November 2013
BilderKärlekMolly 5-7 månader

Puss & kram

20131129-165227.jpg

20131129-165243.jpg

20131129-165256.jpg

20131129-165313.jpg

20131129-165327.jpg

20131129-165339.jpg

20131129-165358.jpg

20131129-165411.jpg

20 Kommentarer

  1. Erika

    Malin, Sara och Maria ni skämtar va? Paula och Hugo är nyblivna föräldrar och ni klagar på att de inte har lika mycket tid att lägga på bloggarna?! Hade det varit bättre att de prioriterade bort tid och omsorg för Molly? Ni kan inte vara helt friska om ni på allvar tycker de ”är skyldiga oss läsare” att blogga mer. De ska blogga precis hur mycket de vill och har tid med, och sedan är det upp till varje läsare ifall de vill fortsätta klicka in här eller ej.

    Paula, jag älskar din blogg sedan Molly kom till livet, trots att du gör färre inlägg om dagen är de inlägg du gör så underbara och fulla av kärlek att det gott och väl väger upp! Keep it up!

  2. Maria

    Det är riktigt tråkigt att både du och hugo har slutat prioritera era bloggar som ni har gjort. Det är mycket tack vare oss läsare ni är där ni är idag så tycker det är riktigt taskig stil att ni inte ger oss mer. Kolla Blondinbella, där har ni mycke att lära av.

  3. Sara

    Du har blivit riktigt kass på att blogga, jag förstår om molly tar mycket tid men då tycker jag faktiskt ska lägga undan bloggen ett tag eller för gott.

  4. Malin

    Varför är du så sjukt kass på att blogga? Du har även slutat skriva roliga och personligare inlägg som du gjorde i början när du startade bloggen. Tyvärr men nu förlorade du precis en godtrogen läsare

  5. Emma

    Hej Paula!

    Läste förut att du funderar på att bli barnmorska. Är det fortfarande nått du funderar på? När har du tänkt börja studera i sånt fall och vart? Har du tänkt nått på hur du ska tackla den tuffa sidan av yrket, dvs förlösa ett barn som inte lever och andra utmaningar man kan ställas inför.
    Är liten sugen på det själv så skulle vara kul att läsa lite om det 🙂

  6. Annika

    Hej Paula!
    Vilken underbar unge ni har 🙂

    En sak jag tänkt på är att det skulle vara superkul om du kunde göra några videoblogg-inlägg ibland, där du pratar eller något. Man får en så mycket bättre bild av hur du är då, jämfört med att bara läsa text hela tiden! 🙂

  7. m

    Läste detta i http://www.bunnys.se blogg

    ”Jag postar egentligen inte inlägg med bara en lång text utan bilder men jag hittade en sån otroligt gripande, viktig och intressant text, speciellt för mig och alla andra gravida/nyblivna föräldrar och man får sig en ordentlig tankeställare.”

    ”Idag är det min dotters sextonårsdag. Vi kommer inte att fira den. I stället tänder jag ett ljus, och när jag blåser ut det ska jag önska mig en sak till minne av min dotter. Min önskan är att alla mödrar över hela världen förser sig med kunskap tillräckligt för att kunna fatta välinformerade beslut, så att de kan förhindra onödiga tragedier. Och så att de kan besparas min smärta.Efter 41 veckors graviditet kom Laura Marie till världen den 27 juli 1986. Hon var en helt perfekt, frisk liten baby. Hemma välkomnades vi av släkt och vänner, som ivrigt väntade på att få möta den nya familjemedlemmen. De överöste henne med så många söta, rosa små klänningar, att vi skrattade och sa att hon förmodligen aldrig skulle hinna använda dem alla under en livstid.Livet förändrades fullständigt. Nu handlade det om vagnpromenader i parken, hälsa på vänner, byta blöjor, nattamma och att shoppa ännu fler rosa klänningar… Vi var föräldrar nu, vi hade en familj, och vårt barn var fullkomligt perfekt.Jag tog Laura till flera babykontroller hos min barnläkare, en älskvärd, vänlig äldre kvinna. När Laura blivit tre månader var doktorn mycket nöjd med hennes utveckling och viktuppgång. Hon vaccinerade henne med DPT och OPV (difteri, kikhosta, stelkramp samt polio). Jag ställde inte ens några frågor. Alla mina vänners barn hade ju fått samma vaccin, och det var ju självklart att alla ”goda mödrar” skulle vaccinera sina barn för att skydda dem. Jag lämnade barnläkarmottagningen och gick hem.Laura var orolig och skrek, vilket var ovanligt. Hon grät hela vägen hem i vagnen. När vi kom hem märkte jag att hon hade kissat så mycket att hon vätt ner hela vagnen. Hennes gråtande övergick i höga, ihållande skrik, och hon fick feber. Benet där hon injicerats svullnade upp, blev rött och kändes hett. Jag ringde till barnläkaren, som sa att detta var ’normalt’. Hon tyckte jag skulle ge henne Tempra (liknande Alvedon, min anm). Jag gav henne barntempra och kände mig bättre till mods. Barnläkaren hade ju försäkrat mig om att allting var som det skulle.Men Laura fortsatte skrika, och nu kunde jag inte längre trösta henne. Varenda instinkt i mig sa att detta inte alls var normalt. Men jag var ung, det var mitt första barn och jag litade på doktorn. Jag kunde inte ens ta Laura i famnen – hon skrek som besatt så fort hennes ben berördes, vilket tycktes orsaka henne en förfärlig smärta. Till slut la jag henne i den gungande vaggan, där hon grät sig till sömns. Då blev jag lättad. Tempran verkade, doktorn måste ha haft rätt! Jag började känna mig dum för att jag hade varit så orolig. Men kort därefter vaknade Laura och började skrika igen. Hela eftermiddagen skrek hon och sov, skrek och sov om vartannat.Hon ville inte äta. Hon hade ingen aptit, och ingenting kunde få henne att sluta skrika. Till slut var det sängdags, och hon grät förtvivlat i sin spjälsäng tills hon somnade. Hon hade aldrig fått skrika sig till sömns förut. Jag kände mig hemsk som lät henne göra det, men tog jag upp henne och försökte hålla henne i famnen skrek hon bara ännu mer.Min man kom hem från jobbet, och jag berättade för honom om allt som hänt under dagen. Laura sov nu gott i sin spjälsäng. Vi var båda lättade över att hon verkade må bättre och beslöt oss för att inte oroa oss… Jag borde ha oroat mig!På morgonen vaknade jag och insåg bestört att min man hade försovit sig. Omedelbart visste jag att något var fel, något annat och mer. Jag sprang bort till spjälsängen i en känsla av fasa. Laura såg inte ut som hon skulle. Jag stängde ögonen hårt och öppnade dem igen, i förhoppningen att jag bara hade drömt. När jag såg på henne igen var hon livlös. Hon var död!Jag kom i chock. Allt som hände sedan är ett virrvarr, en dimma. Jag minns att jag rörde vid henne och hon var varm. Mycket varm. Jag skrek åt min man att ringa 911.Jag stod och såg på medan han gjorde hjärt- och lungräddning. Min kropp var stel, jag kunde inte röra mig. Förgäves försökte han återuppliva vårt barn. Han ropade till mig att öppna för sjukvårdarna, och jag förpassades tillfälligt tillbaka till verkligheten och gick och öppnade dörren. Jag kunde röra mig men inte tala. Jag bara stod där och skakade stumt på huvudet och kände mig fullständigt hjälplös, medan horder av vårdpersonal, poliser och brandmän rusade förbi mig in i vårt hem. Jag grät inte, jag ville bara skrika åt dem att lämna vårt barn i fred. Hon låg på golvet och de bearbetade häftigt hennes lilla kropp där i den gulmålade barnkammaren med clowner på tapeterna. Jag stod där och bad i mitt tysta huvud att de måtte lämna henne i fred och ge sig av från hennes sovrum, så att jag kunde få vakna upp ur denna mardröm.Sedan hörde jag någon säga att det fanns en svag puls, och en strimma av hopp genomfor mig. Någon rusade iväg med henne till ambulansen. Det var då brottsundersökarna tog oss avsides och började fråga ut oss. De ansåg att jag och min man skulle förhöras i skilda rum. Jag förstod genast att de misstänkte att det var vi som hade gjort detta mot vårt barn. Alla vet ju att friska barn inte bara dör, helt plötsligt. Inte utan orsak. Jag var tyst. Inom mig hade tanken redan slagit rot att allt säkert var mitt fel, och även om jag inte visste vad det var jag hade gjort som lett till döden för vårt lilla barn var jag övertygad om att jag bar skulden. Kanske bestraffades jag av Gud för synder jag begått. Kanske var det för att jag låtit henne skrika sig till sömns den natten. Faktum förelåg: mitt barn var dött. ’Goda mödrar’ har inte döda barn.Min man protesterade högt och ljudligt mot utfrågningen och krävde att vi omedelbart skulle få åka till sjukhuset för att vara hos vårt barn. Efter en evighet tog poliserna oss dit och lät oss vänta i ’bad news’-rummet. När läkaren kom, insisterade han på att vi skulle sitta ner innan han sa någonting. Han började med att berätta hur de hade försökt med det och detta, och sedan, till sist, uttalade han de ord som kommer att eka i huvudet resten av mitt liv: ’Hon är död.’Barnläkaren, som jag respekterade så och höll av, bröt ihop och grät när jag ringde och gav henne beskedet. Hon var utom sig. Ömsom försvarade hon vaccinet – som hade sagts henne var harmlöst – ömsom förbannade hon det och beskyllde det för att ha tagit livet av mitt barn. Hon anklagade bittert dem som intalat henne att vaccinerna var säkra. Och hon berättade för mig om en annan patient hon haft, en liten pojke, som nyligen hade dött efter denna samma vaccination.Sedan tog poliserna hem oss för att ställa fler frågor, och de ställde dem om och om igen tills de väl tröttnade på att fråga. Förhöret kretsade ständigt kring vår inblandning. Därefter genomsökte de huset på jakt efter något tecken på intrång utifrån. Gång på gång sa min man till dem att det måste vara vaccinationen som dödat vårt barn. Gång på gång beskrev han lilla Lauras fullständigt oigenkännliga beteende, det som hon hade uppvisat efter att ha blivit vaccinerad.Alla vi kände kom till vårt hus. Jag kokade kaffe och plockade i ordning precis som om det vore vilken dag som helst som vi hade ’gäster’. Chock är ett välsignat förskonande tillstånd. Man vet inte att man befinner sig i det.Mina föräldrar envisades med att ta hem mig några dagar, medan min man och hans vänner tog på sig den förfärliga uppgiften att packa ihop barnkammaren. Jag förmådde inte längre se den. Rummet jag så kärleksfullt hade gjort i ordning stod nu tomt. En enda stor smärta bodde därinne.Många dagar senare, efter Lauras begravning i den vita lilla kistan, som var så liten att min man bar den ensam, släppte chocken och jag grät floder. Jag grät för allt jag aldrig skulle få uppleva med min dotter. Alla danslektioner jag aldrig skulle få ta henne till, hennes bröllop som jag aldrig skulle få övervara, de barnbarn jag aldrig skulle få, alla drömmar jag aldrig skulle få dela eller förverkliga med henne… Det var en tomhet inom mig som hotade att sluka mig levande. Jag föll genom avgrunder av sorg under dessa de mörkaste dagarna i mitt liv.Brottsundersökarna nöjde sig slutligen och avskrev misstanken att vi hade misshandlat vårt barn till döds. Granskningen av hennes död avslutades. Vi lämnades utan svar.Läkarna ville inte höra talas om att hennes död på något sätt kunde relateras till vaccinet. En efter en vägrade de att svara på våra många frågor. Jag fick hela tiden höra att vaccinerna var för ’the greater good’ – det huvudsakligen bästa. Jag fick till och med höra att förlust av själva livet genom immunisering var ’förväntat’ i kampen mot sjukdomarna, och att dessa dödsfall ansågs ligga på en ’acceptabel’ nivå. Det kändes inte det minsta acceptabelt för mig – jag som var en mor vars famn ekade tom, värkande av längtan efter mitt barn.Månader senare talade coronern om för oss att dödsorsaken hade fastställts till SIDS (Sudden Infant Death Syndrome), alltså ’okänd dödsorsak’. Vi förvägrades en kopia av obduktionsprotokollet. Det tog oss nästan ett år att få tillgång till rapporten. Till vår förfäran kunde vi då se att obduktionssammanfattningen var en ordagrann beskrivning av vaccinproduktens biverkningar under rubriken kontraindikationer:’Plötslig spädbarnsdöd har rapporterats som en följd av administrerandet av vacciner innehållande difteri- och stelkrampstoxoider samt kikhostevaccin. Emellertid är inte signifikansen av dessa rapporter helt klar. En vanlig faktor är åldern då den första immuniseringen (vaccinationen) gjordes, mellan 2 och 6 månader, en period då de flesta fall av plötslig spädbarnsdöd befunnits inträffa, med en kulmen vid 2 till 4 månader.’ – – -Vacciner dödar i mycket större omfattning än vi förleds att tro. Vi får veta att fördelarna överväger riskerna, men många av de sjukdomar vi vaccinerar mot är varken farliga eller livshotande. Det är däremot själva vaccinet med sin potential att döda.Jag kan försäkra er alla att döden genom vaccination varken är snabb eller smärtfri. Jag kunde bara hjälplöst se på hur min dotter genomled alla helvetets kval under sin utdragna dödskamp. Hon skrek ohyggligt och sprätte ryggen i båge medan vaccinet angrep hennes omogna immunsystem. Gifterna till konserveringsmedel invaderade hennes lilla kropp och attackerade hennes livsviktiga organ tills de kollapsade, ett efter ett. Hennes djävulska plågor var en syn som kommer att hemsöka mig för alltid. Jag hoppas ingen annan förälder någonsin ska behöva bevittna detta.En dödsdom som anses alltför omänsklig för denna delstats mest våldsamma brottslingar utdelades till min vackra, oskyldiga, späda lilla flicka: döden genom dödlig injektion.”

  8. s

    Hon är så söt Mashallah! 🙂 Längtar tills jag också får en bebis i’A. Om jag får en dotter ska hon få namnet Nour/Nura (ljus), båda uttalas ”noouura”. Hoppas ni får en fin lördag !

  9. Aa

    Det är dom bästa pussarna dom där med öppen mun 🙂 Är fantastiskt när ens bebis börjar ”ge tillbaka” ömhet och kärlek på det där sättet. 🙂

Visa alla 20 kommentarer
Allmänt

Fredag

Godmorgon alla fina, sovit gott? Det har vi. Molly sov för första gången en hel natt så gissa om jag blev paff när jag kikade på klockan och den var halv åtta. Inget gnäll, ingen flaska eller komma upp i stora sängen. Tänk om Molly kunde behålla det beteendet från och med nu, bara önsketankar från min sida I guess.

Idag ska vi till banken och göra klart det sista inför flytten. Nu är det drygt 2 veckor kvar tills det är dags att flytta in och oj vad jag längtar. Att sakta men säkert få bygga upp ett hem. Mysiga ljud, kuddar, mattor, foton på oss på väggarna, porslin, blommor, gardiner och göra i ordning Mollys rum. Jag är mycket för detaljer i ett hem och kan klura i evigheter på vad jag vill ha och tycker om. Just Mollys rum är det som jag tycker är roligast just nu. Kommer att bli så himla kul att få visa er när allt är klart! Efter banken så tänkte jag strosa runt lite på söder. Jag är ute efter en födelsedagspresent till kära Annika som fyllde 30 år tidigare i veckan. Vacker som hon är på både ut och insidan så förtjänar hon något riktigt fint.

På kvällen ska Annika firas på ett tapas restaurang. Det kommer att bli trevligt att få göra sig lite fin och käka. Molly får stanna hemma med pappa Hugo och göra eget fredagsmys. Hur ser er plan för dagen ut? =)

20131129-114349.jpg

9 Kommentarer

  1. Aa

    Vi har haft tre sådana nätter på 10 månader! Dom är lyxiga! Tummar för att Mollsan fortsätter – dock har inte vår knodd gjort det. Alltid nåt som stör: Tänder, förkylningar, utvecklingssteg eller bara närhetsbehov. Jag tror i slutändan att all sömnbrist ändå är värd det! 🙂

  2. Sanna

    Mia: Vad är ditt problem? Bara för man har ett barn så ska man inte sluta ha ett socialt liv utanför föräldrarskapet? Hennes vän fyller år och hon har möjlighet att följa med och fira henne, då är det klart hon ska det. Så patetisk du är..

  3. Sanni

    Vad skönt med en hel natts sömn!
    Har ni tänkt på att hon kanske har varit i en ständig utvecklingsfas, och därför haft svårare att sova?
    Är ju inte omöjligt med tanke på att hon är så tidig med allt, hon kan ju något nytt för varje dag verkar det som:-).
    Här ska det mysas och julpyntas lite!

  4. Annica

    Låter ju riktigt mysigt! Ja eller banken kanske inte är mysigt direkt men är ju viktigt i sig det med.

    Här blir det en krya på oss helg, igen. Missar babysimmet imorgon för andra helgen på rad nu, för att lillan har förkylning. Men hennes hälsa går först!

  5. MALIN

    Jag ska mysa hemma med min son som är 8 vector gammal. Just nu ligger han tätt intill mig och sover så gott. Blir en promenad i friska luften sen kommer pappa hem för fredags mys!
    Du verkar vara en fin vän Paula och en trygg mamma med mycket kärlek!
    Ha en bra dag på stan och en kul kväll med dina vänner.
    Kontrasterna att få kvalitets tid ute med vännerna över tex några glas vin, ut och dansa klä upp sig i de höga klackarna men att sen komma hem till sin lilla familj som väntar. Pussa på sin sambo och dotter/son!

Visa alla 9 kommentarer
Videos

Nu kommer pappa inte att bli glad när han kommer hem =)

[videofyme id=”4185881″ width=”500″ height=”320″]

14 Kommentarer

  1. CheeseCake

    Ingen reaktion från Molly från början. Sen vänder hon sig om med en blick full av bus 😀 För att stöka ner ännu mer måste hon separera strumporna. Vilken skön unge.

  2. Klara

    Shit vad avancerad hon är!!! Har en dotter som är lite äldre än Molly och hon sitter inte ens själv än, lilla hjärtat 🙂

  3. Aa

    Jasmine: Känns som att man måste skratta för annars gråter man 🙂 Känner igen tvättsituationen, eller pappersinsamlingssituationen eller alla andra situationer som innebär NOLL ordning och än mindre ”fritid” 🙂 Dom var enkla di där små när dom satt på en plats… Helt klart 🙂

  4. Jasmine

    Haha! 🙂 så söt.
    Kul hur man som förälder faktiskt bara skrattar åt sånt här. 😛 om jag viker tvätt så drar min 10 månaders ut allt igen. Men ändå bara ler man 😛 haha.

  5. sofia

    kan du inte filma dig lite mer så man får se lite dig med mollly eller bara dig när du pratar eller något skulle va jätte kul ps hon är så sööt man vill ba äta henne

  6. Sarah

    Haha men åh, vilken liten goding! Har svårt att tro att Hugo skulle kunna bli något annat än glad när han kommer hem och möts av henne =)

Visa alla 14 kommentarer
BilderMolly 5-7 månader

Lillasyster Lily

Molly har en ny docka från Ikea som hon bara älskar. Just nu är det roligast att dra i håret så då kommer mamma Paula och säger ”klappa fint och pussa!”.

20131128-145548.jpg

20131128-145601.jpg

20131128-145615.jpg

20131128-145629.jpg

20131128-145643.jpg
// Komiskt att Molly och dockan har samma kläder på sig idag =)

7 Kommentarer

  1. Anya

    Min son har en av de andra versionerna av den dockan som han fick av mig efter sin andra och förhoppningsvis sista operation, den är döpt till Alfons och dom är INTE kompisar haha.

  2. LÄÄÄS!!

    Snälla ändra din info text, det står ju att vi ska följa dig genom en ung graviditet fortfarande. Molly är ju hos er! 🙂 det ska ju stå 🙂 Vi är flera som påpekat att du ska ändra men vet inte om du läser dina kommentarer! 🙂

Visa alla 7 kommentarer
Tips

The Cove

Sedan jag var liten har en av mina högsta drömmar varit att få bada med delfiner. Känner ni igen den drömmen? Den drömmen försvann efter att ha sett dokumentärfilmen ”The Cove”. Se den, den dokumentären får mig att tappa hoppet om mänskligheten.

”I en lugn lagun vid den japanska kusten finns en hemlighet som några desperata människor gör allt för att bevara. När sanningen uppdagas blir dokumentären en thriller.”

21 Kommentarer

  1. Marielle

    Och tänk på att alla djur (99%) av alla djur som finns på djurparker (för VÅRT nöjes skull) är antingen kidnappade från sina hem eller födda i fångenskap. Tycker ni verkligen att det är okej?

    DJUR mår dåligt för att VI ska ha underhållning.

    Hur sjukt och vridet är inte det?!?

  2. Marielle

    Till er som tycker att sånna här filmer är hemska (vilket de såklart också är, sanningen är oftast inte alls vacker). Ta och stanna upp. Funderar över: vad gör jag här?

    Se Esoteric Agenda (en dokumentär, finns på youtube).

    Det är dags att börja vakna upp och inse att vi människor är till för att älska och bli älskade. En (R)evoltion är igång. Många har redan börjat vakna upp och inser att allt hör ihop. Vi är bröder och systrar, att alla som bor på den här planeten tillhör samma familj.

    Wake up!

  3. Frida

    Till er som säger att alla djur bör leva fritt, även våra husdjur, för att det inte trivs i fångenskap.. Jag har haft kaniner, ödlor, sköldpaddor osv. Men vi bodde i en villa med stor tomt när vi var små och min pappa är en riktig djurvän så han har byggt alla burar/akvarium/terrarium åt våra djur för att de ska bli stora och rymliga och få plats med lite allt möjligt. Våra kaniner levde inte inne i vårt vardagsrum på 1 m² utan han byggde så att de kunde hoppa in i en del av vår friggebod och sen ut på en stor bit av tomten och vi var där och klappade de. Visst jag förstår vad ni menar men djur kan få kärlek och ha det bra hos andra också 🙂

  4. M

    Kan starkt rekommendera att du kollar på Blackfish också.. Handlar om späckhuggarna på seaworld och hur de behandlas och blir tillfångatagna.. Helt sjukt!

  5. Jenny

    Jag kan verkligen inte se på videor där djur far illa, kvittar om det är en fiskar eller elefanter…
    Människor är fan inte friska!!
    JAG AVSKYR DJURPLÅGERI, FINNS INGET VÄRRE ÄN FÖRSVARSLÖSA VARELSER.

  6. Isabelle

    Tycker det är så viktigt att du skriver om sådana viktiga saker som händer i världen, du har en stor blogg och kan nå ut till människor!!!

  7. Malin

    Se blackfish och sharkwater också! Så hemskt.
    Följ Ric O’Barry’s Dolphin Project på facebook så får man flera uppdateringar varje dag, idag är en delfin fångad och 3-4 dödade 🙁

  8. Mia

    Det glädjer mig innerligt att du uppmärksammar detta. Tack för det Paula!
    Det är ett oerhört viktigt budskap i ditt inlägg – och du hjälper till att föra fram det.
    Det som är viktigt att komma ihåg är att vi kan påverka hur djuren får leva sina liv. Även här i Sverige behöver vi bli medvetna, öppna våra ögon och våga förändra. Sverige är oerhört långt från idealiskt.

  9. Malin

    Kolla på dokumentären Earthlings. Hemsk, men väldigt viktig. Samma typ av film som the Cove. Det är bra att du tar upp sådant här. Du når ut till många människor i och med din blogg. Den här kunskapen behövs

  10. Madde

    Har också sett den dokumentären och den är hemsk!

    Dock så vill jag bara säga att vissa delfiner kanske inte trivs i fångenskap men det gäller nog alla sorters djur. Men visst finns det de delfiner (och andra djur) som trivs bra i fångenskap, så länge de behandlas rätt!

    På Kolmården finns även en delfin som inte har ett fungerande ekolod. Ute i havet hade den dött för länge sen men på Kolmården kan den leva utan problem. Så det finns vissa positiva saker också!

  11. Carolina

    Oj vad sjukt… Tänkte faktsikt på denna dokumentären när du skrev i ett inlägg att en dröm var att bada med delfiner. Tyckte du skulle ta en titt på den då, för jag kände exakt likadant innan jag såg filmen.
    Sen vill jag uppmärksamma alla att titta på dokumentären ”Sharkwater” och jag kan lova att uppfattningen ni haft om hajar innan, kommer aldrig bli densamma! Stackars, stackars djur :'( Försvinner djuren, förstörs hela evolutionen…
    Tack för att du uppmärksammar detta på din blogg Paula!
    Kram

  12. Peter

    Det är lätt att fördömma saker som pågår på andra sidan jorden. Men vad gör vi själva här i Sverige? Hur bra tror ni djuren i djurparkerna mår? Hur bra mår djuren på cirkus? Hur bra mår djuren vi äter eller tar mjölk och ägg ifrån? Hur mår våra husdjur?

    Sluta förfära dig över vad andra gör och börja ta ansvar för vad du själv gör.

  13. shakke

    när man tänker efter så är de rätt intressant att de bara uppmärksammas och människor tycker de är fel när de kommer till stora djur som vi oftast själv gillar. De är ingen som bryr sig hur fiskare fångar fisk i havet som vi sedan äter (torsk, lax osv).

    Tänk på fiskarna som vi har i akvarium där hemma? Ett marsvin som vi stänger in i bur. Alla djur förtjänar att leva fria vare sig vilken art de är.

  14. ella

    Det är så skönt att personer som når ut till mycket folk uppmärksammar detta så folk lär sig och förstår. Fortsätt att sprida såhär viktiga saker.
    Vill oxå uppmärksamma dig på att läsa om hur tigrarna i Thailand har det, och om vad som ligger bakom tigertemplen. Tigrarna bli drogade för att du och jag ska åka dit och klappa dom.Jag vet inte vad folk tror.Att tigrar blir tama och gillar att socialisera med människor för att dom blivit räddade? Det finns massor att läsa om det och säkert någon film.
    Sen måste du se på programmet som Oprah sände som handlade om puppy mills i Usa. Om hur hundarna som föder alla valpar som säljs i butiker har det och hur dom lever och aldrig får känna gräs under tassarna och bor i bur hela livet och avlas på tills dom inte kan det mer och då skjuts bakom huset och slängs på tippen.Kolla den.Så jävla hemskt.

  15. Ellinor

    Håller med dig där.. Vart är världen påväg? Hur mycket skada ska vi göra innan vi är nöjda? Hmm.. Grät många tårar när jag kollade på den. Kunde knappt kolla klart för att den vart så hemsk!

    Älskar din blogg förresten, har följt dig ända sen start och sett dig utvecklas till en skitrolig och bra mamma till molly! Grattis!!

  16. sanna

    FY FAN VAD HEMSKT!

    ALLA bloggare kika hit! Nu kommer inlägget vi alla har väntat på! 🙂 Gör ett kollage med produkter ifrån Persunmall och få $5 till $10 att shoppa för hos Persunmall.com! Du kan högst göra 5 inlägg, alltså så tjänar du $25 till $50 att shoppa för. Länka bara sedan inlägget till mig så mailar dem dig med presentkortet!

    Läs mer på bloggen, detta gäller bara till den 15 december. I min advents kalender kommer ni även ha chansen att vinna pengar ifrån dem!

    http://fashionjoint.se/2013/november/persunmall-wishlist-2.html#comment

  17. Linn

    Såg en dokumentär om späckhuggare igår, BLACKFISH. Handlar om en späckhuggare som har använts i nöjessammanhang på vattenparker i USA. Denna späckhuggare har varit inblandad i X antal olyckor och dödsfall, och man skyller såklart allt på djuret!
    Jag ska åka till Florida i jul, och jag kan säga såhär; Seaworld kommer inte tjäna några pengar på mig iallafall..

  18. Jessica

    Bra att du uppmärksammar detta. Vill därför också tipsa dig om en ny film som heter ”Blackfish” och som istället handlar om Späckhuggare i fångenskap. Det är samma människor som gjort denna film och den är exakt lika viktig att se! Just nu sker det stora förändringar och SeaWorld är extremt pressade av aktivister som nu gör uppror. Såå många tränare har blivit dödade av späckhuggarna som lever i en sån psykisk stress men SeaWorld förnekar alla händelser och skyller istället på tränarna att de drunknat osv, när det faktiskt finns filmbevis (!) i vissa fall. Hur skulle man egentligen må att bo i ett badkar i flera år? Vi måste få späckhuggarna fria från SeaWorlds galler..

    På The Cove’s facebook sida uppdaterar de dagligen för hur det går i rättegångarna mot SeaWorld. Ett bra och viktigt filmtips! 🙂
    Kan också meddela att The Cove just nu är inne på den 23 dagen som ”The cove is blue” vilket innebär att man längre inte dödar delfiner! Kanonbra!

    Vill tacka dig för en otroligt inspirerade blogg nu när jag ändå tar mig tid att kommentera, och önskar dig och din familj all lycka 🙂

Visa alla 21 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com