December 2012
Magbilder

Mage v 21

20121227-001022.jpg

Jag glömde att fota magen i måndags, det var julafton då så glömde helt enkelt bort magbildsmåndag =) Men såhär ser min mage ut nu i vecka 21. Fortfarande en liten bula under naveln som framhävs när jag ligger ner.

20121227-001639.jpg

7 Kommentarer

  1. Linda

    Sovställningar för gravida. Tänkte tipsa om något jag fick läsa i tidningarna om då jag var gravid 2011. Blodcirkulationen påverkas tydligen då mamman ligger på rygg samt på höger sida. Enligt forskning kan detta påverka bebisen negativt. Googla gärna ”gravid sova på vänster sida” för mer info! Jag kan säga att denna info gjorde att jag sov på vänster sida ALLTID fr.o.m. omkring vecka 20. Kanske vart lite väl nojjig men ville inte ta några risker :-\ Det är ju bra att dem informerar, även fast man riskerar att bli uppskrämd så har man iaf info.

  2. Jasmine

    🙂 jag minns att jag längtade efter att det skulle synas!
    😛 nu har jag typ tre veckor kvar och det känns som jag ska sprängas 🙂

    Men det är underbart samtidigt som det är tufft .

Visa alla 7 kommentarer
Allmänt

Det borde vara förbjudet att gå upp innan kl 09

Godmorgon på er, det var jobbigare än förväntat att gå upp tidigt idag. Julledigheten har skämt bort mig med alla sovmorgonar. Det värsta som finns är när Hugo kan sova hur länge han vill medans jag ska upp tidigt. När han ger mig en varm kram vill jag inget annat än att krypa ner under täcket igen.

Många har sagt till mig att under graviditeten känner sig kvinnan som vackrast. Jag håller inte med… Jag älskar min lilla mage men nu de senaste dagarna har jag fått en finnattack i ansiktet. Det känns som att jag är tonåring igen och känner mig extremt obekväm med alla finnar. Jag känner mig inte alls kvinnligare med större bröst och kurrvigare kropp, det får vara sålänge som bebis är i magen men när jag har min kropp för mig själv blir det till att träna den smal, stark och slank igen. Vad är det man brukar säga, stjäl bebisen mammas skönhet är det en flicka man väntar? =)

Just nu sitter jag på kontoret, idag är det en vanlig dag men snart är det helg och nyårsledigt. Idag ska jag, Hugo, Leon och Lucas kolla på Disney on Ice i Globen. Det ser jag framemot. Jag kommer ihåg en isdricka i muggar som var Disneyfigurer från när jag var liten som jag älskade. Hoppas att drickorna finns kvar!

20121227-085446.jpg

11 Kommentarer

  1. Sofia

    Håller verkligen med att att bebisen stal min skönhet ;). Fasen alltså, var jättefinnig o kände mig bara allmänt ful under hela graviditeten. o det var ju en liten tös vi fick. Är helt säker, som jag varit hela tiden på att det är en liten tös i magen. Din graviditet är så lik min, så det kan inte vara något annat ;).
    Har en kompis som väntar en son och hon är såå vacker. Önskar att man får vara så fin under nästa graviditet. Inte för att du inte är vacker. Du är suuperfin du med, o det tror jag inte att några finnar tar bort :).

  2. nik

    Sådär kände jag mig med och jag fick från vecka 7 till ca vecka 19, massor av finnar. Kände mig obekväm i allt och stor klumpig och okvinnlig och allt kändes bara skit!! Men tydligen så väntar jag en pojke 😉 och nu i andra trimestern är finnar väck och jag känner mig lite bättre och bekvämare 🙂

  3. Camilla

    Med min pojke kände jag mig som en jävla valross, ful tjock och äcklig! Men när kag va gravid med vår dotter så strålade de verkligen om mig, jag mådde så bra och kände mig vacker från början till slut 🙂 tror inte riktigt dom där ”ordspråken” stämmer 🙂

  4. Vickan

    Linn – nä det hon sa att hon kände sig inte kvinnlig med större bröst och kurvor, så som många säger att en kvinna ser ut.
    Att man är kvinnlig om man har kurvor osv. Folk säger ju så.

    Men Paula sa att hon kände sig inte kvinnligare.. det är väl olika hur man känner sig. Alla behöver ju inte ta det fel och bli stötta för det..

  5. Michelle

    Har oxå hört det att flickan tar skönheten från mamman. Jag så hemsk ut under min graviditet va nästan säker på att det var en flicka fast att de sakt på ultraljudet att det var en pojke. Men de hade rätt det var en pojke! En underbart vacker pojke 😉

  6. Emmalina

    Skönt att höra att man inte är ensam! Men jag hoppas verkligen de försvinner, hade också för mig att man bara blev vackrare som gravid..

  7. Sara

    För mig varierade det. I andra trimestern kände jag mig jättevacker och kände hur jag strålade. I sista trimestern slog det om och jag har aldrig någonsin känt mig så ful, tjock och klumpig. Jag skämdes nästan och ville bara ligga hemma. Det värsta jag visste var när folk sade hur fin jag var för det var ju bara lögn ;p Jag har hört att flickor stjäl mammans skönhet, men jag fick en pojke. (Han är visserligen världens finaste så pojkar kan tydligen norpa åt sig lite med ;))

  8. Tess

    ”Stjäl bebisen mammas skönhet är det en flicka man väntar”
    Aldrig hört det uttrycket förut, men det stämmer verkligen in på mig. När jag väntade min flicka så kände jag mig inte ett dugg vacker, kände mig bara stor och klumpig.
    Men andra gången när sonen kom så var det världens lättaste graviditet. Kände mig vacker, var liten och nätt, dessutom oförskämd pigg ända tills det var dags att föda 🙂

Visa alla 11 kommentarer
Allmänt

Just nu

Vi ligger och kollar på Silence night, en skräckis om en jultomte som mördar. Vad tror ni om att klä ut sig till tomte inatt och skrämma Leon och Lucas? Haha dom är redan rädda =)

20121226-205318.jpg

20121226-205358.jpg

15 Kommentarer

  1. rinia

    Men va fan är ditt problem? Först låter du dina småsyskon titta på skräckfilm, bara det visar att du är en dålig mamma. Sen är du sjukt otrevlig i bloggen när någon kommenterar och ifrågasätter dig. Vilket också visar på stor omognad. Du sjunker bara mer å mer i mina ögon!

  2. E

    Såg på en skvallerblogg att ”läsarna rasade” över att ni såg skräckfilm med dina småsyskon. En reaktion smo jag personligen tyckte verkade väldigt konstig, går in hit för att titta och bara en enda har lagt en kommentar om detta. Visar hur mycket skit som skrivs på skvallerbloggarna!
    Ha det bra! (från en som tror att du kommer bli en väldigt bra mamma)

  3. Agnes

    Men herregud Paula. Jag gillar dig men svaret till översta kommentaren var ju sjukt otrevligt. Jag hade också EXAKT samma tanke som hen som kommenterade ”varför i hela friden ser man på sånt med små barn?” sen är det ju upp till DIN mmma att bestämma och inte du, och dom kanske inte är såna som drömmer mardrömmar. Men när du skriver ”om det nu är så jävla oroväckande” så lyser det igenom att du går i försvarsställning direkt, trots att personen som skrev inte på något sätt attackerat dig. Känns som att du, som valt att ha en blogg, borde kunna tackla en någorlunda kritisk fråga bättre än att attackera personen som skrev. I detta inlägg var det tyvärr DU som stod för alla otrevligheter som skrevs.
    Som sagt jag gillar dig men tycker inte att du borde utgå ifrån att alla menar illa och gå i försvarsställning direkt. Det känns som om du tar alla kritik som att du kommer bli en dålig förälder. Det kommer du inte!

    1. Paula Rosas
      paulas

      För att man är storasyster och då retas man mycket med sina småsyskon. Och om det nu är så jävla oroväckande kan jag tala om att dom inte sitter kvar och kollar på b-filmen…

Visa alla 15 kommentarer
Recept

”Horpastan”( Pasta alla putanesca)

ingredienser:

En st röd lök
Två st vitlöksklyftor
En st röd chili
Olivolja
Sex st sardellfiléer, hackade
800 g krossade tomater (Helst av märke ”Mutti”)

En burk svarta oliver
En knippa bladpersilja
Salt och nymalen peppar
Pasta
Nyriven parmesanost

Gör såhär:

1. Fräs lök, vitlök och chili i olivolja utan att det tar färg

2. Tillsätt sardeller, persilja och krossade tomater

3. I med oliverna och låt såsen puttra på svag värme under lock cirka 30 minuter

För att undvika rinnande ögon vid lökhackning rekomenderar jag:

Voilá, bon appétit!

6 Kommentarer

Visa alla 6 kommentarer
Tankar

Hur blir reaktionen egentligen när man får reda på att man är gravid?

 Jag kan tänka mig att pluset på gravtestet är lyckans besked om man planerar att skaffa barn. Men i mitt fall då, där barn var så långt bort. Barn var ingenting jag hade tänkt skaffa inom dom närmsta 5 åren, och idag sitter jag här och drömmer om att snart kunna ge mitt ofödda barn ett syskon. Livet har en plan för oss alla, livet ger oss val men i slutändan tror jag på ödet.

Tillbaka till hur min graviditets resa började. Jag blev livrädd och började gråta. Jag tyckte att det kändes som att det var en alien som låg i magen. Mina första tankar gick i att göra en abort just för att gaviditet låg så långt borta för mig. Jag var inne på främmande mark och såg inte alls hur jag skulle kunna få ett barn att gå ihop med min vardag. Jag hade precis börjat jobba på ett nytt jobb där jag faktiskt såg mig själv ha en framtid. Friheten jag var van vid att ha var jag inte säker på om jag ville ge upp. Min sociala krets har aldrig varit ett problem. Jag visste redan innan jag talade om för familjen att jag var gravid att dom skulle stötta mig till 100 %. Jag visste till och med att Hugo ville ha barn i en snarare framtid än vad jag hade tänkt.

Jag började värdera mitt liv och såg över hur dom olika punkterna såg ut just för mig. Hur min ekonomi såg ut tillsammans med Hugos, hur vi bor, vad vår kommun har för skolor och dagis, hur familjerna skulle ställa sig i att jag var gravid(som sagt, visste att dom skulle stötta oss) hur vännerna skulle ta att mitt liv förändrades och så vidare. Jag och Hugo hade det faktiskt bra och vi hade alla förutsättningar för att skaffa barn.

Det tog längre tid för mig att komma fram till beslutet att behålla barnet än vad det gjorde för Hugo. Jag vet inte hur jag skulle resonera om det vore så att Hugo hade ställt sig på tvären och inte alls hade velat behålla bebben som jag vet händer många tjejer. Hugos vilja gjorde mig säker samtidigt som kärleken till mitt lilla frö i magen bara blev starkare för varje dag som gick. Min oplanerade graviditet satte perspektiv på mitt liv och det fick mig att inse att jag faktiskt är kapabel till att bli mamma i en ung ålder. Allt som jag först såg som hinder omvandlades snabbt till min fördel och idag ser jag inte mig själv utan vårt barn som just nu ligger i min mage. Jag har förändrats de senaste månaderna till det bättre. Både i min levnadstillvaro men även i min tankegång. Allt jag gör är att förbereda inför barnets ankomst. När jag tänker på framtiden anpassar jag mig efter barnets bästa. Jag ville flytta in till stan men nu när vi ska ha barn vill jag stanna kvar i Hägerstens kommun för att jag vet att det finns bra skolor och dagis här.

Det är ett stort beslut att ta om två ska bli tre. Jag förstår att man kan känna sig stressad över att t.ex. ha en dålig ekonomi som småbarnsförälder. Jag tror inte att barnet bryr sig om hon eller han äter felix köttbullar eller hemmagjorda köttbullar. Jag tror att alla klarar av att uppfostra ett barn bara man har kärlek och lyckan över barnet. Det kommer bli tufft att bli småbarnsförälder för första gången, det kommer ta kål på mig att inte få sova på nätterna. Jag kommer bråka med Hugo för att jag känner mig stressad och utbränd. Men jag vet redan nu att allt kommer att vara värt det för jag älskar redan mitt barn. Jag älskar Hugo av hela mitt hjärta och jag vet att han kommer ställa upp för mig och hjälpa mig. Jag står och väntar på att min resa genom berg och dal banan ska börja. Jag är stolt och glad över att jag vågade ta beslutet att behålla barnet tillsammans med Hugo, jag tror på oss och jag tror att vårt barn kommer att få det finfint med oss.

Jag kommer att älska dig precis på det sättet som min mamma älskar mig

17 Kommentarer

  1. Lisen

    Vill bara visa min uppskattning för hur ärligt och ”naket” du skriver. Jag befann mig i exakt samma situation i somras och känner igen så mycket av det du skriver. Dock valde jag och min kille den andra vägen framförallt till följd av praktiska omständigheter som ex. dem du tog upp. Längtar och hoppas på att i framtiden kunna få uppleva de känslorna du verkar ha nu, det verkar otroligt. Lycka till <3

  2. Linnéa och Ebba

    Jag känner igen mig så himla mycket i texten, känns nästan som att det är jag som har skrivit den. Jag blev också jätterädd och började gråta när jag fick reda på att jag var gravid, och som du säger så kändes det mer som att man hade en alien i magen än en bebis. Speciellt när dom på BVC sa ”Den har växt” till mig när det var dags för att mäta magen. Och idag så sitter jag här med min underbara lilla Ebba, även fast jag inte trodde att jag skulle ha barn redan nu. Men det är solklart mer fördelar, skulle aldrig klara mig utan min plutt. Visst kan man sakna friheten man hade innan ibland, men man överlever ju och det kommer komma tider till det. Jag tror att ni kommer att klara det galant, precis som vi. Med lite kärlek klarar man allt, som jag brukar säga. Du verkar vara en jättefin tjej, Paula!

  3. Emelie

    Hejsan Paula,

    Jag älskar din blogg och följer den varje dag!

    Hur mycket vikt gick du upp de första 12 veckorna? Märkte du av viktökningen eller känner du att kroppen hinner vänja sig?

    Har du något tips hur man ska bära sig åt för att minska antalet bristningar man lär få om man är gravid? Jag har hört om krämer men funkar de verkligen? De låter lixom enkelt för att vara sant.. :S

    tack för en bra blogg!!
    kram

  4. Maja

    Precis så som du tar åt dig,gör paula kanske också. Och jag är myckeyt väl medveten om det jag kommenterat. Sen var kommentaren riktad åt sanna occh inte dig ”….,..”. Sen kan du ta gärna och läsa om min kommentar för hat inte ens nämnt om dina föräldrars uppfostran,utan att du verkar inte ha lärt dig att man inte ska dömma människor utifrån hur de ser ut o vara innan du lärt känna de!! BITCH

  5. ....

    Precis? nej nej inte precis utan Har gjort det enda sen från början och stör mig inte alls på det. Men om du ska leka smart här och kommentera att mina föräldrar inte uppfostrat mig väl, då kan du fan ta mig ta tillbaka dina äckliga svettiga kommentarer och dra härifrån för din ”påhoppande” kommentar var minst lika påhoppande som min. Fast skillnaden här e att jag e medveten om vad jag kommenterar, medans du själv sitter och snackar om hur dåligt mina föräldrar har uppfostrat mig. Min kommentar var riktad åt PAULA! Har du inget annat för dig gå kamma dig själv eller något, för mina föräldrar ska du ABSOLUT INTE SNACKA OM!!!!

  6. ....

    Snacka inte om mina eller ”sannas” föräldrar fattar du?? Har inte dina föräldrar lärt dig att inte peka ut eller prata om andra människor? Bitch

  7. Maja

    Tycker att människor som ”Sanna” är bara sorliga. Paula berättar detts ur sitt perspektiv,och om hon är egoistisk har du inget med att göra för.som du säger du känner inte henne..och har inte dina föräldrar lärt dig att man inte ska dömma folk innan man lärt känna de? Stackars dig. Paula du är bäst:)

  8. Carro - trebarns mamman på Gran Canaria!

    Jag tyckte din text var jätte fin!

    ’sofia’, jag tror det helt och håller beror på föräldern! Min mamma hade det kämpigt när hon var ensam med mig och min bror och vi brydde oss absolut inte om vi fick ”felix köttbullar eller hemmagjorda köttbullar”, vår mamma älskade oss och prioriterade oss alltid i första hand och det räckte och blev över för oss! Hon gjorde alltid det bästa av situationen och vi kände aldrig att vi saknade något!

  9. Sofia

    Har själv växt upp med en ensamstående mamma och vi har alltid haft det rätt kämpigt med ekonomin, så jo.. barn bryr sig visst ifall de får ”felix köttbullar eller hemmagjorda köttbullar”…

  10. Sanna

    ibland känns det som att du bara VILL vara den där duktiga flickan som tycker och tänker överdrivet moraliskt och passande, för att folk ska gilla dig. säger inte att det är så men det är intrycket jag får av dig av att bara läsa din blogg.. för jag har träffat på den typen av människor förr flera gånger, ska verka så duktiga och moraliska inför alla för att få en bra stämpel.. fattar att du anstränger dig eftersom man i bloggbranschen annars lätt får massa olika rykten och stämplar. du känns äkta men ändå inte till 100% som du faktiskt säger att du är i bloggen. men vad vet jag? bara känslan jag fått. en annan sak jag tycker är att du jämt skriver på ett egoistiskt sätt.. typ ”allt handlar om mig” och ja det är ju faktiskt din blogg och ditt liv. men som en mening i detta inlägg så väljer du att skriva: ”jag vet att hugo hjälper MIG” istället för ”vi hjälper varandra” när det handlar om ett delat ansvar, förstår du? du kanske alltid stått i centrum i ditt liv och då blir det ju lätt dom tankebanorna, automatiskt. eftersom jag inte vet nåt om din bakgrund är det klart jag får förutfattade meningar, som precis alla dina andra läsare så rätta mig gärna om jag har fel 😉

  11. S

    Hei Paula!
    Har følgt Hugo sin blogg i ganske mange år, og jeg blir så utrolig glad når jeg leser bloggen din! Du er så oppegående, voksen og fantastisk flott! Du kommer til å bli en nydelig mor! Jeg blir også så glad når jeg leser om deg og hugo, for det høres ut som om dere bare vet at det er rett! Og uansett hvor kort tid det tok før du ble gravid, så tror jeg at dere kommer til å holde sammen hele livet! Heldig liten unge som kommer til å få så fantastiske foreldre 🙂
    God jul til dere begge, gleder meg til å følge utviklingen til lille nurket!

Visa alla 17 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com