tills vi båda är färdig pluggade och förhoppningsvis bor närmre våra familjer. Så en 4 år sådär (:

  39. Natasha

    Vi har en dotter som är drygt 8 månader nu (som inte var planerad) och min sambo vill absolut inte ha några fler barn men jag kan inte helt bestämma mig. Nu sover hon bra på nätterna (oftast), jag ammar inte längre osv utan vi njuter bara av tiden tillsammans, därför vill min pojkvän inte ha fler barn för att han vill inte gå igenom några fler månader med sömnlösa nätter samtidigt som han säger att alla syskon inte blir kompisar och älskar varann gränslöst, sen att det alltid är en som blir favoriserad om man har flera barn och att man inte kan engagera sig 100% i flera barn utan att det blir mer 50/50. Jag vet inte helt om jag tror på/håller med om det men av egen erfarenhet vet jag att man inte behöver komma överens med sina syskon bara för att det är samma blod.
    Men OM vi skulle skaffa fler barn skulle jag iaf vilja vänta tills vår ögonsten är lite äldre, lite mer självständig och har lite kompisar, så typ när hon är 3 år kanske… Men vi får se, en dag kanske vi båda vaknar upp och känner att det är dax för en till? Det vet man ju aldrig och det är ju helt underbart! 🙂

  40. Elin

    Hej Paula!

    Jag fick barn den 1 Maj 2013 alltså inte långt efter ni fick Molly, fick tillbaka min mens i Januari iår och blev gravid nu i Februari! 🙂 så min lilla Signe ska bli storasyster i Oktober om allt går som det ska (vecka 11 imorgon). Detta beslut är det bästa vi tagit, att ge vår dotter en livskamrat och kompis att leka med alla dagar året runt, längtar tills att se hennes min när hon ser bebebisen för första gången, vilken lycka 🙂 man kan inte planera hela livet, men måste låta livet ske i sin egen takt.. även om ni väntar i 2 år så kommer det inte spela så stor skillnad, drt händer när det händer, lite så tänkte vi och så blev det 🙂 jag önskar er all lycka till med bebisverkstaden och pussa söta lilla Molly från familjen Stängnings i Svärdsjö i dalarnas skogar!

    Kram /Elin, Markus och Signe 🙂

  41. clanelle

    Det skiljer mig och min syster 1 år och 9 mån, och jag minns hur jobbigt det var att dela allt med henne när jag var liten. Mamma uppfostrade oss dock att allt ska delas och idag är jag så tacksam för det. Vi är i samma ålder som dig (Paula) och har flyttat utomlands tillsammans. Vi gör allt tillsammans och den gåvan är det finaste jag fått någonsin. Jag kan inte ens föreställa mig hur många möjligheter jag fått pga att vi har varandra. Alltid någon att bo med, resa med, shoppa med, plugga med, festa med etc etc. Ett syskon till Molly är nog det finaste hon kan få, även om föräldrarnas uppmärksamhet blir delad.

  42. Julia

    Har inte själv barn, men av de i min närhet som har fler barn har de flesta tyckt att det varit lagom att barn nr 2 kommit när barn nr 1 är ungefär 2-3år. Då har det första barnet börjat bli mer självständigt och kan mer ta hand om sig själv och behöver inte passning på samma sätt. Det större barnet klarar av att gå och man behöver kanske inte tänka på dubbelvagn och andra sådana praktiska saker. Men jag vet inte. Just för barnens skull så tror jag att det är bättre om det är tätt än om det är långt emellan. Tänk så mycket de kommer att umgås om de bara skiljer 1-3 år mellan dem. Väntar man längre så det kanske är 5 säger vi.. då kommer de ju vara i olika faser genom hela uppväxten känns det som och kommer kanske inte bli lika tighta. Men Molly är ju inte ens 1 än, så nog har ni tid att få barn tätt.

    Tänk på studier och arbete också. Du vill studera vidare säger du, när vill du göra det? vill du börja studera innan nästa barn, eller få barn snart och studera sedan?

    Jag tror absolut ni skulle fixa två barn. Och jag hoppas att när ni än bestämmer er för att skaffa ett till så kommer vi få följa även den resan via bloggen 😀

  43. Carro

    Jag tror inte heller att det finns någon rätt tidpunkt för att skaffa ett barn. Man kan vänta tills karriären har ”ordnat” sig eller utbildningen är klar eller när man bor i villa, men man kan lätt vänta för länge då, enligt mig. Det händer när det händer och då löser man de bitarna.
    Lycka till när det väl blir verklighet för er!

  44. Bella

    Vad härligt det låter med ett syskon till Molly. Jag och min man kämpar nu för att få ett barn. Vi har alltid pratat om att ha två barn men nu är vi glada om vi ens får ett. Vi håller på med IVF behandling nu och jag vill så gärna att jag ska bli gravid. Skulle bli så lycklig över att få ha ett barn..

  45. s

    Vart också oplanerat gravid vid 18 år, nu har vi en vild 1,5 åring o lillebror/syster i magen o beräknas en månad innan vår ”stora” blir 2 🙂 Vi ville ha 2 år mellan o fick till de hyfsat bra 😀

  46. Carolina

    Rätt tid handlar mest om vad man har för barn, vad man har för drömmar som förälder osv. Vi ville ha tätt, siktade på 1,5år för att jag har två halvsystrar med den skillnaden som idag (snart 10 och 11 år) har en enorm glädje av varann.

    Vi råkade få lite tidigare än så. Vår son var nästan 16 månader när lillasyster kom. Det har varit perfekt för oss, men då är han ett barn som aldrig visat tendens till svartsjuka om jag suttit och gosat med ett annat barn och han har alltid varit intresserad när vi haft vänner här med bebisar. Hur har det blivit? Jo, han älskar sin lillasyster nu, han pussar på henne, gungar hennes babysitter och försöker ge henne napp när hon är ledsen och vill hellre hälsa på henne än på mig på morgonen. Då är hon 6,5v nu.
    Har man ett svartsjukt barn kanske det bästa är att vänta. Man får känna av sitt barn och sin situation. Vår lilla tjej är mer krävande än storebror var, hon vill vara i famnen jämt, så vår par-tid är mest att sitta och mysa och titta på serier tillsammans på kvällarna. Allt går, men man måste vilja, annars blir det nog jobbigt.

  47. Maria

    Vi fick en pojke i april 2011 som var planerad och lyckan var total när han föddes! När han var 11 månader fick vi reda på att lillebror bestämt sig för att flytta in i magen 😉 det var helt oplanerat och min värld vändes upp och ner, hur skulle jag kunna älska en till bebis lika mycket som vår tidigare? Men med tiden så lugnade vi oss och jag kom att älska honom redan i magen! När han föddes så kände jag sådan total kärlek till lillebror och vår familj kändes komplett! Det är 1 år och 7 månader mellan våra pojkar och allt har fungerat hur bra som helst! De älskar varandra och vi älskar dem! Med två barn känns det mer som en ”familj” än vad det gjorde med bara ett barn! Skaffa en till med en gång, det är underbart att ha dem så tätt 🙂

  48. Linda

    Jag trodde att inlägget skulle handla om att ni väntade ett till barn. Jag ba JAAAA en till YBERsöt bebis 🙂

Visa alla 49 kommentarer
Tips

En man som heter Ove

En boksluk som jag är så tog jag med ett gäng böcker till Egypten. Molly och solen gjorde sitt, det vart inte sena kvällar för min del. Jag somnade som senast kl. 22 så jag hann bara läsa ut en bok under veckan. Boken jag läste hette ”En man som heter Ove”. Toppsäljare just nu men jag var ändå lite skeptisk. Hur skulle en bok om en man som hette Ove underhålla mig, så tänkte jag. Jag ändrade ganska fort min uppfattning och det slutade med att jag gapskrattade rakt ut och Hugo tittade på mig som om jag vore en idiot. ”Jag är tillsammans med en nörd som skrattar åt en bok” så sa han och lämnade rummet.

”En man som heter Ove” är skriven av Fredrik Backman. Fredrik Backman har verkligen konsten med att skriva på ett humoristiskt sätt. Jag såg det så tydligt i mitt huvud hur butter denna Ove var på livet. Läsningen gjorde mig varm om hjärtat för att jag kunde relatera till hur det känns att bli gammal. Förlora sin livspartner och glöden till att leva. ”En man som heter Ove” visade sig vara en av de roligaste böckerna som jag läst i hela mitt liv faktiskt.

Boken handlar om:

”Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.”

10 Kommentarer

  1. Nathalie

    Den är underbar! Jag behövde inte ens säga till min sambo att han borde läsa den. En kvart efter jag la ner boken tog han upp den, slutläst på två dagar.
    Förutom hans andra roman min mormor hälsar och säger förlåt så finns det en pocket med lite samlade krönikor om föräldraskap som är hur mysig som helst. Saker min son behöver veta om världen, den kan nog Hugo gilla med 🙂

  2. lina

    Ett tips: Läs Mormor hälsar och säger förlåt. Jag skrattade och tjöt om varannat. Handlar även den om en bostadsförening och otroligt mycket mer!

  3. Fanny

    Den boken påminner lite om 100-åringen som gick ut … Något haha! Nej men det är inte samma författare men får samma känsla av den. Får nog ta och läsa den boken den låter riktigt bra 🙂

  4. Lisa

    Gillar du den boken så skall du läsa ”mormor hälsar och säger förlåt”, också skriven av Backman! Älskar de böckerna, fast jag lyssnar, så skönt 🙂 Då kan man lyssna när man städar, promenerar, åker bil/buss osv! Helt galet gött 🙂

Visa alla 10 kommentarer
Träning

Dagens träning

Fokus på mage och ben. Döjobbigt men skönt efteråt! 5 varv

Hugge och Dave körde på stenhårt som vanligt

Work bitch

Lollan hejjade på mamma och pappa

Hon ville även rida häst mitt i allt =)

Bea kom på hur hon skulle ta livet av mig

Vi avslutade med 50 burpees. Jag ska köra det varje dag nu i en månad!

3 Kommentarer

  1. Linn

    Kan du visa hurudana magövningarna är i denna träning? hurudan är stjärnan och vad är dom andra övningarna? 🙂 kanske skriva om dessa i ett skillt inlägg?

  2. Johanna

    Grymt att köra 50 burpees varje dag, jag hänger på med det! Men orkar du att köra 50 armhävningar eller kör du på knä? Det blir nog knä för min del haha!

Allmänt

Triss i bilder

Hej Bloggen! Vi kom hem rätt sent igår och jag slocknade i sängen så fort vi kom innanför dörren. Det var hemskt att flyga med Molly igår. Det var mitt på dagen och hon var hur pigg som helst och ville bara leka. Det är ingen hit när man befinner sig på ett trångt flygplan. Vi gjorde vårt bästa och dom sista timmarna så gick det bättre. Så ett tips till alla er som ska ut och flyga med barn, förbered med leksaker för att underlätta för er själva! Min dag började på TMT. Första passet med Bea efter semestern. Jag tränade lite i Egypten, drack ingen alkohol och åt hyfsat bra. Det var tuff träningen men jag känner mig stark och klarar alla övningar. Nästa vecka är jag mammaledig igen så då jeeevlar blir det hårdträning april och maj. Jag tänkte be Bea mäta mina mått i veckan för att se vad som har hänt sedan sist.

Vad gör man när man kommit hem från en semester? Träffa familjen såklart så i eftermiddag ska vi hem till min mamma för att hälsa på. Med barn så känns det viktigt att hela tiden underhålla relationen till övriga familjemedlemmar. På onsdag kommer vi säkerligen åka till södertälje för att hälsa på farmor och farfar också. Juste! Molly fick en liten kusin i förrigår. Lilla Noah kom till världen på 3500 g och 50 cm. Hugos bror med fam bor i Finland så vi tänkte dra över med en kryssningsbåt om två helger för att hälsa Noah välkommen.

Nu tänkte jag jobba vidare på kontoret i några timmar. Sedan gå en pw runt Årsta viken med Hugo och Molly. Jag fruktar för att öppna upp min mail som har legat i en hel vecka men det är bara att ta tjuren vid hornen. Bilder från dagens träning kommer också upp lite senare när jag fått tillbaka minneskortet från Hugo! =)

En anka från Egypten

En tjej som är stolt över att ha tränat upp en stark mage efter en graviditet

20140325-120034.jpg

En tjej i bilen påväg till kontoret

20140325-120058.jpg

8 Kommentarer

  1. Sussie

    Herregud skulle typ dö för din mage o kropp så jävla snygg ! min trista tvåbarnsmamma mage är långt ifrån din … Även fast jag kämpar..

  2. Sofia

    Åh snälla,bli inte en sån som lägger upp massa träningsbilder på muskler och spända magar och sånt. Vi kvinnor matas in av sånt överallt nu och du är den enda blogg som inte varit så och det har varit så skönt. Man orkar inte se tillslut. Men därmed inte sagt att du inte är fantastiskt duktig, för det är du. Du är grym.

Visa alla 8 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com